tisdag 14 oktober 2014

Plötsligt händer det!





När jag delade klippet i inlägget före det här, precis nyss, så upptäckte jag att man ju kan dela Youtubeklipp direkt i Blogger ... Det har jag aldrig gjort tidigare. Jag har ingen aning om det går att göra i appen, dock, Åh vad jag hoppas att det går! Jag har ju beklagat mig över att det bara blir en tråkig länk när man delar från Youtube. Det här är ju helt strålande! Nu kommer jag dela musikvideos på bloggen på löpande band! Problemet är ju då förstås att jag oftast bloggar via mobil eller Ipad nuförtiden ...

"All About the Books, No Trouble"

Det råder lite bloggtorka här på Bibliotekskatten just nu. Som inte beror på att jag inte läser. Jag läser på rätt bra, och ska försöka uppdatera min läslista snart.

I brist på annat tänkte jag dela med mig av det här klippet. T o m bibliotekarierna i Nashville sjunger!








måndag 13 oktober 2014

Pax, Nidstången

Titel; Nidstången
Författare; Åsa Larsson & Ingela Korsell
Förlag; Bonnier Carlsen

När jag läste Nidstången  i o m att vi fått den till jobbet, så aktualiserades frågan om när man kan skriva om böcker då det gäller recensionsdatum för mig. Jag skriver aldrig om recensiosexemplar före det datum förlaget anger. Däremot skriver jag ofta efter det datumet, av olika anledningar. Men, när det handlar om böcker jag läser innan recensionsdatum som jag inte fått direkt av förlagen är ju en annan sak. Det har jag egentligen aldrig funderat över ordentligt innan frågan kom upp i facebookgruppen för Bokbloggare. Nu kommer jag att vara noga med det också. Det vill säga att inte publicera innan recdatum när det gäller böcker (främst då barn- och ungdoms) som jag läser via jobbet.

Sådana här frågor skulle ju vara så intressanta att få svar på direkt från förlagen, tycker jag. Egentligen skulle man skicka ut en enkät! Visst är vi väl många bloggare som undrar över vad som gäller från förlagen? Hur de resonerar kring olika frågor? Hur ser urvalet ut när de skickar recex? Sådana saker. Kanske vore något att fundera över.

Hur som helst: Nidstången är en riktigt bra bok! Jag var lite skeptisk innan jag läste den pga av att den är skriven med syftet att få en specifik målgrupp att läsa, samt kommer med lärarhandledning. Inget ont i det, men det kan kännas tillrättalagt på ett sätt får for motsatt effekt, tänker jag.

Men inte den här gången. Åsa Larsson & Ingela Korsell lyckas mycket bra, i alla fall de den här första delen. Det är tio (!) delar planerade. Tvåan kommer nu i höst, tror jag. Det är mystiskt, gammal trolldom, uråldriga krafter och spänning. Samtidigt är det mycket med familj och vardagsproblematik. Jag tycker de lyckats bra med mixen.

Två bröder, Viggo och Alrik kommer som fosterbarn till ett par i Mariefred. De har skickats runt en hel del på grund av en alkoholiserad mamma som inte klarar av att ta hand om dem. Pappan får man inte veta någonting om i den här första delen.

De hamnar ofta i bråk och stannar sällan länge på samma ställe. Paret de hamnar hos i Mariefred verkar vara riktigt trevliga. De är snälla och förstående och tror inte genast att det är brödernas fel när det blir bråk i skolan.

I samma lilla stad bor också ett äldre syskonpar; Biblioteksväktarna. De ser tydliga tecken på att onda krafter och mörka tider är på ingång och förbereder sig för strid. De ser också tecken på att det ska komma två krigare till deras hjälp, och blir inte så lite tveksamma när de förstår att det är Viggo och Alrik som är de utvalda. De är ju bara barn! Sedan drar en mycket spännande berättelse igång, och jag tror mycket på det här. Jag tror verkligen att detta, på riktigt, faktiskt kan locka den tilltänkta målgruppen till läsning.

onsdag 8 oktober 2014

Nu är Björndansen utläst


Titel; Björndansen
Författare; Anders Roslund & Stefan Thunberg
Förlag; Piratförlaget

Ja, nu är den utläst. Jag har läst lite annat emellan också, så det har dragit ut lite på tiden.

Jag tycker absolut att den höll hela vägen, den är välskriven, man kommer nära karaktärerna och själva historien är helt fascinerande. Men, egentligen så uppskattade jag nog mer att lyssna på Roslund & Thunberg på mässan.

Det blir lite för mycket snack om vapen och planering. Det är bitarna om familjedynamiken, sammanhållning med hjälp av tvång och skuld, svek och rädsla. Det är de bitarna som etsar sig fast och berör mig.

En helt otrolig historia är det hur som helst, och helt sanslöst att ingen människa dog. Eller, jag vet inte egentligen, hur det var i verkligheten? Jag tror inte någon dog. Jag hoppas verkligen att ingen dog. Sedan finns det självklart människor som är svårt ärrade och skadade på olika sätt av dessa händelser för resten av livet, vilket naturligtvis är illa nog.