Sprid gärna ordet, det finns platser kvar även om det börjar bokas nu :-)
fredag 5 juni 2015
Författarbesök av Katarina von Bredow
Passar på att tipsa lite här på bloggen också. För fjärde året i rad har vi vårt Minikollo på Mölnlycke bibliotek. Nytt för i år är att man kan komma med även om man är 9-12 år eftersom vi utökat med kollo även i Landvetter, för de lite yngre.
Sprid gärna ordet, det finns platser kvar även om det börjar bokas nu :-)
Sprid gärna ordet, det finns platser kvar även om det börjar bokas nu :-)
Olika omslag
Jag fick en kommentar igår gällande omslaget på Rainbow Rowells nya bok som kommer i svensk översättning nu i höst, 'Komma Fram'.
Jag tycker det är rätt snyggt, men blev så klart nyfiken på det engelska/amerikanska omslaget efter att ha läst kommentaren, så jag gick genast in och kikade. Jag hittade några olika, och jag tycker faktiskt om dem allihopa, men snyggast är nog den med den hela gula telefonen och gråblå (?) bakgrund.
Jag tycker det är rätt snyggt, men blev så klart nyfiken på det engelska/amerikanska omslaget efter att ha läst kommentaren, så jag gick genast in och kikade. Jag hittade några olika, och jag tycker faktiskt om dem allihopa, men snyggast är nog den med den hela gula telefonen och gråblå (?) bakgrund.
torsdag 4 juni 2015
Ny Rainbow Rowell
onsdag 3 juni 2015
Kanske är det allt du behöver veta
Titel: Kanske är det allt du behöver veta
Författare: E Lockhart
Förlag: Lavender Lit
Cadence är en Sinclair. Hon själv beskriver det bland annat så här i början av boken:
"...Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käka markerade och våra tennisservar aggressiva ...".
Eller så här:
"...Vi är familjen Sinclair
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta".
Visst är det bra? Visst hamnar där med en gång och känslan av att man vet precis hur det är att vara en Sinclair infinner sig omedelbart? Väldigt snygga första sidor, tycker jag.
Nu är det två somrar sedan Cadence var på ön. Hon missade en sommar eftersom hennes pappa tog henne med på en rundresa i Europa. För två somrar sedan inträffade någonting på ön. Det var en sorts olycka, men Cadence kan inte komma ihåg exakt vad det var som hände, och det är ingen som talar om för henne vad hon var med om.
Hon lider av minnesluckor och svåra migränanfall. Plus att hon går på starka tabletter som ska dämpa hennes depression. Hon har längtat tillbaka till ön, till sina kusiner och framförallt till Gat, som är hennes stora kärlek. Ingen av dem har hört av sig under hennes frånvaro, vilket hon tycker är konstigt. Hon känner sig sviken. Men nu ska hon äntligen få träffa dem alla igen och kanske också få klarhet i vad som hände på ön, då för två år sedan. Kanske ska hon bli av med sina minnesluckor och sin migrän.
Som läsare anar man kanske, men vet inte med bestämdhet att någonting är riktigt fel när Cadence anländer till ön. Man får små, små ledtrådar, men det är inte förrän precis på slutet egentligen som man har hela bilden klart för sig.
Det här är riktigt snyggt, tycker jag, och Kanske är det allt du behöver veta bör läsas av så många människor som möjligt. Både ungdomar och vuxna.
Författare: E Lockhart
Förlag: Lavender Lit
"...Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käka markerade och våra tennisservar aggressiva ...".
Eller så här:
"...Vi är familjen Sinclair
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta".
Visst är det bra? Visst hamnar där med en gång och känslan av att man vet precis hur det är att vara en Sinclair infinner sig omedelbart? Väldigt snygga första sidor, tycker jag.
Nu är det två somrar sedan Cadence var på ön. Hon missade en sommar eftersom hennes pappa tog henne med på en rundresa i Europa. För två somrar sedan inträffade någonting på ön. Det var en sorts olycka, men Cadence kan inte komma ihåg exakt vad det var som hände, och det är ingen som talar om för henne vad hon var med om.
Hon lider av minnesluckor och svåra migränanfall. Plus att hon går på starka tabletter som ska dämpa hennes depression. Hon har längtat tillbaka till ön, till sina kusiner och framförallt till Gat, som är hennes stora kärlek. Ingen av dem har hört av sig under hennes frånvaro, vilket hon tycker är konstigt. Hon känner sig sviken. Men nu ska hon äntligen få träffa dem alla igen och kanske också få klarhet i vad som hände på ön, då för två år sedan. Kanske ska hon bli av med sina minnesluckor och sin migrän.
Som läsare anar man kanske, men vet inte med bestämdhet att någonting är riktigt fel när Cadence anländer till ön. Man får små, små ledtrådar, men det är inte förrän precis på slutet egentligen som man har hela bilden klart för sig.
Det här är riktigt snyggt, tycker jag, och Kanske är det allt du behöver veta bör läsas av så många människor som möjligt. Både ungdomar och vuxna.
tisdag 2 juni 2015
Radioprat
Nu sitter jag i bilen utanför Sveriges radio i Göteborg och laddar för att kuta ut i ösregnet för att betala för bilen och rädda mig in i huset.
Idag kommer jag prata om ungdomsböcker med Stefan Livh. Ca halv 12 brukar det vara min tur, och som vanligt är jag löjligt nervös nu innan.
Väl inne i studion brukar jag känna mig i trygga händer även om vad jag faktiskt säger brukar vara totalt bortblåst när jag sitter i bilen på väg mot jobbet efteråt ...
Önska mig lycka till och låtsas gärna som ingenting om jag säger något konstigt!
måndag 1 juni 2015
Färgen på drömmar
Titel: Färgen på drömmar
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlström
Ytterligare en titel jag tänkt prata om på Minikollot i sommar. Den är inte helt ny, men av någon anledning har jag inte läst förrän nu. Vilket jag är glad att jag gjorde! Jag gillade den väldigt mycket även om den inte alls var som jag föreställt mig. Eller, egentligen hade jag nog inte föreställt mig någonting och var ganska dåligt påläst innan och hade ingen aning om att handlingen utspelar sig i New Orleans på 1950-talet, i de franska ganska tuffa och fattiga kvarteren.
Det tog inte många sidor innan jag var helt fast i berättelsen om Josie och de andra i Färgen på drömmar. Josie flyttade in i rummet ovanför bokhandeln där hon också arbetar extra när hon var 11 år och insåg att hon inte kunde känna sig säker så länge hon bodde kvar hos sin oberäkneliga mamma. Mamman jobbar på en bordell i de franska kvarteren och Josie har gått som barn i huset ända sedan hon var sju år och kom dit med sin mamma som varit ifrån stan i några år och bland annat hunnit få Josie.
Alla kvinnorna på bordellen är inte lika trevliga att ha att göra med, men Josie har några som tar väl hand om henne, bland annat bordellmamman själv, Willie, som ser till att Josie har allt hon behöver, även om det inte handlar om någon välgörenhet, Josie får slita hårt för sin lön.
Att få läsa på college och att få komma bort från New Orleans är Josies högsta önskan, och det är egentligen ingen omöjlighet. Hon har bra betyg och skulle absolut kunna komma in på en rad olika skolor, om det inte vore för avgifterna. Hon har inga sedelbuntar undanstoppade precis, även om hon sparar allt hon bara kan.
En annan sak som gör det svårt för henne att komma iväg är mamman, som konstant väljer fel väg i livet. När hon slår sig ihop med en riktig gangster håller det på att gå riktigt illa, då hon blir anklagad för mord på en rik affärsman hon setts tillsammans med kvällen han blev mördad. Josie vill inte bli inblandad men vill självklart inte heller att mamman ska råka riktigt illa ut.
Det är en färgstark berättelse med många färgstarka karaktärer, men kanske en eller ett par lite onödiga sidospår. Som Patricks, sonen till mannen som äger bokhandeln där Josie arbetar, homosexualitet. Det hade behövts utvecklas lite. Likadant spåret där Patricks pappa är svårt sjuk och inte kan ta hand om affären längre, den biten fick lite för mycket utrymme tycker jag. Jag förstår att den behövdes för att sy ihop det hela, men den hade inte behövt så mycket plats.
Jag har inte läst Ruta Sepetys tidigare titel, Strimmor av hopp, men jag blir väldigt sugen på att göra det nu, efter att ha läst Färgen på drömmar.
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlström
Det tog inte många sidor innan jag var helt fast i berättelsen om Josie och de andra i Färgen på drömmar. Josie flyttade in i rummet ovanför bokhandeln där hon också arbetar extra när hon var 11 år och insåg att hon inte kunde känna sig säker så länge hon bodde kvar hos sin oberäkneliga mamma. Mamman jobbar på en bordell i de franska kvarteren och Josie har gått som barn i huset ända sedan hon var sju år och kom dit med sin mamma som varit ifrån stan i några år och bland annat hunnit få Josie.
Alla kvinnorna på bordellen är inte lika trevliga att ha att göra med, men Josie har några som tar väl hand om henne, bland annat bordellmamman själv, Willie, som ser till att Josie har allt hon behöver, även om det inte handlar om någon välgörenhet, Josie får slita hårt för sin lön.
Att få läsa på college och att få komma bort från New Orleans är Josies högsta önskan, och det är egentligen ingen omöjlighet. Hon har bra betyg och skulle absolut kunna komma in på en rad olika skolor, om det inte vore för avgifterna. Hon har inga sedelbuntar undanstoppade precis, även om hon sparar allt hon bara kan.
En annan sak som gör det svårt för henne att komma iväg är mamman, som konstant väljer fel väg i livet. När hon slår sig ihop med en riktig gangster håller det på att gå riktigt illa, då hon blir anklagad för mord på en rik affärsman hon setts tillsammans med kvällen han blev mördad. Josie vill inte bli inblandad men vill självklart inte heller att mamman ska råka riktigt illa ut.
Det är en färgstark berättelse med många färgstarka karaktärer, men kanske en eller ett par lite onödiga sidospår. Som Patricks, sonen till mannen som äger bokhandeln där Josie arbetar, homosexualitet. Det hade behövts utvecklas lite. Likadant spåret där Patricks pappa är svårt sjuk och inte kan ta hand om affären längre, den biten fick lite för mycket utrymme tycker jag. Jag förstår att den behövdes för att sy ihop det hela, men den hade inte behövt så mycket plats.
Jag har inte läst Ruta Sepetys tidigare titel, Strimmor av hopp, men jag blir väldigt sugen på att göra det nu, efter att ha läst Färgen på drömmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)