Monstergäddan

Titel; Ville och monstergäddan
Författare; Martin Jonols
Förlag; Bergs

Vad synd att omslaget är så trist, för det här är en riktigt bra bok för 9-12 åringar.

Jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa Ville och monstergäddan, jag kände bra att jag behövde läsa in mig på lite böcker som skulle funka i en femma som jag skulle ha bokprat med, och att jag ville ta med lite nya titlar. Jag blev positivt överaskad redan från första sidan och satt sedan med ett leende på läpparna boken igenom.

Den är sådär lite stillsamt humoristiskt skriven. Det kan bli helt fel, men här blir det helt rätt. Väldigt fina personteckningar, ett språk som flyter och en handling som driver lagom mycket framåt.

Boken handlar om Ville som bor med pappan och storebrorsan efter det att mamman flyttat. Det var väl lite det som saknades, om man ska klaga på någonting, att man inte fick veta lite mer om mamman. Men det är ju faktiskt inte henne det handlar om här, utan om Ville, pappan, brorsan Kalle, Anja och Linnea.

Efter att ha varit rätt deppig ända sedan skilsmässan kommer pappan plötsligt hem med fin skjorta, försöker sluta svära och börjar träna. Ville blir så klart misstänksam, och det visar sig snart att pappan träffat en ny kvinna, Anja. Det ena leder till det andra och plötsligt befinner sig Ville tillsammans med pappan, Anja och Anjas dotter Linnea i en trång volvo på väg upp till Hälsingland där de ska fira semestern. Med på resan är också Anjas hund som lider av dålig mage.

Det är ju ett klassiskt upplägg med två familjer som ska samsas och bli en, och ungdomar som inte alls vill vara långt ute på landet för att allt är jättetrist, men som efter ett tag kanske börjar tycka det är lite kul ändå. Med det fungerar! Det blir bra och jag tycker verkligen om Ville. Jag hoppas nästan att det blir fler böcker. Nu gäller det bara att få ut boken så att den når så många som möjligt. Det är den värd.