Det blev ju en mini för mig. Som jag varit jättenöjd med. Ända tills för en liten, liten stund sedan.
Jag har problem med Blogger från minin. Någon som känner igen sig? Jag använde alltså den vanliga websidan, inte någon app, och det blev hur märkligt som helst. Gick inte att radera i texten, inte lägga in bilder, inte öppna fler flikar etc etc. Tillslut gav jag upp och plockade fram mobilen. Vilket känns lite surt eftersom det var mycket för att blogga från den som minin fick följs med hem från första början...
fredag 28 juni 2013
Tredje tecknet
Titel; Tredje tecknet
Författare; Ingelin Angerborn
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Man vet att man är mer än lovligt blödig om man snyftar sig igenom de sista sidorna i en bok för åldern ca 10-13 år....
Det var precis det jag gjorde när jag, så här allra första semesterdagen, läste Tredje tecknet vid frukostbordet.
Det här är med andra ord ännu en välskriven bok med inslag av det övernaturliga av Ingelin Angerborn som jag är säker på kommer bli lika populär som de tidigare.
Här träffar vi Olivia som adopterades som riktigt liten från Columbia. Plötsligt känner Olivia att hon inte är ensam hemma när hon vet att mamma och pappa är ute, katten Smilla börjar uppföra sig märkligt och är det inte ovanligt många nyckelpigor i år?
Ja, det händer en del märkliga saker i Olivias liv, samtidigt som hennes gamla längtan om ett syskon (helst en storasyster som man kan fråga en massa och låna kläder av) blossar upp igen.
Mysig läsning om vardagsproblem, som att vara kär i bästa kompisens pojkvän, att familjen inte har råd att åka utomlands på semestern etc blandat med en lagom dos oförklarliga mystiska händelser. Perfekt sommarläsning för alla åldrar! Fungerar utmärkt som högläsning dessutom.
Författare; Ingelin Angerborn
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Man vet att man är mer än lovligt blödig om man snyftar sig igenom de sista sidorna i en bok för åldern ca 10-13 år....
Det var precis det jag gjorde när jag, så här allra första semesterdagen, läste Tredje tecknet vid frukostbordet.
Det här är med andra ord ännu en välskriven bok med inslag av det övernaturliga av Ingelin Angerborn som jag är säker på kommer bli lika populär som de tidigare.
Här träffar vi Olivia som adopterades som riktigt liten från Columbia. Plötsligt känner Olivia att hon inte är ensam hemma när hon vet att mamma och pappa är ute, katten Smilla börjar uppföra sig märkligt och är det inte ovanligt många nyckelpigor i år?
Ja, det händer en del märkliga saker i Olivias liv, samtidigt som hennes gamla längtan om ett syskon (helst en storasyster som man kan fråga en massa och låna kläder av) blossar upp igen.
Mysig läsning om vardagsproblem, som att vara kär i bästa kompisens pojkvän, att familjen inte har råd att åka utomlands på semestern etc blandat med en lagom dos oförklarliga mystiska händelser. Perfekt sommarläsning för alla åldrar! Fungerar utmärkt som högläsning dessutom.
torsdag 20 juni 2013
Stad av skugor
Titel; Stad av skuggor
Författare; Cassandra Clare
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar
Just nu är jag inne i en period då jag nästan hetsläser ungdomsböcker inför vårt Minikollo nästa vecka. Det här gör ju att man rör ihop det en del...Det var inte så illa med just Stad av skuggor under själva läsningen, men nu när jag sitter och ska skriva om den så märker jag att jag hamnar i Rädda mig inte då och då.
Jag har inte riktigt bestämt mig ännu för vad jag tycker om det här. Däremot är jag helt övertygad om att det kommer att bli en serie som "Hungerspelsläsarna" kommer att kasta sig över.
Det är spännande, häftiga karaktärer och lagom mycket relationsproblematik. Mina invändningar, om jag har några, är att det känns lite rörigt med alla olika sorters väsen samt att jag inte riktigt har klurat ut det här med kroppsrunorna? Jag hade nog lite för bråttom när jag läste för att greppa den biten.
Sedan, som nästan alltid i den här typen av böcker, så tycker jag det går alldeles för snabbt för huvudkaraktären att acceptera/förstå/inse dels de egna förmågorna, dels att det existerar en annan värld mitt ibland oss. Jag tycker det borde ta lite mer än typ två dagar att greppa något så märkligt. Jag tänker alltid på böckerna om Harry Potter, som jag tycker har ett bättre tempo när det gäller den här, i brist på bättre ord, förståelsen.
Förmodligen handlar det om att kunna dra igång handlingen så snabbt som möjligt, men jag hade föredragit en något långsammare ingång. Man kan verkligen inte klaga på någon seg inledning i Stad av skuggor. Det är full fart från i stort sett första sidan, när Clare har fått med sig bästa kompisen Simon till älsklingsklubben Pandemonium. Väl därinne får Clare syn på tre ungdomar som dödar en fjärde person. Det märkliga är att ingen annan än Clare ser de här personerna och den döda kroppen går upp i rök. Redan nästa dag träffar hon på en av dem igen och samma kväll försvinner också Clares mamma spårlöst.
Jag gillar att författaren vrider handlingen några extra varv, framförallt på slutet, så det hela inte blir så svart eller vitt. Att det blir svårt för personerna att välja sida i det krig som pågår. Allt beror på vad för variant av historien man fått inpräntat i sig från det att man var riktigt liten. Det är inte alltid så lätt att ändra uppfattning om saker och ting, även om man egentligen har svaren mitt framför näsan.
Det är lätt att tänka sig Stad av skuggor som film, och det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Faktum är att man "ser" boken som en film när man laser. Eller jag gjorde det i alla fall. Frågan är om det beror på att den är skriven med en filmatisering i tankarna, eller på att jag sett trailers från filmen innan jag läste boken?
Hur som helst; det här är spännande och jag är hyfsat säker på att jag kommer att läsa tvåan när den kommer ut i höst. Om jag kan hålla mig och inte läser tvåan på engelska under semestern!
Författare; Cassandra Clare
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar
Jag har inte riktigt bestämt mig ännu för vad jag tycker om det här. Däremot är jag helt övertygad om att det kommer att bli en serie som "Hungerspelsläsarna" kommer att kasta sig över.
Det är spännande, häftiga karaktärer och lagom mycket relationsproblematik. Mina invändningar, om jag har några, är att det känns lite rörigt med alla olika sorters väsen samt att jag inte riktigt har klurat ut det här med kroppsrunorna? Jag hade nog lite för bråttom när jag läste för att greppa den biten.
Sedan, som nästan alltid i den här typen av böcker, så tycker jag det går alldeles för snabbt för huvudkaraktären att acceptera/förstå/inse dels de egna förmågorna, dels att det existerar en annan värld mitt ibland oss. Jag tycker det borde ta lite mer än typ två dagar att greppa något så märkligt. Jag tänker alltid på böckerna om Harry Potter, som jag tycker har ett bättre tempo när det gäller den här, i brist på bättre ord, förståelsen.
Förmodligen handlar det om att kunna dra igång handlingen så snabbt som möjligt, men jag hade föredragit en något långsammare ingång. Man kan verkligen inte klaga på någon seg inledning i Stad av skuggor. Det är full fart från i stort sett första sidan, när Clare har fått med sig bästa kompisen Simon till älsklingsklubben Pandemonium. Väl därinne får Clare syn på tre ungdomar som dödar en fjärde person. Det märkliga är att ingen annan än Clare ser de här personerna och den döda kroppen går upp i rök. Redan nästa dag träffar hon på en av dem igen och samma kväll försvinner också Clares mamma spårlöst.
Jag gillar att författaren vrider handlingen några extra varv, framförallt på slutet, så det hela inte blir så svart eller vitt. Att det blir svårt för personerna att välja sida i det krig som pågår. Allt beror på vad för variant av historien man fått inpräntat i sig från det att man var riktigt liten. Det är inte alltid så lätt att ändra uppfattning om saker och ting, även om man egentligen har svaren mitt framför näsan.
Det är lätt att tänka sig Stad av skuggor som film, och det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Faktum är att man "ser" boken som en film när man laser. Eller jag gjorde det i alla fall. Frågan är om det beror på att den är skriven med en filmatisering i tankarna, eller på att jag sett trailers från filmen innan jag läste boken?
Hur som helst; det här är spännande och jag är hyfsat säker på att jag kommer att läsa tvåan när den kommer ut i höst. Om jag kan hålla mig och inte läser tvåan på engelska under semestern!
onsdag 12 juni 2013
Härliga tider
Nu är det en sådan där tid då det ligger ett trevligt bokpaket i brevlådan flera dagar i veckan. Många härliga recensionsexemplar att sätta tänderna i. Lite stressigt känns det också, man vill ju hinna läsa allt så snabbt som möjligt, men jag försöker att tänka bort den där biten.
Jag är inte en av de bloggare som alltid publicerar inlägg exakt på recensionsdatum. Jag inbillar mig att det kan vara bra att sprida ut publiciteten kring en titel en del. Problemet blir ju att man får försöka att inte läsa så mycket av det som skrivs om titeln innan man själv har publicerat sin text. Risken finns ju annars att man påverkas vare sig man tror det eller ej.
Jag är inte en av de bloggare som alltid publicerar inlägg exakt på recensionsdatum. Jag inbillar mig att det kan vara bra att sprida ut publiciteten kring en titel en del. Problemet blir ju att man får försöka att inte läsa så mycket av det som skrivs om titeln innan man själv har publicerat sin text. Risken finns ju annars att man påverkas vare sig man tror det eller ej.
tisdag 11 juni 2013
Bokmässan 2013
Det är ju långt kvar. Eller? Sommaren rusar ju snabbt iväg, det vet ju alla, och sedan den där första tiden på höstterminen när alla projekt drar igång överallt som fullständigt skenar...Tänker man på det viset så är vi där i ett nafs.
Diskussionen om bloggambassadörer och f d ambassadörer och deras eventuella tillgång till uppkoppling och kanske någonstans att sitta och blogga, ladda mobiler etc är i full gång. Det var likadant förra året när jag själv hade turen att vara bloggambassadör.
Jag vet inte riktigt hur man ska tänka, men det känns som om det skulle vara hanterbart för Bok- och Bibliotek att ge bokbloggare (de som inte är ambassadörer) tillgång till ett fungerande nät och kanske något litet rum att ladda mobiler och annat. Problemet är väl kanske hur det hela skulle administreras från deras sida. Skulle vi som är intresserade anmäla oss, så det ska kollas upp bloggar innan man får ett ok så blir det såklart ganska svårarbetat. Att alla f d bloggambassadörer skulle få en inloggning? Då är det ju ändå många som hamnar utanför? Som sagt, jag vet inte.
Vad jag vet är däremot att det skulle vara väldigt skönt om man visste att uppkopplingen fungerade så man kan blogga utan problem under mässdagarna. Ännu skönare, absolut, om man hade tillgång till ett bloggrum där man kunde diskutera med andra bokbloggare, knyta nya kontakter och ladda mobilen.
Diskussionen om bloggambassadörer och f d ambassadörer och deras eventuella tillgång till uppkoppling och kanske någonstans att sitta och blogga, ladda mobiler etc är i full gång. Det var likadant förra året när jag själv hade turen att vara bloggambassadör.
Jag vet inte riktigt hur man ska tänka, men det känns som om det skulle vara hanterbart för Bok- och Bibliotek att ge bokbloggare (de som inte är ambassadörer) tillgång till ett fungerande nät och kanske något litet rum att ladda mobiler och annat. Problemet är väl kanske hur det hela skulle administreras från deras sida. Skulle vi som är intresserade anmäla oss, så det ska kollas upp bloggar innan man får ett ok så blir det såklart ganska svårarbetat. Att alla f d bloggambassadörer skulle få en inloggning? Då är det ju ändå många som hamnar utanför? Som sagt, jag vet inte.
Vad jag vet är däremot att det skulle vara väldigt skönt om man visste att uppkopplingen fungerade så man kan blogga utan problem under mässdagarna. Ännu skönare, absolut, om man hade tillgång till ett bloggrum där man kunde diskutera med andra bokbloggare, knyta nya kontakter och ladda mobilen.
söndag 9 juni 2013
Rädda mig inte
Titel; Rädda mig inte
Författare; Tahereh Mafi
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar
När jag började läsa Rädda mig inte kände jag mig lite lätt förvirrad. Dels för att jag inte riktigt kom ihåg slutet på Rör mig inte, och dels för att jag läst rätt mycket ungdoms på sista tiden (eller det gör jag ju för all del hela tiden...) som är i lite samma stil. Dystopier, övernaturligt och i flera delar. Jag rörde ihop det lite helt enkelt. Men efter tag kom jag ju ihåg vad som hänt och kom då ganska snabbt in i handlingen som i stort sett tar vid där ettan slutar. Det är spännande, det är full fart, kärlek, triangeldrama och slutar så klart med en riktig cliffhanger...
Vi hamnar mitt uppe i ett krig. Juliette och Adam befinner sig nu tillsammans med motståndsrörelsen som gör uppror mot Återetablissemanget. De är ett par och börjar så smått slappna av i detta, att det faktiskt är ok, när nästa stora motgång drabbar dem med dunder och brak. Allt rasar återigen samman och Juliette har svårt att se någon mening med någonting.
Jag gillar språket, att det är enkelt och avskalat och jag gillar själva storyn. Det ska bli spännande att se hur det hela knyts ihop i trean när den kommer.
Författare; Tahereh Mafi
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar
Vi hamnar mitt uppe i ett krig. Juliette och Adam befinner sig nu tillsammans med motståndsrörelsen som gör uppror mot Återetablissemanget. De är ett par och börjar så smått slappna av i detta, att det faktiskt är ok, när nästa stora motgång drabbar dem med dunder och brak. Allt rasar återigen samman och Juliette har svårt att se någon mening med någonting.
Jag gillar språket, att det är enkelt och avskalat och jag gillar själva storyn. Det ska bli spännande att se hur det hela knyts ihop i trean när den kommer.
lördag 8 juni 2013
Millan - sveket
Titel; Millan sveket
Författare; Pia Hagmar
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar
Pia Hagmars tvåa i serien om Millan, Sveket, håller absolut måttet. Det är jättefin läsning.
Millan som fick en liten Shetlandsponny av sin pappa som vunnit den på kortspel i första delen, står nu med en häst som hon måste fixa stallplats och foder till som är på tok för liten för henne att rida. Ändå vill hon inte göra sig av med honom. Kanske vill lillebror, Josef, börja rida? Josef som Millan tar i stort sett hela ansvaret för eftersom mamman är sjukskriven och pappan lika ofta full som nykter. Oftast är det ingen som fixar någon middagsmat eller ser till att Josef kommer upp på morgnarna om inte Millan gör det.
Just syskonens relation är nästan det bästa i böckerna om Millan. Sedan gillar jag att Pia Hagmar gör Marianne så mänsklig. Marianne, kvinnan som äger stallet där Millan hjälper till, och som erkänner för Millan att hon alltid önskat sig en dotter och att hon ibland till och med låtsas som om Millan är hennes dotter på riktigt. Hennes öppenhet ger Millan ett perspektiv hon inte kunnat ana. Att Marianne, trots sina hästar, fina hus och bra jobb inte är helt lycklig ändå. Att hon själv kan tillföra någon annan människa någonting bra, att någon tycker så mycket om henne att den personen låtsas att Millan är hennes dotter.
En perfekt hästserie som också tar upp så mycket annat än bara stallet och livet med hästar. Även om böckerna om Millan har en del klassiska hästboksingredienser, som ung tjej utan egen häst som minsann får jobba hårt i stallet med andras hästar för att få en möjlighet att rida. De lite dryga och bortskämda hästtjejerna med egna hästar som kör med huvudkaraktären men inte alls rider lika bra. Någon vuxen i närheten som ser potentialen i vår hjältinna osv. Men det gör ingenting för de här böckerna har så mycket mer. Prova själv vetja!
Författare; Pia Hagmar
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar
Millan som fick en liten Shetlandsponny av sin pappa som vunnit den på kortspel i första delen, står nu med en häst som hon måste fixa stallplats och foder till som är på tok för liten för henne att rida. Ändå vill hon inte göra sig av med honom. Kanske vill lillebror, Josef, börja rida? Josef som Millan tar i stort sett hela ansvaret för eftersom mamman är sjukskriven och pappan lika ofta full som nykter. Oftast är det ingen som fixar någon middagsmat eller ser till att Josef kommer upp på morgnarna om inte Millan gör det.
Just syskonens relation är nästan det bästa i böckerna om Millan. Sedan gillar jag att Pia Hagmar gör Marianne så mänsklig. Marianne, kvinnan som äger stallet där Millan hjälper till, och som erkänner för Millan att hon alltid önskat sig en dotter och att hon ibland till och med låtsas som om Millan är hennes dotter på riktigt. Hennes öppenhet ger Millan ett perspektiv hon inte kunnat ana. Att Marianne, trots sina hästar, fina hus och bra jobb inte är helt lycklig ändå. Att hon själv kan tillföra någon annan människa någonting bra, att någon tycker så mycket om henne att den personen låtsas att Millan är hennes dotter.
En perfekt hästserie som också tar upp så mycket annat än bara stallet och livet med hästar. Även om böckerna om Millan har en del klassiska hästboksingredienser, som ung tjej utan egen häst som minsann får jobba hårt i stallet med andras hästar för att få en möjlighet att rida. De lite dryga och bortskämda hästtjejerna med egna hästar som kör med huvudkaraktären men inte alls rider lika bra. Någon vuxen i närheten som ser potentialen i vår hjältinna osv. Men det gör ingenting för de här böckerna har så mycket mer. Prova själv vetja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)