En rostig skruv mot en cykelpump?

Eller hur gick orden nu igen? Någonting sådant i alla fall. Bytt e bytt o kommer aldrig mer igen. Nu är det dags igen för stora bokbytardagen. Lämna en av dina egna böcker och trava iväg med en annan. Fiffigt och bra. Klimatsmart och praktiskt!

Det finns en sida på nätet där man kan läsa mer. Den hittar man HÄR!

Anden, Döden och Tulpanen

Titel; Anden, döden och tulpanen
Författare; Wolf Erlbruch
Förlag; Lindskog förlag

Idag på morgonen hade en av mina fina kollegor en privat sagostund med mig. Hon läste Anden, döden och tulpanen och jag satt nästan och höll andan. Det här är en FANTASTISK bilderbok. Den handlar ju om, som titeln klart och tydligt visar, döden. Men, döden är så fin och inte alls skrämmande. Mer omhändertagande, omtänksam och mild. Självklart är det en ganska smal bok, som vi kommer att placera på hyllan för sorg, men har ni en möjlighet så titta i den. Texten harmonierar perfekt med de vackra, lite nedtonade i färgerna, illustrationerna. En ren njutning att lyssna på samtidigt som man tittar på bilderna.

Nu är det dags att nominera!

                                 
            Forma Books Blogg Award

Jag har inte nominerat själv ännu, men snart så!

Bokmässans bloggambassadörer 2012

Jag har ju en, visserligen ganska sorgligt ouppdaterad men ändå, blogglista i min högermarginal. Där finns en del av Bokmässans bloggambassadörer med. Här kommer en liten egen lista på oss allihopa! Den här listan kommer från och med nu även att ligga i min högermarginal här på bloggen. Alltid nära alltså, bara ett klick away.

Bokbabbel
Bokbiten
Bokdjungeln
Bokläsardagbok
Bokmalen
Erikas bokprat
Fru E:s böcker
I min bokhylla
Med näsan i en bok
Mimmimarie
Min Bokhylla
Olika sidor
Pocketlover
Sagan om sagorna
Småländskans
Sofies Bokblogg
Spetsig
Tant Citrons sida
Zachan the writer

Giles Blunt levererar

Titel; Fader död
Författare; Giles Blunt
Förlag; Albert Bonniers Förlag
Resensionsexemplar

Jag blev så lättad när jag efter bara ett kort tag märkte att jag gillade Fader död. Jag har talat mig varm för de andra av Giles Blunts böcker om kriminalkommissarie John Cardinal, men hans förra roman Svart sorti, som inte var den del i serien om Cardinal, fastnade jag inte alls för. Jag läste bara några kapitel och lade den sedan ifrån mig. Jag vet inte, jag kanske bara blev så besviken att det inte var en Cardinal-bok, så det var därför. Jag kanske borde prova igen. Är det någon annan som läst?

Hur som helst, Fader död var en helt annan femma! Tack och lov. Jag var fast så gott som direkt. Alltså, det här är ju ganska råa böcker och den här sista är inget undantag. Det är sjuka individer som begår sjuka brott, men hjälp vad bra han skriver. Och miljöerna gör ju sitt till, i all fall för min del. Jag har alltid velat åka till Kanada, och jag blir mer och mer sugen varje gång jag läser en roman som utspelar sig i de trakterna. Lite märkligt kanske att vilja åka dit efter att ha läst något med så läskiga typer i, men, men...

I fader död har det gått ett år sedan Cardinals fru blev mördad. Han har sålt deras hus och flyttat in i en lägenhet som han inte trivs så där väldigt bra i, och börjat arbeta igen. Han har kommit in i vissa rutiner tillsammans med kollegan Lisa Delorme. De träffas i all stillsamhet och tittar på film och bara umgås. Visst finns det något underliggande, men än så länge har ingen av dem gjort något för att förändra deras relation, åt det romantiska.

Det är säsong för pälsauktion, och det kommer pälshandlare från hela världen för att handla. Två av dem, ryssar, hittas mördade i ett hus strax utanför staden. (Det här med pälsauktioner, jägare och annat stör ju mig som vegetarian en aning, det måste jag ju säga. Just den biten längtar jag inte till, om man säger så.)

På grund av olika anledningar befinner det sig andra människor i huset, som för övrigt är till salu, under tiden morden begås. De här personerna träder inte fram direkt, vilket medför vissa komplikationer då det gäller fingeravtryck och annat. Det är snyggt skrivet, mycket spännande och jag kunde inte lägga ifrån mig boken innan den var slut

Recensioner - fast inte här

Nu kommer inom kort mina recensioner av böckerna nedan på LitteraturMagazinet!


Titel; Skuggorna
Författare; Jacqueline West
Förlag; B Wahlström

Titel; Mary och mormor
Författare; Tine Mortier
Illustratör; Kaatje Vermeire
Förlag; Turbine

Titel; Vilseledd
Författare; Linwood Barclay
Förlag; Kabusa
Recensionsexemplar via LitteraturMagazinet

Gotlandsnytt

Titel; den sista akten
Författare; Mari Jungstedt
Förlag; Bonnier
Recensionsexemplar

Det är lite grand som att man inte kan sluta läsa om Knutas, Karin och de andra i Mari Jungstedts böcker om Visbypolisen. Den sista akten bjuder inte på några direkta överaskningar, men man läser ändå, och tycker det är helt OK. Även om jag till viss del känner att; Nej, nu räcker det. Nu kan jag det här, så vet jag att jag glatt kommer att slänga mig över även nästa bok i serien. Man kan liksom inte sluta.

Sedan är ju miljöerna helt ljuvliga. Har man någon gång varit på Gotland så längtar man dit igen då man man läser Jungstedt, och jag kan gott tänka mig att de läsare som inte varit där blir sugna på ett besök. Åk, säger jag! Gotland är underbart.

Lite roligt var det att scenen på hotellet, vid frukosten, där (utan att vilja avslöja för mycket...) en person går för att hämta bestick inte kommer tillbaka, den scenen minns jag att Jungstedt beskrev i ett radioprogram någon gång förra sommaren. Att hon skulle vilja göra någonting med ett sådant scenario. Det blev som; Jamen, det här känner jag igen! Jag vet hur hon tänkte här!

I den sista akten mördas en journalist på en av våra största dagstidningar. Hon har tidigare blivit hotad av högerextremister och till en början riktas misstankarna åt deras håll. När sedan utredningen börjar peka åt flera olika håll samtidigt som ytterligare ett mord begås känns det inte alls lika solklart varifrån hotet kommer.

Det som är mest intressant att läsa om, som det ju alltid mer eller mindre är när man följer en serie, är vad som händer personerna i boken. Inte så mycket själva deckarspåret alltså. Man vill ju att det ska bli bra för Knutas och Karin! Samtidigt så kan jag sakna Knutas fru, den allt annat än tillbakadragna rödhåriga danska kvinnan som alltid kändes som en frisk fläkt. Barnen får man inte heller reda på så mycket om i den här senaste boken, utan det är mest Knutas och Karin. Och journalisten Johan Berg och hans Emma då försås, som varit med ända från början. Om inte annat så för att få veta hur det går för huvudpersonerna så kommer jag att läsa nästa del.

Rädda honom!

Titel; Rädda honom
Författare; Camilla Lagerqvist
Förlag; Raben & Sjögren

Den här boken slängde sig tjejer i fyran och femman över, innan jag eller mina kollegor ens hunnit börja prata om den. Det var likadant för oss allihop på de bokprat vi haft med den. Dottern hemma (snart 11 år) likadant. Ville läsa med en gång. Det måste vara något helt magiskt med omslaget som gör att de blir alldeles darriga.

Rädda honom handlar om Tawni som ska åka ensam till England för att hälsa på sina farföräldrar. Pappan har hon ingen kontakt med, men farmor och farfar har alltid varit noga med att komma och hälsa på Tawni och hennes mamma i Sverige. Nu har farmodern öppnat ett café och har svårt att komma ifrån, så då ska Tawni, som är i sorg efter morfaderns bortgång, resa till dem istället.

Redan innan hon kommer fram till byn där de bor börjar hon få märkliga sms som säger Bara du kan rädda honom. Tawni tror först att meddelanden har kommit till fel person och bryr sig inte så mycket. Men då de fortsätter komma tycker hon det börjar bli lite jobbigt.

När det sedan står samma ord i imman på fönstret i tågkupén börjar hon tycka att det känns riktigt obehagligt. På tåget finns också en kvinna som ser lite mystisk ut och som Tawni lägger märke till. Den här kvinnan är sedan försvunnen efter det att texten på fönstret dyker upp. Tawni träffar sedan på samma kvinna, som visar sig vara farföräldrarnas hyresgäst, då hon kommer till farmoderns café.

Rädda honom är en lagom spännande berättelse och jag vet att de elever, i första hand tjejer, som läst boken tyckt om också själva innehållet, inte bara omslagsbilden.

Något att se fram emot

Så här kul ska vi ha det på jobbet under första sommarlovsveckan! Nu hoppas vi på riktigt många anmälningar och superfint väder.

Ännu bättre

Titel; Skuggsida
Författare; Belinda Bauer
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Jag tyckte väldigt mycket om Mörk jord, Belinda Bauers debut, och jag tyckte ännu mer om Skuggsida. Slutet var så snyggt och oväntat att jag blev faktiskt helt häpen. Man kanske såg det komma, men inte förrän väldigt sent i handlingen. Mycket bra.

Det är också lite trevligt att man träffar personer från Mörk jord i Skuggsida, även om de inte helt och hållet befinner sig i handlingens centrum.

I Skuggsida träffar vi Hollly som arbetar som enda polis i den lilla byn Shipcott. Han lever tillsammans med sin handikappade fru, och han försöker hantera situationen i hemmet så gott det går.

Hela byn chockeras då en äldre kvinna blir mördad i sitt hem. Vem skulle vilja göra någonting sådant? Det har inte lämnats några spår och helt plötsligt så får Holly finna sig att bli ifråntagen utredningen av en inte helt smidig kriminalinspektör. Holly finner sig i situationen, mest för att han helt enkelt inte har något val, men missnöjet finns där hela tiden under ytan. Samtidigt börjar Holly få anonyma meddelanden där någon ifrågasätter hans kompetens som polis och varför han inte agerar.

När det sedan sker ytterligare ett mord börjar tillvaron rasa allt snabbare. De anonyma breven till Holly blir allt grövre, situationen i hemmet blir mer och mer ohållbart och hela tiden känner Holly att det är någon som bevakar honom och alltid ligger ett steg före.

Som jag skrev tidigare, jag tycker det här är riktigt bra. Det är snyggt och jag tycker att karaktärerna växer sig starkare hela tiden. Kanske är det jag som är naiv, men jag såg inte slutet komma förrän sent och jag tyckte det var väldigt bra. Jag ser fram emot att läsa mer av Bauer i fortsättningen.

Sjutton år och skitsnygg

Titel; Sjutton år och skitsnygg
Författare; Emma Granholm
Förlag; Alfabeta
Recensionsexemplar

När Felix kommer hem efter två veckors semester är allt förändrat och han fattar verkligen ingenting. Han som är van att vara den som alla lyssnar på, och kanske framförallt tittar på. Men nu, nu verkar de inte bry sig alls. Inte ens flickvännen Alexa. Hon och kompisarna bara snattrar på om den mystiska Zäta. Det är Zäta hit och Zäta dit och Felix är grymt trött på den där Zäta innan han ens har träffat honom.

Felix är alltså Sjutton år och skitsnygg. Han vet om det och han gillar det. Alexa, flickvännen är också snygg och populär. En sak de har gemensamt är att de har båda två genomgått en medveten förändring för att förändra sina liv. De tröttnade på de personerna de var tidigare och bestämde sig för att göra någonting åt det hela. På vägen har de båda två sårat människor de tidigare umgicks med.

Efter Alexas brytning med sina gamla vänner blev hon kompis med Diana och Suss, vilka nu bildar någon sorts cirkel utanför Felix och Alexa. Hugo, Suss lillebror som själv har det lite besvärligt i skolan brukar också få vara med. Lite på nåder. Felix förändrade beteende gentemot Hugo är fantastiskt fint beskrivet i boken, och en av de saker som jag tyckte allra bäst om.

Det är med andra ord ett litet harem av tjejer som Felix omger sig med, och han gillar det. Framförallt gillar han Alexa. Hon betyder verkligen allt för honom. Och nu har allting förändrats. Inga dyrkande blickar, ingen frågar ens hur han haft det på semestern. Tjejerna bara tittar på klockan och undran om och när den mystiska Zäta ska dyka upp. När han till slut gör det så blir det naturligtvis en konflikt mellan Felix och Zäta. Allt blir en tävling och till Felix förtret är det hela tiden han som kommer till korta. Men det värsta är ändå att han är helt övertygad om att Zäta är intresserad av Alexa.

Till en början satt jag nog och såg lite lätt förvånad ut, för det här liknade inte riktigt Emma Granholms tidigare böcker. Som jag gillar väldigt mycket alla tre. Jag har nästan alltid med dem på bokprat för den här åldersgruppen och de lånas ut bra på bibblan.

Det kändes lite som om; OK, här har vi extremt utseendefixerade ungdomar. Ytan är allt. De vet om det, har ingen lust att ändra sitt beteende och de kommer undan med det. Men efter bara ett kort tag så ser man det fina. Dels att det är Felix som berättar, och hur ofta får man insyn i hur en sjuttonårig kille ser på sitt utseende i litteraturen? Bara det. Och sedan allteftersom konflikten inom gruppen trappas upp, så kommer personerna varandra närmre och vissa saker som hänt i det förflutna kommer de inte undan utan måste ta upp och ventilera med varandra.

Både Felix och Alexa tvingas analysera sitt eget beteende och agerande, och de kommer båda starkare ut på andra sidan. Jag vill inte avslöja för mycket, men slutet känns som en rockkonsert, och jag köper det rätt av. Emma Granholm är absolut fortfarande en av mina favoriter då det gäller svenska ungdomsförfattare och jag är rätt så säker på att Sjutton år och skitsnygg kommer att hitta lika många läsare som hennes tidigare böcker.

Lite tankar om Eld

Titel; Eld
Författare; Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag; Rabén &Sjögren
Recensionsexemplar

Egentligen känns det inte särskilt meningsfullt att skriva ytterligare ett inlägg om Eld...Jag vet inte hur många jag läst redan, med de är ganska många. Jag har egentligen ingenting nytt att komma med, allt känns nämnt redan. Men, några rader vill jag ändå bidra med.

Först så känner jag att det måste nämnas att det är rätt fantastiskt att Eld blev recenserad i de stora dagstidningarna på recensionsdatum! Hur ofta händer det då det gäller ungdomslitteratur? Kul.

När jag började läsa Eld fick jag lite lätt panik, för jag märkte att jag inte kom ihåg så bra vad som hänt i Cirkeln. Alla namn, alla magiska förmågor, alla händelser. Jag rörde ihop det och tänkte att, hjälp, skulle jag bli tvungen att läsa om delar av Cirkeln för att hänga med? Jag som redan hade högar att läsa? Men efter ett tag så släppte den där känslan och namn och händelser kom tillbaka till mig.

Nu vill man ju inte komma med spoilers för er som ännu inte läst, men så mycket kan jag ju skriva att det här är spännande. Och fängslande. Man sugs in i den här berättelsen och man sitter som klistrad tills den är utläst. Författarna har verkligen lyckats. De har tagit bitar från olika typer att Fantasylitteratur och de har fått ihop den här mycket täta och drivna berättelse. Synd att det kommer att dröja innan trean kommer! Man vill gärna läsa med en gång...

Något jag tänkte på under läsningen är också att det är häftigt att det är två som skriver. Är det bara jag som inte tycker att det märks? Nu är man ju så inne i handlingen att man kanske inte läser med just de glasögonen på sig, men jag tycker inte man märker alls att det är två författare till boken.

Skalpelldansen

Titel; Skalpelldansen
Författare; Jenny Milewski
Förlag; Telegram
Recensionsexemplar

Ibland känns det lite märkligt. Att vilt slänga sig mellan pek- och bilderböcker, kapitelböcker för lite äldre barn, ungdomsböcker och t ex Skalpelldansen. Men, men. Ombyte förnöjer.

I Skalpelldansen träffar vi författaren Jonas Lerman som skriver skräcklitteratur. Hans romanfigur, en psykopatisk kirurg, Carl Cederfeldts främsta nöje är att tortera och lustmörda unga flickor. Det går bra för Jonas Lerman. Hans böcker säljer bra och livet leker. Så anledningen till att han plötsligt inte har någonting att skriva om kommer som lite av en överraskning för honom. Men så är det i alla fall. Han skriver inte, och utan att egentligen ha reflekterat över det i förväg hör han sig själv i direktsändning meddela att han är färdig med Carl Cederfeldt. Det får vara nog. Han är innerligt trött på att försvara sin romanfigurs sjuka personlighet.

Då beslutet väl är fattat känner han först bara lättnad. Men ganska snart kommer en gnagande känsla av oro, som följs av en skakande upptäckt. Lerman får svårt att skilja på dikt och verklighet. Händelser som han är med om i verkligheten har han för bara några timmar sedan själv diktat ihop hemma i lägenheten. Sedan kommer minnen som han inte visste om att han hade smygande. Allt är en enda röra och Jonas Lerman är rädd att han håller på att förlora förståndet.

Det finns en del ganska groteska scener i den här boken som jag kan tycka är lite väl magstarka, men precis innan slutet blir det riktigt spännande. Jag skulle ha föredragit om det varit lite färre splatterscener och lite mer av den spänning som byggs upp i den avslutande delen av boken.

Trevligt paket

Glad blev jag när jag kom hem och hittade de här godingarna i brevlådan!

Jag tror Pia Hagmar är min nya idol

Ibland har man det extra trevligt på sitt arbete. Som idag när jag fått vara med på en heldag med Pia Hagmar och 40 st 11-åringar som fått en kurs i att skriva deckare! Såååå roligt! Underbart att se alla dessa barn som skrev så pennorna glödde, och helt fantastiskt att lyssna på Pia Hagmar. Otroligt inspirerande och väldigt duktigt med eleverna.

Tuvas boktips nr 1