Nu är det ju ett tag sedan Crimetime Gotland 2016 drog igång, och vardagen är i full gång. Det var fantastiska, om än något turbulenta för mig, dagar i år igen. Det var visserligen inte strålande sol alla dagar, men väl så härligt att besöka Gotland i en mer dramatisk skrud!
Jag tänkte försöka mig på någon sorts dagboksrapportering så här med lite tidsperspektiv. Ni som bara vill läsa om själva festivalen får helt enkelt stå ut med lite omkringinfo ...
Jag fick åka hemifrån redan 05:30 på morgonen för att hinna till färjan. Nu visade det sig att vi hade väldigt gott om tid när vi väl kom fram, det var ingen trafik alls på vägarna, men det var ändå skönt att slippa stressa. Väl ombord på färjan så kände jag hur himla hungrig jag var. Man står sig inte så länge på en skiva Falu Rågrut vid 05:00 på morgonen. Så, när jag installerat mig i min vilstol, vilat lite och läst en stund gick jag och köpte en sallad. Jag kände när jag stod i kön att det gungade lite, men tänkte inte mer på det. Jag har aldrig varit direkt sjösjuk så jag var inte ett dugg bekymrad. Inte då vill säga ...
Det gjorde ju inte saken bättre heller att det regnade liksom på snedden när jag kom av båten. Det blev en delad taxi in till stan och sedan en promenad i löjligt fladdrande regncape ner till Wisby Strand för att hämta ut festivalarmband. Vid det laget kände jag mig faktiskt helt ok från illamåendet, även om det var en prövning att ta sig från Wisby Strand, via Hotell Gute, till Breda Blick där jag skulle bo i regn och på kullerstensgator med tunga väskor ...
Men som sagt, illamåendet var nästan borta och jag kände mig ändå redo att möta Visby när jag hade torkat till och bytt kläder. Det första jag gjorde var att promenera upp till en av våra vanligare klädkedjor där jag köpte mig en regnjacka ...
Sedan var det invigning och därefter middag med delar av #boblmaf på Vinäger. Mycket trevligt! Vid det laget var jag vrålhungrig och fullständigt kastade i mig min pasta ... När jag sedan låg i sängen med min bok i högsta hugg och tittade på klockan trodde jag först att jag såg fel. Den visade nämligen att klockan var 21:06! Jag kände mig med andra ord inte som någon nattsuddare ... Men! Det var helt ljuvligt att kunna ligga och läsa länge och känna att illamåendet var över samt att ett späckat program väntade dagen efter.
Under torsdagen hann jag med massor;
Breakfast Book Club med Elizabeth Hand och Helena Dahlgren (redan där var ju den dagen i hamn), Peter Robinson & Camilla Läckberg, Deckare vs TV-serier, On writing med Elizabeth Hand, Mats Strandberg & Helena Dahlgren, Arne Dahl, Korsförhör med Malin Persson Giolito; Jens Lapidus; Viveca Sten & Joakim Zander samt en intervju med Håkan Nesser. Jag var nöjd med det mesta, men det som stack ut var naturligtvis Elizabeth Hand! Längtar efter att läsa tredje delen om Cass Neary ...
Någon gång där mitt på dagen stack jag tillbaka till hotellet och laddade mobilen och åt en lite lättare lunch ...
Efter Håkan Nesser åt jag en pizza och mötte sedan upp med ett fantastiskt quizlag på Clarion. Snöpligt nog kom vi tvåa i år igen. VÄLDIGT frustrerande! Jag är absolut ingen tävlingsmänniska, men det här var riktigt, riktigt irriterade. Det får bli tredje året gillt! När jag gick hem på torsdagen så kände jag mig lite konstig med lite hugg i magen plus att jag kallsvettades och var allmänt matt.
Vid 23-tiden sedan så insåg jag att jag faktiskt var riktigt dålig. Man känner sig rätt ynklig när man ligger ensam på ett hotellrum och har så ont så man faktiskt tror att man ska behöva ringa efter ambulans ... Vi lämnar torsdagsnatten därhän. Det tråkiga är att det höll i sig under hela fredagen, även om det inte gick att jämföra med hur det var under natten. Hela fredagen gick i stort sett helt bort. Just då brydde jag mig inte så mycket utan försökte bara sova och få i mig lite vätska, men under fredagskvällen sedan när jag började känna mig ok igen tyckte jag förfärligt synd om mig själv kan jag säga!
Som tur var blev lördagen lika bra som torsdagen och jag snodde runt på en massa trevligheter såsom Sharon Bolton, Peter Robinson, Sofie Sarenbrant, Cilla & Rolf Börjlind m fl m fl. Även under lördagen kändes det som om det mesta var helt klart sevärt, men det som stack ut var Sharon Bolton! Samtalet mellan Helena Dahlgren och Sharon Bolton hade gärna fått pågå ett bra tag till.
Efter finalföreställningen med prisutdelning och annat skojigt med bland annat Maj Sjöwall åt jag gott tillsammans med en liten del av fina #boblmaf. Även denna gång var jag löjligt hungrig pga att jag knappt vågat äta något alls under dagen ...
Promenaden in till Visby hamn med stopp för mat innan färjan, blev lite av en mardröm. Det regnade mer och mer där jag slet med mina väskor över kullerstenarna ... Men det var fint också, för jag fick gå igenom en del fina gränder jag inte sett tidigare. Just under tiden jag faktiskt gick där så var det i o f inte så att jag gick omkring och var tacksam för detta, då kände jag mig mest gråtfärdig och önskade att jag kunde komma fram någon gång. Men sedan, när jag satt och åt min mat (efter att jag hade krånglat mig förbi andra ätande på restaurangen med mina väskor och igenimmade glasögon) och hade torkat till lite, då kändes det genast mycket bättre!
Resan till Oskarshamn var lugn och fin (även om jag inte vågade äta något!) och jag kunde breda ut mig ordentligt och läsa Peter Robinson i lugn och ro. Som tur var så sålde de strumpor i shopen så jag kunde bli torr om fötterna!
Tanken är att jag ska lägga upp lite bilder här på bloggen. Inte bara på blommor och blader, utan lite från själva festivalen också. Men det blir inte idag!
Tack Crimetime och Visby för detta år. Jag hoppas vi ses igen 2017!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar