Drömmen om en häst

Titel: Drömmen om en häst
Författare: Linnéa Berglund
Förlag: Idus

Drömmen om en häst är den fjärde delen i serien om Emelie Lexander. Det är egentligen ingenting märkvärdigt med de här böckerna, ingenting som sticker ut, men jag har ändå fastnat för dem av någon anledning.

De är snälla! Jag tror att de passar alldeles utmärkt för hästboksslukare. Det händer lite lagom mycket. I någon bok är det kaxiga ridtjejer i stallet, i en annan bok är det en älskad ridskolehäst som dör etc. Dramatik på lagom nivå.

Vad jag kan reta mig lite på är att Emelie ibland är mer än lovligt präktig och lillgammal. Hon är väldigt förståndig för att bara vara 15 år. Detta beror i och för sig till viss del på att systern har någon form av funktionsnedsättning och därför har Emelie alltid tagit ett stort ansvar i olika sammanhang.

Men, som sagt, jag gillar de här böckerna. Det behöver inte alltid vara så himla dramatiskt. Ibland räcker det långt med igenkänningsfaktorn, eller att få läsa om miljöer man skulle vilja befinna sig i själv. Som exempelvis i ett stall!

I den här fjärde delen är det dags för Luciaritten i den lilla staden, och Emelie har blivit lovad att rida det fina arabstoet Saba från stall Holmen. Dessa planer går dock om intet då Saba snubblar och skadar ena benet. Allt ser lite dystert ut, men Emelie har trots allt fina pojkvännen Micke. Hon tillbringar också alltmer tid på Holmen nu när sköthästen inte längre finns kvar på ridskolan.

Lite gnager avundsjukan i Emelie när bästa kompisen får en ny hopphäst, men hon inser att det finns saker att se fram emot även utan egen häst. Hon får t e x en inbjudan till en annans kompis farmors gård, där det vimlar av hästar, över jullovet. Sedan finns som sagt alltid stall Holmen och Micke. Kanske räcker det gott så?