Paris, Lola & jag

Titel: Paris, Lola & jag
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén och Sjögren
Recensionsexemplar

I Paris, Lola & jag är det Josefin som berättar. Hon är på semester i Paris tillsammans med bästa kompisen och bästa kompisens mamma. Tjejerna har precis gått ur sexan och har många funderingar kring killar, sex och livet i största allmänhet.

Boken är skriven i väldigt korta textstycken och är mycket snabbläst, samtidigt som Moa Sandberg får in så otroligt mycket i dessa korta textrader. Hon får också med väldigt mycket i det som inte skrivs. Man får som läsare tänka lite själv och försöka sätta sig in i tjejernas känsloliv.

Som mamma till en fjortonåring läser jag boken lite lätt skräckslagen, och tänker att sådär försigkommen och sådana där tankar har ju inte min dotter ännu ...

I Paris fullständigt vimlar det av snygga killar och en och annan vuxen man också, som kastar uppskattande blickar på de svenska sprudlande tjejerna. Det är som om de bubblar och sprakar. Som om de är på väg att explodera av allt som finns inombords och all nyfikenhet. De är redo att ta in världen och de vill UPPLEVA saker, och leva fullt ut.

Sedan så funderar Josefin också mycket på vad som händer hemma. Mamman har träffat en ny man och nu ska Josefin snart få ett litet syskon. Hur ska det bli då? Kommer mamman att ha tid över för henne? Kommer hon att hamna i utkanten av den nya lilla familjen. Pappan verkar ganska frånvarande, det känns som om mamman och Josefin stått varandra nära.

Om man bortser från känslan av panik när man inser att man har egna barn i den här åldern och börjar tänka på allt som kan hända, så gillar jag det här och tror den kommer hitta sina läsare.