Intressant om ungdomslitteratur

Intressant läsning om ungdomslitteratur idag i SvD. Jag blir glad när "ungdomslitteratur" eller "YA" eller "crossover" eller hur man nu väljer att benämna den här typen av litteratur diskuteras i våra dagstidningar. Och inte bara i sammanhang där det diskuteras att läsförståelsen bland barn och unga försämras.
SvD/kultur

Testing, testing

Provar bara att blogga via bloggpress. Det kommer nog att bli några provomgångar... För att testa att länka osv. Hoppas ni som läser har överseende!

En liten undran

Ibland bloggar jag från mobilen. Det är vi väl många som gör. Själv använder jag appen Blogger, och det fungerar väl helt ok. Men det är ju svårt att få till det snyggt med länkar, färger på texten etc och att tidsinställa inläggen går inte alls.

Är det någon som använder någon annan app, eller bloggar på något annat sätt via mobilen?

Förväntningarna är skyhöga

Visserligen är det ett tag kvar, men tiden går ju så fort, det vet ju alla!
Den 19 april är det dags, och jag ser verkligen fram emot det här!
Bokresan.nu
Jag var inte med förra gången på http://www.syningekonferens.se/ men har hört så mycket gott om den resan så det känns verkligen som om inte så där väldigt mycket kan gå fel. Sedan är jag glad att jag känner några som ska åka, och till och med får härligt ressällskap med Enligt O!På hemresan får vi med oss Och dagarna går också. Himla mysigt vi ska ha det!

Gul utanpå

Titel; Gul utanpå
Författare; Patrik Lundberg
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Det här är en berättelse om en ung svensk kille, Patrik, som med mycket vånda bestämmer sig för att åka till Korea för att söka efter sina rötter.

Gul utanpå är mycket personligt skriven, ibland lite på gränsen till för privat. Känns lite som att läsa någons dagbok. Samtidigt drabbas man som läsare av ärligheten i boken.

Självklart är det här ett svårt ämne, och en fråga som är näst intill omöjlig att sätta sig in i utan att ha någon personlig erfarenhet av något slag. Icke desto mindre känns det väldigt viktigt att den lyfts fram.

Jag tror det här kan vara precis rätt bok att läsa om man själv är adopterad och känner sig vilse. Vare sig man har (och det tror jag att de flesta adopterade har någon gång i livet) planer på att åka och försöka spåra upp sina biologisks föräldrar eller inte.

Om inte för annat så för att inse att man är långt ifrån ensam i sin situation och att det inte finns några rätt eller fel i Hur man hanterar saken.

En tanke som slår mig hela tiden när jag läser, är den att jag hoppas alla unga som åker iväg för att försöka hitta någon länk till sitt förflutna har någon i sin närhet att ventilera problemen med. Framförallt om mötet man längtat så hett efter inte går som man hoppats på.

Hur göra???

När jag tittar på min fina Läst 2013-lista, som jag varit ordentlig med att fylla i under hela året (!!!), så ser jag ju snabbt att jag redan innan januari lider mot sitt slut ligger fyra böcker efter att skriva om...Och då är det bara de för 2013. Jag vågar inte ens börja tänka på hur många jag kommer upp i om jag börjar titta i hyllan, på det jag läste under 2012 som jag inte hunnit skriva om. För att inte tala om de jag INTE ENS HAR LÄST ÄNNU från 2012. Lite stressad blir jag, fast jag bestämt mig för att verkligen försöka bara beta av i min egen takt. Ska bli kul att se hur det ser ut fram i mars...

The fault in our stars

Titel; The fault in our stars
Författare; John Green
Förlag; E P Dutton & Co Inc

Jag hade hört så mycket otroligt positivt om The fault in our stars, att det nästan kändes lite läskigt att faktiskt börja läsa den. Lite samma känsla som med Jellicoe Road. Men, också lite samma som med Jellicoe Road, så fastnade jag precis med en gång och höll sedan nästan andan under tiden jag läste. Så bra tyckte jag att den var.

Det är ju ett fruktansvärt tungt tema, med ungdomar som har cancer, och visst är det helt ofattbart sorgligt, men det är också så mycket värme, humor och intelligens i boken att det positiva (hur konstigt det än kan låta) tar över.

Hazel har cancer i lungorna och hon kommer aldrig att bli frisk. De kan med hjälp av medicinering hålla den hyfsat under kontroll, men hon kommer aldrig att bli av med sin sjukdom. Hon har haft hemundervisning i tre år och hon har inte många vänner kvar. Hazel är en mycket smart tjej och hon har en otrolig distans till sin sjukdom och sin situation i stort. Hennes föräldrar mer eller mindre tvingar iväg henne till kyrkans stödgrupp en gång i veckan, och det är där hon träffar Gus.

De blir, inte ett par, men ganska oskiljaktiga redan från början. Gus har på grund av sin egen sjukdom amputerat ett ben, så de har full förståelse för varandras erfarenheter av sjukdom och sjukvård.

Hazel läser mycket, och hennes absoluta favoritbok (på gränsen till besatthet faktiskt) är An imperal affliction av Peter Van Houten. Boken handlar om en cancersjuk flicka och slutar mitt i en mening. Hazel förmodar att slutet indikerar att flickan dör, men hon vill så gärna få veta vad som händer med de andra karaktärerna i boken. Hon har utan att lyckas försökt få tag på författaren, som är bosatt i Holland, för att få svar på sina frågor. Gus läser även han An imperal affliction och börjar även han söka efter svar.

Även om man någonstans förstår redan tidigt i boken att det här inte kommer att sluta väl, så hoppas man in i det sista. Det är verkligen som Enligt O varnade mig för. Man fulgråter på slutet. Det här är inte bok man ska läsa till och från sitt arbete. Om man inte vill bli granskad av sina medpassagerare.