Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
måndag 29 februari 2016
Ett försök till med Blogg 100 ...
Ja, jag försöker väl i år igen, även om det inte höll hela vägen 2015. Jag ska försöka ha lite bättre framförhållning i år. Just nu minns jag inte riktigt hur många dagar det höll i sig förra året, jag får ta och kolla upp det. Jag känner mig riktigt taggad!
tisdag 23 februari 2016
Sjuka själar
Titel: Sjuka själar
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Jag har inte alls läst allt av Kristina Ohlsson, men jag har läst en del, och det jag har läst har jag gillat. Barnböckerna tycker jag är riktigt bra. Spännande och välskrivna.
Jag vet egentligen inte riktigt varför jag plockade med mig Sjuka själar hem, men det var förmodligen för att det var en av titlarna Piratförlagets representant tog upp på BTJ:s förlagsdagar som var förlagda här hos oss på Kulturhuset i Mölnlycke för några veckor sedan.
Jag ångrar mig inte kan jag säga. Det här var riktigt bra! Spännande på gränsen till olidligt ett par gånger. Typisk sträckläsning.
Lite om handlingen: Lukas återvänder till sin hemstad efter tio år. Tio år av skräck och oro. Tio år av rädsla och förtvivlan av att inte minnas vad som egentligen hände den där gången för längesedan, när han fördes bort och misshandlades svårt, för att sedan plötsligt återvända utan något minne av vad som hänt.
Lukas var den enda som kom tillbaka. De två kvinnorna som fördes bort innan honom förblev borta, och så gott som alla är överens om att de mördades och att man inte kommer att få reda på vad som egentligen hände, eller varför det hände.
En person som inte kan släppa taget, och som inte heller kan förlika sig med det faktum att Lukas kom tillbaka utan att minnas vad som hänt, är den ena unga kvinnans pappa. Han och frun lever kvar i samma hus som när det hände, tvärsöver gatan från Lukas föräldrahem. När Lukas återvänder efter så lång tid river det upp en massa gamla sår.
Det är inte heller bara Lukas som återvänder. Ungefär samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården på orten. David och Lukas var nära vänner innan det fruktansvärda hände, men av anledningar som Lukas inte har något minne av, bröt de med varandra efter det att Lukas återvände efter det att han kidnappats.
Lukas drivs av viljan att veta vad som hände och av att vilja förstå varför det hände. Han vill ha svar på sina frågor. Att leva resten av livet i ovisshet är mer än han tror att han klarar. Särskilt som den gnagande oron över att han själv på något sätt skulle ha varit inblandad i bortförandet av de två kvinnorna, alltid finns där.
Berättelsen drivs framåt från olika håll, och flera gånger känns det som att man som läsare är något på spåren. För att lika snabbt igen föras bort ifrån det där som man trodde att man visste. Det är snyggt gjort och Kristina Ohlsson håller sina läsare i ett järngrepp, verkligen, fram till den allra sista meningen.
Jag kände mig lite lätt matt efter det att jag avslutat boken, och blev sittandes och bara stirrade ut i luften. Jag visste inte, och vet fortfarande inte, vad jag egentligen tycker om slutet. ett slut som jag verkligen inte tänker skriva någonting om här. Det är bara att läsa själv, så kommer man förstå vad jag menat!
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Jag har inte alls läst allt av Kristina Ohlsson, men jag har läst en del, och det jag har läst har jag gillat. Barnböckerna tycker jag är riktigt bra. Spännande och välskrivna.
Jag vet egentligen inte riktigt varför jag plockade med mig Sjuka själar hem, men det var förmodligen för att det var en av titlarna Piratförlagets representant tog upp på BTJ:s förlagsdagar som var förlagda här hos oss på Kulturhuset i Mölnlycke för några veckor sedan.
Jag ångrar mig inte kan jag säga. Det här var riktigt bra! Spännande på gränsen till olidligt ett par gånger. Typisk sträckläsning.
Lite om handlingen: Lukas återvänder till sin hemstad efter tio år. Tio år av skräck och oro. Tio år av rädsla och förtvivlan av att inte minnas vad som egentligen hände den där gången för längesedan, när han fördes bort och misshandlades svårt, för att sedan plötsligt återvända utan något minne av vad som hänt.
Lukas var den enda som kom tillbaka. De två kvinnorna som fördes bort innan honom förblev borta, och så gott som alla är överens om att de mördades och att man inte kommer att få reda på vad som egentligen hände, eller varför det hände.
En person som inte kan släppa taget, och som inte heller kan förlika sig med det faktum att Lukas kom tillbaka utan att minnas vad som hänt, är den ena unga kvinnans pappa. Han och frun lever kvar i samma hus som när det hände, tvärsöver gatan från Lukas föräldrahem. När Lukas återvänder efter så lång tid river det upp en massa gamla sår.
Det är inte heller bara Lukas som återvänder. Ungefär samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården på orten. David och Lukas var nära vänner innan det fruktansvärda hände, men av anledningar som Lukas inte har något minne av, bröt de med varandra efter det att Lukas återvände efter det att han kidnappats.
Lukas drivs av viljan att veta vad som hände och av att vilja förstå varför det hände. Han vill ha svar på sina frågor. Att leva resten av livet i ovisshet är mer än han tror att han klarar. Särskilt som den gnagande oron över att han själv på något sätt skulle ha varit inblandad i bortförandet av de två kvinnorna, alltid finns där.
Berättelsen drivs framåt från olika håll, och flera gånger känns det som att man som läsare är något på spåren. För att lika snabbt igen föras bort ifrån det där som man trodde att man visste. Det är snyggt gjort och Kristina Ohlsson håller sina läsare i ett järngrepp, verkligen, fram till den allra sista meningen.
Jag kände mig lite lätt matt efter det att jag avslutat boken, och blev sittandes och bara stirrade ut i luften. Jag visste inte, och vet fortfarande inte, vad jag egentligen tycker om slutet. ett slut som jag verkligen inte tänker skriva någonting om här. Det är bara att läsa själv, så kommer man förstå vad jag menat!
måndag 22 februari 2016
Billie. Avgång 9:42 till nya livet
Titel: Billie. Avgång 9:42 till nya livet
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar e-bok
När Billie. Avgång 9:42 till nya livet börjar är Billie på väg med tåg för att för första gången träffa sin nya fosterfamilj. Hon är inte särskilt pigg på att åka ifrån sin mamma, även om hon till viss del inser att det nog är helt nödvändigt att mamman får en chans att ordna upp sitt liv, och att Billie kanske behöver mer omvårdnad än vad mamman mäktar med.
Inte heller är hon så himla pigg på att ha med sig kvinnan från soc som resesällskap. Det känns liksom som om Billie måste ta ansvar även för henne på något sätt. Det hade varit lättare att åka själv. Billie är van att ta ansvar och van att klara sig själv.
Det är inte alls så att hon är avogt inställd till sin nya familj. Det är mer som om att hon är lite stillsamt nyfiken. Samt fast besluten om att få åka hem så snabbt som möjligt. Det här är bara en parentes i Billies tillvaro, och då kan man ju kosta på sig att vara vänlig och bjuda lite på sig själv.
Vad jag gillar mest med Sara Kadefors nya bok är just Billies äkta nyfikenhet och äkta förvåning över hur andra s k "normala" familjer har det. Hon är, som ju barn som vet med sig att de själva kanske inte har det riktigt som alla andra hemma ofta är, otroligt lyhörd för hur man ska bete sig och vad som ska sägas och inte sägas. En iakttagare av stora mått.
Det dröjer inte länge förrän Billie förstår att något inte är helt som det ska i familjen hon hamnat hos. det städas helt maniskt och det finns en regel för precis allting. Nu är ju Billie inte särskilt van vid regler överhuvudtaget, men t o m hon förstår att det här är något utöver det vanliga. Hon märker också att familjemedlemmarna faktiskt inte pratar med varandra. De lever mer sida vid sida i samma hus och fokuserar var och en på sitt.
Jag blev glad när jag såg att detta är första delen av tre och ser fram emot att få läsa mer om Billie.
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar e-bok
När Billie. Avgång 9:42 till nya livet börjar är Billie på väg med tåg för att för första gången träffa sin nya fosterfamilj. Hon är inte särskilt pigg på att åka ifrån sin mamma, även om hon till viss del inser att det nog är helt nödvändigt att mamman får en chans att ordna upp sitt liv, och att Billie kanske behöver mer omvårdnad än vad mamman mäktar med.
Inte heller är hon så himla pigg på att ha med sig kvinnan från soc som resesällskap. Det känns liksom som om Billie måste ta ansvar även för henne på något sätt. Det hade varit lättare att åka själv. Billie är van att ta ansvar och van att klara sig själv.
Det är inte alls så att hon är avogt inställd till sin nya familj. Det är mer som om att hon är lite stillsamt nyfiken. Samt fast besluten om att få åka hem så snabbt som möjligt. Det här är bara en parentes i Billies tillvaro, och då kan man ju kosta på sig att vara vänlig och bjuda lite på sig själv.
Vad jag gillar mest med Sara Kadefors nya bok är just Billies äkta nyfikenhet och äkta förvåning över hur andra s k "normala" familjer har det. Hon är, som ju barn som vet med sig att de själva kanske inte har det riktigt som alla andra hemma ofta är, otroligt lyhörd för hur man ska bete sig och vad som ska sägas och inte sägas. En iakttagare av stora mått.
Det dröjer inte länge förrän Billie förstår att något inte är helt som det ska i familjen hon hamnat hos. det städas helt maniskt och det finns en regel för precis allting. Nu är ju Billie inte särskilt van vid regler överhuvudtaget, men t o m hon förstår att det här är något utöver det vanliga. Hon märker också att familjemedlemmarna faktiskt inte pratar med varandra. De lever mer sida vid sida i samma hus och fokuserar var och en på sitt.
Jag blev glad när jag såg att detta är första delen av tre och ser fram emot att få läsa mer om Billie.
söndag 21 februari 2016
Några påsar och några krukor ...
En annan storfavorit, Kungsängslilja, fanns också inne. Ursöta, ganska små exemplar. Tänker att jag ska gräva ner dem ute sedan när de blommat över. Ranunkeln ska jag också prova att ha ute sedan i sommar.
Jag kunde heller inte låta bli att plocka på mig några fröpåsar till, som såg spännande ut ... Jag har varken provat Tomatillo eller Bärmålla tidigare, så det ska bli kul att se vad som händer. Sedan fick en påse med Micro Leaf, Solrosfrön, hänga med hem också. Som ett komplement till ärtskotten. Jag har också planer på att så rädisor att äta som skott. Vi får väl se.
Solrosfrön förresten, jag antar att man kan köpa vanliga solrosfrön i påse, som vanliga gula ärtor i butiken, att använda till skott? Får väl prova det också!
Frösådder i vartenda fönster ;-)
I år har jag dessutom börjat med ärtskott. Jag fattar inte att jag missat detta tidigare. Så enkelt! Så gott! Man blir lycklig bara av att se dessa knallgröna snyggingar skjuta upp med sin enorma växtkraft ur jorden.
Jag vill gärna tipsa om om Sara Bäckmos blogg, Skillnadens trädgård. Är man lite sugen på att dra igång något trädgårdsprojekt, stort eller litet, är Skillnadens Trädgård rätt blogg att följa. Väldigt inspirerande. Sara Bäckmo har också en Youtube-kanal, och hon finns på fb och IG.
Nu i mars kommer hennes trädgårdsbok som heter just Skillnadens Trädgård, som jag är löjligt nyfiken på.
lördag 13 februari 2016
Bibliotekskatten via Instagram
Herregud, jag tror sällan jag blivit så fruktansvärt provocerad och frustrerad, ja, och ledsen och arg över ett slut som när jag hörde det sista av #sjukasjälar av #kristinaohlsson. Inlägg på #bibliotekskatten inom kort. När jag har hämtat mig hjälpligt 😃
tisdag 9 februari 2016
Halv elva en sommarkväll
Någon gång då och då så kikar jag igenom mina icke publicerade utkast. Ibland är det bara några rader för att komma ihåg att jag ska skriva om någon särskild titel, och ibland har jag ingen aning om varför jag inte publicerat. Så var det med den här lilla korta texten om "Halv elva en sommarkväll" av Marguerite Duras.
Egentligen så var det för att den var så lagom tunn att ha i väskan som pendlingsbok som jag plockade upp den överhuvudtaget.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Jag vet att samtidigt som jag stör mig någon alldeles fruktansvärt på de tre vuxna huvudkaraktärerna, så lockade de drömlika miljöerna mig att läsa vidare.
Maria, hennes man Pierre och deras dotter Judith är på bilsemester tillsammans med en väninna, Claire. Pierre och Claire är precis i början av en otrohetsaffär. Det känns som om det har varit på gång länge, men att detta är resan då de tänker ta steget fullt ut.
Maria vet om det och Pierre anar att hon vet. När de stannar till, på grund av ett fruktansvärt oväder, i en liten stad i Spanien på väg till Madrid har det precis begåtts ett dubbelmord.
En man har skjutit sin unga fru och hennes älskare. Mördaren gömmer sig någonstans på taken i den lilla staden.
Det är något fragmentariskt och drömlikt över det hela. Dottern, Judith, finns hela tiden där i utkanten av berättelsen. På något vis är det hon som styr. Det är mycket varmt och de anpassar sig efter henne när det gäller vila och mat etc.
Kanske är det Judith som är anledningen till att Maria, trots att hon nog är i det närmaste alkoholiserad, inte går över gränsen, och kanske är det Judith som gör att Pierre och Claire tvekar?
En annan sak som gör berättelsen mer komplex är det faktum att Maria och Claire är riktigt goda vänner. De verkar bry sig om varandra, och de vill inte skada varandra. Vilket är i det närmaste oundvikligt.
Jag kommer säkert läsa mer av Duras. Kanske inte med en gång, men jag kommer ha henne med mig på min mentala att läsa lista.
torsdag 4 februari 2016
Bibliotekskatten via Instagram
Den här bilden får lite sammanfatta de här båda #btjförlagsdagar vi har haft på #mölnlyckebibliotek #mölnlyckekulturhus. Stort tack till alla, det blev två finfina dagar @btjsverige #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Sista förlaget för idag är @albertbonniersforlag. Här med @ann_rosman som berättar om sin kommande bok som utspelar sig bl a på Orkneyöarna ping bl a @mindthebook @marieinsweden och andra ö-älskare i #boblmaf #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Nu börjar vi närma oss slutet av dagen. Näst sist ut är @sekwaforlag #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Så var det dags för @btjsverige (btj förlag) att presentera sina titlar. #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Nästa på tur @bucketlistbooks #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Efter lunch tog @massolitforlag plats på scen. #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
@weylerforlag #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Vi går raskt vidare med @piratforlaget #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Dagen fortsätter med @naturochkultur #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Då var det dags för @harpercollins_nordic att ta plats #btjförlagsdagar #bibliotekskatten
Bibliotekskatten via Instagram
Då var det dags för vuxenutgivningen #printzpublishing. Återigen en ganska strålande dag på jobbet #btjförlagsdagar @btjsverige @printzpublishing #bibliotekskatten
onsdag 3 februari 2016
Bibliotekskatten via Instagram
Jag har sagt det förut, men ev är det så att vi har världens bästa jobb. Idag har vi varit på förlagsdagar fint anordnat av #btj. Väldigt lyxigt att kunna vara på hemmaplan #mölnlyckebibliotek #mölnlyckekulturhus. Här ser vi #olalindholm som berättar om sin författardebut #odjuretvaknar som jag såklart ser mkt fram emot att läsa @bonniercarlsen #bibliotekskatten
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)