Hästboken idag

Kontrasternas tid! Från Bengt Ohlsson till ett seminarie med Helena Dahlgren, Emelie Novotny och Katja Timgten. Johanna Linbäck modererar.

Ett seminarie om hästboken igår, idag och imorgon. 

Alltid när jag lyssnar på samtal om hästböcker så blir jag så enormt sugen på att skriva ngn sorts arbete eller bloggserie om hästboken. Jag började lite smått för några år sedan här på bloggen under etiketten ”horses horses horses”. Jag får nog gå tillbaka och ta upp det där igen.

Spännande att alla tre författarna skrivit hästböcker för nästan samma ålder, men att böckerna i sig har så otroligt olika ingångar.

Känner att jag måste läsa Jorvik snarast! Vad som än händer har jag på skrivbordet på jobbet och Vänd rätt upp tror jag att jag köar på. 

Något jag tänker på när jag lyssnar är att jag egentligen aldrig kommit i kontakt med de där tuffa stallen med strikt hierarki och äldre hästtjejer som alla är livrädda för. Jag har nog haft tur, både för egen del och senare för dotterns del. Jag har nästan enbart upplevt positiva miljöer och blivit väl bemött.

Vad är det fina i ett stall? Hästarna! Stall kan innebära ren skräck för de andra i stallet. Det är ju verkligen förfärligt. Men hästarna är alltid det trygga och det fina. Man står ut med så himla mycket för att få den där lilla stunden med höstarna. Därav den brutala konkurensen. Det finns så många fler hästtjejer och hästkillar än vad det finns hästar. 

Ofta är det helt andra tjejer som har hög status i stallet än i exempelvis i skolan. Helt andra regler gäller. Ansvarsfrågan är också väldigt intressant. Det är stora djur! Självklart ligger det ett enormt ansvar som läggs på unga tjejer. De ska hantera de här stora djuren. Sedan växer man ju något oerhört i och med det här ansvarstagandet såklart, men det är också oerhört påfrestande.

Kul att utforska de olika typerna av hästböcker. Ridskolemiljöerna, de där när ensam tjej hittar misskött ponny som hon tar hand om etc. Sedan att hitta de olika karaktärerna! Blyga tjejen, tuffa tjejen, bortskämda tjejen etc etc. Blir väldigt sugen på att bena ut det här ...

Nöden har ingen lag

Första seminariet för i år blir med Bengt Ohlsson i samtal med Stefan Eklund. 

Intressant om strejkbrytarna i Ådalen och Bengt Ohlssons nya roman De dubbelt så bra. Titeln syftar för övrigt på vad strejkbrytarna kallades för. 

Innan Ådalen var Sverige ett av de oroligaste länderna i Europa nör det gäller arbetsmarknaden. Nu är vi ett av de stabilaste. Mycket ändrades efter skotten i Ådalen. 

Viktigt är att erövra och upptäcka saker när man skriver en roman menar Bengt Ohlsson. Man vill inte enbart läsa om det vi redan vet. 

Huvudpersonerna i boken far illa i o m kontakten med arbetarrörelsen och fackföreningar, vilket ju är ett annorlunda grepp i litteraturen. Det fanns en vilja av att bland annat starta upp en annan form av fackföreningar. 

Det var en mix av människor, från olika sammanhang, som blev just strejkbrytare. Det var ingen homogen grupp på något sätt. Många hade till viss del en egen agenda. 

Hur mycket ska man ge läsaren via baksidestexten? Bengt Ohlsson var inne på att själva kärlekshistorien mellan Ragnar och Arvid skulle komma som ytterligare ett lager i romanen.  Dubbelheten i utanförskapet är en viktig del i romanen. Det kan vara en befrielse på många sätt, men samtidigt en stor sorg.

Får kanske omprioritera läshögen lite och lägga De dubbelt så bra högt upp.

Nu är vi igång!

Nu så! Nu har Katti Hoflin invigt Biblioteks- och berättarscenen i Kultur i Västs monter så nu är mässan officiellt igång. Nu kör vi!

Klänningar, klänningar och klänningar

via Instagram https://ift.tt/2OQvdE7

Svårt det här med planering ...

Ja, såhär ser det ut lite här och var i min mässplanering just nu. Fyra eller t o m fem seminarier som krockar ... Jaja det ger ju sig, det gör det ju alltid, men lite frustrerande är det ju att behöva välja!

Bokbubblarna pratar om Plåtmannen

Igår hade vi en härlig träff med Bokbubblarna igen. Jag missade förra gången, så för min del var detta mycket efterlängtat! Vi blev inte full styrka, men sådär blir det ju ibland. Förutom ett bra samtal om boken; Plåtmannen av Sarah Winman, så blev det också en del bubblat om bokmässan, som ju närmar sig med stormsteg.

För en gångs skull så var vi alla eniga om att detta var en riktigt fin bok. Tror betyget blev en fyra. Själv gillade jag den mycket. Ett plus var att det är rätt så uppfriskande att för en gångs skull läsa en roman som faktiskt är på under 200 sidor, utan att den för den sakens skull brista i innehåll.

Ellis och Michael träffas för första gången när de är 12 år. Deras vänskap håller i sig upp i vuxen ålder, och när Ellis gifter sig med Annie kommer även hon att ingå i deras gemenskap, vilket kändes så sympatiskt tycker jag. Att istället för att stänga ute antingen Michael eller Annie så klarade de tre tillsammans av att umgås på ett fint sätt.

Plåtmannen är på många sätt en kärlekshistoria, men den är också så mycket mer. Trots det lilla formatet så ryms det så mycket. En hel del lämnas öppet men det är absolut ingenting som stör, snarare tvärtom, det öppnar upp för olika tolkningar som alla kan vara lika rätt eller fel.

Det finns så mycket att diskutera i den här pärlan till bok. De läckra Oxfordmiljöerna inte minst. Extra kul tycker jag kanske, eftersom det ju faktiskt inte ens var två veckor sedan jag var där. Det var verkligen jättemysigt, och tillför det där lilla extra, att läsa om hur personerna i boken exempelvis promenerar över Magdalene bridge när man själv gjort detsamma precis nyss.

Det fanns flera olika personer att gilla i romanen, men jag undrar om inte en av huvudpersonernas mamma, Dora, ändå inte blev min favorit. Hon var så otroligt stark och så fin tillsammans med killarna. Att sonen skulle fortsätta sina studier var enormt viktigt för henne, och när hon insåg att hon själv inte skulle få vara en del av hans framtid gjorde hon ändå allt som stod i hennes makt för att försöka undvika en annan typ av framtid för sin son.

Att det sedan inte gjordes någon stor sak av killarnas bisexualitet var ett stort plus. Jag har inte läst någonting annat av Sarah Winman, men "När gud var en kanin" står oläst hemma i en bokylla, och jag känner mig väldigt sugen på att plocka upp den ganska snart.

Kvinnorna historien glömde

Jag har inte riktigt kommit igång på allvar med att planera min bokmässa ännu, men det börjar i alla fall att ta form lite smått.

En programpunkt som jag är väldigt intresserad av är Kvinnorna som historien glömde med Stefan Högberg. Främst är jag intresserad av vad som kommer att sägas om Aphra Behn, som ligger mig varmt om hjärtat vi kanske ses på scen F4 kl 10:30 under lördagen?

Här kan man läsa lite mer om programpunkten.