Inte vår kopp te?!? No pun intended

Nej, Till T av Suzanne Brögger var kanske ingen riktig hit för någon av oss Bokbubblare. Men, något som också är viktigt, vi matchade omslag, koppar och servetter helt föredömligt.

Till T fick nog faktiskt det lägsta medelbetyget någonsin i Bokbubblarnas historia. Sedan var vi nog i och för sig överens om att det finns en fin historia där, under det som vi alla mer eller mindre uppfattade som för rörigt, som är värd att läsa.

Vissa formuleringar är knivskarpa, och vissa stycken är så obehagliga att jag vrider mig under läsningen.

Tyvärr gav det här ingen mersmak. Det kommer nig dröja innan jag tar mig an någon annan titel av Brögger.

Galet är vad det är

Eftersom jag tydligen inte har tillräckligt med böcker att läsa hemma ... (Tänker inte gå in något närmre på det här just nu, ni vet det där ständiga bokbloggarproblemet, med en massa BÖCKER ÖVERALLT) ...Så plockar jag med mig The Name of the Star av Maureen Johnson hem idag. Det har kommit två delar till; The Madness underneath och The Shadow Cabinet.

I första delen kommer amerikanska Rory Deveaux till London för att gå på internatskola under ett år. Det blir många omställningar och livet blir inte helt lätt. Mycket nytt att vänja sig vid.

Samma dag som hon landar i London begås det ett mord där tillvägagångssättet liknar Jack The Rippers. Internatskolor, Jack the Ripper och dessutom lite övernaturlig inslag. Ja ni förstår ju att den här godingen får åka ner i väskan. Om jag känner mig själv rätt, så kommer den dessutom att tränga sig före i läskön.

Trevlig överaskning

Det är alltid kul att se sin blogg omnämnd på olika ställen. I det här fallet så var det ju inte bloggen i sig, visserligen, utan Bibliotekskatttens fb-sida. Kul att hamna på Den inre fiendens lista.

Genast tänker jag att, oj, nu måste jag se till att bli bättre på att uppdatera sidan! Som det är nu så länkar jag mest till de inlägg jag skriver på bloggen ... Vips så kom det där dåliga samvetet fram igen. Det där som jag bestämt mig för att helt ta och strunta i ... Jag har ju min blogg för att jag vill det. Jag bestämmer ju helt själv när jag skriver och om vad etc.

Sedan kan man ju såklart alltid önska att det skulle finnas mer tid, men allvarligt talat så måste jag sluta upp med att stressa upp mig och få prestationsångest över bloggen. Herregud.

Själv är jag ganska dålig på att läsa fb-sidor som hänger ihop med bokbloggar. Läser jag så går jag nog in och läser bloggen. Jag går aldrig aktivt in på en bloggrelaterad fb-sida, utan nöjer mig med det som dyker upp i mitt flöde. Samtidigt så tycker jag det är jättebra om andra bloggare länkar sina inlägg till respektive sidor på fb. Det gör att jag får syn på dem och går in och läser inläggen.

Sedan är det ju det här med våren! Den är på gång nu hörni ... Det känns på lukten även om det fortfarande är lite kallt. Snart sitter vi där i solen med böcker, kaffe och katter. Som jag längtar!

Hallå! Boken åt upp min hund!

Jag läser absolut inte alla bilderböcker vi köper in på bibblan, långt därifrån. Det hinner jag inte plus att jag får fokusera på de åldrar jag jobbar med mest. Men, en del bläddrar man ju igenom. Dels har man ju sina favoritförfattare/illustratörer och sedan kommer det ju en och annan riktig pärla. Som T ex Hallå! Boken åt upp min hund av Richard Byrne.

Jag hade tagit ner lite nya böcker till disken och som jag skulle skylta med, tänkte jag, och tyckte titeln var så rolig så jag läste den ståendes vid disken, och kunde inte hålla mig för skratt. En bilderbok helt i min smak. Läs för barn, för andra vuxna eller bara för dig själv. Du kommer inte att ångra dig!

Här kommer ett litet smakprov:

Passa av Thomas Halling

Här kan man läsa på Goodreads vad jag skrev om Passa.

Älsklingar på Spotify

För ett tag sedan så skapade jag mig ett helt eget Spotifykonto. Det känns så himla lyxigt! Slippa dela med någon annan. Man kan fixa i ordning sina listor som man vill, och ha lite koll. Jag tycker det är helt fantastiskt :-) Den här listan utökar jag hela tiden. Inte så mycket ny musik, snarare tvärtom. Mycket är sådant som jag haft med mig länge och som jag märker att jag hela tiden återkommer till, även om det såklart blir en del nytt också.

Du och jag Sigge

Titel: Du och jag Sigge
Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Både dottern, som är för gammal för Sigge-böckerna egentligen, och jag själv börjar oha och aha när det dimper ner en ny Sigge i brevlådan. Det går ju liksom inte att låta bli dem, nu när man följt Elina och de andra genom ett antal böcker.

Vi pratade just om hur många böcker till det kan tänkas komma? Min tes är att Lin Hallberg skriver på tills det blir så att Elina blir för stor för att rida Sigge. Jag minns inte riktigt nu men det är ju i alla fall inte så att Elina blir ett kalenderår äldre för varje bok. Det kan nog gå 3-4 böcker på varje Elina-år?

Hur som helst är de urgulliga de här böckerna utan att bli för puttenuttiga. Det ryms inte bara hästälskande småtjejer, utan det kommer alltid med en del avundsjuka och andra orosmoment.

I Du och jag Sigge så har Elina fått ha Sigge lite grand som sin egen häst tidigare under sommaren och ska nu vara med på ett ridläger. Genast infinner sig oron över att det kanske blir så att någon annan tjej eller kille får ha Sigge på ridlägret och inte Elina. Nu går det bra och Elina får visst rida Sigge på lägret, tillsammans med Erik, men det händer något annat mycket tråkigt. Sigge blir lite sjuk och måste kanske hoppa över tävlingarna som anordnas med en massa andra små ryttare utifrån andra klubbar, helgen innan lägret tar slut.

Jag gillar att Elina inte alltid är den där glada goa ungen som alltid gör det rätta. Hon kan vara sur och tvär och bli ganska självisk när det gäller Sigge, och det är rätt så uppfriskande, tycker jag. Jag läser glatt på och ser fram emot nästa del i serien. Självklart kommer jag läsa om Sigge så länge som det kommer nya böcker! De är också lätta att tipsa om på bibblan och de söta illustrationerna av Margareta Nordqvist talar ju för sig själva. Vem kan motstå dem?