Söta pojkar?

Titel; Söta pojkar är bara på låtsas
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabén & Sjögren

Söta pojkar är bara på låtsas är, efter vad jag förstår, delvis självbiografiskt. Vissa händelser och personer är sammanslagna men allt i boken ska ha hänt vid ett eller annat tillfälle. Det är ganska självutlämnande och ett typexempel på det där som jag skrivit om tidigare, hur jobbigt det måste vara om man inte helt kan bortse ifrån att ens närmaste kommer att läsa det man skriver.

Jag kollade runt lite efter Moa Eriksson Sandberg på nätet, och hittar henne som skribent men inte skådespelare. Kanske hoppade hon av utbildningen, eller bara ångrade sig efteråt.

Jag tror att boken kan tilltala en del unga, framförallt tjejer. Tjejer/killar som tycker det kan vara svårt, men helt OK att ta för sig i tillvaron. För även om man gärna vill vara den den där öppna tjejen/killen som går sin egen väg och som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, så kan det vara svårt i praktiken. Framförallt när man är 16 år, då man å ena sidan brukar tycka att man kan och vet allt, och å andra sidan ofta känner sig helt ute och vimsar utan en aning om hur man ska göra och vad man ska säga.

Jag kände som vuxen läsare att det var aningen egocentriskt. Men, det är ju så i den åldern. Man är ofta lite ego. Sådant som betyder mindre ju äldre man blir får enorma proportioner. Det är väl lite så det ska vara, och det måste absolut tas på allvar. För det ÄR verkligen viktigt där och då.

Handlingen är lite dagboksaktig, även om vi inte får datum innan varje kapitel, så följer man Ellas skolår kronologiskt. En stor fråga i boken är den som jag nämnde tidigare, att det är svårt att lägga sig på rätt nivå när det gäller att ta för sig. Särskilt om det gäller sex och man är ung tjej. Samtidigt som man tycker att man som tjej ska kunna göra precis som killarna gör, så oroar man sig lite i alla fall för att verka slampig. Ella letar efter kärleken, men det är lite oklart vad hon egentligen är ute efter. Något mittemellan långvarigt förhållande och bara en natt. Hon vill inte binda sig, det känns för tidigt, men hon vill ända träffa någon att vara med ett längre tag. Nu blir det inte riktigt så, utan mer hattigt, med några olika killar som hon alternerar mellan. Det känns mest jobbigt för henne själv.

Vad jag tycker kommer fram bra i boken är det dramatiska. Händelserna och känslorna med utropstecken!!! Hur dramatisk man kan vara när man är 16 år och allt blir så stort. Går man då teaterlinjen förmodar jag att det blir ännu mer drama, drama, drama. Men även om man inte gått teaterlinjen så tror jag att många känner igen sig i de yviga gesterna och pendlandet i humör. Just igenkänninngsfaktorn är nog också bokens styrka för unga läsare. Man behöver ju inte känna igen sig i allt för att få en känsla av hur det var att var Ella under de där åren.