Bro bro breja

Titel: Bro bro breja
Författare: M. J Arlidge
Förlag: Lind o Co
Recensionsexemplar

Av någon märklig anledning så trodde jag att författaren till Bro bro breja, M.J Arlidge var en kvinna. Mycket märkligt eftersom jag dessutom redan läst första boken i serien, Ole dole. Men, så kom jag på att den lyssnade jag ju faktiskt på, så jag har inte haft den fysiska boken i min hand (förutom på jobbet då kanske), och har väl helt enkelt missat att Arlidge är en man ...

Det var ju ganska nyss jag läste, eller lyssnade på, Ole Dole som jag gillade. Jag blev väldigt förtjust i huvudkaraktären Helen Grace, och jag tycker hon växer ytterligare något i bok nummer två.

Det är fortfarande rått, och det håller ett högt tempo rätt igenom boken. Det är svårt att lägga den ifrån sig. Min enda invändning egentligen är väl i så fall att handlingen är lite väl lik handlingen i första boken. Psykiskt sjuk seriemördare, som man mot alla odds (det är riktigt råa mord) känner lite med när man får reda på bakgrund etc.

Här är det män som besöker prostituerade som blir brutalt mördade, och får sitt hjärta urplockat och levererat i lådor till antingen familj eller sin arbetsplats. Man får ingen direkt sympati för offren, även om man såklart inte tycker de förtjänar att bli brutalt mördade.

Jag gillar hur Arlidge lite snirkligt knyter ihop berättelsen. Lämnar små ledtrådar här och där. En del av dem får man inte syn på förrän efter det att man avslutat boken. Det är snyggt, och man vill gärna läsa mer om huvudkaraktärerna och lära känna dem lite bättre. I den här senaste kom man som läsare ännu lite närmare Helen Grace inpå livet, även om Arlidge kanske inte är direkt generös med just den biten. Av en anledning såklart, i o m det är en stor del av upplägget, Graces integritet och det faktum att hon inte släpper in någon i sitt liv, mycket pga ren självbevarelsedrift. Jag ser med spänning fram emot nästa del i serien!