Lite sent, jag vet, men det har varit lite mycket nu...
Jag blev så glad när jag såg att Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan var nominerad. Den är en av mina absoluta ungdomsfavoriter i år. Vad tycker ni om nomineringarna som man kan läsa mer om här?
torsdag 20 oktober 2011
Mysig kväll i höstrusket
Tack Linda på What you readin? och er andra som jag träffade för första gången igår med bokcirkeln. Det var riktigt mysigt och jag ser fram emot att läsa och prata om Mary Shelleys Frankenstein! De andra som var med var; Joanna på Och dagarna går, Camilla på Rainred.blogg.se, och Bea som inte har någon blogg. Ännu?
Vi Fairtradefikade och pratade om Dawn French; En liten smula underbar, som det kommer ett inlägg om vid annat tillfälle.
Och brödet VAR verkligen gott!
Vi Fairtradefikade och pratade om Dawn French; En liten smula underbar, som det kommer ett inlägg om vid annat tillfälle.
Och brödet VAR verkligen gott!
torsdag 13 oktober 2011
Vad synd
att det finns så många riktigt dumma vuxna i
Titel; Det gömda huset
Författare; Vanja Persson
Förlag; Magic Wonders
Annars är det en riktigt bra, lite spännande och mystisk historia. Men åh, vad trött jag blir på dumma, mjäkiga och mesiga vuxna i en del böcker för barn. Här är det Ninni som har flyttat med mamma och lillasyster till mammans nya mans hus. Hon får tränga in sig tillsammans med lillasyster, som hon visserligen tycker mycket om, men som blir otroligt särbehandlad av mamman och pappan. Av pappan för att det är hans riktiga dotter, vilket Ninni inte är, och av mamman för att hon antingen inte förstår eller inte ser vad som pågår, eller för att hon inte har något att sätta emot, om det är han som har pengarna? Men vilken mamma skulle inte reagera om äldsta dottern inte får följa med på McDonalds utan får käka müsli istället? Eller som inte får vara på Fritids med sina klasskompisar för att hon ska passa lillasyster när pappan egentligen bara tittar på TV? Hmm, inte helt trovärdigt.
Och fröken i skolan sedan. Hjälp! Urtypen av stenåldersfröken, som det förhoppningsvis inte finns så många kvar av. Som säger t ex; "-Jag vet inte vad du är van vid, men på den här skolan sover vi inte på lektionerna, fortsatte läraren" (s. 22) , "Jag ska nog hålla ögonen på dig. Du ska inte tro att du kan komma hit och försöra stämningen i klassen." (s. 41) "Ja, det ser man vad du är för sort......Dig behöver man hålla extra koll på." ( s. 41)
Men, om man bortser från de chablonartade dumma vuxna karaktärerna är det som sagt en riktig bra historia. Ninni hittar vid ett av sina ensamma strövtåg ett gammalt fallfärdigt hus där det bor en gammal tant. Först blir hon rädd och vill bara springa därifrån, men tanten drar iväg med henne in i huset och ger henne ett uppdrag att utföra. Det här uppdraget, som Ninni från början inte alls förstår sig på eller bryr sig om för den delen, gör så att saker och ting börjar ändra sig. Ninni får t ex en kompis i skolan, och hon vågar säga till sin pappa att hon faktiskt vill fira sin födelsedag på den faktiska dagen.
När det sedan visar sig att huset faktiskt inte finns utan är rivet sedan länge och att flickan som bodde där omkom i en bussolycka för längesedan blir det både mystiskt och spännande. Bra att läsa om man går i fyran, femman eller sexan tycker jag.
Titel; Det gömda huset
Författare; Vanja Persson
Förlag; Magic Wonders
Annars är det en riktigt bra, lite spännande och mystisk historia. Men åh, vad trött jag blir på dumma, mjäkiga och mesiga vuxna i en del böcker för barn. Här är det Ninni som har flyttat med mamma och lillasyster till mammans nya mans hus. Hon får tränga in sig tillsammans med lillasyster, som hon visserligen tycker mycket om, men som blir otroligt särbehandlad av mamman och pappan. Av pappan för att det är hans riktiga dotter, vilket Ninni inte är, och av mamman för att hon antingen inte förstår eller inte ser vad som pågår, eller för att hon inte har något att sätta emot, om det är han som har pengarna? Men vilken mamma skulle inte reagera om äldsta dottern inte får följa med på McDonalds utan får käka müsli istället? Eller som inte får vara på Fritids med sina klasskompisar för att hon ska passa lillasyster när pappan egentligen bara tittar på TV? Hmm, inte helt trovärdigt.
Och fröken i skolan sedan. Hjälp! Urtypen av stenåldersfröken, som det förhoppningsvis inte finns så många kvar av. Som säger t ex; "-Jag vet inte vad du är van vid, men på den här skolan sover vi inte på lektionerna, fortsatte läraren" (s. 22) , "Jag ska nog hålla ögonen på dig. Du ska inte tro att du kan komma hit och försöra stämningen i klassen." (s. 41) "Ja, det ser man vad du är för sort......Dig behöver man hålla extra koll på." ( s. 41)
Men, om man bortser från de chablonartade dumma vuxna karaktärerna är det som sagt en riktig bra historia. Ninni hittar vid ett av sina ensamma strövtåg ett gammalt fallfärdigt hus där det bor en gammal tant. Först blir hon rädd och vill bara springa därifrån, men tanten drar iväg med henne in i huset och ger henne ett uppdrag att utföra. Det här uppdraget, som Ninni från början inte alls förstår sig på eller bryr sig om för den delen, gör så att saker och ting börjar ändra sig. Ninni får t ex en kompis i skolan, och hon vågar säga till sin pappa att hon faktiskt vill fira sin födelsedag på den faktiska dagen.
När det sedan visar sig att huset faktiskt inte finns utan är rivet sedan länge och att flickan som bodde där omkom i en bussolycka för längesedan blir det både mystiskt och spännande. Bra att läsa om man går i fyran, femman eller sexan tycker jag.
onsdag 12 oktober 2011
Flyga högt
Titel; Flyga högt
Författare; Katarina von Bredow
Förlag; Rabén & Sjögren
I Flyga högt, som för övrigt har vissa drag gemensamt med Tusen gånger starkare, får vi följa berättelsen via Vendela som precis har börjat nian. Egentligen är hon rätt nöjd med att skolan har börjat igen efter sommarlovet, även om det inte är någonting hon skulle erkänna om någon frågar. Men faktum är att hon har längtat lite efter vardagen. Att träffa alla klasskompisar igen, framförallt Tove, Nils och Loke, som tillsammans med Vendela har bildat sin egna lilla fyrklöver. Underförstått är att Tove och Loke är intresserade av varandra, och skulle det inte vara helt perfekt då om också Vendela och Nils skulle bli ett par? Vendela tror nog att hon är kär i Nils. Hon är nästan säker. Däremot känner hon sig inte lika säker på Nils känslor för henne. Det händer ju liksom ingenting? Trots att funnits flera tillfällen där det verkligen varit läge för någonting att hända så har Nils aldrig gjort något drag. För att han inte vill eller för att han inte vågar? Vendela vet inte riktigt, men hon vet att hon börjar tycka att det är lite frustrerande att allt bara lunkar på som vanligt.
I klassen, som säkert ser ut som en ganska vanlig nia i Sverige 2011 skulle jag tro, är det en viss bestämd ordning som råder. Vissa har ledarroller och bestämmer i stort sett allt som händer. Det de säger är lag, och de andra anpassar sig. Sedan finns det andra grupperingar, men också några ensamvargar. De som inte ingår i någon tight grupp. Detta behöver inte betyda att man är mobbad, även om det kan göra det. I Lines fall gör det det, absolut. Hon har allid varit mobbad, så länge ett de andra inte ens funderar över det längre. Även om man inte mobbar själv så gör man inte heller någonting för att få de andra att sluta.
In i detta kommer Silja. Silja som struntar fullständigt i alla underförstådda koder och regler som gäller. Eller, rättare sagt, underförstådda koder och regler är ingenting som råder över Silja. Hon sätter sig över sådant trams. Varför skulle hon böja sig? Varför skulle hon inte kunna sätta sig på vilken stol hon vill i klassrummet? Den står ju tom? Och varför skulle hon inte kunna prata med vam hon vill? Siljas ankomst i klassrummet får enorma följder. Ordningen rubbas fullständigt. Det blir oroligt och förvirrat, samtidigt som det får vissa i klassen att börja fundera över hur det egentligen står till.
På grund av olika händelser får Vendela och Silja en bra kontakt, och Vendela lockas, även om hon inte riktigt vill erkänna det för någon och allra minst för Tove som har varit negativt inställt till Silja från allra första början, av Siljas rättframma sätt. Hon ser också sin egen relation med Tove ur ett nytt perpektiv när Silja påpekar viss saker. Inte så att Vendela plötsligt förstår att det är Tove som styr och hon som följer, för så är det inte, men kanske att de är så vana vid att ha varandra att de börjar ta varandra för givet?
Mycket ställs på sin spets efter en fest dit Vendela har följt med Silja och Sven i klassen utan att tala om det för Tove, Loke och Nils. Inte heller har hon varit helt ärlig hemma, utan tvärtom mörkat ganska kraftigt vart hon ska och med vem. Vendela får alldeles för mycket att dricka, kräks och slocknar i ett främmande hus och det blir självklart ett jätterabalder när hon inte kommer hem på hela natten. Hennes föräldrar ringer runt och väcker folk tills de får reda på var hon kan vara. De åker dit och hämtar henne och allt kommer naturligvis fram. Den här händelsen i kombination med att flera tjejer i klassen försöker sätta dit Silja för stöld gör att ordningen rubbas ytterligare när vissa personer efter mycket om och men faktiskt vågar stå upp och säga emot, och säga som det är.
Inte vet jag, men det känns som om Bredow har gjort sin research grundligt. Språket känns äkta och man får en känsla av att hon granskat olika roller i klasser hon besökt riktigt ordentligt. Det tar tid att hitta mönster som utomstående vuxen i en klass (för vuxna som jobbar dagligen i klassen också i och för sig). Det är alltid stämningar och händelser man som vuxen helt enkelt inte upptäcker. Men, ju längre tid man observerar desto mer får man självklart syn på. Om Bredow inte tillbringat någon längre tid i en klass eller flera så tycker jag att hon döljer det bra!
Flyga högt har hög igenkänningsfaktor och kommer säkert att hitta många, många läsare som de flesta av Bredows böcker. Unga läsare såklart, men jag skulle önska att även föräldrar, pedagoger och andra som dagligen träffar unga hemma eller i sitt arbete skulle läsa den. Det är intressant och viktigt att få syn på de olika skikt som finns i en grupp ungdomar som dagligen sitter tillsammans i ett klassrum under flera timmar om dagen. Mycket kan hända, och mycket händer också, som inte har med skolarbetet att göra men väl med välbefinnandet hos våra ungdomar.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Många fler vuxna borde läsa ungdomsböcker! dels för att få en inblick i hur unga lever och vad de gillar att läsa, men också för att det finns så mycket som är bra och förtjänar att läsas för sin egen skull! Det här skulle vara en perfekt ungdomsbok att börja med som vuxen läsare. Låna eller köp och börja läsa!
Författare; Katarina von Bredow
Förlag; Rabén & Sjögren
I Flyga högt, som för övrigt har vissa drag gemensamt med Tusen gånger starkare, får vi följa berättelsen via Vendela som precis har börjat nian. Egentligen är hon rätt nöjd med att skolan har börjat igen efter sommarlovet, även om det inte är någonting hon skulle erkänna om någon frågar. Men faktum är att hon har längtat lite efter vardagen. Att träffa alla klasskompisar igen, framförallt Tove, Nils och Loke, som tillsammans med Vendela har bildat sin egna lilla fyrklöver. Underförstått är att Tove och Loke är intresserade av varandra, och skulle det inte vara helt perfekt då om också Vendela och Nils skulle bli ett par? Vendela tror nog att hon är kär i Nils. Hon är nästan säker. Däremot känner hon sig inte lika säker på Nils känslor för henne. Det händer ju liksom ingenting? Trots att funnits flera tillfällen där det verkligen varit läge för någonting att hända så har Nils aldrig gjort något drag. För att han inte vill eller för att han inte vågar? Vendela vet inte riktigt, men hon vet att hon börjar tycka att det är lite frustrerande att allt bara lunkar på som vanligt.
I klassen, som säkert ser ut som en ganska vanlig nia i Sverige 2011 skulle jag tro, är det en viss bestämd ordning som råder. Vissa har ledarroller och bestämmer i stort sett allt som händer. Det de säger är lag, och de andra anpassar sig. Sedan finns det andra grupperingar, men också några ensamvargar. De som inte ingår i någon tight grupp. Detta behöver inte betyda att man är mobbad, även om det kan göra det. I Lines fall gör det det, absolut. Hon har allid varit mobbad, så länge ett de andra inte ens funderar över det längre. Även om man inte mobbar själv så gör man inte heller någonting för att få de andra att sluta.
In i detta kommer Silja. Silja som struntar fullständigt i alla underförstådda koder och regler som gäller. Eller, rättare sagt, underförstådda koder och regler är ingenting som råder över Silja. Hon sätter sig över sådant trams. Varför skulle hon böja sig? Varför skulle hon inte kunna sätta sig på vilken stol hon vill i klassrummet? Den står ju tom? Och varför skulle hon inte kunna prata med vam hon vill? Siljas ankomst i klassrummet får enorma följder. Ordningen rubbas fullständigt. Det blir oroligt och förvirrat, samtidigt som det får vissa i klassen att börja fundera över hur det egentligen står till.
På grund av olika händelser får Vendela och Silja en bra kontakt, och Vendela lockas, även om hon inte riktigt vill erkänna det för någon och allra minst för Tove som har varit negativt inställt till Silja från allra första början, av Siljas rättframma sätt. Hon ser också sin egen relation med Tove ur ett nytt perpektiv när Silja påpekar viss saker. Inte så att Vendela plötsligt förstår att det är Tove som styr och hon som följer, för så är det inte, men kanske att de är så vana vid att ha varandra att de börjar ta varandra för givet?
Mycket ställs på sin spets efter en fest dit Vendela har följt med Silja och Sven i klassen utan att tala om det för Tove, Loke och Nils. Inte heller har hon varit helt ärlig hemma, utan tvärtom mörkat ganska kraftigt vart hon ska och med vem. Vendela får alldeles för mycket att dricka, kräks och slocknar i ett främmande hus och det blir självklart ett jätterabalder när hon inte kommer hem på hela natten. Hennes föräldrar ringer runt och väcker folk tills de får reda på var hon kan vara. De åker dit och hämtar henne och allt kommer naturligvis fram. Den här händelsen i kombination med att flera tjejer i klassen försöker sätta dit Silja för stöld gör att ordningen rubbas ytterligare när vissa personer efter mycket om och men faktiskt vågar stå upp och säga emot, och säga som det är.
Inte vet jag, men det känns som om Bredow har gjort sin research grundligt. Språket känns äkta och man får en känsla av att hon granskat olika roller i klasser hon besökt riktigt ordentligt. Det tar tid att hitta mönster som utomstående vuxen i en klass (för vuxna som jobbar dagligen i klassen också i och för sig). Det är alltid stämningar och händelser man som vuxen helt enkelt inte upptäcker. Men, ju längre tid man observerar desto mer får man självklart syn på. Om Bredow inte tillbringat någon längre tid i en klass eller flera så tycker jag att hon döljer det bra!
Flyga högt har hög igenkänningsfaktor och kommer säkert att hitta många, många läsare som de flesta av Bredows böcker. Unga läsare såklart, men jag skulle önska att även föräldrar, pedagoger och andra som dagligen träffar unga hemma eller i sitt arbete skulle läsa den. Det är intressant och viktigt att få syn på de olika skikt som finns i en grupp ungdomar som dagligen sitter tillsammans i ett klassrum under flera timmar om dagen. Mycket kan hända, och mycket händer också, som inte har med skolarbetet att göra men väl med välbefinnandet hos våra ungdomar.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Många fler vuxna borde läsa ungdomsböcker! dels för att få en inblick i hur unga lever och vad de gillar att läsa, men också för att det finns så mycket som är bra och förtjänar att läsas för sin egen skull! Det här skulle vara en perfekt ungdomsbok att börja med som vuxen läsare. Låna eller köp och börja läsa!
måndag 10 oktober 2011
Söta pojkar?
Titel; Söta pojkar är bara på låtsas
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabén & Sjögren
Söta pojkar är bara på låtsas är, efter vad jag förstår, delvis självbiografiskt. Vissa händelser och personer är sammanslagna men allt i boken ska ha hänt vid ett eller annat tillfälle. Det är ganska självutlämnande och ett typexempel på det där som jag skrivit om tidigare, hur jobbigt det måste vara om man inte helt kan bortse ifrån att ens närmaste kommer att läsa det man skriver.
Jag kollade runt lite efter Moa Eriksson Sandberg på nätet, och hittar henne som skribent men inte skådespelare. Kanske hoppade hon av utbildningen, eller bara ångrade sig efteråt.
Jag tror att boken kan tilltala en del unga, framförallt tjejer. Tjejer/killar som tycker det kan vara svårt, men helt OK att ta för sig i tillvaron. För även om man gärna vill vara den den där öppna tjejen/killen som går sin egen väg och som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, så kan det vara svårt i praktiken. Framförallt när man är 16 år, då man å ena sidan brukar tycka att man kan och vet allt, och å andra sidan ofta känner sig helt ute och vimsar utan en aning om hur man ska göra och vad man ska säga.
Jag kände som vuxen läsare att det var aningen egocentriskt. Men, det är ju så i den åldern. Man är ofta lite ego. Sådant som betyder mindre ju äldre man blir får enorma proportioner. Det är väl lite så det ska vara, och det måste absolut tas på allvar. För det ÄR verkligen viktigt där och då.
Handlingen är lite dagboksaktig, även om vi inte får datum innan varje kapitel, så följer man Ellas skolår kronologiskt. En stor fråga i boken är den som jag nämnde tidigare, att det är svårt att lägga sig på rätt nivå när det gäller att ta för sig. Särskilt om det gäller sex och man är ung tjej. Samtidigt som man tycker att man som tjej ska kunna göra precis som killarna gör, så oroar man sig lite i alla fall för att verka slampig. Ella letar efter kärleken, men det är lite oklart vad hon egentligen är ute efter. Något mittemellan långvarigt förhållande och bara en natt. Hon vill inte binda sig, det känns för tidigt, men hon vill ända träffa någon att vara med ett längre tag. Nu blir det inte riktigt så, utan mer hattigt, med några olika killar som hon alternerar mellan. Det känns mest jobbigt för henne själv.
Vad jag tycker kommer fram bra i boken är det dramatiska. Händelserna och känslorna med utropstecken!!! Hur dramatisk man kan vara när man är 16 år och allt blir så stort. Går man då teaterlinjen förmodar jag att det blir ännu mer drama, drama, drama. Men även om man inte gått teaterlinjen så tror jag att många känner igen sig i de yviga gesterna och pendlandet i humör. Just igenkänninngsfaktorn är nog också bokens styrka för unga läsare. Man behöver ju inte känna igen sig i allt för att få en känsla av hur det var att var Ella under de där åren.
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabén & Sjögren
Jag kollade runt lite efter Moa Eriksson Sandberg på nätet, och hittar henne som skribent men inte skådespelare. Kanske hoppade hon av utbildningen, eller bara ångrade sig efteråt.
Jag tror att boken kan tilltala en del unga, framförallt tjejer. Tjejer/killar som tycker det kan vara svårt, men helt OK att ta för sig i tillvaron. För även om man gärna vill vara den den där öppna tjejen/killen som går sin egen väg och som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, så kan det vara svårt i praktiken. Framförallt när man är 16 år, då man å ena sidan brukar tycka att man kan och vet allt, och å andra sidan ofta känner sig helt ute och vimsar utan en aning om hur man ska göra och vad man ska säga.
Jag kände som vuxen läsare att det var aningen egocentriskt. Men, det är ju så i den åldern. Man är ofta lite ego. Sådant som betyder mindre ju äldre man blir får enorma proportioner. Det är väl lite så det ska vara, och det måste absolut tas på allvar. För det ÄR verkligen viktigt där och då.
Handlingen är lite dagboksaktig, även om vi inte får datum innan varje kapitel, så följer man Ellas skolår kronologiskt. En stor fråga i boken är den som jag nämnde tidigare, att det är svårt att lägga sig på rätt nivå när det gäller att ta för sig. Särskilt om det gäller sex och man är ung tjej. Samtidigt som man tycker att man som tjej ska kunna göra precis som killarna gör, så oroar man sig lite i alla fall för att verka slampig. Ella letar efter kärleken, men det är lite oklart vad hon egentligen är ute efter. Något mittemellan långvarigt förhållande och bara en natt. Hon vill inte binda sig, det känns för tidigt, men hon vill ända träffa någon att vara med ett längre tag. Nu blir det inte riktigt så, utan mer hattigt, med några olika killar som hon alternerar mellan. Det känns mest jobbigt för henne själv.
Vad jag tycker kommer fram bra i boken är det dramatiska. Händelserna och känslorna med utropstecken!!! Hur dramatisk man kan vara när man är 16 år och allt blir så stort. Går man då teaterlinjen förmodar jag att det blir ännu mer drama, drama, drama. Men även om man inte gått teaterlinjen så tror jag att många känner igen sig i de yviga gesterna och pendlandet i humör. Just igenkänninngsfaktorn är nog också bokens styrka för unga läsare. Man behöver ju inte känna igen sig i allt för att få en känsla av hur det var att var Ella under de där åren.
onsdag 5 oktober 2011
Affektion
Titel; Affektion
Författare; Martin Jern
Förlag; Rabén & Sjögren
Affektion var en riktigt svår bok att läsa. Med risk för att avslöja för mycket så måste jag ändå skriva att slutet var hemskt. Riktigt hemskt. Sista meningarna, när man får helt klart för sig vad som verkligen hände var som att få en kalldusch. Jag hade nog ändå hoppats någonstans att jag hade fel, att det kanske inte var riktigt så illa som det verkade. Det är illa nog med fulla tolvåringar, att de sedan utför hemska handlingar när de är påverkade är ännu värre.
Kate är sexton år och har precis flyttat till sin syster i Malmö för att få en omstart. När hon var tolv hände det något fruktansvärt och en av klasskompisarna, Zara, hittades död. Efter den här tragiska händelsen har Kate levt ett destruktivt liv med alkohol, sex och droger. Fram till Zaras död hängde hon jämt ihop med Ali, de var oskiljaktiga. Nu träffas de inte så ofta men har kvar starka band emellan sig. Det ligger någonting riktigt hopplöst i att veta att allt är försent även om man bara är 16 år, och Kate står inte ut med sig själv och tankarna på vad hon upplevt och gjort. Vilket gör att hon inte kommer ur den destruktiva virvelvind hon befinner sig i. Hon är så trasig, känns det som, så hon kan absolut inte se någonting bortom ångesten som hon alltid bär med sig
Det här är, som märks, en svart roman med inte många, om ens några ljusglimtar. Det är hemskt att föreställa sig tjejernas liv redan innan olyckan, och ännu värre efter. Man vill inte ta det till sig. Men, det är en bra bok. Det är tungt att läsa men jag hoppas att många vuxna hittar fram. Nästan hellre vuxna läsare, vuxna som har någon form att kontakt med ungdomar. Ändå så funkar språket bra för ungdomar skulle jag tro. Det är välskrivet, rättframt, absolut inte tillrättalagt och det klingar inte falskt. Som när vuxna skriver som de tror att ungdomar pratar och det låter hemskt.
Författare; Martin Jern
Förlag; Rabén & Sjögren
Affektion var en riktigt svår bok att läsa. Med risk för att avslöja för mycket så måste jag ändå skriva att slutet var hemskt. Riktigt hemskt. Sista meningarna, när man får helt klart för sig vad som verkligen hände var som att få en kalldusch. Jag hade nog ändå hoppats någonstans att jag hade fel, att det kanske inte var riktigt så illa som det verkade. Det är illa nog med fulla tolvåringar, att de sedan utför hemska handlingar när de är påverkade är ännu värre.
Kate är sexton år och har precis flyttat till sin syster i Malmö för att få en omstart. När hon var tolv hände det något fruktansvärt och en av klasskompisarna, Zara, hittades död. Efter den här tragiska händelsen har Kate levt ett destruktivt liv med alkohol, sex och droger. Fram till Zaras död hängde hon jämt ihop med Ali, de var oskiljaktiga. Nu träffas de inte så ofta men har kvar starka band emellan sig. Det ligger någonting riktigt hopplöst i att veta att allt är försent även om man bara är 16 år, och Kate står inte ut med sig själv och tankarna på vad hon upplevt och gjort. Vilket gör att hon inte kommer ur den destruktiva virvelvind hon befinner sig i. Hon är så trasig, känns det som, så hon kan absolut inte se någonting bortom ångesten som hon alltid bär med sig
Det här är, som märks, en svart roman med inte många, om ens några ljusglimtar. Det är hemskt att föreställa sig tjejernas liv redan innan olyckan, och ännu värre efter. Man vill inte ta det till sig. Men, det är en bra bok. Det är tungt att läsa men jag hoppas att många vuxna hittar fram. Nästan hellre vuxna läsare, vuxna som har någon form att kontakt med ungdomar. Ändå så funkar språket bra för ungdomar skulle jag tro. Det är välskrivet, rättframt, absolut inte tillrättalagt och det klingar inte falskt. Som när vuxna skriver som de tror att ungdomar pratar och det låter hemskt.
Mitt perfekta liv
Titel; Mitt perfekta liv
Författare; Sarah Dessen
Förlag; Rabén & Sjögren
Macy försöker genom att kontrollera och planera allt i tillvaron som överhuvudtaget går att kontrollera, hantera sin sorg över pappans alltför tidiga död. Det var under en joggingrunda som han fick en hjärtattack och dog. Macy såg honom ramla ihop, men hann inte riktigt fram. Hon brottas med dåligt samvete över att hon inte var på plats. Pappan hade varit inne hos henne på morgonen och försökt att få med henne ut på en löptur. Hon sa nej och drog täcket över huvudet och försökte somna om innan hon ändrade sig och stack iväg ut efter honom. Bara för att få se honom signa ner och dö.
Jason, Macys pojkvän är ett led i att bli perfekt. Han har verkligen koll på allt, precis allt. Här lämnas ingenting åt slumpen, ingenting görs utan en orsak. Inte heller har man en flickvän som inte passar in i detta in i minsta detalj planerade liv. Här åks det på sommarläger för ovanligt skärpta och ambitiösa ungdomar och här arbetas det extra på biblioteket. Det är en trygghet för Macy att anpassa sig i allt detta. Det är skönt att ruta in sitt liv. Även mamman har gått överstyr i sin oförmåga att hantera sorgen. Hon arbetar istället för att sörja, och i den stressen finns inte något utrymme över att upptäcka att Macy inte mår bra. Den som reagerar är storasyster som inte längre bor hemma.
När Jason är på sitt sommarläger har han ordnat så att Macy ska ta hans plats på biblioteket. Det tar bara en kort stund första dagen innan Macy inser att det kommer att bli en lång och snudd på outhärdlig sommar. De två tjejerna som hon ska jobba med avgudar Jason och Macy känner det som om det tar dem ungefär två minuter att syna hennes bluff och att inse att hon inte alls är den där samlade personen med stenkoll på läget som hon försker vara. De avskyr henne från första stund och låter henne märka det, de hanterar henne som luft och gör allt arbete själva, så det enda Macy kan göra är att sitta rätt upp och ned på sin stol vid informationsdisken och vänta på frågor hon aldrig får.
Mamman är mäklare och är inblandad i planerandet och byggandet av ett helt nytt område med villor, och under en visningskväll av projektet träffar Macy på Wes och de andra som arbetar i cateringfirman mamman har anlitat för kvällen. När det gäller cateringen så är kvällen snudd på katastrof. Det är en helt kaotisk stämning i köket. Mat glöms, brickor tappas och det råder allmän oreda. Macy blir förskräckt för hon vet ju att ingenting annat än perfektion duger åt mamman. Förskräckt men helt fascinerad av människorna som arbetar. Där råder en familjärt avspänd stämning, trots slitet och stressen. Man ser varandra. även om man hälften av tiden skriker åt varandra. Det här är någonting som är så helt annorlunda mot vad Macy är van vid, och ett frö planteras när hon blir erbjuden att jobba extra i cateringfirman.
Sakta men säkert börjar Macy sin väg tillbaka till sig själv, trots protester från mamman, som helst vill att Macy ska fortsätta med sitt jobb på biblioteket, satsa på skolan och definitivt inte tillbringa mer tid med människorna från cateringfirman.
Macys nya vänner bär också de på en stor sorg, mamman till några av dem, som också var syster till kvinnan som driver firman, har gått bort. men istället för att tiga i sin sorg agerar de ut den. Kanske lite väl mycket ibland, men Macy inser att det finns andra sätt än hennes eget och hennes mammas att sörja på. Hon börjar också se sig själv, sin mamma och deras liv genom andra ögon, vilket kanske inte är helt igenom smickrande.
Mitt perfekta liv är en underbar bok, med som alltid när det gäller Sarah Dessen, mycket väl sammansatta personligheter. Hon gör dem levande, varma och mänskliga och hon ger dem fel och brister likväl som positiva och fina egenskaper. Har ni inte läst Sarah Dessen tidigare så börja nu! Det finns än så länge två böcker översatta till svenska; Mitt perfekta liv och Mycket mer än så. På engelska finns många fler så det är bara att sätta igång!
Författare; Sarah Dessen
Förlag; Rabén & Sjögren
Macy försöker genom att kontrollera och planera allt i tillvaron som överhuvudtaget går att kontrollera, hantera sin sorg över pappans alltför tidiga död. Det var under en joggingrunda som han fick en hjärtattack och dog. Macy såg honom ramla ihop, men hann inte riktigt fram. Hon brottas med dåligt samvete över att hon inte var på plats. Pappan hade varit inne hos henne på morgonen och försökt att få med henne ut på en löptur. Hon sa nej och drog täcket över huvudet och försökte somna om innan hon ändrade sig och stack iväg ut efter honom. Bara för att få se honom signa ner och dö.
Jason, Macys pojkvän är ett led i att bli perfekt. Han har verkligen koll på allt, precis allt. Här lämnas ingenting åt slumpen, ingenting görs utan en orsak. Inte heller har man en flickvän som inte passar in i detta in i minsta detalj planerade liv. Här åks det på sommarläger för ovanligt skärpta och ambitiösa ungdomar och här arbetas det extra på biblioteket. Det är en trygghet för Macy att anpassa sig i allt detta. Det är skönt att ruta in sitt liv. Även mamman har gått överstyr i sin oförmåga att hantera sorgen. Hon arbetar istället för att sörja, och i den stressen finns inte något utrymme över att upptäcka att Macy inte mår bra. Den som reagerar är storasyster som inte längre bor hemma.
När Jason är på sitt sommarläger har han ordnat så att Macy ska ta hans plats på biblioteket. Det tar bara en kort stund första dagen innan Macy inser att det kommer att bli en lång och snudd på outhärdlig sommar. De två tjejerna som hon ska jobba med avgudar Jason och Macy känner det som om det tar dem ungefär två minuter att syna hennes bluff och att inse att hon inte alls är den där samlade personen med stenkoll på läget som hon försker vara. De avskyr henne från första stund och låter henne märka det, de hanterar henne som luft och gör allt arbete själva, så det enda Macy kan göra är att sitta rätt upp och ned på sin stol vid informationsdisken och vänta på frågor hon aldrig får.
Mamman är mäklare och är inblandad i planerandet och byggandet av ett helt nytt område med villor, och under en visningskväll av projektet träffar Macy på Wes och de andra som arbetar i cateringfirman mamman har anlitat för kvällen. När det gäller cateringen så är kvällen snudd på katastrof. Det är en helt kaotisk stämning i köket. Mat glöms, brickor tappas och det råder allmän oreda. Macy blir förskräckt för hon vet ju att ingenting annat än perfektion duger åt mamman. Förskräckt men helt fascinerad av människorna som arbetar. Där råder en familjärt avspänd stämning, trots slitet och stressen. Man ser varandra. även om man hälften av tiden skriker åt varandra. Det här är någonting som är så helt annorlunda mot vad Macy är van vid, och ett frö planteras när hon blir erbjuden att jobba extra i cateringfirman.
Sakta men säkert börjar Macy sin väg tillbaka till sig själv, trots protester från mamman, som helst vill att Macy ska fortsätta med sitt jobb på biblioteket, satsa på skolan och definitivt inte tillbringa mer tid med människorna från cateringfirman.
Macys nya vänner bär också de på en stor sorg, mamman till några av dem, som också var syster till kvinnan som driver firman, har gått bort. men istället för att tiga i sin sorg agerar de ut den. Kanske lite väl mycket ibland, men Macy inser att det finns andra sätt än hennes eget och hennes mammas att sörja på. Hon börjar också se sig själv, sin mamma och deras liv genom andra ögon, vilket kanske inte är helt igenom smickrande.
Mitt perfekta liv är en underbar bok, med som alltid när det gäller Sarah Dessen, mycket väl sammansatta personligheter. Hon gör dem levande, varma och mänskliga och hon ger dem fel och brister likväl som positiva och fina egenskaper. Har ni inte läst Sarah Dessen tidigare så börja nu! Det finns än så länge två böcker översatta till svenska; Mitt perfekta liv och Mycket mer än så. På engelska finns många fler så det är bara att sätta igång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)