Känner mig mest förbryllad

efter att ha läst;
Titel; Rebeccas hemligheter

Författare; Sally Beauman
Förlag; Månpocket

Obs! Spoilervarning lite varstans i detta inlägg!

Jag var verkligen fruktansvärt nyfiken, och ville verkligen att boken skulle vara bra. Jag hade hoppats på någon riktigt klurig, men ändå i sammanhanget helt logisk sorts "förklaring", till dels vad som hände den där sista kvällen i Rebeccas liv och dels till vem Rebecca egentligen var.

Nu fick man ju till viss del reda vem hon var, var hon kom ifrån, vem hennes mamma var och kanske (?) vem pappan var. Men ändå så känns det som om väldigt många frågetecken finns kvar. Eller rättare sagt; förklaringarna gjorde, i alla fall för mig, att det finns fler frågetecken nu än tidigare...Inte helt tillfredsställande. Alla motsägelsefulla uppgifter! Rebeccas dagbok säger en sak, som sedan efter vidare efterforskningar visar sig vara fel...

Boken börjar så lovande. F d fredsdomare Arhur Juylan får ett paket skickat till sig. Ett paket som innehåller en liten svart dagbok med de handskrivna orden "berättelsen om Rebecca" på framsidan. Där finns två bilder inklistrade i boken, en bild av ett barn som ser ut att vara utklätt, kanske i maskeraddräkt, och ett gammalt vykort föreställande Manderley. För övrigt är boken helt tom.

Juylan blir upprörd över paketet och bestämmer sig för att sammanställa de anteckningar han i alla år har sparat gällande Rebeccas död och Manderley. Han har, efter vad man förstår, alltid haft en gnagande känsla av oro när det gäller vad Rebecca egentligen råkade ut för. Att han var Max de Winters vän tillika fredsdomaren som tillkallades för att medla kvällen då de Winter anklagades för mordet på Rebecca av Rebeccas kusin, har inte gjort saken lättare. Även om så gott som alla inblandade var hyfsat överens om att det faktiskt var självmord det handlade om, eftersom Rebecca samma dag hon dog fått reda på att hon var obotligt sjuk, så har Juylan hela tiden känt sig övertygad om att Max de Winter dolde någonting för honom. Ännu säkrare på detta blev han vid jordfästningen av Rebecca, i familjens gravkammare, vid Manderleys kyrka.

Denna inledning plus att Beauman tidigt introducerar en man (som man märker "har ett förflutet"!) som heter Terence Grey, som även han är mycket intresserad av Manderleys historia. Efter bara ett kort tag, dock, förstår man att det han egentligen vill veta mer om är enbart Rebecca och hennes historia.

Ellie, Juylans dotter som har blivit kvar hemma för att vårda pappan, verkar också så lovande. Skärpt och iakttagande, man förstår att hon vet mer än vad som framkommer i dialogen.

Ja, jag tycker verkligen om boken i början och en bra bit in i handlingen. Sedan blir det lite för mycket av allt. Det är inte bara Rebecca som bär på hemligheter. I stort sett alla inblandade har åtminstone en stor sak att dölja. Det blir för många spår, för många svar vilka i sin tur leder till ännu fler frågor. Så där håller det på. Nej, berättelsen hade mått bra av att bantas ned något och att helt ta bort vissa bitar. Samtidigt så förstår jag Sally Beauman! Det finns så mycket att nysta i, ett så rikt persongalleri att ösa ur. Svårt att hejda sig då.

En del som jag tycker kändes helt onödig är den där Mrs Danvers uppenbarar sig, i London. Var kom det ifrån? Det kändes mest som om att man var tvungen att stoppa in henne någonstans i boken för att det skulle vara märkligt om hon inte var med?

Hur som helst så kommer jag alltid att grubbla över; Hade Rebecca någonting med sin fars död att göra? Varför ljög hon annars om den i sin dagbok? Höll Terence Grey's tant May honom undan från Rebecca (förutom vid det där enda tillfället i kyrkan) med flit, för att hon inte litade på henne? Blev Rebecca "styvsysterligt" behandlad av sin moster och sina kusiner under den där tiden då hon var inneboende hos dem? Eller är det en omskrivning? Blev hon väl omhändertagen, men uppfattade det själv annorlunda? Eller ljuger hon medvetet i dagboken? etc etc.

Ja, det finns en hel del att funderar över. Jag får raskt slänga mig över någonting annat som gör att jag kan lägga mysteriet med Manderley åt sidan.

Sedan tycker jag inte alls om hur Mrs de Winter II beskrivs i Rebeccas hemligheter! Hon har blivit en bitter person (vilket kanske inte är så konstigt i och för sig, efter allt hon har råkat ut för), som på många sätt har skrivit om sin egen och Max de Winters historia. Nej, jag hade hoppats (som jag skrivit i ett tidigare inlägg) att hon skulle ha gift om sig och fått ett gäng barn att ta hand om! Men, det är klart, kanske efter den här sista trippen 'down memory lane', så kanske hon åker tillbaka till Kanada och lever lycklig i alla sina dagar!

Inlägget är även publicerat på Annettes bokblogg