Författare; Katarina von Bredow
Förlag; Rabén & Sjögren
I Flyga högt, som för övrigt har vissa drag gemensamt med Tusen gånger starkare, får vi följa berättelsen via Vendela som precis har börjat nian. Egentligen är hon rätt nöjd med att skolan har börjat igen efter sommarlovet, även om det inte är någonting hon skulle erkänna om någon frågar. Men faktum är att hon har längtat lite efter vardagen. Att träffa alla klasskompisar igen, framförallt Tove, Nils och Loke, som tillsammans med Vendela har bildat sin egna lilla fyrklöver. Underförstått är att Tove och Loke är intresserade av varandra, och skulle det inte vara helt perfekt då om också Vendela och Nils skulle bli ett par? Vendela tror nog att hon är kär i Nils. Hon är nästan säker. Däremot känner hon sig inte lika säker på Nils känslor för henne. Det händer ju liksom ingenting? Trots att funnits flera tillfällen där det verkligen varit läge för någonting att hända så har Nils aldrig gjort något drag. För att han inte vill eller för att han inte vågar? Vendela vet inte riktigt, men hon vet att hon börjar tycka att det är lite frustrerande att allt bara lunkar på som vanligt.
I klassen, som säkert ser ut som en ganska vanlig nia i Sverige 2011 skulle jag tro, är det en viss bestämd ordning som råder. Vissa har ledarroller och bestämmer i stort sett allt som händer. Det de säger är lag, och de andra anpassar sig. Sedan finns det andra grupperingar, men också några ensamvargar. De som inte ingår i någon tight grupp. Detta behöver inte betyda att man är mobbad, även om det kan göra det. I Lines fall gör det det, absolut. Hon har allid varit mobbad, så länge ett de andra inte ens funderar över det längre. Även om man inte mobbar själv så gör man inte heller någonting för att få de andra att sluta.
In i detta kommer Silja. Silja som struntar fullständigt i alla underförstådda koder och regler som gäller. Eller, rättare sagt, underförstådda koder och regler är ingenting som råder över Silja. Hon sätter sig över sådant trams. Varför skulle hon böja sig? Varför skulle hon inte kunna sätta sig på vilken stol hon vill i klassrummet? Den står ju tom? Och varför skulle hon inte kunna prata med vam hon vill? Siljas ankomst i klassrummet får enorma följder. Ordningen rubbas fullständigt. Det blir oroligt och förvirrat, samtidigt som det får vissa i klassen att börja fundera över hur det egentligen står till.
På grund av olika händelser får Vendela och Silja en bra kontakt, och Vendela lockas, även om hon inte riktigt vill erkänna det för någon och allra minst för Tove som har varit negativt inställt till Silja från allra första början, av Siljas rättframma sätt. Hon ser också sin egen relation med Tove ur ett nytt perpektiv när Silja påpekar viss saker. Inte så att Vendela plötsligt förstår att det är Tove som styr och hon som följer, för så är det inte, men kanske att de är så vana vid att ha varandra att de börjar ta varandra för givet?
Mycket ställs på sin spets efter en fest dit Vendela har följt med Silja och Sven i klassen utan att tala om det för Tove, Loke och Nils. Inte heller har hon varit helt ärlig hemma, utan tvärtom mörkat ganska kraftigt vart hon ska och med vem. Vendela får alldeles för mycket att dricka, kräks och slocknar i ett främmande hus och det blir självklart ett jätterabalder när hon inte kommer hem på hela natten. Hennes föräldrar ringer runt och väcker folk tills de får reda på var hon kan vara. De åker dit och hämtar henne och allt kommer naturligvis fram. Den här händelsen i kombination med att flera tjejer i klassen försöker sätta dit Silja för stöld gör att ordningen rubbas ytterligare när vissa personer efter mycket om och men faktiskt vågar stå upp och säga emot, och säga som det är.
Inte vet jag, men det känns som om Bredow har gjort sin research grundligt. Språket känns äkta och man får en känsla av att hon granskat olika roller i klasser hon besökt riktigt ordentligt. Det tar tid att hitta mönster som utomstående vuxen i en klass (för vuxna som jobbar dagligen i klassen också i och för sig). Det är alltid stämningar och händelser man som vuxen helt enkelt inte upptäcker. Men, ju längre tid man observerar desto mer får man självklart syn på. Om Bredow inte tillbringat någon längre tid i en klass eller flera så tycker jag att hon döljer det bra!
Flyga högt har hög igenkänningsfaktor och kommer säkert att hitta många, många läsare som de flesta av Bredows böcker. Unga läsare såklart, men jag skulle önska att även föräldrar, pedagoger och andra som dagligen träffar unga hemma eller i sitt arbete skulle läsa den. Det är intressant och viktigt att få syn på de olika skikt som finns i en grupp ungdomar som dagligen sitter tillsammans i ett klassrum under flera timmar om dagen. Mycket kan hända, och mycket händer också, som inte har med skolarbetet att göra men väl med välbefinnandet hos våra ungdomar.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Många fler vuxna borde läsa ungdomsböcker! dels för att få en inblick i hur unga lever och vad de gillar att läsa, men också för att det finns så mycket som är bra och förtjänar att läsas för sin egen skull! Det här skulle vara en perfekt ungdomsbok att börja med som vuxen läsare. Låna eller köp och börja läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar