Den femte vågen

Titel; Den femte vågen
Författare; Rick Yancey
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag  blev positivt överaskad när jag läste Rick Yancey's Den femte vågen. Jag hade inte läst så mycket om den innan, vilket gjorde att jag inte hade särskilt höga förväntningar.

Det är spännande, snyggt och man vill självklart läsa mer, gärna med en gång!

Casey har klarat sig igenom den femte vågen och är nu på flykt. Hon litar inte på någon, och hon har ett uppdrag att utföra. Hon ska leta reda på sin lillebror precis som hon lovade honom precis innan han försvann med de andra barnen som hämtades från uppsamlingslägret.

En sak som tilltalar mig mycket är upplägget att inget är riktigt svart eller vitt. Man känner sig inte riktigt säker på någon av karaktärerna, utan måste hela tiden vara beredd att ändra uppfattning.

Det här är en bok jag kommer att tipsa dem om som vill ha någonting som liknar Hungerspelen, Divergent, Cirkeln, Döden i dina ögon etc. Hoppas uppföljaren kommer snart!

YA? Crossover? Unga vuxna? Ung? Ungdom? Allålderslitteratur?

För er, som liksom jag, är intresserade av den ständigt pågående diskussionen gällande vad som egentligen gör att en bok klassas som ungdomslitteratur snarare än vuxenlitteratur, och allt annat spännande som kan diskuteras i samband med detta, kan jag tipsa om;

Titel; Unga böcker för alla åldrar
Författare; Elise Karlsson
Förlag BTJ

Jag har inte läst den själv ännu, men fick den på mitt bord på jobbet och började bläddra lite smått i den. Om inte annat så inspirerar den mig att fortsätta skriva den där antologin som ligger och väntar på att bli färdigställd!

Enbart för att jag inte ska glömma sidan!

Det spelar ingen roll om jag lägger länkar i inlägg (som inte publiceras), om jag sparar dem i mailen eller på något annat ställe. Jag har en förmåga att inte komma ihåg de där bra sidorna man hittar, som man kanske vill titta närmre på innan man vet om man ska ha dem i sitt flöde eller inte. Så, här kommer en länk, så jag inte glömmer!

101-book-blogs-you-need-to-read

Ingen vanlig sommar

Titel; Ingen vanlig sommar
Författare; Linnéa Berglund
Förlag; Idus

Någonting jag regerade på i Linnéa Berglunds Ingen vanlig sommar, som är den första boken i en ny serie om hästtjejen Emelie Lexander, var att det på några ställen kändes lite krystat när det gäller hur Emelie uttrycker sig. Att det känns som om det är en vuxen som skriver, med lite gammaldags uttryck. Vilket jag personligen inte brukar ha någonting emot, jag kan nog själv uttrycka mig lite "ålderdomligt" ibland...Men i en barn- eller ungdomsbok kan det störa.

Annars var den lite småmysig. Jag tror det kan vara bra med hästböcker där tjejerna och killarna är lite äldre. Jag vet inte men jag fick för mig att den här första utspelade sig under sommarlovet mellan åttan och nian, men det kan ha varit mellan sjuan och åttan också.

Det finns en sidohistoria om en sjuk lillasyster som jag får för mig kommer att få mer utrymme i nästa bok. Som det var nu snuddades det bara vid den, och ska den vara med vill jag gärna få veta mer.

Att syssla med ikväll.

Samt alla andra kvällar den här veckan? Det liksom bara fortsätter att dyka upp fler och fler?

Hur göra?

Vi har precis lagt nytt golv på hela övervåningen, vilket bland annat inneburit att tömma 5 överfulla (på sina ställen med dubbla rader) bokhyllor. Nu ligger alla böcker i travar i ett annat rum i huset och operation rensning har påbörjats.

Jag är ju van att gallra böcker i o m arbetet som bibliotekarie, men hjälp vad svårt det är då det handlar om ens personliga ägodelar. Jag måste, verkligen måste, göra mig av med en del. Vi får helt enkelt inte plats. Jag har självklart ställt undan en massa barnböcker redan, allteftersom barnen blivit äldre. Böcker som jag inte vill göra mig av med, men som ingen kommer läsa igen på länge. En del har jag gett bort såklart.

Frågan är ju hur man gör med böcker för äldre barn/ungdom/vuxen? Ska man magasinera undan eller skänka direkt? Det flyter ju in nya titlar i huset precis hela tiden. Någonstans tar det ju stopp...Hur gör ni?

Glashuset

Titel; Glashuset
Författare; Rachel Caine
Förlag; Styxx fantasy

Nja, Glashuset av Rachel Caine var inte min kopp te. Jag har tänkt läsa den länge, på grund av att jag ville läsa någon mer vampyrserie förutom Twilight för jobbets räkning.

Sedan hoppade jag på en vampyrbokcirkel på Facebook, som jag tyckte var ett roligt initiativ, och där var just Glashuset en av de böcker som skulle läsas och cirklas om nu i slutet av augusti. Passade bra.

Men, som sagt, det var inte riktigt min grej. Jag tänker inte skriva så mycket om den. Det jag stör mig på mest är det som jag oftast stör mig på då det det gäller vampyrlitt och övernaturligt i största allmänhet, även om jag då mycket väl kan tänka mig läsa både och, är att det går så snabbt att acceptera det faktum att vampyrer alternativt andra varelser existerar för huvudpersonen/erna. Det går blixtsnabbt, och självklart gör detta att själva berättelsen kan komma igång mycket snabbare, men jag tycker ofta man skulle vinna på att ta det lite varligare. Plus att det inte skulle skada att göra hjältinnan lite mindre kompetent gällande hur man hanterar extremt farliga varelser. Hur hjälplösa, tafatta och rent ut sagt klumpiga de är i vanliga fall, så har dessa hjältinnor någon sorts väl utvecklad förmåga att hantera riktigt udda situationer på ren intuition. Det kan ju för all del vara lite charmigt, men jag tycker man kan spara lite på krutet.