Paris, Lola & jag

Titel: Paris, Lola & jag
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén och Sjögren
Recensionsexemplar

I Paris, Lola & jag är det Josefin som berättar. Hon är på semester i Paris tillsammans med bästa kompisen och bästa kompisens mamma. Tjejerna har precis gått ur sexan och har många funderingar kring killar, sex och livet i största allmänhet.

Boken är skriven i väldigt korta textstycken och är mycket snabbläst, samtidigt som Moa Sandberg får in så otroligt mycket i dessa korta textrader. Hon får också med väldigt mycket i det som inte skrivs. Man får som läsare tänka lite själv och försöka sätta sig in i tjejernas känsloliv.

Som mamma till en fjortonåring läser jag boken lite lätt skräckslagen, och tänker att sådär försigkommen och sådana där tankar har ju inte min dotter ännu ...

I Paris fullständigt vimlar det av snygga killar och en och annan vuxen man också, som kastar uppskattande blickar på de svenska sprudlande tjejerna. Det är som om de bubblar och sprakar. Som om de är på väg att explodera av allt som finns inombords och all nyfikenhet. De är redo att ta in världen och de vill UPPLEVA saker, och leva fullt ut.

Sedan så funderar Josefin också mycket på vad som händer hemma. Mamman har träffat en ny man och nu ska Josefin snart få ett litet syskon. Hur ska det bli då? Kommer mamman att ha tid över för henne? Kommer hon att hamna i utkanten av den nya lilla familjen. Pappan verkar ganska frånvarande, det känns som om mamman och Josefin stått varandra nära.

Om man bortser från känslan av panik när man inser att man har egna barn i den här åldern och börjar tänka på allt som kan hända, så gillar jag det här och tror den kommer hitta sina läsare.

Terminsstart

Japp, nu har HT 2015 dragit igång och även om jag inte arbetar på ett skolbibliotek så har vi många klasser som kommer till oss för bokprat. Imorgon ska jag träffa mina första femmor för den här terminen och jag sitter precis och förbereder mig inför detta. Då är det bra att ha en egen bokblogg för att kunna gå tillbaka och se vad man tyckte om vissa böcker när man läste dem första gången! Jag blev rätt förvånad när det var några titlar som jag ska ta med imorgon som jag inte hade skrivit något om på bloggen. Så, här kommer lite kort om en av dem ...

Ibland blir skogen vred av Rebecca Åhlund

Jag hade med den här titeln vid ett av tillfällena när jag var och pratade i Radio Göteborg P4, så det är nog därför det känns som om jag skrivit om den även om jag inte gjort det!

Det här är Rebecca Åhlunds andra bok för "mellanåldern". Den är helt fristående från "Flickan på tavlan", även om den handlar om samma tjej, Ella.

I den här boken så åker Ella på sommarkollo. Vissa av de som är med på kollot känner hon sedan tidigare, eller vet i alla fall vem de är, även om de inte direkt umgås. Ella var ganska skeptisk först, till hela idén med kollo. Men efter ett tag så börjar hon trivas riktigt bra. Det är mycket uteliv med kanoter, grillning, brännboll etc, och framförallt så träffar hon Lo. Lo med sitt rosa hår som Ella tycker är hur coolt som helst. Lo tar ingen skit och utmanar hela tiden både sig själv och andra. T ex så tycker hon inte att de ska behöva lyd föreståndarens löjliga regler om att inte gå in i skogen efter det har blivit mörkt.

Det är en hel del igenkänning i boken, och den tar upp en del orättvisor. Som att vissa barn och ungdomar alltid blir syndabockar. De som kanske mest av alla behöver stöd från vuxenvärlden är oftast de som ingen ser. Inte ens när de är på kollo.

Som alltid på kollo så berättas det spökhistorier och det visar sig att Lo är något av en specialist på just de spökhistorier som berättas på just på Blomsternäs. Hon vet en hel massa om försvunna barn och vagnar som kör ut med likkistor i skogen. Märkligt nog så verkar det som om inte alla har träffat Lo. När Ella, Dylan och Hassan börjar prata om henne så ser de andra lägerdeltagarna mest oförstående ut ...

Jag gillar det här väldigt mycket och jag måste få avsluta med ett citat av Rebecca Åhlund när hon skulle berätta om Boken. Jag tror det var på bokmässan, och hon berättade att hon ibland skojade till det i sann Göteborgsk anda och kallade den för "Ibland blir skogen ved ..." Jag skrattade högt.

Huset på Udden eller det ena ger det andra

Huset på udden utkom första gången 1958 och jag tror inte jag läst den tidigare. Jag blev lite förvånad över att jag inte kände igen den, men Agatha Christie var ju så otroligt produktiv så egentligen så är det väl inte så konstigt. Jag har i alla fall läst en hel del av hennes titlar och föredrar absolut Miss Marple framför Hercule Poirot.

Jag hade egentligen inga planer alls på att läsa någon Christie nu, men så blev jag påmind om Miss Marples sista fall under Crimetime Gotland. Titeln finns med på Lotta Olssons (DN) lista över de 100 bästa deckarna genom tiderna, och jag har tänkt att läsa den flera gånger, men faktiskt inte fått tag på den.  nu klickade jag helt enkelt hem den på nätet på engelska 'Sleeing murder, Miss Marples last case'.

Eftersom jag hade Lotta Olssons lista i tankarna när jag började jobba efter Visby så blev det självklart så att Huset på udden fick följa med hem när jag fick syn på den. Fullständigt logiskt, eller hur?

Det är lite kul att det kommer nyutgåvor av Agatha Christies titlar. Snygga är de också. Det är Bookmark förlag som står för utgivningen med Helen Ljungmark som översättare.

Huset på udden är varken en Miss Marple eller en Poirot-deckare, utan känns mer som en psykologisk thriller. Den har absolut drag av pusseldeckare och det slutna rummet-mysteriet, men handlar mer om hur människor reagerar i vissa situationer och om vad som kan driva en människa till att mörda, även om hen vet att det är fel.

Ibland är det faktiskt helt ljuvligt att läsa den här typen av litteratur. Det kan vara Maria Lang, Agatha Christie, Dorothy Sayers eller någon annan. Det är för det mesta välskrivet och snyggt plus att man får förmånen att befinna sig i en annan tid för ett tag. En tid där det visserligen begicks nog så bestialiska mord, men där det ändå känns tryggt och lugnt att befinna sig. Jag önskar ibland att man kunde ta ett kliv rätt in i exempelvis 40-talet och ha lite semester ...

Nu höll jag ju på att glömma!

Jag måste ju få skryta lite, och berätta att jag vann Crimetime Gotlands Instagramtävling med denna bild på Belinda Bauer, Alex Marwood samt Belinda Bauers agent sittandes i gröngräset innan en signering. Jag blev såklart jätteglad och ser nyfiket fram emot priset, som fiffigt nog är ett bokpaket!

Var ska man börja?

Nu är det redan en hel vecka sedan jag kom hem från Visby och Crimetime Gotland. Tiden går i vanlig ordning galet fort. Det kommer lite fler inlägg senare om de seminarier/samtal jag inte skrivit om ännu.

Jag var inne på Helena Dahlgren's Dark Places tidigare idag och blev då påmind om en titel, Sarah Hilary's 'Någon annans skuld', som Helena och Alex Marwood pratade om under ett av sina samtal. Vips så poppade det upp andra tips på böcker i min hjärna som jag hört talas om på Crimetime och som jag blivit nyfiken på.

Sedan är jag, som jag skrivit tidigare, väldigt sugen på att läsa de titlar på Lotta Olssons lista i DN som jag inte redan läst. Plus allt nytt som kommer i höst ... Ja, var ska man börja? Jag är inte så bra på det här med listor. Eller, jag är jättebra på att skriva listor, jag älskar listor, men jag är inte så himla bra på att hålla mig till det jag skrivit på listan.

Jag tror jag ska börja med att rensa lite lite från min "To read list" på Goodreads, och försöka använda mig av den lite mer seriöst. Eller kanske ha två olika listor på Goodreads? Går det ens? En lite mer seriös, och en där man kan skriva upp det man är lite nyfiken på, men som kanske får lov att vänta lite.

Signering pågår

Ingen partyprinsessa precis

Nej, ingen kan anklaga mig för några sena kvällar denna resa precis. På hotellrummet innan kl 22:00 för andra kvällen i rad. Helt nöjd och belåten med allt förutom att jag inte hittat någonstans att bada. Det blir nog att hoppa i vid kallbadhuset i alla fall. Jag hade hoppats hitta något lite mer avskilt ställe att bada på, lite närmre där jag bor, precis vid botaniska trädgården.

Först ut idag på programmet var Helena Dahlgren som moderator med Alex Marwood & Lars Kepler som pratade horror. Mycket intressant! En sak de tog upp, som jag aldrig tänkt på, är att inom genren crime så börjar det ofta mörkt men slutar i någon sorts optimism. Till skillnad från inom skräck/horror, som ofta slutar mörkt.

Både Marwood och paret Kepler var eniga i att det bästa är när ens karaktärer får ett eget liv. När de börjar fatta egna beslut och bete sig på ett sätt som inte alls var meningen från början. 

Andra programpunkten hade titeln Bloody British, och här samtalade Belinda Bauer och Denise Mina om den brittiska deckartraditionen (eller bristen på densamma?!?). Det kändes otroligt förmånligt att få sitta och lyssna på dessa vassa brittiska damer. Helena Dahlgren var moderator även här, vilket gick helt galant.

Tredje punkten hade rubriken Seriemördare, och här medverkade Tony Parsons, Christoffer Carlsson och Lars Kepler med Helena Dahlgren som moderator. Spännande samtal mellan otroligt pålästa och kunniga författare. 

Fjärde samtalet jag lyssnade på idag var Tove Alsterdal och Åsa Larsson under punkten Norrländska Deckarlandskap med Magnus Utvik som moderator. Det här är två av mina svenska favoritförfattare och det var en ren njutning att få höra dem i ett sådant här forum. De är, förutom att de skriver bra och intelligenta böcker, väldigt roliga båda två med vad det verkar mycket humor.

Till sist får väl erkännas att Team #boblmaf inte gjorde någon större succé på deckarquizet ...

Fantastiska Visby

Ja, man kan verkligen inte säga annat än att Visby visar sig från sin allra bästa sida! Solen skiner idag lika klart som igår, och solnedgången igår kväll var snudd på löjligt vacker.

Lägger man sedan till trevligt sällskap, välordnat invigningsmingel och fina programpunkter så kan man inte annat än att somna mycket, mycket nöjd med dagen.

Igår lyssnade jag på Helena Dahlgren som samtalade med Alex Matwood. Jag gillar ju Marwoods böcker och efter igår kan jag knappt vänta på att hennes tredje bok (som Alex Marwood, hon har skrivit under sitt riktiga namn tidigare. Mer om det i ett annat inlägg) ska komma ut. Hon, Marwood, verkar dessutom vara en mycket sympatisk kvinna med en stor portion humor som kan konsten at bjuda på sig själv.

Idag står bland annat Belinda Bauer (!)  Denise Mina (!) Tove Alsterdal (!) och Åsa Larsson (!) på programmet. Det behövs ju inte påpekas att jag är rätt så peppad.

Igår när jag satt på det försenade tåget från Göteborg till Stockholm och var nästan säker på att jag skulle missa transferbussen till Nynäshamn kändes det ungefär lika dystert som det nu känns ljust!

Visby, baby!

Imorgon åker den här Bibliotekskatten till Visby och #crimetimegotland 😃. Längtar väldigt mycket ska jag säga ...

Då var det dags att välja ny bok igen

Så, ny dag, nya svåra val! Jag har frångått varenda lista och plan jag har försökt följa för att hinna läsa det jag vill hinna med innan #crimetimegotland. Nu får det (som alltid!) bli som det blir :-) jag läser det jag hinner och det jag känner för. Jag började med #medanmörkretfaller för några dagar sedan, men kom inte riktigt in i den. Ska göra ett nytt försök, dock. Nästa ut blir förmodligen #ghostman av #rogerhobbs. Dotterns val :-). Tycker för övrigt att det är oerhört mkt smidigare med instagram än med bloggen just nu.

Några lästa titlar jag inte bloggat om

Det är med all säkerhet fler, men dessa hittade jag i första svängen. När det gäller Bolton har jag skrivit om de engelska titlarna.

Jag har också försökt sortera upp i hyllorna när det gäller hyllvärmare, och blev ganska så förskräckt. Framförallt så är det en del recex jag behöver ta tag i innan det dåliga samvetet slår till med all kraft.

Himla bra grej ändå

Det här med Goodreads, vilken bra grej! Nu använder jag bara sidan i stort sett till att skriva i vilka böcker jag läser, men vilken enorm hjälp det är för mig! 

Det är bara att gå tillbaka och se hur många

böcker jag läst men inte bloggat om ...

Det gäller ju såklart att komma ihåg att gå in direkt när jag avslutat en bok, annars är det stor risk jag glömmer, men det känns faktiskt som om jag har fått in en hyfsat bra rutin här. Tack vare att jag alltid bär med mig mobilen.

Bättre sent än aldrig

Nu äntligen sätter jag tänderna i den här. Mkt höga förväntningar!