Springfloden

Titel: Springfloden
Författare: Rolf och Cilla Börjlind
Förlag: Norstedts

Nu så, då har jag också läst Springfloden. Bättre sent än aldrig etc etc ... Jag vet inte varför jag inte läste när den kom ut 2012, för det känns ju som om det är en bok jag skulle ha läst. Om man säger så. Anledningen till att jag tog tag i den nu är ju såklart för att den börjat gå som tv-serie och blivit lite av en snackis igen. Jag följe inte serien utan bestämde mig för att läsa istället. Till min stora förtret fanns inte tvåan inne när jag kom till jobbet idag! Jag får vackert ställa mig i kö. För läsa de andra delarna det vill jag absolut göra.

Det är kanske ingen "bland-det-bästa-jag-läst"-känsla, men just nu var det förmodligen precis vad jag behövde läsa (ja jag vet, jag skulle ju försöka läsa lite annat än spänning/skräck/deckare ... men jag gör faktiskt det också!).

Det märks att författarparet är manusförfattare, det är sceniskt skrivet, och jag blir sugen på att titta på serien också för att se hur miljöerna ser ut. Kanske gör jag det lite längre fram, vi får se.

Det känns lite onödigt att beskriva handlingen, de flesta har väl redan läst och de som inte har läst tittar kanske på serien, men lite kort:

Olivia Rönnäng är en ambitiös elev på polishögskolan. Hon är lite av en ensamvarg med höga krav på sig själv. Till viss del på grund av det faktum att hennes pappa var en framstående kriminalare. Under sommaren tar Olivia på sig en extrauppgift, lite av ett cold case, som pappan var med och arbetade på så långt tillbaka som 1987.

Det skedde ett rått mord ute på Nordkoster, då en gravid kvinna mördades på ett helt vidrigt sätt. Det var tre förövare och det fanns ett vittne. En liten pojke på nio år såg vad som hände och sprang hem och larmade polisen. Man kom inte särskilt långt i utredningen. Man hade inte ens ett namn på offret.

Olivia fascineras av fallet och får tack vare sin envishet (och kanske lite naivitet?) upp några spår som eventuellt kan leda framåt. Till sin hjälp har hon bland annat Tom Stilton, en f d polis numera hemlös. Stilton kände Olivias pappa och arbetade tillsammans med honom 1987.

Börjar man peta i sannolikhet och huruvida händelserna i boken skulle kunna hända en helt vanlig tjej på polishögksolan, så kanske man känner att nej, det här skulle inte kunna hända. Det är för många tillfälligheter som länkas samman och ett lite för otroligt händelseförlopp. Men det gör mig ingenting alls. Det är spännande och det är snyggt skrivet. Jag kan ju läsa det mesta och brukar inte ha så besvärligt med läskigheter, men de första sidorna i Springfloden satt kvar länge. Det var en otroligt skickligt uppbyggd stämning, och jag verkligen rös där jag satt och läste.

Nu hoppas jag att tvåan kommer in snabbt så jag får fortsätta lära känna Olivia och de andra medans jag fortfarande har dem i färskt minne.