onsdag 31 augusti 2011
Provar lite bara...
Det här med att publicera tidsinställda inlägg på blogger. Är det någon som vet något om detta? Jag misslyckas hela tiden, även om jag går in och väljer Alternativ för inlägg, planerad till och alltihop...
Dead lovely
Titel; Dead lovely
Författare; Helen Fitzgerald
Förlag; Faber and Faber Limited
Wow. Jag kände mig nästan lite lätt yr efter det att jag läst ut Dead lovely. Jag hade egentligen inga förväntningar alls, hade inte läst någonting av Helen Fitzgerald tidigare, och knappt något om henne heller.
Till en början tyckte jag nog det var lite sådär. Rolig, javisst, och välskriven, men jag föll t ex inte handlöst för någon av karaktärerna även om jag kände hyfsat starkt för Krissie. Men sedan, ju längre jag läste, hjälp vad fångad jag blev. Och överraskad. Slutet är otroligt bra. Smart ihopsytt samtidigt som det faktiskt är roligt hela vägen. Skickligt.
Handlingen lite kort; Krissie och Sarah har varit vänner ända sedan de var riktigt små, även om de är väldigt olika. Krissie har som vuxen inga planer på att binda sig, hon lever loppan, på gränsen till att vara sexmissbrukare på ett ganska destruktivt sätt. Men det här är ingenting hon verkar lida av. Tvärtom. Det är en ganska ytlig bild man får av Krissie till en början, även om man anar ett djup i karaktären redan då man som läsare får reda på att hon arbetar som socialsekreterare med att kartlägga och omhänderta barn som far illa.
Sarah däremot är Krissies motsats. Hon har alltid, ända sedan de var små, tagit hand om Krissie. Sett till att hon varit trygg. Nu som vuxen är Sarah gift med Kyle, en gammal kompis till Krissie från universitetet. Kyle är läkare och de lever ett otroligt välordnat liv. Sarah har ett enormt kontrollbehov, som liksom Krissies utsvävande leverne, man förstår måste komma någonstans ifrån. En sak som hamnar utanför Sarahs kontroll är dock det faktum att hon inte blir gravid. De har försökt i flera år, men det blir helt enkelt ingen bebis.
När då Krissie plötsligt annonserar att hon är gravid, utan att ha träffat pappan till barnet mer än en gång, känner Sarah hur fruktansvärt orättvist livet kan vara. Att bli mamma är heller ingenting som faller sig helt naturligt för Krissie. Det blir väldigt svart, någon form av förlossningsdepression, som hon inte kommer ut ur. Sarah och Kyle bestämmer sig för att ta med sig Krissie på en vandringstur uppe i det Skottska höglandet , för att hon ska få komma bort ett tag.
Nu höll jag på att glömma bort en karaktär! Chas, som också delar lägenhet med Krissie och Kyle under universitetsstudierna. Chas sitter numera i fängelse för att ha attackerat en man med ett metallrör. Ingen vet varför eller vad som hände exakt och Chas vägrar ta emot besök. Chas agerande med metallröret har stor betydelse, men det här får man inte veta förrän nästan på slutet.
Som sagt, det här är skrivet med mycket humor, även om det faktiskt är mycket svåra händelser som ligger till grund för egentligen alla personernas agerande. Det var nog därför det tog lite tid att faktiskt förstå att det finns ett djup i berättelsen som inte syns till en början. Man luras av den humoristiska tonen. Till och med den hemskaste händelsen i boken (rätt förskräcklig faktisk när man tänker på den så här i efterhand) beskrivs humoristiskt. Det här, plus det faktum då att karaktärerna skiftar så radikalt gör att jag verkligen njöt av läsningen. Jag kommer definitivt läsa mer av Helen Fitzgerald. Gärna så snart som möjligt!
måndag 29 augusti 2011
Den drunknade
Titel; Den drunknade
Författare;Therese Bohman
Förlag; Norstedts
Till en början så blev jag helt tagen av Den drunknade. Språket trollband mig. Framförallt beskrivningar av barndomsminnen, lukter, smaker, känslor och händelser. På ett ställe precis i början höll jag nästan andan när jag läste eftersom igenkänningsfaktorn var så hög. Det var då Marina beskrev känslan av instängdhet och damm i lägenheten i Stockholm. Inte vantrivsel, mer en känsla av att det är svårt att ta riktigt djupa andetag.
Handlingen är den att Marina, som lite halvhjärtat pluggar konstvetenskap och egentligen ska färdigställa en uppsats men inte riktigt orkar hela vägen, ska besöka sin syster Stella och hennes sambo Gabriel. Systrarna (älskar att läsa om systrar!) står varandra inte särskilt nära. Stella har alltid tett sig lite ouppnåelig. Intelligent, stark, målmedveten och vacker. Svår att tävla mot. Om man nu nödvändigtvis måste tävla mot eller för den delen jämföra sig med sin syster.
Det är första gången som Marina träffar Gabriel och hon känner sig märkligt dragen till honom. Som om hon egentligen inte har något val, att hon inte har någonting att säga till om själv. Systrarna försöker lite trevande att tala med varandra, vissa dagar går det inte alls, men vid några tillfällen känner Marina det som om de håller på att bryta ett gammalt och invant mönster, som om de verkligen har någonting att säga varandra. Vid dessa tillfällen verkar det som om Stella vill dela med sig av någonting till Marina, någonting om Gabriel, men hon kommer aldrig till skott.
I början av boken sitter Marina på tåget på väg till Stella och Gabriel, och i slutet av boken sitter hon åter på tåget med samma destination, det är bara det att nu är det bara Gabriel kvar, Stella är död, drunknad.
Det tappar lite på slutet tycker jag, det känns som om berättelsen inte är helt färdig, men slutar ändå? Det känns helt enkelt lite snopet. Som om, men hallå, sedan då? Var det här allt? Lite kom jag att jämföra Marinas oförmåga att färdigställa sin mycket lovande uppsats, med slutet på boken. Börjar bra, men sedan orkar man inte riktigt ända fram. Ska dock bli spännande att läsa Therese Bohmans nästa bok.
torsdag 25 augusti 2011
Vit katt och red glove
Titel; Den vita katten & Red glove
Författare; Holly black
Förlag; B Wahlströms & Margareth K. McElderry Books
Jag är väldigt förtjust i Holly Blacks nya serie, Berörarna. Jag läste den första på svenska och den andra på engelska, och kommer förmodligen även läsa trean på engelska. Inte för att översättningen på något sätt var dålig, utan för att jag vill veta vad som händer! Så fort som möjligt!
I Den vita katten träffar vi Cassel, som är den enda i sin familj av berörare, som inte har gåvan, eller kanske man ska säga förbannelsen. Är man berörare har man förmågan att manipulera känslor, död, lycka, drömmar etc. Eftersom det är olagligt att använda sig av dessa förmågor är det ingenting man talar högt om. Alla bär handskar, dels för att det inte ska synas vem som är berörare och vem som inte är det, men också för att skydda sig själv och andra mot att bli berörd. För vem vill exempelvis få sina drömmar manipulerade? Kanske förmås att utföra handlingar i sömnen som man aldrig skulle gjort om man var vaken? Eller vem vill få sina minnen raderade?
Även om Cassel inte har någonting att dölja i och med att han inte är berörare, betyder det inte att han inte har andra hemligheter. För tre år sedan dödade han sin vän, Lila, som han också alltid varit hemligt förälskad i. Han minns att han gjorde det. Eller? Hans minnen börjar spela honom spratt, samtidigt som han börjar drömma en massa underligheter. Sedan är det den där vita katten i hans drömmar, som känns så verklig. En natt vaknar han ute på taket till huset där han har sitt studentrum. Den episoden slutar med att hans familj får ta honom ur college, tills saken är utredd. Skolan kan inte ta ansvar för nattvandrare. Under tiden han är ifrån skolan börjar han få tillbaka minnesfragment och förstår allteftersom att något är fel. Någon eller några är inne och korrigerar hans minnen. Välskrivet och spännande! Något för Twilight, Frost och Fallen ängel läsare, absolut, men inte bara. Det här är lika mycket kärlek, relationer och framförallt spänning, som fantasy.
Om jag inte ska avslöja för mycket om vad som händer i ettan, så blir det helt omöjligt att skriva någonting vettigt om Red glove! Så, jag nöjer mig med att nämna att den fortsätter där ettan slutar och att jag tycker den håller måttet. Lika spännande och nästan beroendeframkallande. Väntar redan som sagt på att få läsa trean...
Författare; Holly black
Förlag; B Wahlströms & Margareth K. McElderry Books
Jag är väldigt förtjust i Holly Blacks nya serie, Berörarna. Jag läste den första på svenska och den andra på engelska, och kommer förmodligen även läsa trean på engelska. Inte för att översättningen på något sätt var dålig, utan för att jag vill veta vad som händer! Så fort som möjligt!
I Den vita katten träffar vi Cassel, som är den enda i sin familj av berörare, som inte har gåvan, eller kanske man ska säga förbannelsen. Är man berörare har man förmågan att manipulera känslor, död, lycka, drömmar etc. Eftersom det är olagligt att använda sig av dessa förmågor är det ingenting man talar högt om. Alla bär handskar, dels för att det inte ska synas vem som är berörare och vem som inte är det, men också för att skydda sig själv och andra mot att bli berörd. För vem vill exempelvis få sina drömmar manipulerade? Kanske förmås att utföra handlingar i sömnen som man aldrig skulle gjort om man var vaken? Eller vem vill få sina minnen raderade?
Även om Cassel inte har någonting att dölja i och med att han inte är berörare, betyder det inte att han inte har andra hemligheter. För tre år sedan dödade han sin vän, Lila, som han också alltid varit hemligt förälskad i. Han minns att han gjorde det. Eller? Hans minnen börjar spela honom spratt, samtidigt som han börjar drömma en massa underligheter. Sedan är det den där vita katten i hans drömmar, som känns så verklig. En natt vaknar han ute på taket till huset där han har sitt studentrum. Den episoden slutar med att hans familj får ta honom ur college, tills saken är utredd. Skolan kan inte ta ansvar för nattvandrare. Under tiden han är ifrån skolan börjar han få tillbaka minnesfragment och förstår allteftersom att något är fel. Någon eller några är inne och korrigerar hans minnen. Välskrivet och spännande! Något för Twilight, Frost och Fallen ängel läsare, absolut, men inte bara. Det här är lika mycket kärlek, relationer och framförallt spänning, som fantasy.
tisdag 23 augusti 2011
Ett bra tag senare än många andra
Titel; En dag
Författare; David Nicholls
Förlag; Printz Publishing
Nu var det ett tag sedan jag läste En dag, men jag har inte kommit till skott att skriva något om den tidigare. Lite känner jag att det har redan bloggats och skrivits så mycket om den redan, så varför jag också, liksom? Men, samtidigt så tyckte jag ju att den var väldigt bra, så här kommer det lite kort bara.
Upplägget tycker jag är helt fenomenalt. Två unga männsikor som tillbringar en natt tilsammans när de är tjugo år, för att sedan gå skilda världar, och sedan dessa nedslag i deras liv åren mellan tjugo och fyrtio. Det enda jag känner att jag inte riktigt kan köpa är de där svåra åren för Emma. När ingenting gick bra, när hon åt för mycket, jobbade på Mexikansk restaurang och det bara var uppförsbacke hela tiden. Hon som var en sådan smart tjej, kanske inte med världens bästa självförtroende, men ändå. Klok, rolig och omtyckt av många. Varför fastnade hon i det där så länge?
Men, det är egentligen det enda jag hakar upp mig på, och till skillnad från en del andra kanske så tycker jag att slutet , även om det är hemskt på många sätt, är modigt! Det hade ju varit så enkelt om de levde lyckliga i alla sina dagar. Alltför enkelt. Jag tror inte En dag hade stannat kvar så länge i mina tankar, och fortsätta att dyka upp då och då, om slutet varit ett annat, mer väntat.
Jag har vid vissa tillfällen så gott som tvingat människor i min omgivning att läsa det här, och jag kommer att fortsätta göra så, om jag stöter på någon som inte läst den ännu!
Författare; David Nicholls
Förlag; Printz Publishing
Nu var det ett tag sedan jag läste En dag, men jag har inte kommit till skott att skriva något om den tidigare. Lite känner jag att det har redan bloggats och skrivits så mycket om den redan, så varför jag också, liksom? Men, samtidigt så tyckte jag ju att den var väldigt bra, så här kommer det lite kort bara.
Upplägget tycker jag är helt fenomenalt. Två unga männsikor som tillbringar en natt tilsammans när de är tjugo år, för att sedan gå skilda världar, och sedan dessa nedslag i deras liv åren mellan tjugo och fyrtio. Det enda jag känner att jag inte riktigt kan köpa är de där svåra åren för Emma. När ingenting gick bra, när hon åt för mycket, jobbade på Mexikansk restaurang och det bara var uppförsbacke hela tiden. Hon som var en sådan smart tjej, kanske inte med världens bästa självförtroende, men ändå. Klok, rolig och omtyckt av många. Varför fastnade hon i det där så länge?
Men, det är egentligen det enda jag hakar upp mig på, och till skillnad från en del andra kanske så tycker jag att slutet , även om det är hemskt på många sätt, är modigt! Det hade ju varit så enkelt om de levde lyckliga i alla sina dagar. Alltför enkelt. Jag tror inte En dag hade stannat kvar så länge i mina tankar, och fortsätta att dyka upp då och då, om slutet varit ett annat, mer väntat.
Jag har vid vissa tillfällen så gott som tvingat människor i min omgivning att läsa det här, och jag kommer att fortsätta göra så, om jag stöter på någon som inte läst den ännu!
söndag 21 augusti 2011
Och en liten bild
Liten test
Testar lite bara, att blogga via mobilen, har inte klurat ut hur jag bifogar bilder ännu, men det ger sig nog ;-)
lördag 13 augusti 2011
En mörk välsignelse
Titel; En mörk välsignelse
Författare; Dennis Lehane
Förlag; Albert Bonniers Förlag
Eftersom jag ligger så grymt långt efter med inlägg, både när det gäller vuxen, ungdom och barnböcker, så tänker jag försöka hålla mig kort!
En mörk välsignelse är en snyggt skriven fortsättning på Gone baby gone. Skarp dialog med kanske något mer svärta än humor, och jag bara älskar språket. Ironin i kommentarerna av Kenzie då han befinner sig i till synes omöjliga situationer är grym.
I Gone baby gone hittar Patrick Kenzie och Angela McCready kidnappade Amanda 4 år och återbördar henne till mamman, även om de båda två är ense om att hon egentligen har det mycket bättre hos sina kidnappare. Detta är ett beslut de får leva med, men som hela tiden gnager och fortsätter att komma upp till ytan och störa.
I En mörk välsignelse ser de sin chans att ställa allt tillrätta då Amanda återigen är försvunnen. Hon har hunnit bli 16 år och verkar utåt sett må bra. Studiemotiverad, smart och med hela livet framför sig. När de gräver lite djupare, upptäcker de dock att Amanda kanske är lite för världsvan för sitt eget bästa och att hon är svår att riktigt komma in på livet. Uppdraget kompliceras också av att den ryska maffian också verkar vilja få tag på Amanda.
Precis som i Gone baby gone ställs värderingar på sin spets, när det helt plötsligt inte går att skilja på de goda och de onda karaktärerna.
Om det är som jag läst att detta var den sista boken om Kenzie och McCready så känns det lite trist, samtidigt som det var, enligt min mening, ett näst intill perfekt slut.
Författare; Dennis Lehane
Förlag; Albert Bonniers Förlag
Eftersom jag ligger så grymt långt efter med inlägg, både när det gäller vuxen, ungdom och barnböcker, så tänker jag försöka hålla mig kort!
En mörk välsignelse är en snyggt skriven fortsättning på Gone baby gone. Skarp dialog med kanske något mer svärta än humor, och jag bara älskar språket. Ironin i kommentarerna av Kenzie då han befinner sig i till synes omöjliga situationer är grym.
I Gone baby gone hittar Patrick Kenzie och Angela McCready kidnappade Amanda 4 år och återbördar henne till mamman, även om de båda två är ense om att hon egentligen har det mycket bättre hos sina kidnappare. Detta är ett beslut de får leva med, men som hela tiden gnager och fortsätter att komma upp till ytan och störa.
I En mörk välsignelse ser de sin chans att ställa allt tillrätta då Amanda återigen är försvunnen. Hon har hunnit bli 16 år och verkar utåt sett må bra. Studiemotiverad, smart och med hela livet framför sig. När de gräver lite djupare, upptäcker de dock att Amanda kanske är lite för världsvan för sitt eget bästa och att hon är svår att riktigt komma in på livet. Uppdraget kompliceras också av att den ryska maffian också verkar vilja få tag på Amanda.
Precis som i Gone baby gone ställs värderingar på sin spets, när det helt plötsligt inte går att skilja på de goda och de onda karaktärerna.
Om det är som jag läst att detta var den sista boken om Kenzie och McCready så känns det lite trist, samtidigt som det var, enligt min mening, ett näst intill perfekt slut.
tisdag 9 augusti 2011
Juli
Titel; Juli
Författare; Tania Kjeldset
Förlag; Rabén och Sjögren
Det här gillade jag verkligen. En otroligt fin och lite lågmäld skildring av ung kärlek, vänskap och det ibland besvärliga med att växa upp.
Handlingen utspelar sig på en ö, Shröderön, där Elin alltid tillbringar sommarloven tillsammans med sin bror och farmor. Sara, kompisen som hon tillbringar sina somrar med, men inte har någon kontakt med under vinterhalvåret är på plats som vanligt, men något har hänt under vintern. Det känns inte lika bra med Sara längre. Redan i slutet av förra sommaren visade Sara upp sidor som Elin antingen inte märkt tidigare, eller så kanske de inte funnits där tidigare. Sidor av svek och manipulerande. Sidor som Elin tycker riktigt illa om. Tjejernas relation , och då framförallt Elinas tankar och känslor, skildras så fint. Hur svårt det kan vara att bryta ett mönster, när man både vill att allt ska vara som tidigare, samtidigt som man vill stå upp för något eller någon och inte låta sig dras med i händelser man inte valt själv. Den där fruktansvärt jobbiga känslan när man gjort eller sagt något som man vet är fel, fast nu har det gått för långt för att stoppas, och man bara vill ha allt ogjort. Som läsare känner man starkt med Elin.
Den nya killen, Kato, som bor på ön över sommaren tillsammans med sin mamma konstnären kommer att betyda en hel del för Elin. Också Kato får man väldiga sympatier för. En kille som fått ta ett alldeles för stort ansvar alltför tidigt i livet. Men kanske tack vare detta tidiga ansvar har han också utvecklat en förmåga att kunna umgås med olika sorts människor. Han är duktig på att se andra människor och deras behov, och han bryr sig inte särskilt mycket om vad andra människor säger och tycker.
Jag hoppas att Juli bara är den första ungdomsboken av Tania Kjeldset som översätts till svenska!
Författare; Tania Kjeldset
Förlag; Rabén och Sjögren
Det här gillade jag verkligen. En otroligt fin och lite lågmäld skildring av ung kärlek, vänskap och det ibland besvärliga med att växa upp.
Handlingen utspelar sig på en ö, Shröderön, där Elin alltid tillbringar sommarloven tillsammans med sin bror och farmor. Sara, kompisen som hon tillbringar sina somrar med, men inte har någon kontakt med under vinterhalvåret är på plats som vanligt, men något har hänt under vintern. Det känns inte lika bra med Sara längre. Redan i slutet av förra sommaren visade Sara upp sidor som Elin antingen inte märkt tidigare, eller så kanske de inte funnits där tidigare. Sidor av svek och manipulerande. Sidor som Elin tycker riktigt illa om. Tjejernas relation , och då framförallt Elinas tankar och känslor, skildras så fint. Hur svårt det kan vara att bryta ett mönster, när man både vill att allt ska vara som tidigare, samtidigt som man vill stå upp för något eller någon och inte låta sig dras med i händelser man inte valt själv. Den där fruktansvärt jobbiga känslan när man gjort eller sagt något som man vet är fel, fast nu har det gått för långt för att stoppas, och man bara vill ha allt ogjort. Som läsare känner man starkt med Elin.
Den nya killen, Kato, som bor på ön över sommaren tillsammans med sin mamma konstnären kommer att betyda en hel del för Elin. Också Kato får man väldiga sympatier för. En kille som fått ta ett alldeles för stort ansvar alltför tidigt i livet. Men kanske tack vare detta tidiga ansvar har han också utvecklat en förmåga att kunna umgås med olika sorts människor. Han är duktig på att se andra människor och deras behov, och han bryr sig inte särskilt mycket om vad andra människor säger och tycker.
Jag hoppas att Juli bara är den första ungdomsboken av Tania Kjeldset som översätts till svenska!
måndag 8 augusti 2011
Oskyldiga?
Titel; Oskyldiga
Författare; Anne Cassidy
Förlag; Rabén & Sjögren
Som i alla Anne Cassidys böcker griper också Oskyldiga tag i läsaren direkt, och det blir riktigt spännande. Mman vill helt klart läsa vidare och få veta vad som egentligen hände den där natten då Daniel Feeny dör.
I början av boken räddar Ali, Stephen och Jackson Daniel från att begå självmord, och efter den kvällen börjar Daniel tillbringa mer och mer tid tillsammans med Ali och de andra. På ytan verkar allt vara frid och fröjd. Alla är på det klara med vad de ska göra till hösten; Ali pluggar för att komma in i Cambridge, Stephen ska starta eget och Jackson ska till Brighton. Men, något händer och bara fem veckor efter det att Daniels självmord avstyrs hittas han död.
Ali, Stephen och Jackson vet någonting om händelsen, men lovar varandra att aldrig någonsin berätta vad de vet.
Som jag nämnde tidigare tycker jag att detta är en helt klart läsvärd ungdomsbok, även om jag är lite fundersam till slutet? Det känns som om jag missade någonting? Jag läste om de sista kapitlen, men fick fortfarande ingen riktig ordning på det hela. Det skulle vara intressant att läsa den på engelska för att se om det är någonting som försvunnit i översättningen. Är det någon annan som läst och håller med mig om slutet? Eller som inte håller med?!
Författare; Anne Cassidy
Förlag; Rabén & Sjögren
Som i alla Anne Cassidys böcker griper också Oskyldiga tag i läsaren direkt, och det blir riktigt spännande. Mman vill helt klart läsa vidare och få veta vad som egentligen hände den där natten då Daniel Feeny dör.
I början av boken räddar Ali, Stephen och Jackson Daniel från att begå självmord, och efter den kvällen börjar Daniel tillbringa mer och mer tid tillsammans med Ali och de andra. På ytan verkar allt vara frid och fröjd. Alla är på det klara med vad de ska göra till hösten; Ali pluggar för att komma in i Cambridge, Stephen ska starta eget och Jackson ska till Brighton. Men, något händer och bara fem veckor efter det att Daniels självmord avstyrs hittas han död.
Ali, Stephen och Jackson vet någonting om händelsen, men lovar varandra att aldrig någonsin berätta vad de vet.
Som jag nämnde tidigare tycker jag att detta är en helt klart läsvärd ungdomsbok, även om jag är lite fundersam till slutet? Det känns som om jag missade någonting? Jag läste om de sista kapitlen, men fick fortfarande ingen riktig ordning på det hela. Det skulle vara intressant att läsa den på engelska för att se om det är någonting som försvunnit i översättningen. Är det någon annan som läst och håller med mig om slutet? Eller som inte håller med?!
Spännande ny ungdomsserie av författaren till Tre
Titel; Lasarusfenomenet
Författare; Kjetil Johnsen
Förlag; B Wahlströms
Jag läste bara de två första delarna i Tre-serien av Kjetil Johnsen. Inte för att jag inte tyckte om den, mer för att de var utlånade hela tiden, och då tycker jag det är bättre om unga låntagare får låna! Men, den här nya serien; Den fjärde parallellen kommer jag nog att följa bättre.
Den började lite sådär, tyckte jag nog, för att ta sig mer och mer och sluta riktigt häftigt med en riktig cliffhanger.
I första boken, Lasarusfenomenet, träffar man Emma som är ute på en utflykt med sin familj. De råkar ut för en olycka och Emma hamnar i koma. När hon vaknar är ingenting sig likt. Allt det hon trott varit sanning visar sig bara vara en liten del av sanningen, och allt hänger ihop med Emmas pappas arbete som forskare vid en militärbas ute i öknen.
Lite många trådar, kanske, att hålla isär, men bra driv framåt och mycket spännande läsning.
Författare; Kjetil Johnsen
Förlag; B Wahlströms
Den började lite sådär, tyckte jag nog, för att ta sig mer och mer och sluta riktigt häftigt med en riktig cliffhanger.
I första boken, Lasarusfenomenet, träffar man Emma som är ute på en utflykt med sin familj. De råkar ut för en olycka och Emma hamnar i koma. När hon vaknar är ingenting sig likt. Allt det hon trott varit sanning visar sig bara vara en liten del av sanningen, och allt hänger ihop med Emmas pappas arbete som forskare vid en militärbas ute i öknen.
Lite många trådar, kanske, att hålla isär, men bra driv framåt och mycket spännande läsning.
söndag 7 augusti 2011
Långt ifrån så jag många jag hade tänkt mig...
Inlägg på bloggen alltså. Under semestern. Men! Nu börjar vardagen igen, första arbetsdagen imorgon. Känns lite märkligt. Ungefär som jag kunde säga när jag var liten "Jag har en orolig känsla i mina axlar". (Obs! inte obehaglig på något sätt, jag trivs fantastsikt bra med mitt arbete, utan lite oroligt helt enkelt, något man inte riktigt kan sätta fingret på). En vecka till hade inte varit så dumt.
Jag har läst mycket men skrivit få inlägg. Så enkelt är det. Ska försöka ta tag i det lite bättre nu. Ska t ex skriva ngn sorts "har läst 2011-lista". Inte så kul att läsa för andra, kanske, men ett sätt för mig själv att se vad som känns angeläget att skriva om, eftersom jag faktiskt inte kan skriva om allt jag läser. Det hinns helt enkelt inte med.
Den senast utslästa boken under semestern är i alla fall;
Titel; Nigth world No. 1 (Includes; Secret vampire, Daughters of darkness and Spellbinder)
Författare; L. J Smith
Förlag; Simon & Schuster, New York
Jag har läst mycket men skrivit få inlägg. Så enkelt är det. Ska försöka ta tag i det lite bättre nu. Ska t ex skriva ngn sorts "har läst 2011-lista". Inte så kul att läsa för andra, kanske, men ett sätt för mig själv att se vad som känns angeläget att skriva om, eftersom jag faktiskt inte kan skriva om allt jag läser. Det hinns helt enkelt inte med.
Den senast utslästa boken under semestern är i alla fall;
Titel; Nigth world No. 1 (Includes; Secret vampire, Daughters of darkness and Spellbinder)
Författare; L. J Smith
Förlag; Simon & Schuster, New York
Nu har jag inte läst The vampire Diaries, så jag kan inte göra någon jämförelse serierna emellan, men jag tyckte det här var klart underhållande. Den här första volymen består alltså av tre delar, varav den första är översatt till svenska med titeln Att lura döden. Lite besviken blev jag när endast en av sidokaraktärerna ur första delen, var med i den andra, och ingen man kände igen från de båda första delarna i den tredje. Hade varit lite roligt om berättelserna hade knutits ihop på något vis, eftersom temat var i stort sett det samma i alla tre delarna, nämligen omöjlig kärlek. I dubbel bemärkelse. Varelser från the Nigth World som blir förälskade i människor, vilket är absolut förbjudet med tanke på att hela företeelsen Night world är hemlig för människorna.
Jag blev lite överskad av att det var rätt mycket humor i böckerna, vilket var ett plus tycker jag. Sedan kändes de kanske lite tama med tanke på att det är vampyrer, varulvar och andra ruggiga varelser det hela handlar om. Jag trodde till en början att de skulle vara lite otäckare, i och med att man tidigt fick reda på de fruktansvärda straff som utdelades om reglerna för the Night World bröts. Men, regler bröts till höger och vänster utan att något hemskt hände.Vilket i och för sig inte behöver vara fel, missförstå mig rätt, jag tycker inte alls att det behöver vara blodigt och hemskt för att vara bra, men det blev lite platt fall.
Jag är i alla fall glad att jag läst de här tre första delarna så jag kan svara på frågor om serien på jobbet. Det var som sagt underhållande läsning, perfekt semesterläsning, och jag är övertygad om att Twilight-läsarna kommer att älska det här också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)