Hemsökta

Titel: Hemsökta
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Nu känner jag mig så himla tråkig, i och med att jag inte hade något särskilt positivt att skriva om Fitzgeralds Ljug för mig i mitt förra inlägg, och nu kommer ännu ett inlägg utan särskilt många positiva utrop ...

Hemsökta började så bra. Han är duktig på det där med att bygga upp en stämning Magnus Nordin, och miljöerna i den här boken är helt strålande faktiskt. Man ser precis ön och huset framför sig. Se där! Där blev det lite positiva ordalag i alla fall. Skönt!

Elin och Denise har svarat på en jobbannons och ska tillbringa några veckor helt isolerade som husvakter ute på en ensligt belägen ö långt ute i Stockholms skärgård. De kan inte fatta vilken tur de har haft. Allt de behöver göra är att vattna gräsmattan och hålla rent och snyggt inne i huset. De kommer att ha hur mycket tid i världen åt att sola och bada, och åt varnadra. De är fortfarande i det där nyförälskade stadiet där man inte vill träffa några andra människor, så det är verkligen ett helt perfekt upplägg. Dock dröjer inte särskilt lång tid innan de får en stark känsla av att det är något som inte stämmer.

det finns en gammal sägen som beskriver hemska saker som hänt på ön, och obehagskänslan växer när kvinnan som bott i huset och anses ha drunknat dyker upp i deras drömmar på ett högst verkligt sätt.

Som sagt, det började så bra, men sedan tyckte jag att berättelsen tappade fart och gick lite som på rutin. Jag tycker också att slutet kom lite väl abrupt, jag hade velat ha lite mer återkoppling om jag hade fått välja.