Författare; Martin Jern
Förlag; Rabén & Sjögren
Affektion var en riktigt svår bok att läsa. Med risk för att avslöja för mycket så måste jag ändå skriva att slutet var hemskt. Riktigt hemskt. Sista meningarna, när man får helt klart för sig vad som verkligen hände var som att få en kalldusch. Jag hade nog ändå hoppats någonstans att jag hade fel, att det kanske inte var riktigt så illa som det verkade. Det är illa nog med fulla tolvåringar, att de sedan utför hemska handlingar när de är påverkade är ännu värre.
Kate är sexton år och har precis flyttat till sin syster i Malmö för att få en omstart. När hon var tolv hände det något fruktansvärt och en av klasskompisarna, Zara, hittades död. Efter den här tragiska händelsen har Kate levt ett destruktivt liv med alkohol, sex och droger. Fram till Zaras död hängde hon jämt ihop med Ali, de var oskiljaktiga. Nu träffas de inte så ofta men har kvar starka band emellan sig. Det ligger någonting riktigt hopplöst i att veta att allt är försent även om man bara är 16 år, och Kate står inte ut med sig själv och tankarna på vad hon upplevt och gjort. Vilket gör att hon inte kommer ur den destruktiva virvelvind hon befinner sig i. Hon är så trasig, känns det som, så hon kan absolut inte se någonting bortom ångesten som hon alltid bär med sig
Det här är, som märks, en svart roman med inte många, om ens några ljusglimtar. Det är hemskt att föreställa sig tjejernas liv redan innan olyckan, och ännu värre efter. Man vill inte ta det till sig. Men, det är en bra bok. Det är tungt att läsa men jag hoppas att många vuxna hittar fram. Nästan hellre vuxna läsare, vuxna som har någon form att kontakt med ungdomar. Ändå så funkar språket bra för ungdomar skulle jag tro. Det är välskrivet, rättframt, absolut inte tillrättalagt och det klingar inte falskt. Som när vuxna skriver som de tror att ungdomar pratar och det låter hemskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar