Istvillingar

Titel: Istvillingar
Författare: S. K Tremayne
Förlag: Lind & Co.

Det var nära ögat att Istvillingar blev en sådan där titel som jag inte kom mig för att läsa på grund av att jag inte läste den med en gång när den kom och därför hann registrera att så många andra redan läst den. Jag hanterade den massor av gånger på jobbet för låntagares räkning och det kändes nästan som om jag redan läst den. Dock passade jag mig noga för att läsa recensioner eller blogginlägg om boken. Jag kanske hade på känn ändå, att jag skulle läsa den så småningom. Vilket jag ju också gjorde, och vilket jag inte ångrar alls kan jag lugnt konstatera. Det känns lite som om jag hetsläste den, vilket är lite synd. Tyvärr händer det lite väl ofta nuförtiden att jag, även om jag inte skummar igenom, läser lite för fort, lite för slarvigt. Det kan bero på att jag känner stress över alla de böcker som ligger och väntar på att bli lästa, eller så kan det ibland vara så att jag helt enkelt knappt kan bärga mig utan bara måste få veta vad som händer ... Vilken anledningen än är så är det någonting som jag försöker sluta upp med, när jag kommer på mig själv med att göra det. Helt onödigt, ju.

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar med ett otroligt starkt band mellan sig. De har ett eget språk som bara de förstår och en nästan kuslig förmåga att kommunicera utan ord. När de är sex år sker det som inte får ske. Lydia faller från en balkong från morföräldrarnas hus och dör.

Kaoset är ett faktum. Hela familjen är i djup kris och har svårt att hantera sorgearbetet. Kirstie beter sig alltmer underligt och påstår periodvis att det är hon som är Lydia. Att de har tagit fel, att det var Kirstie som föll och inte Lydia.

Det faktum att de är så gott som helt identiska gör att t o m mamman, Sarah, ibland kommer på sig själv med att tvivla. Situationen är ohållbar och därför tar de med glädje emot en chans till förändring. En möjlighet att börja om från början, långt ifrån London och alla minnen. Angus ärver en bit mark samt en fyrväktarbostad på en ö i Hebriderna. Ön ligger oerhört isolerat och man kan bara ta sig dig per fot vid vissa tidpunkter på dygnet, övriga timmar är det båt som gäller.

Stugan är primitiv och det är ett stort jobb de tagit på sig. Tyvärr medför inte flytten den positiva förändring de alla hoppats på. Tvärtom verkar Kirstie än mer gå in i sina två roller och Sarah förstår att någonting är väldigt, väldigt fel.

Det är snyggt skrivet, sympatierna mellan föräldrarna växlar och man kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som inte stämmer. Slutet är ganska otippat och också ganska obehagligt.

Jag tycker mycket om stämningen som byggs upp tack vare den karga och ibland nästan ogästvänliga miljön. Som om ön inte vill ta emot den lilla familjen innan de har lyckats reda ut sina problem och börjat leva på riktigt igen. Jag är, som de som läser bloggen vet, väldigt svag för den här typen av geografiska miljöer och läser gärna böcker som utspelar sig på öar och andra mer eller mindre otillgängliga platser och Istvillingar var inget undantag.

Visst fanns det en del att invända emot, saker man retade sig på, som att det inte fanns någon el i stugan men att de ändå hade igång vissa apparater etc, men det störde inte nämnvärt. Resten av berättelsen höll bra, och då tänkte jag inte så mycket på det där andra som säkert hade stört mig mycket mer om jag inte gillat storyn och miljöerna så mycket.

Det närmar sig så sakta ...

Det är nu 38 dagar kvar och jag var precis inne på Crimetime Gotland's sida och tittade på det färdiga programmet. Det kan nog bli hur bra som helst det här! En av de författare som jag ser extra mycket fram emot att lyssna på är Alex Marwood som skrivit Onda flickar och Granne med Döden.

Vad jag inte visste var att hon skrivit annat också, under sitt riktiga namn, Serena Mackesy. Vi hade inga titlar under det namnet på biblioteket där jag arbetar, så det fick bli att klicka hem en från en stor näthandel. Jag vill ju gärna ha hunnit läsa något innan det är dags att ta färjan över till den underbara ön den 13 augusti. Jag kan tipsa om att klicka sig vidare via länken och läsa hennes 'about', det är riktigt underhållande. Jag fnissade till flera gånger!

Bibliotekskatten på Rolling Rootsy Revue 2015

Nu har undertecknad varit på festival i Falkenberg igen. Rolling Rootsy Revue 2015, och det var precis lika fantastiskt härligt som förra året. Falkenberg och Hwitan levererar. Allt är mycket fint arrangerat och allt flyter på väldigt smidigt. Det är ändå sju akter på samma scen, så det krävs ju en del logistik.

Kanske skriver jag lite mer, vid något senare tillfälle om de olika artisterna, eller kanske inte. Vi får se. Tänkte i alla fall bjuda på en liten bildkavalkad. Ni som följer mig på Instagram har förstås redan sett en del bilder, men det kan inte hjälpas.

Mysrysligt av Ingelin Angerborg

Titel: Gengången
Författare: Ingelin Angerborg
Förlag Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

På ett sätt så vet man vad man har att vänta när man öppnar en sprillans ny Angerborn. Jag menar det inte som någonting negativt - snarare tvärtom. Som bibliotekarie som har X antal bokprat per termin, ofta med fyror och femmor, är det oerhört tacksamt när det kommer titlar för åldersgruppen som känns stabila och bra att berätta om i klasserna.

Det är inga problem att sälja in Angerborns böcker. Jag vet inte hur många exemplar vi har av hennes olika titlar, men det är många, och i stort sett enda chansen att hitta något inne i hyllorna är nu under sommaren.

I den här senaste, Gengången, träffar vi Ellinor som är på besök hos sin mormor i en mindre stad någonstans i Sverige. Jag vet inte varför, men jag såg Mariefred framför mig hela tiden? Kan vara för att Paxserien, med Nidstången som första bok, av Åsa Larsson och Korsell utspelar sig i Mariefred och att jag är i så stort behov av semester just nu att jag inte har någon egen fantasi att ta till ...

En sak jag gillar extra mycket med Gengången är just Ellinors relation med sin mormor. Den beskrivs inte alls särskilt ingående, men man får som läsare ändå helt klart för sig att de båda har ett alldeles speciellt band.

I början av boken är Ellinor och hennes mormor ute på loppisrunda, och på ett av de där små ställena hittar Ellinor ett smyckeskrin som hon fängslas av. När de ska betala så säger damen som har loppisen att det är gratis för rätt person ... Till att börja med så tycker Ellinor att det känns lite kul och spännande att vara utvald, men ganska snart börjar hon tycka att det känns lite läskigt. Som när hon helt plötsligt tycker att hon ser ett annat rum än det som hon faktiskt befinner sig i, i de små speglarna bakom ballerinan i skrinet.

Det är lätt att förstå Ellinors fascination över skrinet. Vi är nog många som haft ett nästan likadant själva. Med en ballerina som snurrar runt och musik som spelar när man lyfter på locket? Just det här skrinet visar sig vara en passage till en annan tid på samma plats, och på den platsen i en annan tid finns det någon som behöver Ellinors hjälp. Frågan är bara hur hon ska bära sig åt. Och vad betyder musiken ur Svansjön som speldosan spelar? Och svanen nere vid dammen?

Relevant och viktig (början till?) diskussion om ungdomsböcker

Jag har varit inne och nosat på det här tidigare. Ungdomsböcker, Unga vuxna, Young Adult, Cross Over etc etc. Kärt barn har många namn. Det är svårt att förklara för andra vuxna i ens närhet att det inte är enbart för jobbets räkning som jag läser ganska många ungdomsböcker per år. Det finns en tveksamhet inför genren. Som om det är lite "lättare", inte lika fint som vuxenlitteraturen. Alla som har en aldrig så liten inblick i ämnet vet precis vad jag talar om.

Det som är spännande, tycker jag, är att det är en sådan skillnad på hur den här typen av litteratur tas emot i USA och England. Hur som helst så är det väldigt bra att diskusionen tas, och att förlagsmännsikor likväl som författare får en möjlighet att uttala sig.

Här kan man läsa en artikel ur Svensk Bokhandel. Man måste nog dock vara inloggad för att kunna läsa.

Sommarläsning

Fick fint paket i brevlådan idag av Raben & Sjögren. Tack för det! Mycket fint att bokprata om i klasserna till hösten.

Varför inte?

Jag "beklagar" mig ju ganska ofta över att jag har så mycket att läsa, att jag inte hinner med och att jag får dåligt samvete över recensionsböcker som får vänta etc.

Men trots detta så kunde jag inte låta bli att hoppa på den här bokbingon i en facebookgrupp ...Vi får väl se, det lär inte bli klart nu i sommar om jag inte har en väldig tur att de böcker som väntar på att bli lästa passar in i flera av rutorna (Man får kryssa i flera rutor för samma bok om ens samvete tillåter. Mitt samvete är väldigt tillåtande i det här fallet).

Ovan ser ni alltså hur min bricka blev. Det är det som är det lite roliga. Ingen bricka är den andra lik. Länken hittar ni här om det är någon annan som vill hoppa på. BOTNS har också en grupp på Goodreads om man vill ha lite tips.

Jag har än så länge inte lyckats kryssa i en enda ruta, men jag gick med för bara två dagar sedan så jag hoppas det hinner ändra sig!