Vad jag såg och när jag ljög

Titel; Vad jag såg och när jag ljög
Författare; Judy Blundell
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

i Vad jag såg och när jag ljög träffar vi Evie som är 16 år.  Andra världskriget är över och Evies styvpappa, Joe, har kommit hem efter sin krigstjänstgöring. Innan Joe gifte sig med Evies mamma hade Evie och mamman klarat sig själva. Mamman, Beverly, har jobbat hårt för att få ihop tillvaron. När sedan Joe dyker upp på scenen blir de (mamma och dotter) nog lika förälskade i tanken på ett normalt familjeliv med någon som skulle kunna ta hand om dem, som Beverly blir i Joe som person.

Från början så var jag inte särskilt imponerad, utan tänkte mer att det är en ok ungdomsroman som säkert kommer att hitta sina läsare, men ju längre jag läste desto mer fastnade jag i berättelsen. Det håller kanske inte helt ut i alla lägen, men jag tycker att de olika trådarna ända fungerar. Det är mycket en "på-väg-att-bli-vuxen-efter-kriget-roman", och det känns helt ok. Judy Blundell nuddar också vid en del svåra ämnen som hur judar blev behandlade i ex Florida även efter andra världskriget, och hur människor blir till någon annan i krig. Hur man förändras och gör saker som man aldrig skulle ha gjort under mer normala förhållanden.

Det är många hemligheter i boken och det är också mycket misstro och bitterhet. Det är nog det jag tycker är snyggast i boken, hur författaren faktiskt får fram misstänksamheten och svartsjukan, och också hur en del av karaktärerna bestämmer sig för att helt sonika dra ett streck över vissa händelse, även om de fortfarande inte är överens om vad som hände.

Som sagt, inte någon riktig höjdare men något var det ändå som fängslade och jag tror den här boken kommer att hitta sina läsare.