Mr Mercedes

Titel: Mr Mercedes
Författare: Stephen King
Förlag: Albert Bonniers Förlag

När jag läste om Mr Mercedes innan jag läste den själv så var det två saker som gjorde mig extra nyfiken. Dels att det sades att det här var hans bästa på länge. Jag har inte läst Kings senaste böcker och jag har heller inte läst hans Fantasyserie som börjar med Revolvermannen.

Däremot såg jag första säsongen av The Dome på Netflix och fastnade rätt så hårt för den. Så mycket att jag var på vippen att låna hem boken för jag ville verkligen inte vänta på nästa säsong, men så läste jag att boken och tv-serien skiljer rätt mycket åt så jag brydde mig inte om det.

Sedan var det ju det här med att det här skulle vara hans första renodlade thriller eller spänningsroman. Alltså ingen skräck och inga övernaturliga inslag, som det ju annars är med King. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på Lida? Jag vet inte om den är mer skräck än Mr Merdedes? Det är väl inga övernaturliga inslag i Lida? Hur som helst så var det därför jag, trots att läshögarna hemma är höga som mindre berg, tog med mig boken hem och började läsa nästan omgående.

Nej, någon skräck i den bemärkelsen är det inte, men den är inte desto mindre obehaglig för det. Nästan ännu värre i o m att man har att göra med en tvättäkta psykopat. Det bästa (värsta?) med boken är nog när man får följa Mr Mercedes's egna tankar och förstå hur han resonerar. Hur ofattbart kallsinnigt och totalt utan empati han fattar sina beslut.

Boken börjar med att Mr Mercedes kör en stulen Mercedes rätt in i en folksamling och många människor inklusive ett litet spädbarn dör. Fallet klaras aldrig upp och nu är kriminalaren Bill Hodges, som hade hand om fallet, pensionerad. Det skaver i honom att han inte lyckades hitta Mr Mercedes som mördaren snabbt döptes till i pressen. Det skaver i honom så till den milda grad att han går in i en depression och långsamt håller på att dricka ihjäl sig medan han tittar på usla tv-shower.

När han plötsligt får ett brev från någon som påstår sig vara Mr Mercedes vänder det, och Hodges börjar så smått leva igen. Fast besluten att inte låta detta tillfälle glida honom ur händerna.

Det är riktigt spännande och jag hörde precis att detta är första delen i en trilogi, så jag förmodar att vi får träffa Bill Hodges igen, vilket jag gärna gör.