Husdjuret är lite annorlunda men väldigt snyggt berättad om man ska jämföra med Älskaren ..., vi möts inte alls på samma vis av opålitliga och ombytliga berättare. Här blir pusslandet istället det att vi har en huvudperson med minnesförlust samt en som med flit undanhåller polisen information även om vi som läsare får ta del av allt.
Berättelsen utspelar sig i Ormberg, en liten Sörmländsk by. Ormberg beskrivs som en by som folk flyttar ifrån och inte till och där människorna kan ses som lite bittra pga nedläggningar etc, men som om att de ändå tar hand om de sina. Malin, en av poliserna vi möter, kommer från Ormberg och sätts på det aktuella fallet mycket på grund av sin lokalkännedom. Hon bor hemma hos sin mamma under vistelsen, vilket hon känner inte är helt lyckat. I hela sitt liv har hon velat bort, och nu när hon för ett kortare besök är hemma igen så känns det som om hon tar två steg fram och ett steg tillbaka.
Det har skett ett mord, en kvinna har hittats i ett stenröse ute i skogen. Historien utspelar sig i två plan och Hanne, Peter och Malin kommer alla tre att dras in i historien på ett mycket personligt plan. Saker och ting kompliceras ytterliga av att Peter Försvinner och att Hanne, som jag nämnde ovan, lider av minnesförlust på toppen av sin Alzheimers som börjar ta mer och mer av hennes personlighet. Hannes anteckningsbok där hon med skriver ner allt, verkligen allt, för att minnas vad som händer återfinns inte när Hanne hittas ensam och blodig i skogsbrynet, utan Peter. Utan Hannes minnesanteckningar har polisen absolut ingenting att utgå ifrån. Var befann de sig när Hanne kom bort ifrån Peter? Vems blod är det Hanne har på sig? Var de någonting på spåren eller har det skett en olycka?
Intrigen tätnar och slutet är, tycker jag, ett verkligt antiklimax. Jag tänker ta en kort paus men sedan så står Dvalan, tredje delen om Manfred, Hanne och de andra högt upp på min lista över böcker att läsa snarast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar