Dead lovely

Titel; Dead lovely

Författare; Helen Fitzgerald

Förlag; Faber and Faber Limited

Wow. Jag kände mig nästan lite lätt yr efter det att jag läst ut Dead lovely. Jag hade egentligen inga förväntningar alls, hade inte läst någonting av Helen Fitzgerald tidigare, och knappt något om henne heller.

Till en början tyckte jag nog det var lite sådär. Rolig, javisst, och välskriven, men jag föll t ex inte handlöst för någon av karaktärerna även om jag kände hyfsat starkt för Krissie. Men sedan, ju längre jag läste, hjälp vad fångad jag blev. Och överraskad. Slutet är otroligt bra. Smart ihopsytt samtidigt som det faktiskt är roligt hela vägen. Skickligt.

Handlingen lite kort; Krissie och Sarah har varit vänner ända sedan de var riktigt små, även om de är väldigt olika. Krissie har som vuxen inga planer på att binda sig, hon lever loppan, på gränsen till att vara sexmissbrukare på ett ganska destruktivt sätt. Men det här är ingenting hon verkar lida av. Tvärtom. Det är en ganska ytlig bild man får av Krissie till en början, även om man anar ett djup i karaktären redan då man som läsare får reda på att hon arbetar som socialsekreterare med att kartlägga och omhänderta barn som far illa.

Sarah däremot är Krissies motsats. Hon har alltid, ända sedan de var små, tagit hand om Krissie. Sett till att hon varit trygg. Nu som vuxen är Sarah gift med Kyle, en gammal kompis till Krissie från universitetet. Kyle är läkare och de lever ett otroligt välordnat liv. Sarah har ett enormt kontrollbehov, som liksom Krissies utsvävande leverne, man förstår måste komma någonstans ifrån. En sak som hamnar utanför Sarahs kontroll är dock det faktum att hon inte blir gravid. De har försökt i flera år, men det blir helt enkelt ingen bebis.

När då Krissie plötsligt annonserar att hon är gravid, utan att ha träffat pappan till barnet mer än en gång, känner Sarah hur fruktansvärt orättvist livet kan vara. Att bli mamma är heller ingenting som faller sig helt naturligt för Krissie. Det blir väldigt svart, någon form av förlossningsdepression, som hon inte kommer ut ur. Sarah och Kyle bestämmer sig för att ta med sig Krissie på en vandringstur uppe i det Skottska höglandet , för att hon ska få komma bort ett tag.

Nu höll jag på att glömma bort en karaktär! Chas, som också delar lägenhet med Krissie och Kyle under universitetsstudierna. Chas sitter numera i fängelse för att ha attackerat en man med ett metallrör. Ingen vet varför eller vad som hände exakt och Chas vägrar ta emot besök. Chas agerande med metallröret har stor betydelse, men det här får man inte veta förrän nästan på slutet.

Som sagt, det här är skrivet med mycket humor, även om det faktiskt är mycket svåra händelser som ligger till grund för egentligen alla personernas agerande. Det var nog därför det tog lite tid att faktiskt förstå att det finns ett djup i berättelsen som inte syns till en början. Man luras av den humoristiska tonen. Till och med den hemskaste händelsen i boken (rätt förskräcklig faktisk när man tänker på den så här i efterhand) beskrivs humoristiskt. Det här, plus det faktum då att karaktärerna skiftar så radikalt gör att jag verkligen njöt av läsningen. Jag kommer definitivt läsa mer av Helen Fitzgerald. Gärna så snart som möjligt!