Den blå pelargonen

Titel: Den blå pelargonen
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix

Som jag skrivit om tidigare, så förstår jag inte riktigt varför jag inte läser fler noveller. Jag gillar verkligen formatet, men det blir inte riktigt av ändå.

Nu har jag i alla fall läst några stycken, bland annat Den blå pelargonen av Agatha Christie, som man nog kan säga var en ganska typisk Christie. Jag blev lite förvånad över att jag inte läst den tidigare, men det kanske finns några sådana här små godbitar kvar som man missat, även om man läst Agatha Christie sedan man var sisådär tio år och tror man nosat upp allt ;-).

Det här är en riktig pusseldeckare med en finurlig Miss Marple i högform. Det är småsinta och kärlekstörstande sjuksköterskor och naiva och lite snälldumma äkta män.

Härlig och mycket avkopplande pendelläsning!

Hemsökta

Titel: Hemsökta
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Nu känner jag mig så himla tråkig, i och med att jag inte hade något särskilt positivt att skriva om Fitzgeralds Ljug för mig i mitt förra inlägg, och nu kommer ännu ett inlägg utan särskilt många positiva utrop ...

Hemsökta började så bra. Han är duktig på det där med att bygga upp en stämning Magnus Nordin, och miljöerna i den här boken är helt strålande faktiskt. Man ser precis ön och huset framför sig. Se där! Där blev det lite positiva ordalag i alla fall. Skönt!

Elin och Denise har svarat på en jobbannons och ska tillbringa några veckor helt isolerade som husvakter ute på en ensligt belägen ö långt ute i Stockholms skärgård. De kan inte fatta vilken tur de har haft. Allt de behöver göra är att vattna gräsmattan och hålla rent och snyggt inne i huset. De kommer att ha hur mycket tid i världen åt att sola och bada, och åt varnadra. De är fortfarande i det där nyförälskade stadiet där man inte vill träffa några andra människor, så det är verkligen ett helt perfekt upplägg. Dock dröjer inte särskilt lång tid innan de får en stark känsla av att det är något som inte stämmer.

det finns en gammal sägen som beskriver hemska saker som hänt på ön, och obehagskänslan växer när kvinnan som bott i huset och anses ha drunknat dyker upp i deras drömmar på ett högst verkligt sätt.

Som sagt, det började så bra, men sedan tyckte jag att berättelsen tappade fart och gick lite som på rutin. Jag tycker också att slutet kom lite väl abrupt, jag hade velat ha lite mer återkoppling om jag hade fått välja.

Ljug för mig

Titel: Ljug för mig
Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: B Wahlströms
Recensionsexemplar

Jag ligger (som vanligt höll jag på att skriva, men det tänker jag inte göra) efter med mina inlägg om mina recensionsexemplar ... Jag tänkte jag skulle ta ett krafttag och "få undan" några stycken i rask takt. Jag gillar inte det här egentligen, det tar liksom bort det roliga med att blogga. Det blir måsten istället för lust. Samtidigt så har jag lite dåligt samvete över det jag inte skrivit om så jag tänker ändå stressa på lite.

Tanken är att skriva lite kort och koncist ett tag framöver. Vi får se hur det går.

Jag kan inte påstå att Ljug för mig kommer bli en av mina favoriter, även om jag skulle ha önskat att det var så. Jag gillade Fitzpatricks serie om änglarna och hade hoppats på något som fängslade mig lika mycket efter Svart is som jag inte heller tyckte var särskilt bra.

I Ljug för mig så träffar vi Stella som lever under ett vittneskydsprogram efter det att hon blivit vittne till ett mord. Mamman lever också under uppsyn på annan ort, vilket kanske är lika så bra i o m att det är pga hennes drogberoende som de hamnat i den här situationen från första början. Pojkvännen lever också han under beskydd och de kommer förmodligen aldrig att kunna ta kontakt med varandra igen.

Det hela är ganska förutsägbart med den snygge trädgårdskillen som klipper gräset hos kvinnan som Stella är inneboende hos, och Stellas avighet mot allt och alla till en början.

Det lyfte lite i mitten av boken och jag hoppades att det skulle komma en twist som skulle leda handlingen i en annan riktning än den man hela tiden anade. Nu hände inte detta och jag känner nog att jag förmodligen inte kommer minnas det här särskilt länge. Men! Det är inte jag som är målgruppen, egentligen, och det är mycket möjligt att de från 13 år och uppåt kommer gilla det. Vi får se.

Vågspel

Titel: Vågspel
Författare: Ann Rosman
Förlag: Albert Bonniers förlag
Recensionsexemplar

Det är kanske aningen löjligt, men jag tycker det blir lite extra kul att läsa Ann Rosman efter det att hon var hos oss på Mölnlycke bibliotek och pratade om häxor och magi under en temacirkel vi hade för några år sedan. Det var ju inget traditionellt författarbesök, utan mer ett samtal, och det var verkligen väldigt bra.

Jag tyckte om Vågspel, som är den sjätte boken om polis Karin Adler som är bosatt och arbetar på Marstrand. Min invändning är att det var lite väl mycket om dykning och segling ... De bitarna hade kunnat kortas av.

Orkneyöarna lockar ju helt galet mycket och det känns som om jag verkligen måste dit någon gång i livet. Själva berättelsen i olika tidsplan är både fängslande och spännande.

Ann Rosman är verkligen skicklig på att väva samman vår egen tid med händelser längre tillbaka i tiden, och det märks att hon själv blir helt absorberad av det hon skriver om. Hon lyckas absolut förmedla sin entusiasm över de olika historier hon bygger sina egna berättelser på.

I vågspel får polisen på Marstrand ett telefonsamtal från polisen på Orkneyöarna där man hittat en svenskregistrerad segelbåt drivandes utan någon passagerare ombord. Karin Adler åker dit tillsammans med en kollega, och man lyckas identifiera båtens ägare. Personen i fråga har tidigare besökt öarna och är en van seglare. Han är också något av en rättshaverist och driver flera fall gentemot norska staten gällande de helt fruktansvärda villkor dykare vid exempelvis oljeplattformarna utsattes för i början av 70-talet.

Som sagt, bra story och underbara miljöer. Lite mindre dyk- och seglingsfakta hade enligt mig gjort boken ännu bättre. Men det är ju bara jag, som varken dyker eller seglar ... Någon med dessa intressen kanske skulle tycka precis raka motsatsen!

100 Hemskaste

Idag på morgonen, närmare bestämt vid 09.15, kunde man se Helena Dahlgren på Dark Places i morgonsoffan. In och titta på inslaget och klicka sedan hem boken, så har ni hemskt (!) bra tips för en lång tid framöver!

http://www.svtplay.se/video/8951790/gomorron-sverige/gomorron-sverige-16-jun-06-25

Plötsligt kan jag inte längre infoga länkar sådär snyggt, ledsen för det. Resultatet är ju detsamma även om det ser trist ut ...

Ibland räcker man inte riktigt till

Idag har bästa bokcirkeln Bokbubblarna träffats för sista gången innan vårt sommaruppehåll. 

Det var regnigt och småkyligt, men vi trotsade vädret och satt ute på Rosencafet helt enligt tradition. En tradition som vi kanske bryter till nästa år pga att vi blir ivägfösta för att de stänger tidigare. För andra året i rad. Vi får se.

Boken vi skulle ha läst tills idag var Gömslet av Miral al-Tahiwi. Det var mycket delade meningar om boken kan jag säga. Inte för att jag hade något att tillföra precis, jag tror jag hade läst ca 10 sidor ... Men jag orkade helt enkelt inte. Det har varit körigt med konfirmation, student och 15-årsfirande. En helt galet intensiv vecka som dessvärre avslutades med att hela familjen blev sjuk ... 

Som sagt, ibland räcker man inte riktigt till. Fast det gör inget. Jag kommer igen ;-)

Bibliotekskatten via Instagram

Efter veckor av konfirmation/student/15-årskalas raskt följt av en helt galet aggressiv magsjuka alt. matförgiftning för hela familjen (inkl ambulansfärd till akuten m dottern) var detta precis vad jag behövde. Tack @modernistared #bibliotekskatten