Mysig serie för ca 10-12 åringar

Titel; Min första världssensation
Författare; Annalena Hedman
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Lite lagom tokroliga är böckerna om Abbe och hennes kompisar Nadja och Antón. Abbe tillbringar de flesta skolloven i Istermyrträsk hos mormor och morfar. Föräldrarna är ganska nyskilda i Min första världssensation, men Abbe verkar hantera det hela hyfsat bra. Det är en jordnära och rolig unge, som verkar ta det mesta med ro.

Det hinns med ganska mycket på de 135 sidor som boken är lång. Det är kompisar, familj, lite kärlek för mammans del, mobbning, sammanhållning etc. Plus att det blir lite spännande när Abbe och hennes kompisar ska försöka komma in i Guinness rekordbok och får oväntad konkurens av ingen mindre än Abbes egen mamma.

Det känns härligt svenskt sommarlov med allt vad det innebär. Ett extra plus är ju förstås att Abbes mormor är bibliotekarie och att Abbe och hennes vänner tillbringar väldigt mycket tid på biblioteket! Jag tänker ha med de här böckerna när jag bokpratar för fyror, och jag tror absolut att eleverna kommer att låna. Dessutom tänker jag lobba hemma så att min egen snart 11-åring läser och tycker till om böckerna. Lyxigt med egen "referensgrupp"!

Att dö mer än en gång

Titel; Resten får du ta reda på själv
Författare; Lauren Oliver
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Den 12 februari firar Sams skola "Cupid day" eller "Amordagen". Någonting som man innerligt hoppas att svenska skolor aldrig ska komma på tankten att göra. Jag hoppas verkligen att det inte förekommer i alla fall. Det innebär, i Resten får du ta reda på själv, att det finns rosor att köpa och sedan så springer det omkring yngre elever och delar ut till de som har fått rosor beställda i sitt namn. Hemska tanke! Tänk på de stackare som inte får en enda ros...

Nu är det här inget bekymmer för Sam och hennes kompisar. De tillhör nämligen den absolut coolaste klicken på skolan. De bestämmer i stort sett allt och gör som de vill. Självklart får de också flest rosor.

Boken börjar alltså på morgonen den 12 februari, och Sam kliver upp, blir hämtad av sin bästa kompis och tillsammans med två andra (de är fyra stycken i deras gäng) åker de till skolan. Det är inte bara Amordagen, det är också den dag då Sam bestämt sig för att bli av med sin oskuld tillsammans med sin pojkvän, som också han tillhör det absoluta toppskiktet.

Dagen går som planerat, i skolan samlar de in sina rosor, på kvällen åker de på fest hos Kent, en kille som gör lite som han själv vill. Han inordnar sig inte, och det hör till saken att Sam och Kent var kompisar när de var små. Men inte nu längre, eftersom han inte anses tillräckligt cool. Planen är att Sam och pojkvännen ska lämna festen tidigt och fortsätta hem till honom ensamma, bara de två.

Nu blir det inte så. Två, eller egentligen tre avgörandehändelser gör att det absolut inte blir som Sam tänkt sig. För det första så kommer en av de tjejer som Sam och hennes kompisar ständigt trakasserar till festen. Det  här en av de tjejer som Sam och hennes gäng har riktat in sig särskilt på då det gäller att göra livet till ett helvete. De är riktigt taskiga, inte bara små vassa kommentarer, utan mycket värre än så. Grejen är att det är egentligen Sams bästa kompis som börjat med det här och ingen vet egentligen varför. Hon fullkomligt öser ur sig galla så fort den här tjejen visar sig. Nu är hon på festen, och hon ser fantastisk ut. Hon går raka vägen fram till Sam och hennes kompisar, talar högt och tydligt om för dem vad hon tycker om dem, och vänder sedan på klacken och går. Det andra som händer är att Sams pojkvän blir så full så Sam lämnar festen utan honom.

Det tredje är att när tjejerna sitter i bilen på väg ifrån festen så hör Sam hur någon ropar sågonting, sedan kränger bilen till och sedan känner Sam en starkt genomträngande smärta, inte likt någonting hon tidigare känt. Sedan dör Sam.

Men, och här kommer själva upplägget, nästa morgon ringer klockan som vanligt, det är den 12 februari och Sam får ta sig igenom samma dag en gång till. Det är bara det att nu vet hon hur dagen kommer att sluta.

Jag tyckte om det här, det är spännande och det är ett annorlunda upplägg,. Men, boken är för lång. Detta är ju en vuxen läsares synpunkt och jag tror inte alls att ungdomar/unga vuxna kommer att tycka likadant. Jag tror det här blir en hit, jag tror de kommer att älska den. Jag kunde också reta upp mig lite på att det kändes som om det blev ett religiöst tema, som att är du dum så gör det ont att dö och du kommer till helvetet men är du snäll och gör bra saker så känns allt bra och du kommer till himmelen.

Men, som sagt, på det stora hela så tyckte jag om den och ser mycket fram emot att läsa Lauren Olivers nästa bok; Delirium, som kommer ut nu i vår.

En liten kul film om Bokmässan 2011, och...

...om punkter som gör skillnad kan ni se här! Själv har jag en Tant var det här t-shirt hemma i garderoben och hoppas på att hitta någonting annat lika fyndigt i år.

Mysrysigt

Titel; Monstermaskerad
Författare; Mats Wänblad
Förlag Rabén & Sjögren

Jag vill gärna slå ett slag för Min vän Boris och Monstermaskerad, som ingår i serien Familjen Monstersson. Det här är lättlästa böcker för de som har kommit igång med sin läsning och vill läsa lite svårare än det allra enklaste.

I min vän Boris träffas Ebba och Boris för första gången. Boris och hans familj är inte riktigt som alla andra...De är faktiskt monster och ser förstås lite annorlunda ut. Men, Ebba och Boris blir vänner i alla fall och har mycket roligt tillsammans. I Monstermaskerad ställer Boris familj till med fest, dit Ebba är bjuden. Hon hoppas så klart på att vinna priset för den bästa maskeraddräkten, men det kanske inte går riktigt som hon tänkt sig?

Det här är roliga, lite mysrysiga böcker som tar en del oväntade vändningar.

Det bästa av allt

Titel; Det bästa av allt
Författare; Rona Jaffe
Förlag; Forum

Jag visste inte, när jag började läsa Det bästa av allt, att den gavs ut så tidigt som 1958. Det hade varit lite intressant att läsa hela boken i tron att den var skriven nu, även om den utspelar sig i New York under 1952. Det känns lite märkligt att det inte märktes mer att den faktiskt skrevs under samma årtionde som handlingen utspelar sig. Språket känns förvånansvärt modernt.

Det här är en bokcirkelbok för mig, vilket är bra för jag tror inte jag hade plockat med mig den hem annars, och jag tyckte den var riktigt bra. Trevlig läsning.

Handlingen utspelar sig alltså i New York i början av 50-talet. Vi får träffa fyra unga kvinnor som flyttat till storstaden för att söka sin lycka. När boken gavs ut blev den en riktig snackis och skulle beskriva den moderna unga kvinnans frigörelse. Självklart känns karaktärerna inte särskilt frigjorda i våra ögon. Det hela handlar mest om ifall man som kvinna överhuvudtaget kan satsa på ett arbete man trivs med och vill fortsätta med, eller om arbetet enbart är ett avlönat tidsfördriv fram tills dess att man "blir gift" och bildar familj så snabbt som möjligt.

De fyra tjejer man får följa är fyra helt olika typer, och den jag får mest sympati för är Caroline, det vill säga ända tills i slutet av boken. Eller tills strax innan slutet för att vara petig. Slutet är OK även om det lämnas till viss del öppet i fråga om just Carolines framtid.

Caroline söker arbete på ett förlag efter det att hennes pojkvän bryter förlovningen och gifter sig med en annan. Egentligen hade Caroline bara tagit lite sommarkurser just i väntan på att pojkvännen skulle komma hem från en Europaresa och på att de skulle gifta sig. Hans svek kom visserligen som en chock, men det känns som om hon hanterade situationen sansat. Vad som stör mig är att hon sedan (jag vill egentligen inte avslöja för mycket! Ni som tänkt läsa boken och inte vill få någonting avslöjat kan sluta läsa här!) i slutet av boken återser den gamla pojkvännen och är beredd att ta honom tillbaka om han lämnar fru och barn. Vilket Caroline också får uppfattningen att han kommer att göra. Men, istället sviker han en gång till då han föreslår att Caroline ska följa med till hans hemstad och sedan installera sig som någon sorts älskarinna som han kan träffa då det passar familjelivet. Nu nappar inte vår hjältinna på det här förslaget (tack och lov för då hade jag haft svårt att läsa ut boken) utan far istället iväg ut på äventyr.

Det ska bli spännande att höra vad de andra i bokcirkeln tyckte om boken när vi ses hemma hos Linda på What you readin? ikväll.

Helgonet

Titel; Helgonet
Författare; Carin Gerhardsen
Förlag; Norstedts

Helgonet är fjärde delen i Hammarbyserien, och det är lite märkligt för jag kommer ihåg att när jag läste den så tyckte jag att den var riktigt bra, och nu ett tag efter (det var ju det här med snedfördelning lästa/skrivna om...) så har jag problem med att riktigt komma ihåg handlingen. Det är ju förskräckligt, men jag får skylla på att det var under en väldigt intensiv läsperiod som jag läste Helgonet...

Hursomhelst, så sker det ett mord en sen natt, eller snarare tidig morgon, efter det att fyra män har tillbringat kvällen gemensamt med god mat och dryck. Sven-Göran Erlandsson blir skjuten med ett skott i nacken. Alla, inklusive polisen, blir till en början helt förbryllade. Utåt sett verkar Erlandsson vara den perfekta familjefadern. Omtyckt, respekterad och med ett som det verkar gott hjärta.

Nu är ju saker och ting inte alltid som det till en början verkar vara, och efter lite grävande av Conny Sjöberg och hans team kommer en hel del mer eller mindre obehagliga fakta upp till ytan.

Det är välskrivet och spännande och det absolut läskigaste, tycker jag, det är vad som kan komma fram när man skrapar lite på ytan på det som anses vara fint och normalt  och välordnat. När det blir stor kontrast på hur det "borde" vara, på vad som förväntas och på hur det egentligen är. Nästa Gerhardsen ska ska jag ge lite mer tid vid läsningen, absolut, och inte stressläsa...Det är ett löfte!

Dark places

Titel; Dark places
Författare; Gillian Flynn
Förlag; Orion Publishing Group

Jag har velat läsa Dark Places hur länge som helst känns det som. Jag har tidigare läst Vass egg som jag tyckte väldigt mycket om och hade rätt så höga förväntningar på DP, som jag läst mycket om på diverse bloggar. Speciellt hos Helena Dahlgren på hennes egen Dark Places, där jag för övrigt får grymt mycket bra lästips. Tack för det!

Jag blev definitivt inte besviken. Jag vill ha mer! Därför blev jag extra glad när jag upptäckte att Gillian Flynn kommer ut med nytt någon gång i juni 2012. Den nya heter Gone girl, och jag har inte ansträngt mig någonting alls för att hitta info någonstans, men det finns säkert om man är nyfiken. Något att se fram emot alltså.

I Dark places träffar vi Libby Day som ensam överlevde när hennes bror mördade mamman och systrarna. Det var Libbys vittnesmål (hon var bara 7 år när det hände) som var en av de avgörande orsakerna till att Ben blev fälld.

Libby har aldrig riktigt trivts med sitt liv, det var liksom kört redan från början. Hon har gjort sig ovän med släktingar och blivit runtskickad på olika hem, och sedan hon blev myndig levt på pengar ur en fond som bildades efter morden. Nu börjar pengarna tryta och Libby får ett erbjudande om att komma och träffa medlemmar i en grupp som heter the Kill Club. Det ovanliga, för Libby, med den här gruppen av människor är att de är alla helt övertygade om att Ben är oskyldig. Det här kommer först som en överraskning för Libby, men allteftersom hon får reda på mer och mer fakta om vad som egentligen hände så börjar hon tvivla själv.

Men, hon vet med säkerhet att hon hörde Ben i huset den där kvällen. Det är hon helt säker på. Till slut går hon med på att åka och träffa Ben i fängelset och förstår efter deras möte att någonting inte stämmer. Åh, det här är så bra! Personerna är så enormt komplexa. Beskrivningen av Diondra t ex, Bens flickvän från tiden då morden utfördes är helt otrolig. Hon får fler bottnar för varje mening hon omnämns i.



Det finns helt klart likheter med Vass egg i o m dessa en del djupt störda och en del djupt skadade och trasiga människor, men Dark places känns ännu mer genomarbetad.

Det här är otäckt och hemskt, javisst, men otroligt snyggt och välskrivet. Jag läste Vass egg på svenska, men jag kommer nog inte att läsa Gillian Flynn på svenska någon mer gång. Jag hade inga problem med översättningen när jag läste, men nu efter att ha läst Dark places känns det som om man går miste om en hel del om man inte läser på originalspråk.

Kanske att det räcker nu?

Titel; Mörkret
Författare; Angie Sage
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

Jag tycker mycket om den här serien om Septimus Heap, den sjunde sonen till en sjunde son, tillika Magikerlärling i Borgen. Men, såhär efter att ha läst sjätte delen i serien så hoppas jag nästan att det inte blir mer än sju böcker. Inte för att den inte är bra, det är den, men jag börjar bli lite mätt på det hela, det börjar kännas som om man läst allting tidigare, att handlingen upprepar sig.

I Mörkret har Septimus kommit till Den Mörka Veckan i sin utbildning. Han tänker utnyttja detta faktum till att förska hämta tillbaka spöket Alther som sveptes bort i bok fem. Samtidigt som Septimus är fullt upptagen med sitt eget drabbas slottet av en olycka. Mörka Saker har tagit sig in på vinden och blivit kvar. Övermagikern Marcia har till en början läget under kontroll, men utan Septimus på plats går det hela överstyr och efter en kort kamp kommer det mörka ut ur skyddet Marcia fört upp och in i borgen.

Jag tror ingen som läst de tidigare delarna i serien blir besviken. Det är samma fart och fläkt och man får träffa samma personer, några av dem lite mer knäppa och knasiga än andra. Det är trevliga bekantskaper och jag brukar alltid rekommendera Septimus Heap till de som fastnat efter Harry Potter och inte hittar någonting att fortsätta med.

Tja, vad ska man säga?

Det har varit lite julstiltje här på bloggen. Inte så mycket att tjafsa om, bara att ta nya tag och inte stressa upp sig för mycket! Det kommer i alla fall att komma inlägg om Mörkret av Angie Sage (ungdom, fantasy) och Dark Places av Gillian Flynn inom kort. De står högst på att-skriva-om-listan. Som är låååång nu, mycket lång!

Så småningom, i vanlig ordning ett bra tag efter de flitigaste bloggarna, kommer också en läslista för 2011. Ska bli kul att se, jag kommer knappt ihåg själv vad som blivit läst under året som gått.

Bilden ovan är en av anledningarna till uteblivna inlägg under mellandagarna...