En goding till

Titel; Någons hjälte
Författare; Mårten Sandén
Förlag Rabén & Sjögren

Åh vad kul att läsa riktigt bra Hcg! Alltså, böcker för "mellanstadiebarn". Som ju inte finns längre eftersom vi numera har tidigaredel och senaredel... Hur som helst, jag läser ju mest ungdomsböcker, förutom det jag läser för egen del, men en och annan barnbok hinner jag med också. Framförallt nu när jag har lite bokprat med yngre elever. Det är så himla kul när man hittar de där riktiga pärlorna. Och det finns ju några stycken!

Boken om Ville i förra inlägget är en ny given favorit och här kommer en till; Någons hjälte av Mårten Sandén. Jag småskrattade boken igenom och blev helt betagen av huvudpersonen Victor Stenhammar alias
mr Vic. Victor är en helt underbar kille i sexan på Backalundsskolan. Han har en storasyster som heter Gabbi och två småbrorsor, Hampus och Rasmus. Gabbi går i nian och är lite läskig. Det är inte bara Victor som tycker det, utan de flesta av eleverna på skolan. Till och med supersnygga, supercoola och som det visar sig jättesnälla Lina Davidsson i 7D. Lina Davidsson som Victor är hemligt förälskad i och som han aldrig i livet skulle våga prata med.

Nu är det dags för skolans årliga Stjärncabaré, som ingen mer än Lina (som inte bara är supersnygg utan sjunger bra också) någonsin anmäler sig till. Victor både vill och inte vill. Han är riktigt duktig på att trolla, men är rädd att han ska göra bort sig för tid och evighet om han får för sig att ställa upp i cabarén.

Samma dag som anmälningstiden till cabarén går ut, får Victor sig en överaskning som heter duga när han kommer hem. Storasyrran nästan slänger in honom i bilen och iväg bär det till ett barnkalas där mamman har lovat att Victor ska trolla...Victor har lyckats förtränga det hela och blir mycket förvånad över att det redan är dags. I bilen lyckas Gabbi och Victor blanda ihop sina väskor, och det är när Viktor efter kalaset och trolleriet (som gick oväntat bra!) upptäcker detta som det ena avlöser det andra. Victor hamnar i situationer han aldrig trodde han skulle befinna sig i, och det är med nöd och näppe han klarar sig ur dem. Med god hjäp från oväntat håll ska tilläggas.

Det är alltid svårt att hitta roliga böcker när någon frågar efter det. Det är ju Bertböckerna såklart, och några till, men de är inte många. Nu har jag en till som jag lugnt kan plocka fram.

Monstergäddan

Titel; Ville och monstergäddan
Författare; Martin Jonols
Förlag; Bergs

Vad synd att omslaget är så trist, för det här är en riktigt bra bok för 9-12 åringar.

Jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa Ville och monstergäddan, jag kände bra att jag behövde läsa in mig på lite böcker som skulle funka i en femma som jag skulle ha bokprat med, och att jag ville ta med lite nya titlar. Jag blev positivt överaskad redan från första sidan och satt sedan med ett leende på läpparna boken igenom.

Den är sådär lite stillsamt humoristiskt skriven. Det kan bli helt fel, men här blir det helt rätt. Väldigt fina personteckningar, ett språk som flyter och en handling som driver lagom mycket framåt.

Boken handlar om Ville som bor med pappan och storebrorsan efter det att mamman flyttat. Det var väl lite det som saknades, om man ska klaga på någonting, att man inte fick veta lite mer om mamman. Men det är ju faktiskt inte henne det handlar om här, utan om Ville, pappan, brorsan Kalle, Anja och Linnea.

Efter att ha varit rätt deppig ända sedan skilsmässan kommer pappan plötsligt hem med fin skjorta, försöker sluta svära och börjar träna. Ville blir så klart misstänksam, och det visar sig snart att pappan träffat en ny kvinna, Anja. Det ena leder till det andra och plötsligt befinner sig Ville tillsammans med pappan, Anja och Anjas dotter Linnea i en trång volvo på väg upp till Hälsingland där de ska fira semestern. Med på resan är också Anjas hund som lider av dålig mage.

Det är ju ett klassiskt upplägg med två familjer som ska samsas och bli en, och ungdomar som inte alls vill vara långt ute på landet för att allt är jättetrist, men som efter ett tag kanske börjar tycka det är lite kul ändå. Med det fungerar! Det blir bra och jag tycker verkligen om Ville. Jag hoppas nästan att det blir fler böcker. Nu gäller det bara att få ut boken så att den når så många som möjligt. Det är den värd.

På tok för trött

för någonting annat än pizza & soffa med barnen & sambo. Ingen sammanfattning om min dag på mässan. Det får vänta. Wordfeud får vänta (jag kommer säkert förlora några matcher på det här men det är inte mycket att göra, orkar inte). De sista avsnitten av Lost sista säsongen får vänta. Tja, ni fattar, allt får typ vänta. Men det var en bra dag. Köpte lite engelskt och kunde inte låta bli en Tant var det här T-shirt...Många bra seminarier och lite trevligt mingel och småprat här och där. Precis som det ska vara. Blev också mycket lycklig när jag hade brevlådan full av trevliga recensionsexemplar när jag kom hem! Som grädde på moset. Nu får jag sådant där trevligt problem igen, med vilken bok jag ska välja först..Hmmm, svåra beslut. För svårt för en kväll som den här.

Min mässa

Två ungdomsfavoriter, Johanna Lindbäck & Katarina von Bredow intervjuar varandra. Hade velat vara ensam med dem i ett rum i en timma, har typ 1000 frågor...

Min mässa

Blev väldigt sugen på att skriva fler inlägg i min lilla "serie" om hästböcker när jag lyssnat på Lin Hallberg & Inger Frimansson.

Min mässa

Här ser vi Jenny Jägerfeld och Sara Ohlsson efter sitt seminarium om mens onani och engångsligg. Kul och intressant att lyssna på.

Bokmässa 2011

NU skulle man nog gå och sova lite egentligen för att känna sig pigg och full av energi på mässan imorgon!

Den dansande djävulen

Titel; Den dansande djävulen
Författare; Martin Widmark
Förlag; Bonnier Carlsen
Illustrationer; Henrik Tamm

"Hemsk titel men skitbra bok!" Så skrev min dotter på Tuva-Lisa läser när hon skrev ett litet inlägg om den här boken. Ganska talande tycker jag.

Jag har bara läst första delen, Den dansande djävulen,  i trilogin om den 13-årige Tyko Flore, även om tvåan redan har kommit ut och står hemma i hyllan.Trean kommer hyfsat snart den också. Det är inte alls för att jag inte tyckte om ettan som jag inte läst tvåan, det har helt enkelt inte funnits tid. Det kommer...

Tyko arbetar och bor tillsammans med en massa andra föräldralösa barn flera hundra meter under jord, i silvergruvorna under staden där "Den dansande djävulen" härskar. Barnen arbetar i gruvan för att hertig Mazoo ska kunna leva ett liv i överflöd och kunna fortsätta med sina fantastiskt påkostade fester.

Barnen i gruvan är för det mesta bortrövade och har inget minne om något liv före gruvan. De lever i stort sett hela sitt liv nere under jord, fram tills dess att de är för stora, rent fysiskt, för att få plats i de trånga gångarna. Då har de gjort sitt och är inte längre till någon nytta. En gång i veckan får pojkarna komma upp och se dagens ljus. På söndagarna, när de får gå i kyrkan. Då hissas de upp 400 meter i en skranglig korg som vinglar vid varje rörelse. Det här skrämmer Tyko någonting alldeles förfärligt. Det är inte så mycket tanken på att dö, som tanken på den korta stunden innan döden, när korgen med alla barn skulle vara på väg ner, fallandes handlöst ned mot gruvans golv... Usch och fy. En helt eländig tillvaro är det de för, pojkarna i gruvan.

En söndag när pojkarna är uppe ur gruvan och väntar på att fösas in i kyrkan, fastsatta med varandra med en tung kedja blir det så att de får lov att vänta en stund. Barnen slänger sig ned i gräset och njuter av solen. Det är så skönt att de flesta av dem slumrar till. Tyko somnar också och vaknar av att en skata tilltalar honom...Tyko vet inte om han drömmer eller är vaken, men skatan, som kallar sig för herr Pica, vet vem Tyko är, och han säger sedan en remsa. En ramsa som snart ska förändra hela Tyko Flores liv.

Det här är, som ju märks, en Fantasybok, och en riktigt bra sådan tycker jag. Den är en sk Hcg, alltså ingen ungdomsbok, men jag tycker att den är som många andra fantasyböcker, en bok som riktar sig till olika åldrar. Både lite yngre och lite äldre barn kan gott läsa den. Liksom Fantasyläsande ungdomar och vuxna också för den delen. Den passar också utmärkt som högläsning, både i klasser och hemma i soffan. Henrik Tamms illustrationer är också mycket fina. Jag gillar framförallt en av de första bilderna av barnen i korgen på väg ned i gruvan. Man riktigt känner suget i magen. Brrr.

Bokmässa 2011

Nu är det ju bara några dagar kvar till det som många ser som en av årets absoluta höjdpunkter, bokmässan!!! Själv sitter jag och försöker få ihop ett fungerande program för fredagen, när jag ska gå. Det blir en dag med seminariekort och sedan så får jag väl se om man kanske åker in på söndagen också. Lördagen jobbar jag så då är det kört. Vi bibliotekarier får ju hjälpas åt så att alla kollegor får en möjlighet att komma iväg!

Jag har fått reda på av Enligt O att det ska finnas ett bokbloggarrum, R3, som ska vara öppet hela mässan, och dit måste man ju försöka hinna för att se vad som händer där. Ska bli kul.

Innan bokmässan så känner jag mig alltid lyckligt lottad att bo så nära Göteborg så att det bara är att sätta sig på tåget och vara framme efter 25 minuter, och att kunna åka in flera dagar om man vill. Lyxigt om man tänker på alla som måste resa långt och kanske bo på hotell osv. Vissa reser naturligtvis i tjänsten, men långt ifrån alla.

Hoppas vi ses på mässan!

Brottsplats: Faithful place

Ttel; Brottsplats: Faithful place
Författare; Tana French
Förlag; Albert Bonniers förlag

Jag måste säga att jag kände mig dels tveksam och dels nästan lite nervös innan jag påbörjade läsningen av Brottsplats: Faithful place. Tana French's båda första böcker Till skogs och Okänt offer var båda så bra, och även om Rob Ryan inte mer än anades i tvåan så räckte det gott i och med att Cassie Maddox var en av huvudkaraktärerna. Men, en hel bok med den tjurige Frank Mackey som huvudperson? Och helt och håller utan vare sig Cassie eller Rob? Ja, riktigt orolig var jag, jag ville ju så gärna att det här skulle vara lika välskrivet och fängslande som de båda tidigare böckerna. Nu hade jag inte behövt oroa mig ett dugg, Faithful place håller måttet, helt klart. Skönt! Nu kan jag i lugn och ro se fram emot nästa Tana French. Man blir ju grymt nyfiken på uppägget? Ur vems synvinkel kommer den att skrivas? Får vi träffa våra gamla favoriter igen? Hmm, den kanske är på gång på engelska? Får ta och kolla upp det.

Handlingen i Faithful place är den att Frank får ett upprört samtal från en av sina systrar. Han har ingen kontakt alls med sin stora röriga, och ibland våldsamma, familj, förutom med den här yngsta systern. Och även då handlar det om ytterst sporadisk kontakt. Vad Frank inte har en aning om är att att hans före detta fru och hans syster har sett till att hans dotter får träffa sin pappas familj med jämna mellanrum. De har gått bakom ryggen på Frank eftersom de vet att han skulle gå i taket om han visste.

Han anser själv att det var en bedrift att ta sig ifrån sin gamla gata som han själv gjorde och han har ingen som helst önskan att återvända. Frank lämnade sitt barndomshem en natt i smyg för att ta båten till England tillsammans med sin ungdoms stora kärlek. Men, hon svek. Dök aldrig upp. Åtminstone har Frank i alla år trott att hon svek, att hon ångrade sig och kanske tog sig över till England på egen hand. I hela sitt vuxna liv har han någonstans långt inne hoppats och kanske trott att hon en dag ska stå på hans tröskel och att han ska få en förklaring till varför hon aldrig kom till deras möte.

Nu kanske han är närmare en förklaring än vad han någonsin varit, för när hans syster ringer så är det för att tala om att man har funnit en resväska i det gamla ödehuset vid slutet av deras gata, precis där frank och hans flickvän bestämt möte den där natten för längesedan. Det är mycket riktigt hennes väska och Frank börjar förstå att det kanske inte var så att han blev lämnad ensam. Det kanske var så att någon satte stopp för deras planer på ett mycket effektivt sätt.

Som sagt, välskrivet med genomarbetade karaktärer som känns helt levande, och mycket spännande. Kanske lite mer stillsam spänning om man jämför med Okänt offer, men helt klart beroendeframkallande.

Magi

Titel; Magi
Serie; Septimus Heap
Författare: Angie Sage
Förlag; B Wahlströms

I och med kommande bokprat med några sexor, så har jag fått en anledning att fräscha upp minnet något när det gäller fängslande litteratur för 12-13 åringar! Då såg jag att jag inte skrivit något om Septimus Heap här på bloggen! Det är ju helt förskräckligt, och måste genast åtgärdas...

Magi, heter den första delen om Septimus Heap, som är sjunde sonen till en sjunde son, vilket anses innebära extra mycket magi.

Boken börjar med att Silas Heap, natten då Septimus föds, är på väg tillbaka till borgen där de bor efter att ha varit ute och samlat in örter som ska vara bra för mamma och nyfödd bebis. Precis innan han kommer fram till vindbryggan anar han mer än hör någonting ute i snön. Efter lite letande hittar han ett spädbarn, som han självklart tar med sig. Precis vid ingången möter han sedan Marcia Overstrand, som just denna kväll blivit övermagiker, som beordrar honom att aldrig någonsin tala om för någon enda människa att han funnit ett barn. När Septimus sedan är på väg in i sin egen lilla lägenhet möter han barnmorskan på väg ut med ett bylte i famnen. Död! ropar hon och tränger sig förbi Silas och ut i natten. Helt förvirrad kommer Silas in till Sarah sin fru och sina barn där han får veta att Septimus dött och att barnmorskan tagit honom med sig.

Paret Silas uppfostrar den lilla flickan Silas hittar som sin egen, och tiden går. Själklart är de förkrossade över sin förlust av sin nyfödde son, men finner sig i sitt öde så gott det nu går. Tills en kväll, jag tror det är tio år senare, när Marcia Overstrand knackar på deras dörr...

Jag brukar alltid tipsa de som är ute efter första delen i Harry Potter och den är utlånad, att låna Magi istället. Serien om Septimus Heap är, liksom Harry Potter, någonting för alla åldrar. Nu i november kommer den sjätte delen i serien, Mörkret, och jag ser mycket fram emot att få läsa. Jag kan tycka att det är lite märkligt att den här serien inte lånas ut mer än vad den gör på bibblan. Så gott som alla som man tipsar om den tycker den är jättebra och fortsätter med serien, men det verkar som om det är svårt att hitta fram till Magiserien själv, om ingen berättar om den. Till skillnad då från HP som så gott som alla, oavsett ålder, känner till. Nu kan man ju kanske inte jämföra med Harry Potter, med alla filmer osv. Men ändå, jag tycker Septimus Heap förtjänar fler läsare, i alla åldrar!

Välkommen hem

Titel; Välkommen hem
Författare; Johanna Lindbäck
Förlag; Rabén och Sjögren

Det märks att Sarah Dessen är en av Johanna Lindbäcks favoritförfattare. Inte på något dåligt sätt, som att man tar efter och snor för mycket och för uppenbart, utan på ett positivt sätt. Det är någonting i tonen, något, med risk för att låta fruktansvärt präktig och pretentiös, värdigt och liksom stillsamt. Låter det konstigt? Läs själva och avgör! Ni kommer inte att ångra er.

Båda de här författarna skildrar unga människor. Deras liv, tankar, känslor och handlingar. Själklart handlar det då mycket om relationer, sex eller inte sex, etik och moral, viljan att passa in, att anpassa sig utan att för den sakens skull förminska sig själv och annat som hör livet till. Vad jag tycker de gör så skickligt är att de håller sig inom någon sorts ram som gör att det inte blir tråkigt eller töntigt utan att tvinga sina karaktärer till handlingar som känns för avancerade bara för att spetsa till handlingen lite.

Jag tänker så här; OM man skulle skriva en bok själv, så skulle jag få stora problem för att jag skulle hela tiden tänka att; herregud, mina barn kommer ju att läsa det här. Min mamma, och andra jag känner kommer att läsa det här...Det här tänket begränsar ju teman, händeler och ordval en del, för att att uttrycka det milt. Den här biten klarar både Dessen och Lindbäck helt strålande tycker jag!

I Johanna Lindbäcks senaste bok Välkommen hem träffar vi Sara som precis kommit tillbaka hem till Luleå efter att ha tillbringat ett år i London. Själv vill hon helst att allt ska vara precis som innan hon for, att allt ska bli som vanligt så fort som möjligt. Problemet är att hon innan hon reste gjorde slut med sin pojkvän, som hon bor granne med och som också är tvillingbror till en av Saras bästa och äldsta vänner. Ingen drömsits precis.

Nu är det nog inte så att Sara skulle vilja bli ihop med Mattias igen, men hon saknar gemenskapen, både med Mattias själv och med Bella, hans syster. Det känns som om de undviker henne och hon känner sig utanför och ensam. Hon försöker ha tålamod, hon förstår ju att att hon sårat dem båda två, men det är svårt. Hon vill ju faktiskt komma vidare, fortsätta med sitt liv.

För att komma ut ur det här tråkiga så gör Sara någonting helt oväntat; hon börjar med jujutsu. Med på träningen är Adrian, som Sara tidigare stött på som hastigast. Ytterligare en drömkille i Johanna Lindbäcks böcker! Bra tycker jag att hon gjorde honom lite, hur ska man uttrycka det, tjurig? Lite som om Ok passar det inte så fine med mig. Annars hade han varit för bra. Hur som helst så dras Sara till Adrian utan att riktigt förstå varför.

Samtidigt som Sara vill att tillvaron ska återgå till det normala vill hon ha utveckling och nytt. Det är en del som Sara behöver komma fram till och vi får följa med henne en bit på vägen, vilket känns bra. Det här är, tycker jag, Johanna Lindbäcks bästa bok så här långt. Lycka till med nästa, jag ser fram emot att läsa!

Nya Karin Alfredsson

Titel; Pojken i hiss 54
Författare; Karin Alfredsson
Förlag; Damm

Den här gången befinner sig Ellen Elg med familj i Dubai, och det är hennes man Björn som har en utlandstjänst och Ellen som är hemma med barnen. Det här med att vara hemma är ju, som man vet om man följt Karin Alfredssons böcker om Ellen Elg,  inte någon roll som passar henne särskilt bra. Inte för att hon inte njuter av att vara med sina barn, utan mer för att hon verkar vara en person som kräver mer, som kräver att hennes kompetens som läkare utnyttjas. Eller för att uttrycka det som Ellens morfar brukade göra när hon var barn; Man ska varje dag göra någonting av bestående värde. Och då gäller inte t ex läxläsning eller att städa sitt rum, det ska vara något mer än så.

Handlingen, lite kort, i Pojken i hiss 54 är den att vi får följa Zubaida 12 år, som bor i en liten by i Pakistan. Hon smyger ut i natten för att försöka få sig en titt på falkarna som de främmande männen har i sitt tält. Någon ser henne sedan när hon efter en stund går ut ifrån tälten igen, och därmed är både Zubaidas egen och hennes familjs heder förstörd. Det spelar ingen roll att ingenting hände, ingen är egentligen intresserad av vad som hände, eller att försöka reda ut det som skett. Zubaida är vanhedrad och måste dö för att familjen ska återfå sin heder.

I Dubai sitter Ellen Elg i en taxi som körs av Zubaidas äldste bror, när han får samtalet där han får reda på vad som hänt hemma i byn. Ellen och hennes chaufför har redan innan telefonsamtalet fullt upp med sina egna bekymmer. De har nämligen bevittnat en misshandel ute i öknen. Trots chaufförens protester filmade Ellen det de såg, och efter det så skyndade de sig, som de själva trodde helt obemärkta, från platsen.

Det finns ytterligare ett spår i boken som gäller Ellens hushållerskas syster, som blivit misshandlad  och våldtagen i den familj där hon arbetar. Ellen dras in i problematiken via systern, och hamnar i en lägenhet där hennes läkarkunskaper sätts på prov.

Jag gillar ju de här böckerna om Ellen Elg, och jag tyckte om den här senast också. Dock kändes den här inte lika engagerande som de tidigare. Kanske var det så att det var lite för många spår i boken. Man slängdes lite hit och dit, mellan huvudpersonerna. Det kändes inte som om man kom någon riktigt nära. Lite mer splittrad och lite tunnare innehållsmässigt än de tidigare, men ändå klart läsvärd. Jag kommer absolut att läsa även nästa bok om Elen Elg, läkaren med en atark tro på maänniskors lika värde och med hjärtat på det rätta stället, som varje dag strävar efter att göra någonting med bestående värde.

Söt som socker, Horses horses horses # 2

Titel; Natten då Sigge föddes
Författare; Lin Hallberg
Förlag; Bonnier Carlsen

Ja, vad ska man säga? Hur söt som helst. Natten då Sigge föddes är en fin berättelse, gullig utan att bli för sentimental eller pjoskig, med som vanligt helt ljuvliga illustrationer av Margareta Nordqvist. Delar av boken finns publicerad i Sigges kompisbok, som en liten berättelse mellan pysslet och faktadelarna, men den är helt klart värd en egen liten bok. Min tjej, som egentligen är lite för stor för Siggeböckerna, blev alldeles Ooooo och Aaaaa när vi fick hem den i brevlådan. Och jag också förresten. Jag är väldigt svag för Sigge-serien, som ju första inlägget i mitt lilla hästboks projekt handlade om.

Handlingen är den att vi får följa vad som hände den där hemska ovädersnatten då Sigge föddes långt ute på heden i England, och hur han faktiskt nästan inte klarade sig. Den där lilla hästen är helt klart född under en lycklig stjärna. Och tur är väl det!