Sammanbrott av B. A Paris

Läste Sammanbrott väldigt snabbt och nästan utan att tänka, korta stunder under de senaste dagarna. Kanske är det därför som jag inte riktigt fastnade. Det är en psykologisk spänningsroman med, tycker jag, lite för många märkliga sammanträffanden och forcerat konstruerat händelseförlopp. Det är som om författaren verkligen gått in för att sno allting ett extra varv. Det hade blivit bättre, tycker jag, om det inte varit så många olika trådar.

Egentligen så är berättelsen riktigt bra. Cass är på väg hem, ensam i bilen under en ovanligt stormig natt. Hon passerar en bil med ensam kvinna i, som parkerat vid vägkanten. Med en känsla av obehag och skuld så väljer Cass att fortsätta köra. Hon rättfärdigar sitt beslut med att kvinnan inte vinkat åt henne att stanna och därmed förmodligen visste att hjälp var på väg.

Kvinnan hittas sedan död och Cass dras med skuldkänslor över att hon inte stannade. Samtidigt så drabbas hon av någon sorts glömska som hon inte upplevt tidigare. Hon glömmer att hon beställt ett hemlarm, och minns inte trots att hon ser sin beställning och underskrift. Hon beställer hem en barnvagn utan att vara gravid. I denna stilen fortsätter det och Cass är sakta på väg mot ett sammanbrott. Mamman led av tidig demens och Cass är livrädd för att även hon är på väg mot samma sjukdomsbild. Hennes man är stöttande, men skeptisk till hennes beteende. Bästa väninnan är egentligen den enda person som Cass känner att hon kan anförtro sig åt.

Som sagt, lite för rörigt för min smak, men ändå en bra grundstory.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Det har ju skrivits en del om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror och Vi for upp med mor vid det här laget, och det mesta jag läst om dem har varit positivt. En och annan negativ kommentar har jag sett. Det var någon tråd i någon fb-grupp där de flesta var negativa.

Själv hamnar jag definitivt i den hyllande skaran, jag tycker det här är riktigt, riktigt bra. De drabbade mig, de här båda böckerna, och jag ser nästan med bävan fram emot nästa. Språket är ju väldigt speciellt, med en stark rytm och mycket dialektal. Jag förstår att det inte passar alla, men i detta sammanhang gör det sig helt strålande.

I den första delen kommer jana hem till Smalånger och hem till sin bror. Familjen har ett mörkt och våldsamt förflutet, med misshandel, vanvård, sexuellt utnyttjande och svek i mängder. Nu bor inte modren kvar hemma och fadren är död. Fadren som jana en gång stack med högaffeln för att döda. Den gången överlevde han, men nu är han borta. Starkaste skälet till att jana återvänder är nog att få sin bror att inte supa ihjäl sig. Hon blir kvar när han läggs in för vård och jana inleder ett stormigt förhållande med en konstnär vars tavlor ger jana minnesfragment från stunder i barndomen som hon helst av allt vill slippa minnas något av. Det är samme man som hon träffar på redan när hon kliver av bussen vid ankomsten till byn. Mötet känns ödesbestämt och ofrånkomligt.

Det är ett långsamt pussel som läggs, och som läsare får man inte alla bitar på en gång. Tvärtom så så känns bilden ganska så fragmentarisk, även om man förstår i stora drag vad som hänt. Vad som har lett fram till att jana som lämnade byn och varför, nu då är tillbaka.

Jag är glad att jag hade nästa del tillgänglig direkt efter att jag avslutat den första, det hade känts helt olidligt att behöva vänta. Nu kunde jag bara fortsätta att läsa, nästan som i trance. Ni vet när läsningen blir sådär så att man blinkar sig lite förvirrat tillbaka till verkligheten när boken är slut. Man liksom tittar sig omkring och halvt om halvt förväntar sig att världen runtomkring en har förändrats på något vis.

Den bästa mamman av Aimee Molloy

En bäbis som försvinner ur sin spjälsäng i New York, när mamman är ute och tar ett glas vin med mammagruppen som hon träffar några gånger i veckan. Sådan är uppstarten i Den bästa mamman, och sedan fortsätter det av bara farten. Det kan vara så att jag var lite i semestermood, men jag sögs in direkt.

En liten parentes, men någonting som jag tänkte mycket på under läsningen är det här med skillnaden när det gäller föräldraledighet. Flera av de här mammorna är på väg ut i arbetslivet igen, och bebisarna är sisådär 6-8 veckor. Och då är det inte tal om att papporna ska ta över eller så, utan då blir det någon form av barnomsorg. Om man inte då som i vissa av fallen har en man som drar in en massa pengar så att man kan bli en "stay at home mom". Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på att lämna ifrån mig en tvåmånaders bebis till någon utanför familjen. Varje dag. Fem dagar i veckan.

Tillbaka till boken. Winnie är till en början mycket tveksam över att lämna Midas till en barnvakt, men låter sig tillslut övertalas, och Midas försvinner alltså från lägenheten. Polis kopplas in omedelbart och en jakt på Midas drar igång. Mammagruppen sätts under lupp, och det är en hel del hemligheter och lögner som kommer upp till ytan. Man får som läsare också ta del av en röst som man inte vet någonting om. Man förstår att personen inte mår bra och att allt inte står rätt till, men man får inte hela bilden. Spännande rätt igenom och ett snyggt avslut. Och Brooklyn, New York! Bara det.

Utvald av Sarah Stovell

Jag tänker att jag ska fortsätta med mina lite kortare inlägg om lästa titlar, så jag får ut lite fler. Jag hade nog inga förväntningar alls egentligen, om Utvald, men jag fastnade omedelbart. Vi får träffa Bo Luxton och Alice Dark. Den ena en framgångsrik författare som det gått fint för i livet, trots en inte alltför lätt barndom. Bo har en man som älskar henne, ett härligt hus på landet och en dotter som hon avgudar.

Alex Dark däremot, är en ung kvinna som är ganska vilse i livet. Ingen eget hem, en misslyckad pojkvän och ingen styrsel alls. Det enda hon vet med säkerhet är att hon vill skriva. Hon måste skriva för att kunna leva. Lyckan är därför stor (enorm!) när Alex blir antagen till en av Bos skrivarkurser.

Väl på plats så drar ett destruktivt förhållande igång, och som läsare får man läsa både Bos och Alex sida av vad som faktiskt händer. Man får också läsa om någon av dem som man förstår ganska snart har gjort något brottsligt och faktiskt avtjänar ett straff, så man vet som läsare att en katastrof av något slag kommer att inträffa men man vet inte varför, eller när.

Jag gillar upplägget, och fastnade som sagt direkt. För mig var det perfekt sommarläsning. Ganska lättläst men ändå snyggt och välskrivet med ganska störda karaktärer ...

Den där tiden på året

Idag är det min första arbetsdag efter semestern och allt känns ganska så galet. Dels var det väldigt mycket att göra och dels så känns det som om varken huvud eller kroppen hänger helt med ... Men men, det tar nog inte så många dagar tänker jag, innan allt är mer som vanligt igen.

Och snart är det dags för höstens höjdpunkt - Bokmässan! När jag kollade precis nu så var det 44 dagar och drygt 18 timmar kvar! Jag har kollat igenom programmet, men det känns som om det blir så många krockar så det blir nog att ta det lite som det kommer. Jag kommer att ha en plan, men sen är det inte alls säkert att jag kommer att följa den.

Något av det bästa med mässan är ju alla fina möten med andra bloggare som man kanske inte träffar så ofta under året, bokbloggarmiddagen som ju blivit en härlig tradition och alla spontana fikaträffar som uppstår. Ofta stöter man ju också på någon som är på väg till något intressant och så kanske man hänger på dem istället för att följa sitt eget lilla program. Hur som helst så brukar det bli underbart intensiva dagar.

Förra året så tog jag faktiskt semester på måndagen efter mässan. Ett himla smart drag om jag får säga det själv, och något som jag tänker försöka få till i år igen.

Lilla fina bloggen!

Ja, lilla fina bloggen ... Det var ett tag sedan nu. Tanken var såklart att skriva mer i sommar men så blev det nu inte.

Men läst har jag gjort, så inlägg kommer så smått framöver. 

Nu närmar sig ju också mässan med stormsteg. Jag ska kolla över bokningen för bokbloggarmiddagen jag bokat på Pinchos på måndag när jag börjar jobba igen. Det sa ju bara swish, som vanligt, så var de 20 bokade platserna tingade! Kul!

Just nu så läser jag The third victim av Lisa Gardner. Det är andra delen i hennes FBI profilers serie, och gillar verkligen det här. Det är obehagligt nära verkligheten med skolskjutningar och barn som far illa, så har man svårt för den typen av psykologiska spänningsromaner så kanske man ska välja något annat. Jag gillar persongalleriet och att man får komma nära huvudkaraktärerna, och att man får ta del av deras bakgrund, fel och bister. 

Jag har tidigare också läst första delen i Gardners serie om detective D.D Warren plus några av hennes fristående romaner, och jag gillar dem minst lika mycket, så jag kommer fortsätta att läsa mig igenom Lisa Gardners författarskap!