Titel: Granne med döden
Författare: Alex Marwood
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar
Så fick jag äntligen läst Granne med döden. Var den värd att vänta på? Ja, herregud så värd den var att vänta på! Jag var lite tveksam i början, det kändes som lite väl mycket läckande lik, inälvor som mixades i hushållsmixern, ruttnande kroppsdelar mm. Men allt det andra! Vilka karaktärer. Jag njuter hela vägen.
Vad jag tycker är så otroligt skickligt är hur hon (Marwood) lyckas att t o m få det lite humoristiskt mitt i det otäcka. En del helt absurda situationer som uppstår, där människor som mot sin vilja av olika anledningar blivit tvingade att hjälpas åt i olika mardrömslika sammanhang, är sanslöst bra.
Man känner igen känslan från mardrömmar man haft själv. Ni vet, när man är inne i en riktigt mardrömslik situation och allt bara känns helt hopplöst och som om ingenting kommer bli normalt igen. Sedan vaknar man. När man sedan går tillbaka in i drömmen igen så vet man på något sätt ändå att det är en dröm och kan styra upp det hela.
Jag vill inte spoila någonting för er som tänkt läsa, och även om man som läsare till viss del anar vad som kommer att hända, så är det vissa vändningar som är helt oväntade.
Lite kort om handlingen; Ett hyreshus i London som sett sina bästa dagar. Snål hyresvärd som inget hellre vill än att sälja, då mark- och fastighetspriser börjar stiga i området. En av hyresgästerna, en äldre dam som bott där i precis hela sitt liv, sätter käppar i hjulet i o m att hon har ett livstidskontrakt på sin lägenhet. Värden gör vad han kan för att få bort henne. Nonchalerar stinkande avlopp och annat som behöver åtgärdas.
De andra hyresgästerna är en udda samling. Folk kommer och går. Det är inget hus där någon blir kvar särskilt länge. Alla de nuvarande hyresgästerna har sina hemligheter. En är på rymmen från socialen, en är på flykt från både polisen och den kriminella världen, en är Iransk flykting etc etc. Av olika anledningar kommer de allihopa att behöva samarbeta för att överleva och för att kunna fortsätta sina liv under radarn.
Efter Alex Marwoods förra bok Onda flickor, och nu den här så är det här definitivt en författare jag kommer följa med spänning och otålighet.
Jag hade tänkt läsa den här i julas men hann inte då. Roligt att hitta recar nu också! Tänkte absolut ta mig an den å det snaraste för gillade Onda flickor så oväntat mycket!! Kul att läsa att du gillar denna också!
SvaraRaderaDen var riktigt bra. Jag lånade ut den här precis när jag fick hem den och sedan kom det annat som pockade på (som så ofta ...), därför dröjde det så länge. Samtidigt så har jag mer och mer känt att när jag känner den där måste-läsa-stressen så tar det så mycket emot att läsa att det inte blir av ändå. Då är det bättre att vänta, tänker jag. Känner också att det säkert är bra för titlarna att bli lite uppmärksammade vid olika tillfällen :-). Åtminstone så hoppas jag det!
Radera