Författare; Jenny Milewski
Förlag; Telegram
Recensionsexemplar
Ibland känns det lite märkligt. Att vilt slänga sig mellan pek- och bilderböcker, kapitelböcker för lite äldre barn, ungdomsböcker och t ex Skalpelldansen. Men, men. Ombyte förnöjer.
I Skalpelldansen träffar vi författaren Jonas Lerman som skriver skräcklitteratur. Hans romanfigur, en psykopatisk kirurg, Carl Cederfeldts främsta nöje är att tortera och lustmörda unga flickor. Det går bra för Jonas Lerman. Hans böcker säljer bra och livet leker. Så anledningen till att han plötsligt inte har någonting att skriva om kommer som lite av en överraskning för honom. Men så är det i alla fall. Han skriver inte, och utan att egentligen ha reflekterat över det i förväg hör han sig själv i direktsändning meddela att han är färdig med Carl Cederfeldt. Det får vara nog. Han är innerligt trött på att försvara sin romanfigurs sjuka personlighet.
Då beslutet väl är fattat känner han först bara lättnad. Men ganska snart kommer en gnagande känsla av oro, som följs av en skakande upptäckt. Lerman får svårt att skilja på dikt och verklighet. Händelser som han är med om i verkligheten har han för bara några timmar sedan själv diktat ihop hemma i lägenheten. Sedan kommer minnen som han inte visste om att han hade smygande. Allt är en enda röra och Jonas Lerman är rädd att han håller på att förlora förståndet.
Det finns en del ganska groteska scener i den här boken som jag kan tycka är lite väl magstarka, men precis innan slutet blir det riktigt spännande. Jag skulle ha föredragit om det varit lite färre splatterscener och lite mer av den spänning som byggs upp i den avslutande delen av boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar