Terminsstart

Japp, nu har HT 2015 dragit igång och även om jag inte arbetar på ett skolbibliotek så har vi många klasser som kommer till oss för bokprat. Imorgon ska jag träffa mina första femmor för den här terminen och jag sitter precis och förbereder mig inför detta. Då är det bra att ha en egen bokblogg för att kunna gå tillbaka och se vad man tyckte om vissa böcker när man läste dem första gången! Jag blev rätt förvånad när det var några titlar som jag ska ta med imorgon som jag inte hade skrivit något om på bloggen. Så, här kommer lite kort om en av dem ...

Ibland blir skogen vred av Rebecca Åhlund

Jag hade med den här titeln vid ett av tillfällena när jag var och pratade i Radio Göteborg P4, så det är nog därför det känns som om jag skrivit om den även om jag inte gjort det!

Det här är Rebecca Åhlunds andra bok för "mellanåldern". Den är helt fristående från "Flickan på tavlan", även om den handlar om samma tjej, Ella.

I den här boken så åker Ella på sommarkollo. Vissa av de som är med på kollot känner hon sedan tidigare, eller vet i alla fall vem de är, även om de inte direkt umgås. Ella var ganska skeptisk först, till hela idén med kollo. Men efter ett tag så börjar hon trivas riktigt bra. Det är mycket uteliv med kanoter, grillning, brännboll etc, och framförallt så träffar hon Lo. Lo med sitt rosa hår som Ella tycker är hur coolt som helst. Lo tar ingen skit och utmanar hela tiden både sig själv och andra. T ex så tycker hon inte att de ska behöva lyd föreståndarens löjliga regler om att inte gå in i skogen efter det har blivit mörkt.

Det är en hel del igenkänning i boken, och den tar upp en del orättvisor. Som att vissa barn och ungdomar alltid blir syndabockar. De som kanske mest av alla behöver stöd från vuxenvärlden är oftast de som ingen ser. Inte ens när de är på kollo.

Som alltid på kollo så berättas det spökhistorier och det visar sig att Lo är något av en specialist på just de spökhistorier som berättas på just på Blomsternäs. Hon vet en hel massa om försvunna barn och vagnar som kör ut med likkistor i skogen. Märkligt nog så verkar det som om inte alla har träffat Lo. När Ella, Dylan och Hassan börjar prata om henne så ser de andra lägerdeltagarna mest oförstående ut ...

Jag gillar det här väldigt mycket och jag måste få avsluta med ett citat av Rebecca Åhlund när hon skulle berätta om Boken. Jag tror det var på bokmässan, och hon berättade att hon ibland skojade till det i sann Göteborgsk anda och kallade den för "Ibland blir skogen ved ..." Jag skrattade högt.