Radioprat

Nu har jag varit och pratat lite böcker i radio igen. Kul! Den här gången tog jag med mig ett gäng barnböcker. Jag har medvetet försökt att inte ha med så mycket barn- och ungdomsböcker vid de här tillfällena, för att istället fokusera på sådant jag läser mer för min egen skull. Alltså, missförstå mig rätt, det är ju absolut inte så att allt jag läser som är barn- och ungdomslitteratur är sådant jag läser för jobbets räkning. Mycket av det vill jag verkligen läsa, och hade gjort det även om jag inte skulle använda mig av det på biblioteket.

Dock kände jag att jag oftast när jag sitter där och tipsar om böcker som jag nyligen läst så blir det ofta, väldigt ofta till och med, brittiska spänningsromaner jag pratar om ... Vad det nu kan bero på?!? Hur som helst så bestämde jag mig för att inte ha med några spänningsromaner, utan kanske lite feelgood istället denna gång? Problemet var bara det att när jag tittade på vad jag läst det senaste så var det ju just spänningsromaner. Inte så särskilt mycket feelgood om man säger så ...

Då gick jag raskt vidare och tänkte att jag kör barn- och ungdom istället, och så fick det bli. Den här gången hade jag med mig:

Orkans öga av Lin Hallberg

Kim är en tjej på kanske 15 år som precis har varit med om att älsklingshästen och sköthästen på ridskolan har blivit avlivad på grund av svår smärta i ett ben som inte kommer att bli bra. Kim går ner i ett svart hål och hamnar i någon form av depression. Mamman gör allt hon kan för att Kim ska må bättre, men det är inte mycket som hjälper. Tillslut bestäms det att Kim, under ett skollov, ska åka iväg till en gammal släktgård långt in i de värmländska skogarna, där en gammelfaster till Kim har hästar. Meningen är att Kim ska hjälpa till i stallet för att kanske i alla fall till viss del komma över förlusten av Karisma.

Nu blir det inte riktigt som Kim föreställt sig. Gården är gammal och sliten och Mejt, som släktingen heter, är inte i särskilt fin form hon heller. Hon har stora ekonomiska bekymmer och har kommit på kant med traktens rikaste skogsägare, som inte vill något hellre än att lägga beslag på Mejt's skog.

Så här långt så känns det lite som ett klassiskt tema. Liten fattig gård som får slåss mot den stora rika och som mot alla odds säkert kommer att lyckas på grund av ett renare samvete och en känsla av fair play. Lägg sedan till vanskött häst som endast Kim kan hantera och som har något som han vill förmedla till enbart Kim.Men, det är långt ifrån hela sanningen bakom den här berättelsen. Dels så handlar den mycket om Kims personliga utveckling, dels har den med en del övernaturliga inslag, som i alla fall jag inte var medveten om innan jag började läsa.

Jag gillar Orkans öga, men om jag ska ha någon invändning så är det just de övernaturliga inslagen. Det finns så många författare som skriver så, och jag tycker nog inte Lin Hallbergs böcker behöver in och nosa där de också. Hennes böcker klarar sig bra ändå. Inte vet jag, men det känns som om slutet öppnar för en fortsättning? Jag vet att jag i så fall absolut skulle läsa en tvåa i serien.

Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén

Mårten Sandéns senaste bok för mellanåldern är en riktigt pärla. Det finns hur mycket som helst att prata om i den här boken. Buster är en kille på 13 år som tränar boxning. Han är riktigt bra på sin sport och önskar att det gick lika bra i skolan som i ringen, och tycker det är jättejobbigt när han ser mammans och pappans besvikelse när han återigen misslyckats på ett prov.

Det ligger som en slöja av sorg över Busters hem på grund av att hans storebror dog i en olycka för ett antal år sedan. Buster och brodern var varandras motsatser men kom väldigt väl överens och saknaden är stor.

Samtidigt som Buster av olika anledningar börjar umgås lite med Saga, eller "flickan-som-läser" som Buster kallade henne för innan han visste hennes namn, och Antonio börjar märkliga saker hända. Saga och Antonio tillhör inte den coola klicken på skolan precis, och framförallt Antonio blir ofta utsatt för olika otrevligheter. Saga finns där vid hans sida och stöttar och hjälper.

Buster möter en gammal vaktmästare som går ute på trottoaren och sopar. När Buster är på väg förbi så pekar gubben på marken och säger att Buster tappat sina biobiljetter. På marken nedanför ligger en remsa gammaldags biobiljetter. Problemet är bara att biografen i staden har varit nedlagd i många år.

Det här är en finstämd berättelse om sorg, vänskap, mod och mycket annat och som jag nämnde tidigare passas utmärkt att prata om i grupper när man läst.

Fröken spöke av Kerstin Lundberg Hahn

Fröken Spöke är första delen i en serie där det hittills kommit ut tre böcker. Den handlar om när Ebba och Ivars klass får en vikarie när deras vanliga fröken ska vara borta i en hel månad.

De blir lite förskräckta när de får se sin nya fröken. Hon är lång och smal med långt svart hår. Sedan är hon väldigt blek och helt klädd i svart. Ganska snart blir barnen misstänksamma. Kan det vara så att fröken Spagge, som hon heter, egentligen är ett spöke eller t o m en vampyr?

Spännande och lättläst!







Järnvägsbarnen av E. Nesbit

Det här är en riktig klassiker. Den kom ut första gången i England 1906 och första gången i Sverige någon gång på 50-talet. Jag läste den för första gången nu i december när jag var i London senast. Den var skyltad med på en massa ställen och går just nu som teater i London.

Jag köpte den och läste den på planet hem. Jag tror egentligen inte just den här titeln är Nesbits största i Sverige, utan skulle nog ha satsat på Huset Ardens gåta, som jag blev väldigt sugen på att läsa om.

Jag blev också nyfiken på varför det dröjde över 40 år innan det kom en svensk översättning? Var det vanligt att det tog så lång tid? Hur gjordes urvalet för vad som översattes överhuvudtaget? Blev genast sugen på en massa sådana intressant saker! Om man t ex jämför med Fem-böckerna? Jag får återkomma om det här känner jag.

Hur som helst så börjar Järnvägsbarnen i London där man träffar en vanlig familj med tre barn. De har det ganska bra, men en snäll mamma som skriver sagor till barnen och en pappa som har ett viktigt jobb som han går till i kostym och ibland är trött när han kommer hem ifrån.

En dag förändras deras trygga tillvaro i ett nafs, när pappan plötsligt försvinner och mamman blir rädd, orolig och tyst. Mamma och barnen flyttar ut till en liten stuga ute på landet, de har plötsligt ont om pengar och barnen får inte reda på vad som har hänt med pappan. Vad som faktiskt har hänt får man faktiskt som läsare inte veta förrän på de allra sista sidorna.

Barnen är påhittiga och mycket trevliga och välartade (tänk lite Enid Blyton) och råkar ut för en del lagom spännande saker. De får också en del nya vänner, t ex stinsen nere på järnvägsstationen och en äldre man som de brukat vinka till när han åker förbi med samma tåg varje dag. Just denne man, på tåget, visar sig senare vara en riktig välgörare som blir en riktig hjälte när mamman blir sjuk.

Det är alltid kul att få läst klassiker, både barn och vuxen, som man tänkt att läsa länge men aldrig riktigt hunnit med. Får se om jag fortsätter på den här banan eller om det dröjer några år till nästa gång ...

Bokpratstider

 
Japp, nu är det bokpratstider på bibblan igen, och som alltid är det lite pyssel med att få ihop titlar att prata om i klasserna. Ofta så är det så att jag träffar samma klass kanske 2 ggr per termin, dvs 4 ggr på ett läsår, och då gäller det ju att hålla reda på vilka böcker man pratat om tidigare också ... Nu är det ju inte alla klasser jag träffar så många gånger, men några.

Just nu sitter jag och kliar mig lite i huvudet, för jag märker att jag nog inte läst så många titlar som jag brukar för, i brist på ett bättre ord, mellanåldern (ca 10-12 år). Det löser sig säkert, men jag
kommer nog att i all hast få läsa in mig på lite nytt efter vad det verkar.

Hur som helst så kommer jag i nästa vecka att ta med några lite tunnare, men ändå riktigt spännande titlar av Ulf Nilsson, nämligen "Den döde talar", En halv tusenlapp", "Ensam bland rävar" samt "Hemligt brev till hela världen".

Det här är en serie som handlar om Johnny i serien Johnny & Co, som med hjälp av vänner löser små mysterier. De är ganska lättlästa och fungerar bra i fyror och femmor skulle jag vilja säga. De här böckerna lockar de som inte vill ha för tjocka böcker att ta sig igenom, men ändå vill känna att de läser en spännande och bra bok med en riktig historia. Det bra med serier för den här åldern är ju att hittar man något man gillar så är det bara att fortsätta läsa vidare, för då vet man att man gillar det som kommer efter.

Bibliotekskatten via Instagram

Nej, det är fortfarande ingen vidare fart på min läsning, men idag fick jag i alla fall läst ut Agatha Christies Par i Brott. Det är ju lite mysig läsning som man (jag) inte kan annat än att tycka om. Intressantast var nog egentligen förordet där man fick veta lite vilken författare/fiktiv figur som inspirerat till de olika novellerna/berättelserna. Vissa hade jag aldrig hört talas om tidigare, medan vissa var givna, som Sherlock Holmes och Christies egen Poirot. Jag har inte sett ngt avsnitt ännu, av tv-serien Partners in Crime som går nu (tror bara det har gått ett avsnitt?). Kanske tittar jag ikapp i helgen om jag hinner. Är det ngn som har sett? #bibliotekskatten

Bibliotekskatten via Instagram

Jag har inget vidare läsflow just nu. Jag fastnar inte för någonting, känner mig enbart rastlös när jag plockar upp titel efter titel och läser några sidor. Det blir mest yoga- och trädgårdsböcker jag ligger och bläddrar i lite på kvällarna. Vilket ju inte är så tokigt det heller. Jag blir väldigt inspirerad att dra igång alla möjliga (och omöjliga?) projekt i trädgården. I alla fall i teorin. #bibliotekskatten

We should all be feminists

Titel: We should all be feminists
Författare: Chimamanda Ngoze Dichie
Förlag: Harper Collins

Chimamanda Ngoze Dichies text, som från början var en föreläsning på TED-talks, har nu översatts till svenska med titeln 'Alla borde vara feminister'. Själv köpte jag den fina engelska utgåvan som syns på bilden när jag var i London i början av december, och jag är glad att jag äntligen kom mig för att läsa den.

Här kan man titta på hela föreläsningen om man vill.

Vad jag gillar mest med den här texten är att Dichie visar med en sådan fantastisk tydlighet på de strukturer som finns precis överallt runtomkring oss. Orättvisor vi är så vana vid att vi inte ens märker av dem.

Självklart ser situationen för kvinnor i Nigeria helt annorlunda ut än vad den gör för kvinnor i västvärlden, men läser man texten blir det genast tydligt att visst är feminismen fortfarande nödvändig även här i väst. Det räcker liksom inte med att säga att man är för jämställdhet, eller alla likas värde.

En annan sak som jag tycker är extremt bra är att hon (Dichie) tar upp det faktum att feminism inte är liktydigt med arga manshatare som inte rakar sig under armarna. Självklart tar sig feminismen hos olika individer olika uttryck. Kanske berorende på vilken fråga man brinner för och i vilken världsdel och andra, förutom geografiska sammanhang, man befinner sig i. Dichie beskriver det här med att i texten illustrera hur hon identifierat sin egen feminism på olika vis vid olika tillfällen.

Det är också befriande att hon inte värjer för att visa att hon faktiskt är arg, men att det samtidigt är viktigt att kanalisera ilskan och låta den arbeta konstruktivt. Jag avslutar med ett citat.

"... I am angry. We should all be angry. Anger has a long history of bringing about positive change. In addition to anger, I am also hopeful, because I believe deeply in the ability of human beings to remake themselves for the better."

Bibliotekskatten via Instagram

Jag vet inte, kanske hade jag alldeles för höga förväntningar eller så kanske det var fel tidpunkt för mig att läsa Hemsökelsen. Jag kom aldrig riktigt in i boken och kände mig rastlös rätt igenom. Det var några tillfällen när jag tyckte det blev obehagligt (på ett bra sätt!) men de passerade ganska snabbt för att övergå i någon sorts förvirring istället. Förmodligen är det jag som var för disträ för att ge boken rättvisa. Dock ger jag inte upp, utan tänker läsa åtminstone något mer av Shirley Jackson. #bibliotekskatten

Feberflickan

Feberflickan av Elisabeth Östnäs

Jag får ju försöka hålla ett av mina "löften" för 2016 i alla fall veckan ut ... Det där med att faktiskt skriva åtminstone några korta rader när jag avslutat en bok.

Elisabeth Östnäs inspirerades av fallet Lizzie Borden när hon skrev Feberflickan, och jag blev väldigt nyfiken på att läsa mer om Borden nu när jag läst ut boken.

Vi möter Luna som går omkring ensam i familjens hus, som om i någon slags feberdimma. Hon städar och ställer iordning och tänker på saker som hänt.

Efter ett tag förstår man som läsare att något fruktansvärt har hänt i huset. Lunas pappa och kvinnan som Luna kallar "hon" ligger ihjälhuggna i sina sängar.

Man får aldrig rent konkret reda på vad som hänt med de båda döda, utan får som läsare dra sina egna slutsatser. En av händelserna från Lunas uppväxt får dock sin förklaring först på bokens sista sidor, och denna händelse sprider ett visst ljus över berättelsen.

Boken känns drömlik och mycket suggestiv. Jag hade rätt höga förväntningar på grund av fina recensioner överallt, och jag blev inte besviken. Det är svårt att sätta in den här boken i ett fack. Skräck? Spänning? Ingenting känns riktigt rätt.

Bibliotekskatten via Instagram

Blod på snö av Jo Nesbö: Första utlästa boken 2016 blev inte utläst förrän den 6 januari ... Jag har aldrig läst ngt av Nesbö tidigare och hade mycket höga förväntningar som inte riktigt infriades. Jag tyckte den var bra, men jag är inte sådär lyrisk som recensionerna i exempelvis de stora dagstidningarna har varit. Det är egentligen alldeles för hårdkokt för min smak, men i o m att det samtidigt kändes som om det är skrivet med just den avsikten fungerar det bra ändå. Det plus det faktum att det finns någon sorts humor i berättelsen och att huvudpersonen besitter en stor portion självkännedom och ironi. #bibliotekskatten

Lite reklam

Passar på att, utan någon som helst anledning egentligen, göra lite reklam för lillebror med band!

Det här är ingen summering av 2015.

Nej, det här är ingen direkt summering av 2015. Jag orkar nog inte göra någon tillbakablick. Jag vet att något år skrev jag en ganska lång summering, och förra året skrev jag i alla fall något om de spelningar jag hade gått på under året. Men just nu känner jag mig inte särskilt inspirerad att göra något liknande. Det kanske kommer.

Om någon är intresserad av att se hur mitt läsår 2015 såg ut så hittar man det här, på Goodreads. Jag är så glad att jag började lägga upp lästa böcker på Goodreads, det passar mig perfekt. Jag bryr mig inte så mycket om antalet, men oj så bra det är att kunna gå tillbaka och titta när det är något man glömt. Helt strålande.

Inte heller kommer jag att avge några nyårslöften. Det var det väldigt längesedan jag gjorde ... Däremot är det några saker som jag skulle vilja utveckla och ge mer tid åt under 2016, och de kommer här i en liten lista.

1. Lära mig mycket mer om min kamera. Framförallt kolla in några kurser online, och kanske om jag känner mig lite rik någon fram i vår också gå någon kortare kurs. Det skulle vara väldigt roligt. Jag vill också få ett hum om Lightroom och Photoshop. Nu har jag en provmånad och tycker det verkar väldigt rörigt. Framförallt är det besvärligt att Lightroom inte verkar synka riktigt bra med Mac.

2. Symaskinen ska absolut fram mer! 2016 ska bli året när jag syr åtminstone en klänning. Tyg och mönster finns redan hemma så egentligen är det bara att sätta igång.

3. Jag har länge velat lära mig sticka raggsockar, så det får också stå med på listan även om det förmodligen inte kommer att bli av.

4. Odla mer, och överhuvud taget lägga mer tid i trädgården. Försöka att strunta i om vädret inte är det bästa utan hitta saker att göra ute ändå. Om inte annat så kan jag ju hålla till i växthuset. Jag vill absolut odla mer örter. Nu brukar jag ju faktiskt odla en hel del framförallt basilika och persilja, men jag vill även så några olika sorters mynta (som jag gjorde och var mycket nöjd med 2013 och 2014) och koriander. Rosmarin är också en krydda jag vill använda mig av mer och som jag tror är ganska lätt att få fart på i växthuset. Sugar snaps, ruccola och lite annan sallad blir det nog också. Förhoppningsvis så blir det lite smått och gott blandat med ringblommor och krasse i pallkragarna utanför växthuset också.

En sak som jag gjorde mycket förut men som jag slutat nästan helt med är att läsa olika trädgårdsbloggar. Det ska jag försöka börja göra igen för att få lite inspiration och goda råd.

5. Fortsätta med yogan och löpningen. Det kommer jag förmodligen att göra, men det får stå med på listan ändå. Yogan älskar jag och vill inte vara utan för allt i världen. Tvärtom vill jag gärna utöka från två pass i veckan till fler, men det blir nog svårt att få ihop. Löpningen saknar jag nu när jag inte har sprungit på fyra veckor pga väder och förkylningar och allmän decemberstress men jag vet att jag kommer att komma igång ganska snart igen så det är ingenting jag direkt stör mig på. Däremot känns det lite förmätet att prata om det som löpning. Jogging eller kanske lufsande känns mer bekvämt.

6. Uppdatera bloggen lite oftare ... Det är knappt jag kan med och skriva med det som en punkt för det har jag ju skrivit så många gånger. Det är som alltid en avvägning det där. Så fort det känns som ett måste så blir jag helt anti. Samtidigt så vill jag verkligen blogga mer. Vi får se. Jag kan ju börja med att lägga mer tid på bloggen och mindre tid på fb. Bara som exempel.

En sak som jag ska försöka göra är att faktiskt skriva några rader om varje utläst bok direkt när jag avslutat den. Något som jag är helt urusel på att göra. Alltså skriva något, antingen direkt på bloggen eller några rader via Instagram eller vad som helst. Det spelar ingen roll. Det här vill jag framförallt göra för att döva mitt dåliga samvete lite gentemot alla snälla förlag som skickar böcker som jag glatt läser för att sedan lägga åt sidan och kanske inte blogga om förrän efter flera månader. Det ska bli ändring på det.

Sex punkter är ganska lagom tror jag. Inte fler nu, då blir det ett stressmoment i sig och det är inte bra. Vi får se hur det går!

Nu kom jag på ett nyårslöfte! Eller löfte och löfte. Synd att kalla det löfte för jag kommer inte att kunna hålla det, men jag ska försöka att ha det i åtanke typ hela tiden, nämligen att jag ska inte städa under helgerna. Jag ska försöka peppa igång oss alla fyra här hemma så att vi hjälps åt och fixar städning och det mesta av tvätt etc under veckorna. Jag tycker verkligen det är helt värdelöst när man fastnar inne och måste hålla på och städa och fixa under helgen när det finns så mycket annat roligt att ägna sig åt. Det får bli mitt nyårslöfte.