Årets läsretreat har börjat

Japp, nu har det dragit igång, och det var i grevens tid känns det som! 

Det här är fjärde året i rad som vi åker ett gäng till Gästis i Varberg på läsretreat. Vi umgås, läser och sedan löser vi lite mer. Sedan har vi alltid mycket tid att göra precis vad man vill, vi försöker hålla nere programpunkterna så det ska bli mycket lästid. Perfekt upplägg för alla trevliga läsnördar. Ingen tycker det är det minsta märkligt om man smiter iväg några timmar på egen hand. Alla är mer eller mindre likadana.

Helt klart bästa gänget att åka på läshelg med!

Jag åkte ner redan igår och det var ett mycket bra beslut. Jag hann med en lång promenad, en löptur, handla bok och gå på café. Ändå låg jag med böcker, läsplatta, stickning och läsplatta inom räckhåll på hotellrummet kl 19:00! Så himla lyxigt.

I morse tog jag faktiskt en löptur till. Nu har jag ätit frukost (jag glömmer ju alltid att fota mat, men här kommer ju i a f en bild på kaffet och en lyxig och god croissant).

Planen nu är att sitta kvar i någon skön fåtölj och läsa, läsa och sedan läsa lite mer. Känns som om jag hamnar på mobilen lättare om jag hänger på rummet, så jag provar allmänna utrymmen idag!

Resten av allt är vårt

Herregud! Vilken bok att läsa ut som den allra första 2020. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. Jag har gråtit och skrattat, och jag har svurit och ropat högt. Jäklar vad bra hon är här Emma Hamberg. Med Resten av allt är vårt måste hon få priser! Många och mycket fina priser.

Så mycket igenkänning fast att vi lever så väldigt olika liv. Jag kommer på mig själv med att tänka; Hur skulle Emma ha gjort i den här situationen? Och det hjälper! Det hjälpte t ex när jag är mitt i nyårsstöket, med att planera mat, handla allt, fixa snygg dukning (jag gick litet bananas just med dukningen ända tills Emma sa till mig på skarpen att det är inte dukningen som är viktigast! Det viktiga är att ses och ha en fin sista dag på året).

Det hjälpte också när jag var helt slut 1 januari och inte orkade göra många knop alls under dagen. Då sa Emma att det inte gjorde någonting! Man tar nya tag, det kommer fler dagar. Allt är inte kasst bara för att jag inte pallade att gå den där långa promenaden jag sett framför mig att jag skulle gå på nyårsdagen.

Jag tänker också att det måste ha varit så himla tufft att skriva den här boken. Så utelämnande och så ärligt och modigt. Samtidigt så måste det ha varit världens bästa terapi. Jag vill veta mer, jag vill ha en fortsättning! Jag vill återigen få dyka ner i Emmas, Anettes, Pers, Patricks och alla de andras liv.

Jag har bara läst första delen av Rosengäddaböckerna, men tänker nu att någon som skriver så här bra om sitt eget liv, henne ska jag bannemej läsa allt av. Så det så. Sedan älskade jag Linas kvällsbok samt Brunskalendern. Jag ville väldigt gärna få en fortsättning på den, men det kom aldrig någon? Eller har jag missat något? Får kolla upp detta mer noggrant känner jag.

Träffsäker betraktelse av ett släktkalas

Forslind förmedlar finstämt och inkännande känslan av ensamhet i ett rum fullt med andra människor

Ebba Forslind är barnboksförfattare och illustratör, verksam i Stockholm. ”Fastrarna” är Forslinds andra bilderbok på Urax förlag och hon står för både bild och text. Urax bildades 2012 och gav fram till 2018 då förlaget lades ner, ut ca 10 bilderböcker om året.  

Illustrationerna i ”Fastrarna” är varma med mjuka konturer. De förmedlar trygghet och lugn, och samspelar fint med texten  Precisa detaljer, som att bilderboken ”Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin” av Elsa Beskow finns med, tillför ett ytterligare lager i berättelsen. . ”Boken är jättegammal och trasig och någon har ritat på nästan alla sidor".

”Fastrarna” har ett liggande format och typsnittet förstärker intrycket av att det är ett barn som berättar. En av sidorna på varje uppslag består av en helsidesbild, medan motsatta sidan består av  text samt en mindre bild, vilket ger en bra rytm i läsningen.

Berättelsen beskriver, ur barnperspektiv, hur det känns att befinna sig i ett sammanhang där man inte alls vill vara. Det finns inga leksaker och inga jämnåriga att leka med. Allt känns tråkigt och fult, fram tills dess att fastrarna gör entré. 

De tre unga kvinnorna synliggör varsamt flickan i berättelsen. De visar omtanke och har en förståelse för situationen hon befinner sig i. Flickan lyfts fram och får vara i centrum, vilket gör att hon istället för ett utanförskap känner sig utvald och välkommen.

Att som barn bli sedd och tagen på allvar, och hur man som vuxen kan göra stor skillnad genom att engagera sig i barnet är boken ärende. Fastrarnas inkännande agerande leder till att flickan i berättelsen känner sig inkluderad. Som ringar på vattnet uppmärksammar sedan flickan i sin tur sina småsyskon på ett fint sätt.

---

En julsaga som berättar hur det egentligen gick till i våra vanligaste folksagor!

Jag har precis läst Mats Strandbergs 'Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem', med illustrationer av Sofia Falkenhem. Man känner väl igen sig i Falkenhems bildspråk, hon har ju dels arbetat med Mats Strandberg tidigare i serien om lilla söta monstret Frank och med Petrus Dahlin i serien om Kalle Skavank och mycket mer.

Här har vi en julsaga som är uppdelad i 24 kapitel, perfekt alltså för att läsa ett kapitel om dagen med början första december, som en julkalender. Vi får träffa kentauren Ken som blivit bortrövad från sitt hem och sina föräldrar av en ond clown som kidnappade honom till en cirkus. Nu har han blivit räddad och har precis givit sig iväg på en lång vandring hemåt för att återse sin familj.

På vägen får han sällskap av t ex en prinsessa som självvalt stängt in sig i sitt slott för att hon vill vara ifred, en häxa som råkat ut för två barn som ätit upp hela hennes hus och en varg som blivit utsatt för mordförsök då han hjälpte sin vän, Rödluvans mormor, under hennes sista svåra tid innan hon dog. Ja ni hör ju, några av våra vanligaste folksagor har i alla år blivit helt fel berättade! Nu först kommer sanningen fram.

Det här är en jättefin berättelse om vänskap, rädslor och om att göra det som är rätt och att våga utmana sig själv för att hjälpa andra såväl som sig själv. Samtidigt så kan man läsa den som ett fartfyllt äventyr med många hinder på vägen som våra hjältar och hjältinnor måste parera på vägen. En riktig road movie i sagans format. Spännande och uppfriskande.

Falkenhems illustrationer samspelar fint med texten. Vinterbilderna med mycket svart, vitt och olika nyanser av blått tycker jag särskilt mycket om. Det finns några uppslag med bland annat mörkt svart vatten, isberg och tomtens renar som jag vill titta på om och om igen.

Den sista änkan

Den sista änkan av Karin Slaughter är den nionde delen i Will Trent-serien. Sara Linton som är Will Trents partner både privat och på jobbet hoppar in i serien från och med den tredje delen. Innan dess så kan man läsa om Sara Linton i Karin Slaughters andra serie om Grant county. Jag har inte läst någonting från Grant county-serien, men förutom böckerna om Will Trent (där jag inte har riktig koll på vilka jag missat) så har jag läst Slaughters fristående böcker, som jag gillar lika mycket som de om Will Trent.

I Den sista änkan sker precis i början av boken en kidnappning av en forskare från smittskyddsenheten på öppen gata, framför ögonen på hennes dotter. En månad senare sker ett bombdåd på ett universitetsområde där det också ligger ett sjukhus. Många dör i attacken och Will och Sara hamnar mitt i det hela. När de stannar för att hjälpa till vid en olycka blir även Sara tagen och i tumulten så inser både Will och Sara att en av personerna i en av bilarna är den kidnappade forskaren, och de ser också att hon är väldigt medtagen och verkar skadad.

Sedan blir det en kapplöpning med tiden när Will och hela Atlantas poliskår, Georgia bureau of investigations plus delar av FBI försöker spåra kidnapparna och hitta Sara och den andra kvinnan levande. De förstår ganska snart att det pågår någonting riktigt stort med koppling till kidnappningarna och bombdåden och de förstår också att de måste hitta den här gruppen av kriminella för att förhindra att än fler människor dör.

Det är spännande från första stund. Karin Slaughter kan verkligen konsten att hålla sina läsare i ett hårt grepp ända fram till slutet. Som en extra bonus så får man ju genom böckerna följa Will Trent som är en person det är svårt att inte gilla.

Vi vet att han har haft en fruktansvärt tuff uppväxt, på ett barnhem, med både fysisk och psykisk misshandel. Han lider av dyslexi, något han mörkar för de flesta i sin omgivning, det är bara ett fåtal personer som känner till hans svårigheter med att läsa, bland annat hans närmsta chef. Det här gör att han inte kan bli befordrad, om han inte officiellt ber om hjälp, vilket han vägrar. Vi vet också att han tidigare var gift med en kvinna som han växte upp tillsammans med på barnhemmet. en kvinna som kommit och gått in och ut i hans liv i många år, och som har sina egna helt uppenbara problem. Tillslut tog sig Will ur det här destruktiva förhållandet och nu hoppas man som trogen läsare att det ska gå bra i den här senaste boken! Ska han hitta sin Sara och ska han få lite lugn och ro tillslut?!? Jag tycker ni ska läsa böckerna och ta reda på hur det går ... Jag vet i alla fall att jag redan längtar efter del tio.

Att läsa ...

Inspirerad av Linda på Enligt O, så började jag titta lite på den av mina läshögar som jag har närmast till hands. Självklart finns det flera. Ibland flyttar jag runt lite i högarna, mest för att liksom skapa en illusion av att det går åt rätt håll, att högarna minskar instället för att de ökar. Där är ju storytel readern riktigt bra. Där syns det ju inte alls på samma sätt hur många böcker man har i sin hylla. Nu har jag ju inte riktigt kommit dithän ännu att jag inte skaffar fler fysiska böcker. Det är betydligt färre nu per år än tidigare, men något stopp ser jag inte framför mig ...

Hursomhelst, här kommer en lista över de som jag i alla fall idag tänker mig att jag ska läsa bland de första, utan någon särskild ordning titlarna emellan.

Min tur nu av Angie Thomas - Jag gillade The hate you give riktigt mycket, och har rätt höga förväntningar på den här. Det har inte blivit särskilt många ungdomsböcker i år, så jag känner att jag vill ta tag i den här ganska snart.

Syskonen av Tessa Hadley är en av de böcker jag håller på med just nu och den verkar lovande. Det känns som om det här är en författare helt i min smak och jag har en känsla av att det blir fler titlar lästa efter Syskonen.

Cold case: Försvunnen av Tina frennstedt Det här verkar verkligen jättespännande. Försvunnen är första delen i en serie som är inspirerad av verkliga händelser i Malmö och på Österlen. Tina Frennstedt fick också priset för årets deckardebut på Crimetime under bokmässan och jag ser mycket fram emot att läsa.

Så jävla trött av Gemma Hartley. Jag lyssnade på Gemma Hartley under mässan och blev ännu mer sugen på att läsa boken än jag var innan.

Give me your hand av Megan Abbott. Det här var ett av mina inköp på English bookshop under mässan. Det brukar ju bli några stycken. Jag gillar det jag läst av Abbott tidigare och tror inte jag blir besviken på den här.

Styrkan av Don Winslow. Tänkte egentligen skaffa Muren som ju varit aktuell nu i o m mässan men den fanns inte i pocket och jag orkade inte släpa ... Texten är dock fruktansvärt liten i Styrkan så det känns riktigt jobbigt att läsa ... Synd, men det är väl enda sättet att få ut en del titlar i pocketformatet. Jag kommer ge den en chans i alla fall.

An American marriage av Tayari Jones. Ett av de bästa seminarierna i år på mässan var det med Tayari Jones och Meg Wolitzer. Så smarta kvinnor båda två, jag hade kunnat sitta kvar och lyssna på dem hela dagen. Jag har haft An american marriage hemma sedan Eastbourneresan i början av sommaren men den har fått maka på sig hela tiden. Det är hög tid att ta sig an den nu.

The stranger diaries av Elly Griffiths. En stand alone som jag också köpte under resan till Eastbourne, så se ovan! Dags att läsa helt enkelt.

Gileads döttrar av Margret Atwood behöver väl ingen närmare presentation. Ända sedan jag var och såg den direktsända intervjun från London på Bio Roy för några veckor sedan så har jag varit sugen på att läsa denna hett efterlängtade uppföljare. Ann Dowds fantastiska upplösningar gjorde ju inte att man blev mindre sugen precis.

En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer vill jag absolut läsa efter det att jag lyssnat på Wolitzer under mässan. Jag har bara läst Hustrun tidigare och den gillade jag väldigt mycket. Jag har inte sett filmen som är basera på boken, med Glenn Close i huvudrollen men det skulle jag också vilja göra vid något tillfälle.

Jag stoppar listan här. Inte för att den inte kan göras längre utan för att jag helt enkelt sparar till ett annat tillfälle. Vem vet vad som händer? Vilken titel kommer jag att läsa först? Sedan är det ju också så att här på denna listan finns ingen av de böcker jag har liggandes på mitt skrivbord på jobbet med. Det är en hel del böcker för mina bokprat med framförallt en hel massa femmor framöver som ska läsas ... Jaja, det är ju trevliga bekymmer.

Bokmässan dag tre

Kanske kommer min lördag att se ut ungefär så här:

10:00 Vad är ondska?

11:00 Medelålders kvinna idag - en helt ny frihet eller Deckarmöte över Atlanten eller Från suffragetterna till metoo eller Vart är deckaren på väg?

12:00 Kärleken till krim eller USA, Trump och kvinnorna eller Behöver vi fortfarande feminismen i Europa?

13:00 Gemma Hartley - om feminismens nya frontlinje eller Skrivandets drivkrafter eller Det hårda livet i London

14:00 Miljön i kriminalromaner

15:00 Han Kang - om tingen som en vit tråd genom livet eller Caitlin Moran - kärleken och vuxenblivande i britpopens tidevarv eller Så jävla trött - nya feminismens frontlinje

16:00 Karismans kraft