Vågspel

Titel: Vågspel
Författare: Ann Rosman
Förlag: Albert Bonniers förlag
Recensionsexemplar

Det är kanske aningen löjligt, men jag tycker det blir lite extra kul att läsa Ann Rosman efter det att hon var hos oss på Mölnlycke bibliotek och pratade om häxor och magi under en temacirkel vi hade för några år sedan. Det var ju inget traditionellt författarbesök, utan mer ett samtal, och det var verkligen väldigt bra.

Jag tyckte om Vågspel, som är den sjätte boken om polis Karin Adler som är bosatt och arbetar på Marstrand. Min invändning är att det var lite väl mycket om dykning och segling ... De bitarna hade kunnat kortas av.

Orkneyöarna lockar ju helt galet mycket och det känns som om jag verkligen måste dit någon gång i livet. Själva berättelsen i olika tidsplan är både fängslande och spännande.

Ann Rosman är verkligen skicklig på att väva samman vår egen tid med händelser längre tillbaka i tiden, och det märks att hon själv blir helt absorberad av det hon skriver om. Hon lyckas absolut förmedla sin entusiasm över de olika historier hon bygger sina egna berättelser på.

I vågspel får polisen på Marstrand ett telefonsamtal från polisen på Orkneyöarna där man hittat en svenskregistrerad segelbåt drivandes utan någon passagerare ombord. Karin Adler åker dit tillsammans med en kollega, och man lyckas identifiera båtens ägare. Personen i fråga har tidigare besökt öarna och är en van seglare. Han är också något av en rättshaverist och driver flera fall gentemot norska staten gällande de helt fruktansvärda villkor dykare vid exempelvis oljeplattformarna utsattes för i början av 70-talet.

Som sagt, bra story och underbara miljöer. Lite mindre dyk- och seglingsfakta hade enligt mig gjort boken ännu bättre. Men det är ju bara jag, som varken dyker eller seglar ... Någon med dessa intressen kanske skulle tycka precis raka motsatsen!