Titel; I tystnaden begravd
Författare; Tove Alsterdahl
Förlag; Lind & Co
Katrine reser från sitt hem i London för att komma hem och hjälpa till då hennes mamma inte längre klarar sig själv. Mamman är inlagd på sjukhus, och de får ingen kontakt med henne. Plötsligt får de via en mäklare ett erbjudande om att en person önskarl köpa ett hus i Norrland som Katrines mamma tydligen äger.
Varken Katrine eller hennes bror har någonsin hört talas om huset. Katrine blir nyfiken, övertalar sin bror om att de ska vänta ett tag med att sälja, och åker själv upp för att ta sig en titt på huset.
Väl där uppdagas en släkthistoria som Katrine inte har haft en aning om. Katrines mamma är inte de person hon har utgett sig för att vara, och Katrine blir mer och mer nyfiken på vissa händelse i det förflutna. I byn Kivingavas har man inte glömt, men man talar inte om vad som helst. Vissa händelser gör man bäst i att glömma.
Jag får lite Åsa Larsson vibbar då jag läser Tove Alsterdal, och det är ju aldrig fel. Jag fängslas på en gång och har väldigt svårt för att lägga ifrån mig boken. Jag kommer definitivt att läsa Alsterdals kvinnor på stranden, som kom ut före I tystnaden begravd. Frågan är bara när??? Hösthögarna börjar hopa sig nu, och då menar jag ju inte löven. De sitter förhoppningsvis kvar på träden ett tag till.
Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
onsdag 15 augusti 2012
tisdag 14 augusti 2012
Den statisktiska sannolikheten
Titel; Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet
Författare; Jennifer Smith
Förlag B Wahlström
Recensionsexemplar
I Den Statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet är Hadley är på väg till London för att vara med då hennes pappa gifter om sig. Hon vill inte alls åka, hon är fortfarande arg på sin pappa pga skilsmässan, och hon vill inte lämna sin mamma ensam.
Hon missar planet med ynka fyra minuter och måste vänta flera timmar innan nästa plan går. Hon kommer förmodligen att precis hinna till kyrkan, men det här med att göra sig iordning innan och visa sig från sin bästa sida och allt annat hon lovat sin pappa, det kan hon bara glömma.
När hon sitter där och tänker att nu kunde det faktiskt inte bli så mycket sämre, så träffar hon Oliver. Oliver är från England och pluggar i USA, och han ska med samma plan som Hadley. Det blir kärlek vid första ögonkastet, och de tillbringar hela flygresan med att lära känna varandra. När de sedan landar i London kommer de ifrån varandra och de har varken varandras telefonnummer eller adresser...
Författare; Jennifer Smith
Förlag B Wahlström
Recensionsexemplar
I Den Statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet är Hadley är på väg till London för att vara med då hennes pappa gifter om sig. Hon vill inte alls åka, hon är fortfarande arg på sin pappa pga skilsmässan, och hon vill inte lämna sin mamma ensam.
Hon missar planet med ynka fyra minuter och måste vänta flera timmar innan nästa plan går. Hon kommer förmodligen att precis hinna till kyrkan, men det här med att göra sig iordning innan och visa sig från sin bästa sida och allt annat hon lovat sin pappa, det kan hon bara glömma.
När hon sitter där och tänker att nu kunde det faktiskt inte bli så mycket sämre, så träffar hon Oliver. Oliver är från England och pluggar i USA, och han ska med samma plan som Hadley. Det blir kärlek vid första ögonkastet, och de tillbringar hela flygresan med att lära känna varandra. När de sedan landar i London kommer de ifrån varandra och de har varken varandras telefonnummer eller adresser...
måndag 13 augusti 2012
Ond skörd
Titel; Ond skörd
Författare; Sharon J. Bolton
Förlag; Telegram förlag
Recensionsexemplar
Plötsligt såg man Sharon J. Boltons namn överallt i bloggosfären. Sådär som det blir ibland, utan att man vet hur det egentligen startade. Ett namn, en författare, som är på allas läppar. Självklart blir man nyfiken! Ofta bildar man ju sig någon form av uppfattning redan innan man ens läst en rad i själva boken, av det det man läser om en bok eller författare, och visst hade jag mina aningar att jag skulle gilla Ond skörd.
När Tom är tolv år flyttar familjen in i ett hus som är byggt precis kloss an kyrkogården i den lilla staden Heptonclough. Ganska snart märker Tom att det är någonting som inte stämmer i samhället. Bland annat ser han en flicka som bara visar sig ibland, en flicka som ser lite märklig ut. Tom försöker förklara för de vuxna, men de lyssnar inte. Småsyskonen ser också flickan, men de säger ingenting så de vuxna tror att Tom hittar på.
Det går så långt att Tom får träffa en psykiatriker, Eve. Eve är tveksam och vet inte riktigt vad hon ska tro. När hon får klart för sig att även den nya prästen hör röster och råkar ut för märkligt otrevliga saker, blir hon än mer förbryllad.
Staden har en mörk historia, med en del otrevliga händelser med försvunna barn. När historien verkar upprepa sig kommer sådant som man försökt sopa under mattan åter upp till ytan.
Det här är snyggt, suggestivt och mycket spännande. Det är alltid otrevligt när det är barn (och djur!) inblandade, och ibland undrar man ju...Varför läser jag det här?! Det är ju förfärligt! Men, men, det dröjer aldrig särskilt länge innan jag sitter där igen med något lika mörkt i mina händer.
Direkt när jag var klar med Ond skörd reserverade jag Rov, Boltons förra roman. Idag när jag kom till jobbet låg den där och väntade på mig. Helgen är räddad!
Jag läste någonstans (Bokbabbel?) att Bolton skulle kunna vara en blandning av, jag tror det var, Elly Griffiths och Elizabeth Hand. Jag vet inte riktigt. Jag älskar Elly Griffiths, men jag tycker hennes böcker är mycket snällare. Ja, det är ju mord och ruskigheter där också, men med lite mer mysfaktor, eller hur? Elizabeth Hand har jag än så länge bara läst Generation Loss av (inlägg kommer hyfsat snart!), men kommer definitivt att fortsätta med. Där har man mer mörka stråk, som jag tycker återfinns i Ond skörd. Hur som helst så var det här lika bra som jag hoppats och trott, och jag kommer definitivt att följa utgivningen av S J Bolton även fortsättningsvis.
Författare; Sharon J. Bolton
Förlag; Telegram förlag
Recensionsexemplar
Plötsligt såg man Sharon J. Boltons namn överallt i bloggosfären. Sådär som det blir ibland, utan att man vet hur det egentligen startade. Ett namn, en författare, som är på allas läppar. Självklart blir man nyfiken! Ofta bildar man ju sig någon form av uppfattning redan innan man ens läst en rad i själva boken, av det det man läser om en bok eller författare, och visst hade jag mina aningar att jag skulle gilla Ond skörd.
När Tom är tolv år flyttar familjen in i ett hus som är byggt precis kloss an kyrkogården i den lilla staden Heptonclough. Ganska snart märker Tom att det är någonting som inte stämmer i samhället. Bland annat ser han en flicka som bara visar sig ibland, en flicka som ser lite märklig ut. Tom försöker förklara för de vuxna, men de lyssnar inte. Småsyskonen ser också flickan, men de säger ingenting så de vuxna tror att Tom hittar på.
Det går så långt att Tom får träffa en psykiatriker, Eve. Eve är tveksam och vet inte riktigt vad hon ska tro. När hon får klart för sig att även den nya prästen hör röster och råkar ut för märkligt otrevliga saker, blir hon än mer förbryllad.
Staden har en mörk historia, med en del otrevliga händelser med försvunna barn. När historien verkar upprepa sig kommer sådant som man försökt sopa under mattan åter upp till ytan.
Det här är snyggt, suggestivt och mycket spännande. Det är alltid otrevligt när det är barn (och djur!) inblandade, och ibland undrar man ju...Varför läser jag det här?! Det är ju förfärligt! Men, men, det dröjer aldrig särskilt länge innan jag sitter där igen med något lika mörkt i mina händer.
Direkt när jag var klar med Ond skörd reserverade jag Rov, Boltons förra roman. Idag när jag kom till jobbet låg den där och väntade på mig. Helgen är räddad!
Jag läste någonstans (Bokbabbel?) att Bolton skulle kunna vara en blandning av, jag tror det var, Elly Griffiths och Elizabeth Hand. Jag vet inte riktigt. Jag älskar Elly Griffiths, men jag tycker hennes böcker är mycket snällare. Ja, det är ju mord och ruskigheter där också, men med lite mer mysfaktor, eller hur? Elizabeth Hand har jag än så länge bara läst Generation Loss av (inlägg kommer hyfsat snart!), men kommer definitivt att fortsätta med. Där har man mer mörka stråk, som jag tycker återfinns i Ond skörd. Hur som helst så var det här lika bra som jag hoppats och trott, och jag kommer definitivt att följa utgivningen av S J Bolton även fortsättningsvis.
söndag 12 augusti 2012
Bara jag vågar
Titel; Bara jag vågar
Författare; Siri Spont
Förlag; Hippo förlag
Recensionsexemplar
Åhhh, den var ännu bättre än den första ( Utan djur så dör jag) - sa 11-åringen när hon läst ut Bara jag vågar, och jag tycker likadant. Mysig och lite smårolig, men ändå med en gnutta allvar om kompisar, skola, familj och annat vardagsviktigt i barns liv.
Den fösta boken i serien, Utan djur så dör jag, handlade mycket om alla djur som hopar sig hemma hos Tilda. Främst då alla kaniner som hon och bästa kompisen lyckats bli med (det är lite kul att sätta mammakanin och pappakanin i samma bur, de tycker ju så himla mycket om det...). Bara jag vågar fokuserar inte lika mycket på djuren i Tildas liv, utan mer på sådant som är läskigt. Inte läskiga saker som fröken i skolan vill att man ska var rädd för, som t ex krig och miljöförstöring, utan riktigt läskiga saker i Theas vardag, som t ex spyor, skräckfilmer och Marcus i klassen.
Det finns mycket att vara rädd för. Tilda bestämmer sig för att innan sommaren är slut ska hon ha vågat göra vissa riktigt läskiga saker, hur jobbigt det än är. Som att vara med på anden i glaset och gå in i det tomma ödehuset mitt i natten.
Det är härliga berättelser om härliga ungar i de här böckerna. Ingen misär, men väl vardagliga problem som känns nog så stora när man är i 11-12 årsåldern. Jag hoppas på fler böcker om Tilda, hennes syrra och de andra.
Författare; Siri Spont
Förlag; Hippo förlag
Recensionsexemplar
Åhhh, den var ännu bättre än den första ( Utan djur så dör jag) - sa 11-åringen när hon läst ut Bara jag vågar, och jag tycker likadant. Mysig och lite smårolig, men ändå med en gnutta allvar om kompisar, skola, familj och annat vardagsviktigt i barns liv.
Den fösta boken i serien, Utan djur så dör jag, handlade mycket om alla djur som hopar sig hemma hos Tilda. Främst då alla kaniner som hon och bästa kompisen lyckats bli med (det är lite kul att sätta mammakanin och pappakanin i samma bur, de tycker ju så himla mycket om det...). Bara jag vågar fokuserar inte lika mycket på djuren i Tildas liv, utan mer på sådant som är läskigt. Inte läskiga saker som fröken i skolan vill att man ska var rädd för, som t ex krig och miljöförstöring, utan riktigt läskiga saker i Theas vardag, som t ex spyor, skräckfilmer och Marcus i klassen.
Det finns mycket att vara rädd för. Tilda bestämmer sig för att innan sommaren är slut ska hon ha vågat göra vissa riktigt läskiga saker, hur jobbigt det än är. Som att vara med på anden i glaset och gå in i det tomma ödehuset mitt i natten.
Det är härliga berättelser om härliga ungar i de här böckerna. Ingen misär, men väl vardagliga problem som känns nog så stora när man är i 11-12 årsåldern. Jag hoppas på fler böcker om Tilda, hennes syrra och de andra.
lördag 11 augusti 2012
Fortfarande saknad
Titel; Fortfarande saknad
Författare; Chevy Stevens
Förlag; Bazar förlag
Jag läste Fortfarande saknad i raketfart. Inte för att jag tyckte den var så där fantastisk bra, utan mer för att den blev lite av en mellanbok för mig. Jag har väldigt mycket hemma som jag vill läsa, mycket som jag har riktigt höga förväntningar på, och Fortfarande saknad hamnade i den där högen som jag tagit med från jobbet bara för att jag fått syn på dem och tänkt att; ja men det där verkar ju spännande och bra.
Det var spännande och hyfsat bra, inte det bästa jag läst, men helt ok underhållning. Ruskig berättelse. Klaustrofobisk. Annie arbetar som mäklare, och vid en visning blir hon kidnappad av en man som tar henne till en lite stuga uppe i bergen. Han har renoverat och fixat till stugan så den är helt ljudisolerad och har ingenting i inredningen som man kan använda som vapen eller tillhygge. Den är planerad helt efter behovet att hålla någon isolerad och som fånge.
Här börjar en förskräcklig tid för Annie, med ständiga våldtäkter och annat fruktansvärt. Mannen som fört bort henne kontrollerar hennes dagar helt och hållet. Han bestämmer t o m vilka tider hon får lov att använda toaletten. Annie blir kvar i stugan i över ett år innan hon lyckas ta sig därifrån. Men, även om hon lyckas fly är mardrömmen långt ifrån över.
Berättartekniskt är boken riktigt spännande upplagd. Man får följa vad som hänt Annie via hennes samtal med hennes terapeut, så som läsare vet man att hon klarat sig undan redan från början. Helt ok läsning, men inte det där lilla extra.
Författare; Chevy Stevens
Förlag; Bazar förlag
Jag läste Fortfarande saknad i raketfart. Inte för att jag tyckte den var så där fantastisk bra, utan mer för att den blev lite av en mellanbok för mig. Jag har väldigt mycket hemma som jag vill läsa, mycket som jag har riktigt höga förväntningar på, och Fortfarande saknad hamnade i den där högen som jag tagit med från jobbet bara för att jag fått syn på dem och tänkt att; ja men det där verkar ju spännande och bra.
Det var spännande och hyfsat bra, inte det bästa jag läst, men helt ok underhållning. Ruskig berättelse. Klaustrofobisk. Annie arbetar som mäklare, och vid en visning blir hon kidnappad av en man som tar henne till en lite stuga uppe i bergen. Han har renoverat och fixat till stugan så den är helt ljudisolerad och har ingenting i inredningen som man kan använda som vapen eller tillhygge. Den är planerad helt efter behovet att hålla någon isolerad och som fånge.
Här börjar en förskräcklig tid för Annie, med ständiga våldtäkter och annat fruktansvärt. Mannen som fört bort henne kontrollerar hennes dagar helt och hållet. Han bestämmer t o m vilka tider hon får lov att använda toaletten. Annie blir kvar i stugan i över ett år innan hon lyckas ta sig därifrån. Men, även om hon lyckas fly är mardrömmen långt ifrån över.
Berättartekniskt är boken riktigt spännande upplagd. Man får följa vad som hänt Annie via hennes samtal med hennes terapeut, så som läsare vet man att hon klarat sig undan redan från början. Helt ok läsning, men inte det där lilla extra.
Min syster
Titel; Min syster
Författare; Rosamund Lupton
Förlag; Norstedts
Recensionsexemplar
I början av Min syster får Bea ett samtal i New York av sin mamma, som berättar att Tess, Beas syster är försvunnen. Ingen har sett till henne på några dagar och Bea får genast en känsla av att någonting inte står rätt till. De får ingen direkt hjälp av polisen, som inte tar så allvarligt på saken. Tess är bara 21 år och konststuderande. Hon har väl gett sig av ifrån stan på ett par dagar bara?
Bea reser till London, där systern och mamman bor och bestämmer sig för att ta reda på vad det är som hänt. Ganska snart upptäcker hon en del underligheter. Bland annat att systern varit gravid och faktiskt fött ett barn endast några dagar innan hon försvann.
Bea finner det både plågsamt och konstigt att Tess inte har hört av sig, vare sig innan eller efter förlossningen. De stod varandra nära och Bea blir allt säkrare på att det är något som är riktigt fel.
Det här är riktigt bra, tycker jag. Relationen mellan systrarna är fint beskriven. Det skiljer en del år mellan systrarna och de är vid första anblicken nästan så olika som två systrar kan vara men under Beas tid i London när hon letar efter sin syster blir hon mer och mer på det klara med att hon är den människa i världen som känner Tess allra bäst. Bea börjar också ifrågasätta sitt eget inrutade och välordnade liv som hon lever i USA. I London skaffar hon sig nya vänner, människor som stod Tess nära och som Bea instinktivt känner samhörighet med.
Rosamund Lupton har kommit ut med ytterligare en titel på engelska, Afterwards, som jag ser mycket fram emot att läsa.
Författare; Rosamund Lupton
Förlag; Norstedts
Recensionsexemplar
I början av Min syster får Bea ett samtal i New York av sin mamma, som berättar att Tess, Beas syster är försvunnen. Ingen har sett till henne på några dagar och Bea får genast en känsla av att någonting inte står rätt till. De får ingen direkt hjälp av polisen, som inte tar så allvarligt på saken. Tess är bara 21 år och konststuderande. Hon har väl gett sig av ifrån stan på ett par dagar bara?
Bea reser till London, där systern och mamman bor och bestämmer sig för att ta reda på vad det är som hänt. Ganska snart upptäcker hon en del underligheter. Bland annat att systern varit gravid och faktiskt fött ett barn endast några dagar innan hon försvann.
Bea finner det både plågsamt och konstigt att Tess inte har hört av sig, vare sig innan eller efter förlossningen. De stod varandra nära och Bea blir allt säkrare på att det är något som är riktigt fel.
Det här är riktigt bra, tycker jag. Relationen mellan systrarna är fint beskriven. Det skiljer en del år mellan systrarna och de är vid första anblicken nästan så olika som två systrar kan vara men under Beas tid i London när hon letar efter sin syster blir hon mer och mer på det klara med att hon är den människa i världen som känner Tess allra bäst. Bea börjar också ifrågasätta sitt eget inrutade och välordnade liv som hon lever i USA. I London skaffar hon sig nya vänner, människor som stod Tess nära och som Bea instinktivt känner samhörighet med.
Rosamund Lupton har kommit ut med ytterligare en titel på engelska, Afterwards, som jag ser mycket fram emot att läsa.
Etiketter:
Försvinnande,
London,
Spänning,
Systrar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





