Författare; Johanna Lindbäck
Förlag; Rabén och Sjögren
Det märks att Sarah Dessen är en av Johanna Lindbäcks favoritförfattare. Inte på något dåligt sätt, som att man tar efter och snor för mycket och för uppenbart, utan på ett positivt sätt. Det är någonting i tonen, något, med risk för att låta fruktansvärt präktig och pretentiös, värdigt och liksom stillsamt. Låter det konstigt? Läs själva och avgör! Ni kommer inte att ångra er.
Båda de här författarna skildrar unga människor. Deras liv, tankar, känslor och handlingar. Själklart handlar det då mycket om relationer, sex eller inte sex, etik och moral, viljan att passa in, att anpassa sig utan att för den sakens skull förminska sig själv och annat som hör livet till. Vad jag tycker de gör så skickligt är att de håller sig inom någon sorts ram som gör att det inte blir tråkigt eller töntigt utan att tvinga sina karaktärer till handlingar som känns för avancerade bara för att spetsa till handlingen lite.
Jag tänker så här; OM man skulle skriva en bok själv, så skulle jag få stora problem för att jag skulle hela tiden tänka att; herregud, mina barn kommer ju att läsa det här. Min mamma, och andra jag känner kommer att läsa det här...Det här tänket begränsar ju teman, händeler och ordval en del, för att att uttrycka det milt. Den här biten klarar både Dessen och Lindbäck helt strålande tycker jag!
I Johanna Lindbäcks senaste bok Välkommen hem träffar vi Sara som precis kommit tillbaka hem till Luleå efter att ha tillbringat ett år i London. Själv vill hon helst att allt ska vara precis som innan hon for, att allt ska bli som vanligt så fort som möjligt. Problemet är att hon innan hon reste gjorde slut med sin pojkvän, som hon bor granne med och som också är tvillingbror till en av Saras bästa och äldsta vänner. Ingen drömsits precis.
Nu är det nog inte så att Sara skulle vilja bli ihop med Mattias igen, men hon saknar gemenskapen, både med Mattias själv och med Bella, hans syster. Det känns som om de undviker henne och hon känner sig utanför och ensam. Hon försöker ha tålamod, hon förstår ju att att hon sårat dem båda två, men det är svårt. Hon vill ju faktiskt komma vidare, fortsätta med sitt liv.
För att komma ut ur det här tråkiga så gör Sara någonting helt oväntat; hon börjar med jujutsu. Med på träningen är Adrian, som Sara tidigare stött på som hastigast. Ytterligare en drömkille i Johanna Lindbäcks böcker! Bra tycker jag att hon gjorde honom lite, hur ska man uttrycka det, tjurig? Lite som om Ok passar det inte så fine med mig. Annars hade han varit för bra. Hur som helst så dras Sara till Adrian utan att riktigt förstå varför.
Samtidigt som Sara vill att tillvaron ska återgå till det normala vill hon ha utveckling och nytt. Det är en del som Sara behöver komma fram till och vi får följa med henne en bit på vägen, vilket känns bra. Det här är, tycker jag, Johanna Lindbäcks bästa bok så här långt. Lycka till med nästa, jag ser fram emot att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar