Inte vår kopp te?!? No pun intended

Nej, Till T av Suzanne Brögger var kanske ingen riktig hit för någon av oss Bokbubblare. Men, något som också är viktigt, vi matchade omslag, koppar och servetter helt föredömligt.

Till T fick nog faktiskt det lägsta medelbetyget någonsin i Bokbubblarnas historia. Sedan var vi nog i och för sig överens om att det finns en fin historia där, under det som vi alla mer eller mindre uppfattade som för rörigt, som är värd att läsa.

Vissa formuleringar är knivskarpa, och vissa stycken är så obehagliga att jag vrider mig under läsningen.

Tyvärr gav det här ingen mersmak. Det kommer nig dröja innan jag tar mig an någon annan titel av Brögger.

Galet är vad det är

Eftersom jag tydligen inte har tillräckligt med böcker att läsa hemma ... (Tänker inte gå in något närmre på det här just nu, ni vet det där ständiga bokbloggarproblemet, med en massa BÖCKER ÖVERALLT) ...Så plockar jag med mig The Name of the Star av Maureen Johnson hem idag. Det har kommit två delar till; The Madness underneath och The Shadow Cabinet.

I första delen kommer amerikanska Rory Deveaux till London för att gå på internatskola under ett år. Det blir många omställningar och livet blir inte helt lätt. Mycket nytt att vänja sig vid.

Samma dag som hon landar i London begås det ett mord där tillvägagångssättet liknar Jack The Rippers. Internatskolor, Jack the Ripper och dessutom lite övernaturlig inslag. Ja ni förstår ju att den här godingen får åka ner i väskan. Om jag känner mig själv rätt, så kommer den dessutom att tränga sig före i läskön.

Trevlig överaskning

Det är alltid kul att se sin blogg omnämnd på olika ställen. I det här fallet så var det ju inte bloggen i sig, visserligen, utan Bibliotekskatttens fb-sida. Kul att hamna på Den inre fiendens lista.

Genast tänker jag att, oj, nu måste jag se till att bli bättre på att uppdatera sidan! Som det är nu så länkar jag mest till de inlägg jag skriver på bloggen ... Vips så kom det där dåliga samvetet fram igen. Det där som jag bestämt mig för att helt ta och strunta i ... Jag har ju min blogg för att jag vill det. Jag bestämmer ju helt själv när jag skriver och om vad etc.

Sedan kan man ju såklart alltid önska att det skulle finnas mer tid, men allvarligt talat så måste jag sluta upp med att stressa upp mig och få prestationsångest över bloggen. Herregud.

Själv är jag ganska dålig på att läsa fb-sidor som hänger ihop med bokbloggar. Läser jag så går jag nog in och läser bloggen. Jag går aldrig aktivt in på en bloggrelaterad fb-sida, utan nöjer mig med det som dyker upp i mitt flöde. Samtidigt så tycker jag det är jättebra om andra bloggare länkar sina inlägg till respektive sidor på fb. Det gör att jag får syn på dem och går in och läser inläggen.

Sedan är det ju det här med våren! Den är på gång nu hörni ... Det känns på lukten även om det fortfarande är lite kallt. Snart sitter vi där i solen med böcker, kaffe och katter. Som jag längtar!

Hallå! Boken åt upp min hund!

Jag läser absolut inte alla bilderböcker vi köper in på bibblan, långt därifrån. Det hinner jag inte plus att jag får fokusera på de åldrar jag jobbar med mest. Men, en del bläddrar man ju igenom. Dels har man ju sina favoritförfattare/illustratörer och sedan kommer det ju en och annan riktig pärla. Som T ex Hallå! Boken åt upp min hund av Richard Byrne.

Jag hade tagit ner lite nya böcker till disken och som jag skulle skylta med, tänkte jag, och tyckte titeln var så rolig så jag läste den ståendes vid disken, och kunde inte hålla mig för skratt. En bilderbok helt i min smak. Läs för barn, för andra vuxna eller bara för dig själv. Du kommer inte att ångra dig!

Här kommer ett litet smakprov:

Passa av Thomas Halling

Här kan man läsa på Goodreads vad jag skrev om Passa.

Älsklingar på Spotify

För ett tag sedan så skapade jag mig ett helt eget Spotifykonto. Det känns så himla lyxigt! Slippa dela med någon annan. Man kan fixa i ordning sina listor som man vill, och ha lite koll. Jag tycker det är helt fantastiskt :-) Den här listan utökar jag hela tiden. Inte så mycket ny musik, snarare tvärtom. Mycket är sådant som jag haft med mig länge och som jag märker att jag hela tiden återkommer till, även om det såklart blir en del nytt också.

Du och jag Sigge

Titel: Du och jag Sigge
Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Både dottern, som är för gammal för Sigge-böckerna egentligen, och jag själv börjar oha och aha när det dimper ner en ny Sigge i brevlådan. Det går ju liksom inte att låta bli dem, nu när man följt Elina och de andra genom ett antal böcker.

Vi pratade just om hur många böcker till det kan tänkas komma? Min tes är att Lin Hallberg skriver på tills det blir så att Elina blir för stor för att rida Sigge. Jag minns inte riktigt nu men det är ju i alla fall inte så att Elina blir ett kalenderår äldre för varje bok. Det kan nog gå 3-4 böcker på varje Elina-år?

Hur som helst är de urgulliga de här böckerna utan att bli för puttenuttiga. Det ryms inte bara hästälskande småtjejer, utan det kommer alltid med en del avundsjuka och andra orosmoment.

I Du och jag Sigge så har Elina fått ha Sigge lite grand som sin egen häst tidigare under sommaren och ska nu vara med på ett ridläger. Genast infinner sig oron över att det kanske blir så att någon annan tjej eller kille får ha Sigge på ridlägret och inte Elina. Nu går det bra och Elina får visst rida Sigge på lägret, tillsammans med Erik, men det händer något annat mycket tråkigt. Sigge blir lite sjuk och måste kanske hoppa över tävlingarna som anordnas med en massa andra små ryttare utifrån andra klubbar, helgen innan lägret tar slut.

Jag gillar att Elina inte alltid är den där glada goa ungen som alltid gör det rätta. Hon kan vara sur och tvär och bli ganska självisk när det gäller Sigge, och det är rätt så uppfriskande, tycker jag. Jag läser glatt på och ser fram emot nästa del i serien. Självklart kommer jag läsa om Sigge så länge som det kommer nya böcker! De är också lätta att tipsa om på bibblan och de söta illustrationerna av Margareta Nordqvist talar ju för sig själva. Vem kan motstå dem?

När jag ändå är igång

Japp, när jag ändå är igång så testade jag med Soundcloud också, och det gick ju bra!

Istället för fusklapp

Den här sidan var det ju som jag letade febrilt efter, för att kunna lägga in spellistor på bloggen. Nu gäller det bara att komma ihåg att jag har länken som en fusklapp i ett inlägg ...

Nu kommer jag aldrig mer glömma ...

Eller? Jag blir så himla trött på mig själv ... Nu kom jag i alla fall på hur man gör igen, för att få en sådan här tjusig spellista. Det tog ett tag och Hanna på Feministbiblioteket är tålmodig och försöker hjälpa, precis som förra gången. Men, nu vet jag. Nu glömmer jag inte igen! Jag får väl ta och skriva en liten lathund ... :-)

Ny Bolton på gång!

Kolla, kolla, kolla! Ny bok av Sharon Bolton på gång. Fantastisk nyhet, tycker jag. Verkar vara en stand alone, men det känns helt ok. Hur mycket jag än älskar Lacey Flint och Joesbury så är jag väldigt nyfiken på en Bolton utanför deras värld.

Noveller i P4 Göteborg

Nu har jag varit och pratat böcker med Stefan Livh, igen. Den här gången blev det noveller och avsnittet hittar man HÄR. Har som vanligt ingen aning hur långt in i programmet jag kommer in, men det är ca halv 12 i alla fall.

De novellsamlingar jag pratade om var de här:

Sedan nämnde jag Novellixnoveller lite sådär i största allmänhet, och tror att jag nämnde bland annat dessa tre titlar:

Vi pratade också lite om den här spellistan som Novellix lagt upp på Spotify. Jag hoppas att det kommer att fungera så att de lägger ut fler inlästa noveller allt eftersom.

Jag blir väldigt irriterad när det inte fungerar att lägga in snygga Spotify-listor längre? Det tog ju orimligt lång tid för mig att komma på hur man skulle göra, men sedan gick det ju bra. Men nu?!? Nä, blir bara en ful länk ... Tillfälligt trassel med blogger, eller är det jag? Inte vet jag, men irriterande är det i vilket fall som helst,



https://open.spotify.com/user/novellix/playlist/6iOijwqb0Aq1Za6pb4uDxH

Panic av Lauren Oliver

Titel: Panic
Författare: Lauren Oliver
Förlag: Clays ltd

Nu har jag läst färdigt Panic, och jag känner att jag måste skriva lite mer om den än vad jag gjorde i mitt tidigare inlägg. Den här boken förtjänar många läsare och jag kommer att göra mitt bästa för att få ut den på bibblan och jag hoppas verkligen den kommer att översättas.

Jag hade bara läst 'Resten får du ta reda på själv' av Oliver tidigare och den läste jag på svenska. Det märks att det är samma författare, och jag gillade 'Resten ...', men det här är så mycket bättre.

Jag får ta och ta itu med Delirium-trilogin, som jag alltså har oläst. Både Panic och 'Resten ... ' är klassade som ungdomsböcker, och med 'Resten ...' kan jag förstå det, men jag känner mig lite tveksam inför klassningen av Panic. Kunde lika gärna klassas som vuxen, tycker jag nog. Perfekt att tipsa gymnasieelever och "unga vuxna" (märkligt ord det där) om. Men, som sagt, även vuxna. Jag tycker faktiskt det här känns lite som JCO, och ganska mycket som Megan Abbott, som jag ju fallit pladask för nu det sista. Ja, inte Oates då, henne föll jag för för längesedan, men Abbott.

Huvudkaraktär i Panic är Heather som bor i en "trailer park" tillsammans med sin drickande, drogande mamma och lillasyster Lily. Vi får också lära känna Nat (Heathers bästa kompis), Dodge (ensamvarg med dold agenda) och Bishop (även han en av Heathers bästa vänner sedan de var små, men också den hon till sin förvåning inser att hon är kär i).

Varje år på avslutningen startar Panic, som är en sorts tävling som går ut på att utföra riktigt svåra utmaningar tills bara en deltagare återstår. Hon eller han kammar hem en stor pott pengar. Det hela är naturligtvis olagligt och det är ett väldigt hemlighetsmakeri kring hela företeelsen. Det är också något som pågått i den här lilla staden under lång, lång tid. Många vuxna och i viss mån även polisen blundar för vad som händer och låter deltagarna hållas.

Alla deltagarna har sina egna privata skäl att delta, och är därmed så klart olika mycket motiverade att vinna. Heather tror nog från början att hon anmälde sig pga av att hon precis blivit dumpad av sin pojkvän och känner sig övergiven . Hon känner också en enorm hopplöshet inför framtiden och också en stor oro över hur hon ska kunna ta hand om sin lillasyster.

För Nats del är det pengarna och ingenting annat. Dodge däremot har en helt annan agenda. Han deltar pga av att han vill hämnas sin syster. Ett öga för ett öga, den typen av hämnd. Eller rättvisa skulle han nog kalla det själv. Hans syster blev invalidiserad några år tidigare när hon var en av två deltagare kvar i tävlingen. Sista momentet är alltid en biltävling av typen kör så fort du kan och väj aldrig undan. Någonting hände med hennes bil och Dodge är helt övertygad om att den var mixtrad med av killen som vann.

Nu vill Dodge vinna Panic för att hämnas. Men han vill också allvarligt skada den yngre brodern till killen som orsakade hans systers skador. Systern kommer förmodligen tillbringa resten av sitt liv i en rullstol.

Ett helt grundläggande skäl för alla deltagare under alla år som egentligen inte nämns så mycket, det är mer underförstått, är att vinstpengarna är en väg bort från stan. Det känns som om de flesta

Det är många fler karaktärer med i Panic, och många av dem är riktigt intressanta. Vad jag fastnar för mest är dock relationen mellan Heather och Bishop. Det finns så mycket där. Så mycket underförstådd förståelse för hur man är och varför. Om man sedan bortser från att jag tycker mycket om de olika karaktärerna och hur Oliver har tecknat dem, så är det här dessutom en riktig nagelbitare. Det blir fruktansvärt spännande, och framförallt slutet är riktigt snyggt.

Det finns några lösa trådar som jag hade velat se förklarade på ett eller annat sätt som jag inte vill gå in närmre på av rädsla för att spoila för mycket. Att läsa Panic har gjort att jag på min önskelista på nätbokhandeln numera har lagt till Annabel, Raven och Vanishing girls av Lauren Oliver. Läsning som jag ser mycket fram emot.

Just det ja, en sak till. Nu när jag läst lite recensioner och tankar av andra om Panic, efter det att jag själv läst så håller jag inte alls med om att det skulle vara någon sorts Hungerspelsvariant. Jag tänkte inte på Hungerspelen överhuvudtaget när jag läste. Jag hoppas verkligen inte att det avskräcker nyfikna läsare.

Megan Abbott

Här kommer man till Megan Abbott's hemsida som jag tycker är väl värd ett besök! Hon har tydligen en blogg också som man kommer åt via hemsidan. Jag har bara kikat in välsigt snabbt, men ska försöka hinna läsa lite mer inom kort.

Efter vad jag kunde se så har jag hela sex böcker av Abbott att läsa nu när jag läst Dare Me och The Fever. Låter bra det.

Panic

Senast när jag var hos Stefan Livh och pratade böcker så hade jag ett lite vagt tema med utmaningsböcker. Just nu läser jag en som definitivt skulle passat in bland dem, nämligen Panic av Lauren Oliver.

Än så länge, jag har inte kommit så jättelångt, så gillar jag det här riktigt mycket.

Titeln syftar på en lek, eller tävling, som går av stapeln varje år dagen efter avslutningen. Under hela läsåret måste alla på skolan, vare sig de vill eller ej, betala pengar som läggs i en pott som används som prispengar. De här pengarna tävlar deltagarna i Panic sedan om. Man anmäler sig och sedan går det hela ut på att klara olika utmaningar.

Det är riktigt spännande och Oliver bygger upp stämningen på ett sätt som gör att man inte gärna vill lägga ifrån sig boken. Det är som om någonting kokar under ytan, på väg att explodera, och man vet inte riktigt vad. 

Jag har haft den här biblioteksboken ståendes länge i hyllan och jag är glad att jag började läsa den istället för att bära med den tillbaka till jobbet, oläst.

Dare me

Titel:  Dare me
Författare: Megan Abbot
Förlag: Pan Books Ltd

Nu har jag läst både The Fever och Dare Me av Megan Abbott, och jag gillade båda två. Kanske föll jag lite mer för Dare Me. Jag kommer hur som helst att läsa mer av Abbott. Mycket mer.

En sak som stör mig (även om man borde vara van vid det här laget, med kommentarer om ungdomsböcker) är att så gott som alla fått för sig att det är ungdomsböcker som Abbot skriver. Jag har en egen teori om att man blandar ihop henne med Meg Cabot som skriver för ungdomar, men inte vet jag.

Man kan kanske förstå, iof, att man kan tycka att Dare Me ser ut som en ungdomsbok med vampyrer i. Den påminner lite om någon av delarna i True Blood tror jag bestämt?

Hur som helst, det är inga ungdomsböcker även om de handlar mycket om ungdomar. I alla fall i de två titlar jag har läst.

Det är ångestfyllt, mörkt och mycket nerv i Abbotts böcker. I Dare Me får vi träffa Addy som är med i cheerleader-truppen på skolan, och som precis fått en ny coach. På plats finns också Addys bästa väninna, Beth, som alltid varit kapten och den som bestämt precis allt. Den förra tränaren hade inte en chans emot Beth. Hon körde över allt och alla. Som par är Addy och Beth oövervinnerliga. Ingen vågar säga emot dem. Det är ingen idé, de får sin vilja igenom till slut vad det än handlar om. Beth ser till att det blir som de vill. Hon intrigerar och manipulerar. Ljuger om det behövs, och viskar rätt saker i rätt öron.

Dock möter hon sin jämlike när nya tränaren anländer. Hon tar bort kaptensrollen och rör om i grytan ordentligt. Addy faller för henne, liksom alla andra i laget. Alla utom Beth som avvaktar och väntar på sin chans att se till att allt blir som förut igen. Och den chansen kommer, kanske t o m  snabbare än vad hon först trott, och på ett sätt hon inte kunnat räkna ut i förväg.

Det här är en berättelse om svek, vänskap, kärlek, maktmissbruk och mycket mycket mer. Kanske handlar den mest av allt om att vilja bli älskad av den man älskar och om att bli sedd.