Underbara Jenny Valentine

Titel; Dubbelgångare
Författare; Jenny Valentine
Förlag; Atrium
Recensionsexemplar

Jag har väntat väldigt länge med att läsa Jenny Valentines Dubbelgångare. Ibland blir det ju sådär. Annat som kommer emellan. Men jag är väldigt glad att jag fick läst den såhär innan vi ska ha vårt Minikollo på jobbet så jag kan ta med och tipsa om den här.

Jag har ju verkligen älskat alla Valentines böcker, framförallt hennes ungdomsböcker, och det här var definitivt inget undantag. Jag sögs in i berättelsen på ett litet kick. Sedan befann jag mig i en Valentine-bubbla tills boken var utläst, i stort sett.

Som nästan alltid i Valentines böcker, är det ungdomar som på något vis är utsatta man möter. Här är det Chap, som är 14 år och är hemlös. Han är helt ensam i världen. Vad det är som egentligen hänt får man som läsare reda på lite då och då i boken, vilket skrivs in på ett så skickligt sätt att man funderar hit och dit under läsningens gång. Jag var inne på en massa olika spår, innan man tillslut fick hela bilden klart för sig.

Lite kort om handlingen är att Chap befinner sig på ett hem för ungdomar på rymmen, när han får syn på en bild i tidningen som ser ut som en kopia av honom själv. Det är en bild på Cassiel som varit försvunnen i två år.

Föreståndarna för hemmet är helt övertygade om att han är Cassiel och tillslut så bestämmer sig Chap för att spela med. Cassiel verkar ha, eller ha haft innan han försvann, allt det där som Chap aldrig haft. En familj, ett hem och välordnade förhållanden. Han lyckas lura (nästan!) alla, inklusive Cassiels familj, att han faktiskt är Cassiel. Men, det dröjer inte särskilt länge innan han förstår att saker och ting kanske inte är så idylliska som det verkat från början.

Det här är en familj med en del problem, och dessutom så är det något destruktivt och kanske till och med direkt farligt över storebrodern Frank. Slutet är smart och finurligt och ingenting man gissade sig till på en gång. Det är alltid kul att bli lite överraskad!

Jag gillar alltid karaktärerna i Valentines böcker väldigt mycket. Det är nästan aldrig några idylliska familjeförhållanden, men även om det oftast handlar om utsatta ungdomar på något vis, så finns det alltid människor i deras närhet som ställer upp och hjälper till. Och det behöver inte alls vara någon i familjen. Det kan vara bekanta eller rena främlingar som bryr sig. Sedan är karaktärerna alltid starka i sig själva. Modiga och kloka.

Som sagt, det här är bra, så bara läs! Jag ska aldrig mer vänta så länge med att läsa något nytt av Jenny Valentine.

Generation Loss

Titel; Generation Loss
Författare; Elizabeth Hand
Förlag; Harvest books

Nu var det väldigt längesedan jag läste Generation Loss, men jag tror inte jag skrivit någonting om den, så här kommer ytterligare en kortis, Jag försöker gå igenom alla utkast till inlägg som jag har liggandes på bloggen ... Det kommer att ta sin lilla tid!

Cass Neary är en fotograf vars glans dagar är över. Hon hade sin storhetstid i New York under punkens glansdagar, och fick då kultstatus inom vissa kretsar genom sina mörka, suggestiva bilder. Men det var längesedan nu. Cass har under många år levt ett liv i skymundan, ett hårt liv. Inga fotouppdrag att tala om på mycket lång tid, så när hon får en fråga om hon hon vill ta på sig ett uppdrag att göra ett reportage om en fotograf som lever isolerat på en liten ö utanför Maines kust, bestämmer hon sig för att åta sig det hela.

När hon kommer dit visar det sig rätt snabbt att saker och ting inte är som det borde vara på den lilla ön. Människor och djur försvinner, och Cass dras mot sin vilja in i den mycket täta atmosfären i det lilla samhället.

Jag gillar det här väldigt mycket. Hand känns lite lik Gillian Flynn, men kanske ändå lite råare? Jag har inte läst Available Dark, men kommer absolut att göra det. Det kan eventuellt till och med vara så att jag har den hemma i hyllan.

Tillägg: Det har jag! Available Dark hemma i hyllan alltså!

Glansigt & glassigt

Jag tillhör inte de som läser tidskrifter. Jag vet egentligen inte varför. Jag gillar tanken på att läsa tidskrifter. Liksom jag gillar tanken på att skriva och blogga mycket flitigare än vad jag gör ... Jag har ju så många uppslag! För att inte tala om hur många lästa böcker jag har att blogga om!

Ibland tar jag med mig tidskrifter hem från jobbet och tänker att nu så, nu ska jag minsann bläddra i de här fantastiskt inspirerande tidningarna och låta kreativiteten flöda. Det brukar fungera sådär. För det mesta så ligger de i en prydlig hög på mitt nattduksbord i någon vecka, för att sedan få åka med tillbaka till bibblan. Olästa.

Idag tog jag med mig några nummer av Skriva hem, och jag har faktiskt bläddrat lite i en av dem! Och vips så fick jag faktiskt lite blogglust på köpet! Det kanske är min melodi det här med tidskrifter i alla fall? 

I huvudet på Colin Fischer

Titel; I huvudet på Colin Fischer
Författare; Ashley Edward Miller & Zack Stentz
Förlag; Bonnier Carlsen

Ni vet sådana där böcker som man "vet" redan innan man läser första sidan, att man förmodligen kommer att gilla? En sådan bok var "I huvudet på ... " för mig. Man kan ju bli oerhört besviken på sådana böcker, Jag menar, herregud, vilka förväntningar att leva upp till. För boken. Jag kan ju säga att jag blev inte besviken den här gången. Inte alls, snarare tvärtom, jag tycker väldigt mycket om Colin Fischer-boken.

Colin är speciell. Han tycker inte om att man rör vid honom, han kan inte tolka ansiktsuttryck (han har en lista över olika uttryck som han använder sig av. Mycket smart!) etc. Colin har Asbergers syndrom, och är väldigt medveten om detta. Han har utvecklat metoder för att klara tillvaron. Bland annat har han alltid med sig sin älskade anteckningsbok, där han skriver upp allt som kan vara bra att komma ihåg. Eller undersöka. Det kan exempelvis stå som på s. 33 i boken "Rudy Moore: Intelligent. Farlig. Undvik". Korta små noteringar som gör att han minns.

Colin lider visserligen av Aspergers syndrom, och han har vissa så kallade brister när det gäller sociala kompetenser, men, han har ett fantastiskt minne och ett fantastiskt sinne för detaljer. Så, när någon har med sig en pistol till skolmatsalen och ett skott går av, så är det bara Colin som med sin slutledningsförmåga kan berätta vem det var. Dessutom kan han berätta varför personen i fråga gjorde det. Problemet är bara att ingen vill lyssna på hans förklaring.

Jag tycker det här är lysande. På ett mycket enkelt och tydligt sätt visar författarna hur en person med Aspergers kan tänka, vilket gör det lättare för oss som inte har kommit i kontakt med så många människor med Aspergers, att lättare förstå. Det framstår helt logiskt. Den här boken vill jag gärna ta med på mina bokprat med exempelvis nior i fortsättningen. Det borde också vara en väldigt bra bok att samtala om i en bokcirkel.