Huset på udden utkom första gången 1958 och jag tror inte jag läst den tidigare. Jag blev lite förvånad över att jag inte kände igen den, men Agatha Christie var ju så otroligt produktiv så egentligen så är det väl inte så konstigt. Jag har i alla fall läst en hel del av hennes titlar och föredrar absolut Miss Marple framför Hercule Poirot.
Jag hade egentligen inga planer alls på att läsa någon Christie nu, men så blev jag påmind om Miss Marples sista fall under Crimetime Gotland. Titeln finns med på Lotta Olssons (DN) lista över de 100 bästa deckarna genom tiderna, och jag har tänkt att läsa den flera gånger, men faktiskt inte fått tag på den. nu klickade jag helt enkelt hem den på nätet på engelska 'Sleeing murder, Miss Marples last case'.
Eftersom jag hade Lotta Olssons lista i tankarna när jag började jobba efter Visby så blev det självklart så att Huset på udden fick följa med hem när jag fick syn på den. Fullständigt logiskt, eller hur?
Det är lite kul att det kommer nyutgåvor av Agatha Christies titlar. Snygga är de också. Det är Bookmark förlag som står för utgivningen med Helen Ljungmark som översättare.
Huset på udden är varken en Miss Marple eller en Poirot-deckare, utan känns mer som en psykologisk thriller. Den har absolut drag av pusseldeckare och det slutna rummet-mysteriet, men handlar mer om hur människor reagerar i vissa situationer och om vad som kan driva en människa till att mörda, även om hen vet att det är fel.
Ibland är det faktiskt helt ljuvligt att läsa den här typen av litteratur. Det kan vara Maria Lang, Agatha Christie, Dorothy Sayers eller någon annan. Det är för det mesta välskrivet och snyggt plus att man får förmånen att befinna sig i en annan tid för ett tag. En tid där det visserligen begicks nog så bestialiska mord, men där det ändå känns tryggt och lugnt att befinna sig. Jag önskar ibland att man kunde ta ett kliv rätt in i exempelvis 40-talet och ha lite semester ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar