Stephen King

Det här är nog den läskigaste filmscen jag vet ...

Vilken rolig veckoutmaning det är på Kulturkollo den här veckan! Vi är ju många som läst mycket Stephen King. Jag tror att de allra flesta, vare sig man är läsare eller inte egentligen, har något sorts förhållande till Stephen King. Antingen har man läst någon, ett par, eller massor av hans böcker och om inte så har de flesta säkert sett en eller annan filmatisering av någon bok. Det är svårt att undvika, faktiskt.

Jag började läsa Stephen King tidigt. Säkert alldeles för tidigt. Jag tror, men är inte helt säker, att Eldfödd var mitt första möte med Stephen King. Fast nu tittade jag efter och såg att den kom ut 1980, och då var jag 14 år. Jag är ganska säker på att jag läste King tidigare än så, så förmodligen så läste jag Varsel eller Carrie innan. Men, av de tidiga King så är det Eldfödd jag minns allra bäst. Det är också den King jag läst flest gånger tror jag.

En annan titel jag minns väldigt väl, för att jag blev fullständigt livrädd när jag läste den, är Salems lot (Staden som försvann). Den kom ut 1975, men jag läste den inte förrän jag var ca 23-24 sådär. Jag bodde ensam och blev så himla rädd så jag minns att jag slutade läsa. Jag vågade verkligen inte fortsätta. Sedan minns jag att jag tog med mig boken när jag åkte för att hälsa på mina föräldrar över en helg, och då vågade jag läsa ut den. Jag tror inte jag har läst den igen efter det.

Jag har läst mycket King genom åren. Långt ifrån allt, dock, det är det nog inte så många som har gjort med tanke på hur oerhört produktiv han har varit och fortfarande är. Jag har inte, och kommer förmodligen inte heller att göra det, läst Det mörka tornet-serien, och jag har bara läst första delen, Mr Mercedes, i serien om Bill Hodges.

Det skulle vara kul att räkna ut hur många titlar jag faktiskt har läst. När jag snabbt kollade wikipedia (som kanske inte alls är korrekt, jag har ingen aning), så blev det ca 20 titlar, och en hel del av de äger jag. De står inte i någon bokhylla utan ligger sorgligt nog (men med kärlek!) nedpackade i papperspåsar inne i en snedgarderob ihop med en massa andra böcker som jag inte har förmått mig att göra mig av med. De är inte särskilt vackra, de här Kingböckerna, det kan man ju inte påstå med bästa vilja i världen. De flesta är sådana där kartonnageutgåvor som man köpte på typ Ica på 80-talet. Som låg i travar på bord eller slängda i stora korgar.

Det är jättesvårt att välja ut en enda favoritbok, men jag undrar om inte Eldfödd, Carrie och Jurtjyrkogården är mina topp tre. Med Maratonmarchen hack i häl. När det gäller filmer så ligger absolut Stand by me på första plats. Sedan kommer nog The Shining och Lida. Jag måste ju nämna den första filmatiseringen av Carrie också, med en helt fantastisk (som alltid) Sissy Spacek i huvudrollen. Scenerna från skolbalen är rätt svåra att glömma, om man säger så.

En bok, det är egentligen flera men den här är jag nog mest nyfiken på, som jag gärna vill läsa är Duma Key. Den står absolut på min Att-läsa-lista.

Sedan får jag väl se om jag går och tittar på den nya filmatiseringen av Jurtjyrkogården. Jag har blivit mycket mesigare med åren och vet ärligt talat inte om jag ska se den på bio ... Jag kanske borde vänta tills man kan hyra via itunes eller så.

Det ska bli roligt att läsa sammanställningen på Kulturkollo i slutet av veckan, över allas favoritböcker och filmer!