Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
tisdag 12 december 2017
Lucka nummer 12
måndag 11 december 2017
Lucka nummer 11
söndag 10 december 2017
Lucka nummer 10
lördag 9 december 2017
Lucka nummer 9
fredag 8 december 2017
Lucka nummer 8
torsdag 7 december 2017
Lucka nummer 7
onsdag 6 december 2017
Lucka nummer 5 och 6
"Blybröllop" av Sara Paborn har åkt med mig fram och tillbaka från jobbet flera ggr nu utan att bli läst. Jag har hört mycket gott om den så jag hoppas på att hitta tid att läsa någon gång nu snart.
Jag gillade "Glöm inte att låsa" av Elizabeth Haynes, så jag ser fram emot att läsa "Inte ensam". Jag har inte läst hennes "I död och lust" ser jag nu, så då får väl den åka upp på listan den också!
måndag 4 december 2017
Lucka nummer fyra
söndag 3 december 2017
Lucka nummer 3
lördag 2 december 2017
Lucka nummer 2
fredag 1 december 2017
Lucka nummer 1
Julkalender och julkalender ... Jo men kanske lite ändå?
Snodd bild från internet ... Fast skulle kunna vara hemma hos oss om några veckor |
Strax kommer första luckan!
söndag 19 november 2017
torsdag 2 november 2017
Att-läsa-lista
Den här listan ska jag försöka uppdatera och hålla levande. Om det finns någon nackdel med att arbeta som bibliotekarie är det ju i så fall att man ser så otroligt många böcker man verkligen, verkligen vill läsa. Är man sedan, som jag, livrädd att glömma bort någon av titlarna man är intresserad av så slutar det med att man släpar böcker fram och tillbaka till jobbet precis hela tiden. För ärligt talat. Jag hinner verkligen inte läsa allt jag vill. Så är det ju bara. Men, med ett levande dokument om vad jag vill läsa framöver så kanske det känns lite lättare. Jag hoppas det i alla fall. Så , om det här fungerar som jag tänkt mig så fylls den här listan på och stryks ifrån allt eftersom jag hittar nytt att läsa och faktiskt läser. Självklart är det inte komplett i detta nu, detta är bara början ...
Barnböcker kapitel Hcg
Krypens drottning av M G Leonard
Den mörka sidan av skogen av Holly Black
Farlig mark av Louis Sachar
Sjörök av Camilla och Viveca Sten
Två städer av Eva Susso
Boet av Oppel, K
Inmurade av Lena Ollmark
Ungdomsböcker:
Feberdröm av George R. R Martin
Höstväsen antologi skräckberättelser
Vi som överlevde (biografi) av Michael Bornstein
Vända världen rätt av Jennifer Niven
Det här kalla landet av Pernilla Gesén
Om jag försvann av Meg Rosoff
Flickan på hotellet av Katarina Wennstam
Down under av Johan Ehn
Grymheten av Scott Bergström
vattnet drar av Madeleine Bäck
Vuxen
Inte ensam av Elizabeth Haynes
Det sista experimentet
Tjockdrottningen av Moa Herngren
Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy
onsdag 18 oktober 2017
Orkidépojken
Jag läste Orkidépojken i somras, strax efter årets Crimetime Gotland där Helena också medverkade, och jag har tipsat om boken på bibblan. Först var jag lite fundersam på hur ungdomar/unga skulle ta emot boken i om att den är full av (helt fantastiska!) referenser som de kanske är för unga för att förstå. Men, nu har jag pratat med i alla fall 2 yngre personer som läst och de tycker inte det har någon betydelse. Man förstår att det refereras till musik, tv och film som man kanske inte är bekant med men det är inget som stör läsupplevelsen. Tvärtom kan det leda till att man hittar till böcker, låtar etc som man inte skulle ha hittat till annars, vilket ju är helt fantastiskt när man tänker på det!
Det har skrivits lite om vilken ålder boken riktar sig till, och det är ju inte helt ovanligt att det blir diskussioner om en del titlar just om detta, och det ÄR svårt. Tycker i alla fall jag. Helst skulle man ju vilja vara lite härlig och tycka att det inte behövs så himla många indelningar och fack. En roman är en roman och författaren kanske inte har haft någon viss ålder i tankarna när hen skrev. Samtidigt så är det självklart att man behöver någon sorts indelning och ordning i bokhandeln och på biblioteken. Det här kan bli ett eget inlägg känner jag!
Hur som helst, Orkidépojken: Boken utspelar sig i Tyresö och huvudpersonerna är Hanna och Zeb. De längtar bort och de längtar efter att livet äntligen ska börja. Att det ska hända något. De känner att de vill något mycket mer än det lilla livet i Tyresö. Året är 2011 och Hanna och Zeb har sommarjobb på kyrkogården med att rensa ogräs. Efter sommaren är det tänkt att de ska åka till London.
De festar på klubbar inne i stan, tittar på gamla Twin Peaks-avsnitt och de läser Orkidépojkens blogg. En blogg som de inte vet så mycket om, mer än att den lockar dem på ett helt oemotståndligt sätt. Under den där sommaren sker sedan ett försvinnande i Tyresö. Lina Palmgren försvinner. Lina Palmgren som är lite som en önskedröm. Hon är snäll, omtänksam och snygg samtidigt som hon bär på ett mörker och en stor sorg.
Man kan läsa Orkidépojken just så. Som en tät berättelse om ett försvinnande rätt upp och ner, och det fungerar alldeles utmärkt. Sedan kan man läsa den som en stämningsfylld roman med en hel del populärkulturella referenser, vilket ger berättelsen många fler bottnar. Man kan också läsa den som en roman med vissa eventuella övernaturliga inslag. Hur man än väljer att läsa så landar, i alla fall jag, i att det är en skickligt uppbyggd suggestiv berättelse som värnar och tycker mycket om sina karaktärer. Utan att på något sätt försköna någon av dem. Författarens kärlek till sina karaktärer och till de verk, låtar, filmer osv hon refererar till lyser på ett mycket sympatiskt sätt igenom och går som en röd tråd boken igenom.
Orkidépojekn är Helena Dahlgrens romandebut. Hon har tidigare gett ut några noveller samt 100 hemskaste som kom förra året och som jag har läst från pärm till pärm för att sedan återkomma till vid flera tillfällen. Jag har alltid gillat Helenas blogginlägg och 100 hemskaste blev en storfavorit. Jag blev mycket nöjd och lättad när det var så lätt att gilla Orkidépojken! Nu ser jag fram emot nästa projekt samtidigt som jag hoppas att det kommer massor av fler inlägg på Dark Places-bloggen!
torsdag 12 oktober 2017
På andra sidan reglerna
Jag blev inte besviken. Tvärtom. Framförallt första delen av boken var riktigt, riktigt bra. Ganska svart om hur jävligt det kan vara att vara 16 år när något av någon anledning har gått fel vid något tillfälle. Hur fruktansvärt svårt det är att ta sig tillbaka till en normal tillvaro, även om man själv inte har gjort fel från början, utan "bara" är offer för olika omständigheter. Hur skört det är att gå på gymnasiet. Hur viktigt det kan verka med sammanhang och hur svårt det är att handla utanför det invanda och utanför de oskrivna regler som finns precis överallt i vårt samhälle. Kanske främst på just gymnasieskolorna.
Emma Granholm skriver glasklart om det där svåra att någon eller några personer alltid styr klassen. De väljer och vrakar, de bestämmer vilka som är rätt och vilka som är fel och nåde den som knystar något annat. Maktbalanser och vad de egentligen beror på. Sedan får hon in så fint om hur det faktiskt kan vara om man bara vågar ta det där första steget. Det finns alltid andra som håller med, men som kanske inte själva vågat säga något. Det kan göra ont och det kan ta en stund, men tillslut så blir det (oftast i alla fall) bättre, eller t o m mycket bättre. Inte alltid såklart. I just den här boken så händer det i o m att det kommer en ny kille i klassen, som ser allting lite annorlunda just för att han inte varit med från början. Smart val att skriva ur det perspektivet! Självklart finns det ungdomar som bara väntar på att den jävliga gymnasietiden ska ta slut så man kan komma ifrån alla de där reglerna och ramarna. Likväl som det finns de som blommar upp efter högstadiet när de hittar sitt sammanhang när gymnasietiden börjar.
Om jag har några invändningar så är det i så fall att vissa delar får ett lite väl enkelt slut. Att från att ha varit nattsvart så går det ändå ganska snabbt att vända det där mörka till något ljust och härligt.
Jag ska försöka få min egen 16-åring hemma att läsa för att höra vad hon tycker. Först kände jag att nej, temat är lite väl destruktivt, ska jag verkligen sätta det i händerna på henne? Men sedan så kände jag att, ja varför skulle jag inte göra det? Det är hon och inte jag som lever i den där verkligheten. Jag hoppas innerligt att ingen i T:s närhet ska behöva gå igenom någonting som liknar en del av det som händer i Granholms bok, men om man läser om det kanske man kan vara där och stötta om det behövs, och hjälpa till så gott det går att vända på det där mörka. Eller åtminstone hojta till om att det behövs hjälp och eventuellt ta hjälp av vuxenvärlden runtomkring för att kunna hjälpa den som är i behov av stöd.
måndag 9 oktober 2017
Bokmässan 2017.
Jag är ändå ganska nöjd med inläggen på bloggen från mässan. Jag tror jag fick iväg något från alla seminarier och programpunkter jag var på, plus lite till. Vissa inlägg med lite mer text än andra, men ändå.
Det var på många sätt, som många redan har konstaterat, en på många sätt, konstig mässa med allt snack innan och allt som hände utanför. Man gick som i en liten bubbla därinne och märkte inte så mycket av det som hände utanför, på stan. Nya Tider och annat idiotiskt märkte jag (tack och lov) inte av alls. Däremot så var det en hel del bra programpunkter om just yttrandefrihet, allas lika värde etc vilket kändes bra.
På lördagen blev jag tvungen att gå hem tidigt och hamnade mitt i demonstrationen vilket kändes helt overkligt. Jag hoppas vi slipper det här nästa år. Jag hoppas Nya Tider inte får ställa ut nästa år.
Annat som sticker ut är när jag lyckades välta skärmen när vi var ett gäng som blev fotade inför Årets Bok-tillställningen. Det var oväntat. En annan grej som jag kommer minnas är när jag lyckades dra igång en larmad ytterdörr under fredagskvällen efter bokbloggarmiddagen på Ristoria ... Under en bråkdels sekund trodde jag att det skulle komma vakter och poliser från alla håll, med tanke på säkerhet och beredskap.
En annan sak jag inte kommer glömma är när jag fick välta ut innehållet ur 4 tygkassar och handväska för att leta efter min mobil ... När allt låg på golvet kom jag på att mobilen hade Anna på laddning i sin väska. När jag väl packat ihop allt hade de stängt ingången till mässan (vi befann oss på plan två, precis efter Harper Collins minglet. Som för övrigt var superlyxigt och också anledningen till att jag hade så himla mycket böcker att släpa på). Jag fick släpa ner allt och kom tack vare att jag hade presspass, och förmodligen också för att jag såg lite lätt desperat ut, in på golvet igen.
Annars tycker jag att jag hann med många och bra seminarier och andra programpunkter, som jag ju faktiskt bloggat om tidigare. Alla fina möten med framförallt finfina #boblmaf kommer jag leva på länge.
Så, tack till alla jag mötte på mässan i år och som gjorde mina dagar till fyra fina dagar. Trots allt annat som pågick utanför och trots min (och många, många andras) vankelmodighet om hur göra med mässbesöket detta år.
onsdag 4 oktober 2017
Lite press skadar nog inte.
Jag tänkte jag sätter lite press på mig själv med att gå ut här med att jag faktiskt registrerat mig på en distanskurs på Linnéuniversitetet. Kursen heter Skräckfiktion och är på 7,5 poäng. Den börjar nu i v 40 och håller på t o m v 49. Vi får väl se hur det går!
Det är rätt mycket text att läsa, och även om jag känner mig nyfiken på både det skönlitterära och på kurslitteraturen så känns det ganska maffigt.
De skönlitterära texter vi ska läsa är:
Ajvide Linqvist, John; Pappersväggar
Barker, Clive; Books of Blood
Jones, Stephen; Mammoth Book of Best New Horror
King, Stephen; Allt kan hända. 14 mörka berättelser
Lewis, Matthew; The Monk
Lovecraft, H P; Pickmans modell
Normanton, Peter; Mammoth Book of Best Horror Comics
Poe, Edgar Allan Samlade noveller 1 (urval)
Radcliffe, Anne Udolphos mysterier (urval)
Shelley, Mary; Frankenstein: eller den moderne Prometheus
Kurslitteraturen är:
Gelder, Ken; The Horror Reader
Leffler, Yvonne; Skräck som fiktion och underhållning
Perron, Bernard; Horror Video Games
Phillips, Kendal R; Projected fears - Horror Films and the American Culture
Wisker, Gina; Horror Fiction: an introduction
Plus lite artiklar och presentationer.
Jag tänker att det blir lite lättare att sig igenom det här om jag samtidigt dokumenterar lite på bloggen ... Eller kanske inte, vi får väl se. Känns som en bra idé just nu i alla fall.
Ikväll drar jag igång med lite artiklar tänkte jag; What is horror fiction? (Horror Writers association), Mary Shelleys Frankenstein en introduktion (Maria Nilson), Unnatural birth. Mary Shelley's Frankenstein and Feminist Thought on Reproduction (Maria Nilsson), Spökhistoriepakten i Villa Diodati 1816 (Anna Höglund).
En del av det skönlitterära har jag ju läst tidigare, men det var ju en halv evighet sedan nu, så jag kan inte säga att jag minns mer än i stora drag.
måndag 2 oktober 2017
Årets besök på English Bookshop på mässan ...
söndag 1 oktober 2017
Helena och Marcus!
Intressant om att "ärva" exempelvis mytologiska varelser, och hur viktig stämningen är.
Helena pratar fint om att tillåta sig, och att förlika sig med det, inspireras av andra författare, böcker, filmer etc. Vilket absolut inte betyder att man stjäl, utan att man just inspireras. Kanske plocka upp någon tråd som man utgår ifrån i sitt eget skapande.
Christoffer Carlsson
Christoffer Carlsson börjar med att ge det numera sällan använda ordet 'bandit' upprättelse.
Det här ju en deckarserie, men i botten handlar böckerna mycket om vänskap.
Det här är då bra böcker! Christoffer Carlsson är så jäkla påläst. Och rolig! Jag blir grymt imponerad. Särskilt när de börjar prata om referenser. Man blir ju glad när man upptäcker referenser i böcker, men man inser ju att man missar mängder.
Sedan får vi veta att det fanns ett första utkast till "Den tunna blå linjen" som Christoffer förkastade helt och skrev om hela boken. Förutom sista sidan som han behöll.
Mats Strandberg och Lotta Olsson
Känns som om jag stalkar Lotta Olsson. Kom precis från seminariet med henne och Katarina Wennstam.
Mats pratar om miljöns betydelse inom skräckgenren. Och om att "använda" dementa som man ofta använder barn i skräcklitteraturen. Väldigt intressant tanke som jag inte inte tänkte på när jsg läste boken.
De pratar också om sorgen och skräcken när någon nära drabbas av demens, och titelns dubbla betydelse i o m att huvudpersonen tvingas återvända till sitt barndomshem när mamman måste flytta in på hemmet.
Lotta Olsson tar upp flera likheter med Stephen King. T ex det som inte syns. Som när man är säker på att någon står bakom en och det inte är någon där ...
Mats berättar om att det ligger mycket research bakom boken, någonting han verkligen gillar.
Det livsfarliga grupptrycket
Ett samtal om Wennstams nya bok Gänget. En bok om hierarkier och grupptryck. Hon har lite vänt på perspektiven och skriver här om sexuella övergrepp ur förövarens vinkel.
Positivt i detta är att under tiden 1997, när Katarina Wennstam började arbeta som kriminalreporter, fram till 2017 har det faktiskt hänt en del med vår lagstiftning.
De diskuterar gruppdynamiken. Vad händer med individen i gruppen? Grupptryck skapar förövare.
Något som det alltid, eller ofta i alla fall, blir missförstånd om är stt feminism också (såklart!!!) också handlar om mäns rättigheter och liv. Feminism handlar om jämnställdhet. Det låter så himla enkelt och självklart när Wennstam beskriver det. Jag önskar det var lika enkelt att uttrycka i vardagen när man hamnar i diskussioner om feminism. Att man inte alltid ska hamna i försvarsställning.
Intressant om skillnaden när det gäller näthat mot kvinnor och män. Männen kan få fruktansvärda hot som t ex "jag ska döda dig", men kvinnorna får höra "Jag ska våldta dig etc etc och SEDAN ska jag döda dig".
lördag 30 september 2017
De vi gömde undan
Båda de här böckerna vill och ska jag läsa. De får nog bli så att de får hamna högt upp i läshögen. Jobbig läsning förmodligen, men det verkar så otroligt intressant. Om delar av vår historia som många av oss inte har en aning om. Barn, små små barn blad annat som gömdes undan på olika institutioner. Många, många av dessa barn dog. Ibland efter bara några dagar. Några klarade sig längre. Detta samtidigt som det moderna Sverige växte fram med socialt skyddsnät, BVC etc. Samtidigt som detta hände. Systematisk avancerad vanvård. Detta finns alltså belägg för i arkiven. Helt horribelt. Ren utrotning och detta under 1900-talets första fyra decennier. Jag är helt mållös.
Young Adult på isländska
Livet kan börja
Luttrad skrivprocess
fredag 29 september 2017
Irländsk romankonst
En bror att dö för
Förra året (tror jag!) lyssnade jag på Roslund och Thunberg när de pratade om den första boken Björndansen och jag blev helt fascinerad. Jag läste den och tyckte mycket om den. Nu har det kommit en tvåa och den verkar minst lika bra. Ett oerhört starkt familjeöde.
Att de här böckerna baseras på verkliga livsöden gör berättelsen än mer fascinerade att läsa.
Spökhistorier och deras funktioner
Spännande att lyssna på hur dessa skrivande kvinnor själva upplevde sina första skräckupplevelser. Gemensamt verkar vara att man upptäckte skräcken tidigt och sedan trots sin rädsla inte kunde hålla sig därifrån.
Läskigast: ngt sorts väsen som klamrar sig fast på ryggen och inte släpper taget!
Är skräckens kärna egentligen vår rädsla för döden? En sorts förberedelse? Rädslan för ju oss också framåt. Hur som helst är ju skräcken ett sätt att hantera sina rädslor.
Intressant tanke om spökhistoriens funktion fört i tiden om man exempelvis hade många barn man ville skulle hålla sig borta från brunnen eller bäcken. Då kom ju historier om brunnsgubbar och Näcken väl till pass.
Spökhistorier ser också ganska lika ut på olika platser i världen. Vi har samma rädslor.
torsdag 28 september 2017
Lite mingel hann vi ju med
Lyxmingel
Jamen så helt naturlig efter att ha tagit del av vem som blir vår nästa läsambassadör,blev det lyxigt mingel hos @harpercollinsus & @harpercollinsuk
Vår nya läsambassadör
Storstilad comeback till skönlitteraturen
Arundhati Roy och John Freeman på samma scen kan ju inte bli annat än helt fantastiskt. Tur att det här seminariet verkar vara ett av dem som filmas för det här samtalet vill jag höra igen.
Att illustrera faktaböcker
Bläckfiskar är tydligen den stora inkörsporten! Fast för Sara Shepards del var det dinosaurier, vilket vi är många som är tacksamma för. Gemensamt är en stark vilja och önskan att dela med sig av något man själv tycker är otroligt fascinerande.
Litteraturen - en expansiv översättning av verkligheten
Spännnde samtal med översättning i fokus med avstamp i den svenska utgivningen av Freeman's.
Så många smarta saker blir sagda här ... mycket handlar om vinklar egentligen. Vem rapporterar och om vad. En av anledningarna till att John Freeman gav ut Freeman's och lämnade Grants var just det. Att vidga rapporteringen. Visa världshändelser ur olika perspektiv.
Åsbrink talar om själva essensen av att vara människa och det stora i att litteraturen bygger broar. Broar mellan tid och rum. Broar mellan åldrar och olika länder och situationer.
Freeman talar om hur genrer nu går in i varandra. Det handla inte om att sätta texter i ett fack. Det handlar om att finna och läsa intressanta texter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)