Bränd Himmel

Titel: Bränd Himmel
Författare: Gilly MacMillan
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar

Bränd himmel är absolut en av mina favoriter i år. Det är riktigt spännande, snyggt skrivet samt har ett par vändningar som man som läsare inte kunnat förutse innan de faktiskt händer.

Den är riktigt skrämmande och den berör mig riktigt illa, framförallt precis i början, som böcker där barn (och djur!) far illa alltid gör.

Det här är en debut och jag hade inga egentliga förväntningar när jag läste den, och jag fastnade direkt. Alltså inte efter ett par tre sidor, utan verkligen direkt.

När jag började läsa Bränd Himmel hade jag precis bestämt ett datum när jag skulle iväg och prata böcker med Stefan Livh i P4 Göteborg och kände att jag absolut ville ha med den. Problemet var att recdatum var satt till den 19 september och jag skulle till radion den 15:e. Jag vill absolut respektera recensionsdatum när jag fått en bok och skriver aldrig något i förväg. Jag är ju snarare oftast ganska sent ute, som jag skrivit om tidigare. Jag löste det genom att skriva och fråga Modernista som inte hade något emot att jag tog med boken i programmet.

När jag fått OK från förlaget ångrade jag mig nästan. Boken är på 464 sidor och min vecka var ganska hektisk som det var redan innan. Men jag hade inte behövt oroa mig, det var knappt jag kunde lägga ifrån mig den ...

Rachel Jenner, frånskild ensam mamma, låter sin son Ben som är åtta år springa i förväg till gungorna under en skogspromenad med hunden. När Rachel kommer fram till gungorna är Ben inte där. Gungan gungar sakta fram och tillbaka, fast utan något barn som ger den fart ... Till en början så tror hon att han gömt sig, och börjar med de vanliga lekarna. De där man tar till för att hitta ett barn som man tror står bakom ett träd och fnissar lite, och bara väntar på att hoppa fram och säga "här är jag!". "Undrar om Ben har åkt hem utan mig? Jaha, men då får jag väl åka hem och äta syltsmörgåsarna själv då ..." etc. Men, Ben kommer inte fram ur något gömställe och då kommer paniken krypandes så sakta.

När sedan hunden dyker upp, ensam med ett brutit ben, är Rachel så gott som hysterisk. Ja ni hör ju själva. En helt mardrömslik början. Och än värre ska det bli. Fallet slås upp stort i media och Rachel befinner sig snart i en situation där hon blir misstrodd av polisen (i de flesta fall finns förövaren nära barnet) och också av allmänheten. Efter ett katastrofalt framträdande i TV vänds många starka röster på nätet och i pressen emot Rachel. Det är otroligt mycket hat som sprids, främmande människor öser ut sitt förakt över Rachel. Hur kunde hon släppa honom utom sikte? Vad för sorts mamma är hon egentligen? De med högst röster är helt övertygade om att Rachel döljer något.

Jag sa när jag hade med Bränd Himmel i Radio Göteborg, att det här är bland det bästa jag har läst, och jag tycker verkligen det. Det kan såklart bero på vilken sinnesstämning man är i när man läser en viss bok. Hur man mår, om man får läsa i fred etc. Men så här några dagar efter det att jag avslutat boken känns som en solklar favorit inom genren. Hoppas, hoppas det kommer fler titlar av Gilly MacMillan!