måndag 12 mars 2018

Min syster





Min syster av Michelle Adams var väl inte riktigt vad jag tänkt mig. Det blev för spretigt. Lite för många tankar och spår för att snyggt kunna sys ihop på slutet. Det var som om att jag boken igenom väntade på ett antiklimax som aldrig riktigt inträffade.

Vi får träffa två systrar. Det är Irina som berättar. Irina som blev bortlämnad av sina föräldrar i treårs-åldern medan systern Elle får stanna med sin familj. Irina växer upp tillsammans med sin faster och hennes familj och finner sig aldrig riktigt tillrätta. Frågan hon ställer sig långt in i vuxen ålder är varför hon lämnade bort? Ingen vill svara henne, ingen vill berätta vad det var som hände. Den här biten känns inte riktigt trovärdig. Fastern och farbrodern vill uppenbarligen inte ha Irina i sin familj egentligen utan tar emot henne av ren pliktkänsla. Varför är de så ovilliga att förklara omständigheterna?

Elle tar kontakt med sin syster och de får under uppväxten mötas i hemlighet. Elle är utåtriktad och får med sig Irina på en massa saker som inte är helt ok. Irina har svårt att stå emot sin systers och låter sig övertalas till det mesta. Till sist bryter hon sig loss och systrarna tappar kontakten.

I bokens början får Irina ett samtal från Elle där hon berättar att deras mamma har dörtt, och Irina bestämmer sig för att åka på begravningen. Väl på plats kommer det förflutna ikapp henne och hon märker snart att det finns många familjehemligheter som många människor gjort vad de kunnat föra att dölja  under många år.

Som sagt. För många trådar, vilket är lite synd, för grundberättelsen är bra och hade vunnit på att kortas av och att skala bort en del sidospår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar