Nu har jag läst ut Lisa Ungers Fragile och Darkness, my old friend, (inlägg kommer inom kort) och jag saknar dem...Jag kommer definitivt fortsätta läsa Lisa Unger, och jag hoppas verkligen att det kommer fler delar i serien om The Hollows. Nu är ju de här två titlarna de enda jag läst av Lisa Unger, och jag vet ju att det finns mer. Frågan är bara vad man ska ta sig an nu? Det finns titlar skrivna under pseudonymen Lisa Miscione. Jag undrar om dessa skiljer sig från de andra.
Jag såg precis på adlibris att det kommit en titel efter Darkness, my old friend; Heartbroken. Hmmm, ska man satsa på den, eller "börja från början"?
fredag 10 augusti 2012
Kolla in!
Nu har monterprogrammen börjat publiceras för Bokmässan 2012, härligt! Nu gäller det att få ihop ett personligt program som inte innebär att man kommer att fullständigt hysteriskt kasta sig mellan olika salar och montrar, med ett lätt maniskt uttryck i ansiktet i dagarna fyra...
onsdag 8 augusti 2012
Rov
Titel; Rov
Författare; Sharon J Bolton
Förlag;Telegram
Jag läste Rov först efter jag hade läst Ond skörd av Bolton (inlägg om Ond skörd kommer senare), och tycker att debuten är ännu bättre. Och då gillade jag verkligen Ond skörd väldigt mycket. Jag vet inte om det har med de häftiga miljöerna på Shetlandsöarna att göra, eller om persongalleriet passade mig bättre, men bra var det. Jag är självklart mycket nyfiken på Boltons tredje roman som ska komma ut på Telegram i höst.
I Rov får man möta Tora Hamilton som flyttat till Shetlandsöarna med sin man, som kommer därifrån. Tora arbetar som förlossningsläkare på ön, medans hennes man reser mycket i tjänsten. Detta innebär att Tora är ensam i huset långa perioder. Vid ett sådant tillfälle, då hon är ute och gräver i trädgården träffar hon på ett kvinnolik som finns bevarat i torven. Det visar sig att det inte, som man först trodde, är ett gammalt lik, utan tvärtom en kvinna som begravts ganska nyligen och som dessutom precis innan hon mördats fött ett barn.
Tora blir lite för intresserad av att ta reda på vad som hänt kvinnan och börjar ställa frågor och höra sig för. Det här är inte alls populärt på en plats där de allra flesta har anknytning till varandra på ett eller annat sätt. Människor i Toras omgivning försöker mer och mer drivande att få henne sluta med sina efterforskningar, och tillslut känner hon det som om hon inte riktigt har någon enda männsika att anförtro sig åt.
Författare; Sharon J Bolton
Förlag;Telegram
I Rov får man möta Tora Hamilton som flyttat till Shetlandsöarna med sin man, som kommer därifrån. Tora arbetar som förlossningsläkare på ön, medans hennes man reser mycket i tjänsten. Detta innebär att Tora är ensam i huset långa perioder. Vid ett sådant tillfälle, då hon är ute och gräver i trädgården träffar hon på ett kvinnolik som finns bevarat i torven. Det visar sig att det inte, som man först trodde, är ett gammalt lik, utan tvärtom en kvinna som begravts ganska nyligen och som dessutom precis innan hon mördats fött ett barn.
Tora blir lite för intresserad av att ta reda på vad som hänt kvinnan och börjar ställa frågor och höra sig för. Det här är inte alls populärt på en plats där de allra flesta har anknytning till varandra på ett eller annat sätt. Människor i Toras omgivning försöker mer och mer drivande att få henne sluta med sina efterforskningar, och tillslut känner hon det som om hon inte riktigt har någon enda männsika att anförtro sig åt.
måndag 6 augusti 2012
Ett hus utan speglar
Titel; Ett hus utan speglar
Författare; Mårten Sandén
Förlag; Rabén och Sjögren
Recensionsexemplar
Ett hus utan speglar är en finstämd mysrysig historia. Thomasine, som är en 11-årig tjej befinner sig i Henriettas hus, tillsammans med sin pappa, hans syskon och sina kusiner.
Henrietta är en gammal släkting till pappan som en gång var en firad skådespelerska. Nu är hon gammal och sjuk, och det pågår någon sorts tyst arvstvist redan innan hon är död. De vuxna diskuterar tyst och hetsigt i köket, och tystnar när barnen närmar sig. Det är en mycket tryckt stämning i huset.
Henrietta har ett riktigt gammalt kråkslott till hus. Det finns massor av rum och det är helt perfekt att leka kurragömma i. Till en början trivs Thomasine. Det känns spännande med huset och med alla kusinerna. Men ganska snart märker hon att det är något som inte stämmer. Varför finns det ett rum fullt med speglar och varför är det inte alla som hittar dit? Vad är det som händer med de som har varit i spegelrummet, och vem är det de träffar där?
En lagom mystisk berättelse som väcker frågor om vem man är och varför man blivit den man är.
Författare; Mårten Sandén
Förlag; Rabén och Sjögren
Recensionsexemplar
Henrietta är en gammal släkting till pappan som en gång var en firad skådespelerska. Nu är hon gammal och sjuk, och det pågår någon sorts tyst arvstvist redan innan hon är död. De vuxna diskuterar tyst och hetsigt i köket, och tystnar när barnen närmar sig. Det är en mycket tryckt stämning i huset.
Henrietta har ett riktigt gammalt kråkslott till hus. Det finns massor av rum och det är helt perfekt att leka kurragömma i. Till en början trivs Thomasine. Det känns spännande med huset och med alla kusinerna. Men ganska snart märker hon att det är något som inte stämmer. Varför finns det ett rum fullt med speglar och varför är det inte alla som hittar dit? Vad är det som händer med de som har varit i spegelrummet, och vem är det de träffar där?
En lagom mystisk berättelse som väcker frågor om vem man är och varför man blivit den man är.
lördag 4 augusti 2012
Där ingen gått
Titel; Där ingen gått
Författare; Melaine McGrath
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar
Det är alltid spännande att läsa böcker som utspelar sig i lite, för mig i alla fall, annorlunda miljöer. Arktisk, Grönland och andra öar strax utanför Grönland, där man befinner sig i Där ingen gått, känns nytt och fräscht.
Huvudkaraktär är Edie Kiglatuk. En fd alkoholiserad lärare, som också arbetar som guide. Det är ngt av superkvinna över Edie. En sådan som klarar allt, med förbundna ögon, mitt i en snöstorm. Som kan säga hur tjock isen är och hur vädret kommer att bli dagen därpå endast genom att lyssna på vinden och smaka på snön.
Det är väl min invändning mot boken. Att Edie verkar klara av precis allting på egen hand, samt att det är lite väl mycket chablonartade porträtt även då det gäller de andra karaktärerna. Annars är det en spännande historia. Kanske med lite väl många personer och händelser att hålla reda på.
Vid en guidad tur som Edie håller i, dör en av de två männen som är med. Redan från start anar Edie att något inte står rätt till, men det hela tystas ner och rubriceras som en olyckshändelse. Det är valår och det pågår en massa skumraskaffärer i det tysta för att sittande borgmästare ska få stanna kvar på sin post.
När sedan Edies favoritstyvson råkar ut för en olycka under ytterligare en guidad tur förstår Edie att det är något riktigt stort som pågår, och kan då inte hejda sig utan påbörjar efterforskningar på egen hand. Hon blir motarbetad från alla håll, utom möjligen av Derek Palliser. Palliser arbetar som ensam polis i ett enormt geografiskt område, och kan av naturliga skäl inte närvara överallt hela tiden. Edie och Palliser har ett förflutet då de, tack vare Edies näsa för när ett brott begåtts, lyckats lösa ett mord som alla trodde var en olyckshändelse. Problemet var att det var en riktigt otrevlig typ som blivit mördad, och därför hade de allra flesta velat att man blundade och inte fortsatte forska i historien.
Författare; Melaine McGrath
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar
Huvudkaraktär är Edie Kiglatuk. En fd alkoholiserad lärare, som också arbetar som guide. Det är ngt av superkvinna över Edie. En sådan som klarar allt, med förbundna ögon, mitt i en snöstorm. Som kan säga hur tjock isen är och hur vädret kommer att bli dagen därpå endast genom att lyssna på vinden och smaka på snön.
Det är väl min invändning mot boken. Att Edie verkar klara av precis allting på egen hand, samt att det är lite väl mycket chablonartade porträtt även då det gäller de andra karaktärerna. Annars är det en spännande historia. Kanske med lite väl många personer och händelser att hålla reda på.
Vid en guidad tur som Edie håller i, dör en av de två männen som är med. Redan från start anar Edie att något inte står rätt till, men det hela tystas ner och rubriceras som en olyckshändelse. Det är valår och det pågår en massa skumraskaffärer i det tysta för att sittande borgmästare ska få stanna kvar på sin post.
När sedan Edies favoritstyvson råkar ut för en olycka under ytterligare en guidad tur förstår Edie att det är något riktigt stort som pågår, och kan då inte hejda sig utan påbörjar efterforskningar på egen hand. Hon blir motarbetad från alla håll, utom möjligen av Derek Palliser. Palliser arbetar som ensam polis i ett enormt geografiskt område, och kan av naturliga skäl inte närvara överallt hela tiden. Edie och Palliser har ett förflutet då de, tack vare Edies näsa för när ett brott begåtts, lyckats lösa ett mord som alla trodde var en olyckshändelse. Problemet var att det var en riktigt otrevlig typ som blivit mördad, och därför hade de allra flesta velat att man blundade och inte fortsatte forska i historien.
fredag 3 augusti 2012
Lyckostigen
Titel; Lyckostigen
Jag vet inte riktigt vad det är, men jag blir inte riktigt klok på om jag gillar det här eller inte. På något sätt gör jag nog det, för den fastnar. Nu var det ett tag sedan jag läste Lyckostigen, men den har stannat kvar hos mig. Den poppar upp rätt vad det är och spökar lite.
Författare; Anna Fredriksson
Förlag; Forum
Recensionsexemplar
Jag vet inte riktigt vad det är, men jag blir inte riktigt klok på om jag gillar det här eller inte. På något sätt gör jag nog det, för den fastnar. Nu var det ett tag sedan jag läste Lyckostigen, men den har stannat kvar hos mig. Den poppar upp rätt vad det är och spökar lite.
Jag tror jag stör mig på att jag inte får någon riktig känsla för någon av karaktärerna. Det finns ingen som jag riktigt tycker om. Att fatta tycke för en karaktär i en bok handlar ju inte om att personen i fråga måste vara genomtrevlig, tvärtom, det kan precis lika gärna vara en riktig typ, men med någonting litet som man bara faller för.
Jag hittar inte den där karaktären att tycka om i Lyckostigen. Vad jag däremot tycker om är sättet som Anna Fredriksson skiftar perspektiv på. Lite långsamt vänds, om inte sympatierna, så förståelsen för Johannas agerande till att man mer och mer inser varför Calle beter sig som han gör.
En sak som slår mig, och det gäller också Anna Fredrikssons första roman Sommarhuset, är att hemmet, platsen där man bor, äger, hyr eller har till låns har väldigt stor betydelse för personerna i böckerna. Hemmet är en viktig symbol för vem man är.
Sedan tycker jag alltid att det är så nedslående hur skolans värld kan gestaltas i litteraturen. Jag förstår ju självklart att sådana rektorer som man träffar på i Lyckostigen faktiskt finns, men låt oss hoppas att de är ovanliga.
Däremot sammanhållningen mammorna emellan, de som har de tjejerna som gaddar ihop sig mot Johannas yngsta dotter, de tror jag tyvärr inte är alltför ovanliga. Så länge som ens eget barn inte far illa så låtsas nog många som om det regnar. Man vill inte se det där obehagliga. Framförallt inte om ens eget barn är med och behandlar någon illa.
onsdag 1 augusti 2012
The Passage
Titel; The Passage
Författare; Justin Cronin
Så där. Då var den utläst, The Passage. Jag tror jag har börjat på den tre gånger tidigare, utan att läsa färdigt. Inte för att jag inte tyckt om den, för det har jag gjort. Mycket. Utan mer för att det kommit annan, mer "måste-läsning" emellan. Men nu så, nu kom jag igenom den, och till min fasa insåg jag ju närmare slutet jag kom, att hjälp, här hinner det inte bli något avslut. Jag hade ingen aning om att det var första delen i en serie...Hade jag vetat det så hade jag väntat med att läsa tills tvåan hunnit komma.
För min del så tycker jag att boken blev bättre och bättre, ju längre jag läste. Sista fjärdedelen eller så, var så otroligt spännande att jag knappt kunde släppa den alls. Jag kommer att vänta otåligt på uppföljaren.
Det går knappt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt, men man får till en början tre separata berättelser som i slutet av första delen vävs samman till en. Därefter hoppar man ett ganska stort antal år framåt i tiden, då världen så som vi känner den inte längre existerar.
The Passage är en vampyrroman, men om man tror att man ska få träffa på Twilightgnistrande Edwardvampyrer, med ett belevat sätt och moderiktig klädstil, så får man sig en riktigt stor överraskning. Det här är inga trevliga typer. De är riktigt otäcka. Men, någonstans, bortom de varelser de har förvandlats till så anas en liten spillra av de personer de en gång var, och den här lilla spillran vill veta och komma till ro.
Man får träffa så många personer i romanen som man vill följa. Man (läs jag) vill inte tappa bort någon på vägen. Karaktärerna växer hela tiden, och utvecklas. Det är också mycket spännande att se hur människor reagerar och agerar då man lever i ett hyfsat litet, slutet samhälle med lagar som skrivits för att få tillvaron att fungera under extrema omständigheter.
Jag är glad att jag äntligen fick läst ut The Passage, och jag kommer att bli ännu gladare när tvåan dyker upp!
Författare; Justin Cronin
Förlag; Orion
För min del så tycker jag att boken blev bättre och bättre, ju längre jag läste. Sista fjärdedelen eller så, var så otroligt spännande att jag knappt kunde släppa den alls. Jag kommer att vänta otåligt på uppföljaren.
Det går knappt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt, men man får till en början tre separata berättelser som i slutet av första delen vävs samman till en. Därefter hoppar man ett ganska stort antal år framåt i tiden, då världen så som vi känner den inte längre existerar.
The Passage är en vampyrroman, men om man tror att man ska få träffa på Twilightgnistrande Edwardvampyrer, med ett belevat sätt och moderiktig klädstil, så får man sig en riktigt stor överraskning. Det här är inga trevliga typer. De är riktigt otäcka. Men, någonstans, bortom de varelser de har förvandlats till så anas en liten spillra av de personer de en gång var, och den här lilla spillran vill veta och komma till ro.
Man får träffa så många personer i romanen som man vill följa. Man (läs jag) vill inte tappa bort någon på vägen. Karaktärerna växer hela tiden, och utvecklas. Det är också mycket spännande att se hur människor reagerar och agerar då man lever i ett hyfsat litet, slutet samhälle med lagar som skrivits för att få tillvaron att fungera under extrema omständigheter.
Jag är glad att jag äntligen fick läst ut The Passage, och jag kommer att bli ännu gladare när tvåan dyker upp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)