Kyss mig först

Titel; Kyss mig först
Författare; Lottie Moggach
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Kyss mig först har länge hängt över mig som ett dåligt samvete ... Ett recensionsexemplar som blivit liggandes. Så jobbigt. Jag har några till sådana hemma i hyllan och kommer verkligen försöka beta av dem ett efter ett. Det handlar ju absolut inte om att jag inte vill läsa dem. Verkligen inte. Det är bara det att man hamnar i otakt ibland, med nytt som strömmar in och lite äldre som då inte blir läst.

Nu blev det så lyckligt så att det bestämdes i bästa bokcirkeln Bokbubblarna att vi skulle läsa Lottie Moggach's debut. Perfekt, tänkte jag och slängde mig över den. Sedan visade det sig att jag blev sjuk och inte kunde komma på träffen ... Men jag fick läst boken, och det är jag väldigt glad för.

Det är främst huvudpersonen, Leila, som gör att jag kapitulerade så fullständigt inför det här. Jag tycker hon gestaltas helt suveränt, och jag ömmar verkligen för henne. Till saken hör att jag just nu följer The Tunnel på SVT på måndagar (jag såg aldrig Bron när den gick), och Leila påminner mig väldigt starkt om den kvinnliga, franska poliskaraktären som spelas av Clémence Poésy (Fleur Delacour i Harry Potter! En parentes i sammanhanget är att jag tycker Clémence Poésy är fantastisk i The Tunnel). Inte så att de är lika till sättet egentligen, men just det här med att sakna vissa sociala kompetenser, svårigheten med att koda av situationer och händelser då man interagerar med andra människor. Jag tycker Moggach är helt fenomenal när Leila berättar för oss läsare hur hon tänker i vissa sammanhang. Hur logiskt det låter, fast att vi som läser vet att hon kommer bli besviken och att hon har missuppfattat andra personers intentioner.

Kyss mig först blev helt klart en mycket positiv överraskning, som dessutom blev en av de titlar jag tog med mig till mitt ena radioprat!