Kanske den är för "hårdkokt" för mig. Inte hårdkokt som Raymond Chandler kanske, men med samma teman som t ex korruption och organiserad brottslighet. Jag klarar inte riktigt av machoaspekten, samtidigt som jag gillar socialrealismen. Sedan så är huvudpersonen Sean Duffy inte särskilt macho, även om många av hans kollegor är det. Därav min kluvenhet. Jag kommer förmodligen att läsa även nästa del, om jag inte drunknar i annat samtidigt.
I den här första delen om Sean Duffy hittas två personer mördade och Duffy anar ett samband. Något han är ganska ensam om. Han är lite av en ensamvarg som kör sitt eget race, vilket inte alltid går hem hos hans överordnande. Duffy är fast besluten att få fast mördaren och driver utredningen framåt trots att motgångarna hopar sig i form av exempelvis motsättningar mellan katoliker och protestanter, högt uppsatta IRA-medlemmar och en mördare som på ett mycket självsäkert vis driver med poliskåren på ett mer eller mindre makabert plan.
Alan McKintys hemsida hittar man här och hans blogg kan man läsa här.
Den här har jag läst, den var intressant, lite nutidshistoria eller är 70 talet nutid?
SvaraRaderaJa du, är det så? Men jo, det är det väl ;-) Ja, jag gillade vissa delar, och just beskrivningen av tiden var absolut en av dessa.
RaderaBrukar inte gillar macho-deckare men blir ändå lite nyfiken när dus kriver att huvudpersonen inte är macho... tycker du den tar upp temat manlighet?
SvaraRaderaJo, men lite är det nog så. Vid ngt tillfälle ifrågasätter han sin egen sexualitet och man märker att huvudpersonen tycker det är lite väl trångsynt på stationen. Sedan är ju inte manlighet något tydligt tema i boken eller så. Det är tidsandan och brottet i romanen som är det huvudsakliga.
SvaraRadera